Meriter

Gestrinius, Martinus Erici, f 16 febr 1594 i Gävle, d 27 sept 1648 i Uppsala. Föräldrar: kh Ericus Nicolai G o Anna Mårtensdtr. Inskr vid UU 11, studieresor till Helmstedt 14, till Wittenberg 15 o till Rostock, inskr vid Greifswalds univ 22 april 18, mag där 18, kollegie- o lektionsgivare vid UU 18–20, eo prof där 20, ord 21, rektor där 30, 38 o 43, led av prästeståndet för UU 33.

G 21 m Elisabeth, dtr till ärkebiskop Olaus Martini o Ragnhild Håkansdtr.

Biografi

G fick en efter dåtida sv förhållanden grundlig utbildning. Efter skolgång i Gävle kom han till Uppsala och fortsatte där sina studier fyra år under ledning av Claudius Opsopæus, varefter han inskrevs som student. Upprepade studieresor till olika tyska universitet gjorde honom förtrogen med den tyska matematiken. Sedan han promoverats i Greifswald synes han dock mestadels ha förblivit i Uppsala under resten av sitt liv.

Med 1620-talets ingång började större omsorg ägnas åt ungdomens utbildning och studier än vad som förut varit fallet i Sverige. Vad matematiken beträffar kan man rent av hävda, att den för en tid framåt skattades högre än andra bildningsmedel. Till stor del torde förtjänsten härav tillkomma Johan Skytte. Men inte heller G och hans svåger Martinus Olai Nycopensis får i detta sammanhang glömmas. Såsom samtida professorer i Uppsala arbetade de ivrigt för ett mera vetenskapligt studium av matematiken.

G:s insats som lärare belyses av de akademiska avhandlingar, som under hans presidium utkom 1622–46. De behandlar de mest skilda ämnen, och endast få av dem är i egentlig mening matematiska, men dessa är, så vitt man vet, de första av sitt slag i vårt land. Även de matematiska arbetena kännetecknas mera av allmänna filosofiska spekulationer än av fruktbara matematiska tankar, men de vittnar å andra sidan om den vikt man fäste vid klara definitioner och logiskt tänkande. I en av dessa avhandlingar från 1632 användes trigonometriska beräkningar första gången i Sverige (dock endast sinus och tangens). Författaren säger här, att han visserligen använt sig av Copernicus' observationer men inte av dennes »såsom det synes orimliga och från den fysiska verkligheten alltför avlägsna hypoteser om jordens rörelse och solens läge i världscentrum, vilka han dock snillrikt uttänkt för att undvika den mängd sfärer», som annars är nödvändiga för rörelsernas förklaring. G, som även utgav den astronomiska läroboken Urania (1647), var den förste i vårt land som var närmare förtrogen med Galileis astronomiska upptäckter.

I bevarade universitetskataloger från 1630-talet och senare anges G:s uppgift vara att fortsätta föreläsningarna i aritmetiken och dess tillämpning i det borgerliga livet samt att lämna en framställning om algebran, den astronomiska tideräkningen och geometrin. Av kvarlämnade handskrifter, av allt att döma gjorda efter hans föreläsningar, samt av hans bearbetning av Euklides, framgår att hans undervisning i aritmetik sträckte sig fram till de fyra räknesätten i bråk, att nollan efter Ramus benämndes circulus samt att algebran avslutades med andragradsekvationer. Någon negativ rot till andragradsekvationer omtalas ej, varför det är ovisst om föreläsaren helt anammat de negativa talen. Att logaritmer och analytisk geometri efter Descartes, där algebraiska metoder tillämpas inom geometrin, lyser med sin frånvaro, är ej att förvånas över, då dessa påfund var nya och därtill framställda i otympliga former enligt vår bedömning. Över huvud taget saknade man i hög grad under 1600-talet våra bekväma matematiska symboler och tvangs att uttrycka bevisen och problemlösningarna i långrandiga satsbildningar. G var pionjär i Sverige med att begagna sig av tecknen + och – och kvadratrotsbeteckning samt av bokstavsbeteckningar för de olika digniteterna.

G:s främsta insats som matematiker var utan tvivel hans latinska utgåva av Euklides sex första böcker, för vilka han 1638 honorerades med kronotiondena från Viksta sn under tre år.

G var väl ingen originell matematisk tänkare, men hans gärning som framgångsrik lärare är odisputabel, framför allt i betraktande av den allmänna okunnighet, som var rådande vid hans ämbetstillträde. Det har sagts (Dahlin), att man i Uppsala under hans tid ifråga om matematiska insikter stod långt mindre efter sin tid än under de närmast följande 100 åren.

Författare

Sven Em Ohlon

Arkivuppgifter

En (anonym) astronomisk lärobok av G i UUB (A 502: 10).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Collijn, sp 310. Akad avh se Liden 1, s 207—210.

Källor och litteratur

Källor o litt: C Annerstedt, UU:s hist, 1 (1877); E M Dahlin, Bidr till de matemat vetenskapernas hist i Sverige före 1679 (1875); H Sandblad, Galilei i Sveriges lärda litt (Lychnos 1942); dens, Det copernikanska världssystemet i Sverige, 1 (ibid 1943); Upsala hm, 1–3 (1842–45).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Martinus Erici Gestrinius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13042, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Em Ohlon), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13042
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Martinus Erici Gestrinius, urn:sbl:13042, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Em Ohlon), hämtad 2024-04-24.