Meriter

1 Gezelius, Johannes, f 3 febr 1615 på Gesala, Romfartuna (Vm), d 20 jan 1690 i Åbo. Föräldrar: rusthållaren o häradsdomaren Jöran Andersson o Anna Gudmundsdtr. Elev vid Västerås skola 12 nov 26, inskr vid UU 1 febr 37, vid Dorpats univ 23 nov 38, mag där 18 okt 41, prof i grekiska o österländska språken där 42, eo prof i teologi 43, led av livländska överkonsistoriet 45–49, lektor i teologi vid Västerås gymn 11 aug 49, kh i St Skedvi (Kopp) 1 maj 50, superintendent (generalsuperintendent) i Livland o v kansler vid Dorpats univ 22 nov 60, kh i sv förs i Riga 61, teol dr vid UU sept s å, biskop i Åbo o prokansler för Åbo akad 30 aug 64.

G 1) 26 juni 43 i Riga m Gertrud Gutheim, f 17 mars 26 där, d 24 nov 82 i Åbo, begr 3 juni 83 där, dtr till kh i sv förs i Riga Petrus Arvidi Guthemius o Edde Wittsant; 2) 12 febr 84 m Christina Persdtr, f 24 juli 32 i Älvestad (Ög), d 28 mars 03 i Lemland, Åland, begr 26 maj s å där, förut g m amiralen Johan Bergenstierna (d 76), dtr till Per Jönsson o Sigrid Roos.

Biografi

Som professor i Dorpat blev G känd som en insiktsfull föreläsare; han anställde övningar i grekiska och utgav disputationer på samma språk jämte läro- och läseböcker. Hans Grammatica graeca (1647) kom till 1813 ut i åtminstone 26 upplagor; hans grekisk-latinska lexikon till Nya testamentet (1649) var ett omfattande arbete på över 400 sidor. I slutet av 1640-talet avsåg man att fästa G vid ett planerat collegium theologicum för slitande av tvistefrågor inom rikets tyska provinser. Projektet förföll, men som präst i St Skedvi fortsatte G sina vetenskapliga studier; hans avhandling för teol doktorsgraden bar titeln De Peccato. Under tjänstgöringen i Dalarna vinnlade han sig även om ungdomens utbildning. Som generalsuperintendent i Riga sattes hans administrativa förmåga på många prov. Han infordrade av prästerskapet berättelser över församlingarnas tillstånd, anställde visitationer och lät hålla synodalmöten. Redan 1662 utkom hans Catechismus letticus, och han arbetade på en särskild kyrkoordning för Livland.

Sin betydelsefullaste gärning utförde G som biskop i Åbo. Förutsättningarna för hans arbete var visserligen här förmånligare än i Östersjöprovinserna; han hade haft nitiska företrädare på biskopsstolen. Men ingen av dem har nått så mångsidiga resultat som han. G såg som en viktig uppgift att främja prästernas bildning och det sedliga tillståndet bland dem. Redan i ett tidigt skede ålade han vissa kategorier av predikanter och präster att inför domkapitlet förete intyg rörande kunskaper och vandel. Han påbjöd, att prästerna i samband med ansökningar om tjänster skulle undergå ett förhör och framvisa av dem författade teser. Härigenom erhöll domkapitlet kännedom om de enskilda prästmännens kvalifikationer. 1669 utgavs av trycket Examen ordinandorum, vari nämndes de pensa envar som sökte prästtjänst vid förhöret inför domkapitlet borde behärska i språk (latin, grekiska, hebreiska), filosofi, matematiska ämnen och egentliga teologiska discipliner. Än större betydelse fick G:s initiativ därigenom att domkapitlets övervakning utsträcktes även till de präster, som redan innehade tjänst men sökte transport till annan församling. Härvid omfattade förhören främst teologiska ämnen.

I sin egenskap av prokansler för Åbo akademi intresserade sig G särskilt för teologiska fakulteten och för en effektivering av undervisningen där. Under en lång följd av år höll han själv homiletiska föreläsningar och ledde predikoövningar. Han lade stor vikt vid högmässopredikan och utgav av trycket utkast till predikningar, vilka flitigt togs i bruk av prästerskapet till fromma för förkunnelsen inom stiftet.

Liksom på sina tidigare verksamhetsorter utgav G i Åbo läroböcker för olika stadier. Till de viktigaste hörde Encyclopedia synoptica (1672), en omfattande och till innehållet blandad översikt i tre volymer av tidens teoretiska och praktiska filosofi samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen, avsedd närmast för teologie studerande. Arbetet präglas av författarens konservativa ståndpunkt. Han förhöll sig avvisande till Cartesius, och Bacons empiriska filosofi beaktades inte. Casuum conscientiae et praecipuorum quaestiorum practicarum decisiones (1690) kan i viss mening betraktas som ett komplement till Encyclopedia: arbetet var avsett för blivande präster och behandlade (i frågor och svar) spörsmål ur dogmatiken, etiken, kyrkorätten och den praktiska pastoralteologin.

G ägnade sig med förkärlek åt skolväsendet och den allmänna folkundervisningen, bl a genom att öka antalet skolor och utverka förbättrade villkor för lärarna. Hans Methodus informandi (1683) utgjorde en samling stadgar, utfärdade för trivialskolor och pedagogier i Åbo stift. Arbetet fick karaktären av en normativ skrift till gagn för skolväsendets vidare utveckling, även utanför G:s eget stift. Hans personliga ståndpunkt kom däri klart till synes. Han hävdade att kunskap borde inhämtas med glädje, ej på grund av fruktan för straff. Han ivrade för pedagogier på landsbygden, men större framgång hade han i sina allmänna strävanden för läskunnighetens utbredande. Sitt program härför framlade han bl a i Perbreves commonitiones (1673). Genom ökad läskunnighet skulle också psalmsången förbättras. Han ivrade också bl a för katekesförhör, vilka skulle hållas på skilda håll ute i församlingarna och var en form av läsförhör. Även i samband med gudstjänsterna förrättades tidtals förhör: G ålade kyrkoherdarna att kontrollera hur mycket församlingsmedlemmarna uppfattat av predikningarna. En form av konfirmationsundervisning infördes genom bestämmelsen om förhör med dem som första gången skulle gå till nattvarden. Nattvardstvång uppställdes som villkor för lysning. För barnen sammanställde G Ett rätt Barnaklenodium (1 uppl 1666) och dess finska motsvarighet Yxi paras lasten tavara (1666), innehållande ABC-bok, katekesen, frågor och ett urval bibelord.

G intresserade sig även för prästerskapets ekonomi. Han lade vikt vid en noggrann kyrkobokföring. En s k skriftebok infördes, vari församlingsmedlemmarnas kunskaper i läsning och i den kristna läran registrerades. För ändamålet utdelades tryckta formulär. G:s initiativ upptogs även inom andra stift och i kyrkolagen 1686 (på finska 1688). G intresserade sig vidare för kyrkobyggnaderna, för deras inredning och för församlingarnas bibliotek. Han ivrade för kyrkotukten, utfärdade anvisningar rörande fattigvården, förrättade energiskt biskopsvisitationer och anordnade prästmöten. Han ägnade sig även åt missionen och det kyrkliga arbetet i Lappland.

En betydande del av sina krafter gav G, från 1672 till sin död, åt det s k Gezeliuska bibelverket, en också till det yttre storslagen bibelupplaga, försedd med rikhaltiga förklaringar och kommentarer i tidens anda. Han yrkade på en textrevision efter grundspråken. Själv fullbordade G en stor del av texten, delvis i samarbete med sin son, men tryckningen kunde inte påbörjas under hans livstid. Andra centrala arbeten som G lade upp i nya utgåvor var en utvidgad upplaga av den finska psalmboken och en finsk handbok. På hans initiativ utgavs, av annan person, en ny upplaga av den finska bibeln.

En av förutsättningarna för G:s omfattande litterära verksamhet var det tryckeri han upprättade i Åbo 1668. Därmed förenades en papperskvarn i Tomasböle i Pojo sn och förlagsrörelse. Tryckeriet, som snart blev ledande i branschen, försågs med en teknisk utrustning, som ställde den akademiska officinen i Åbo i skuggan. Under tiden 1669–90 trycktes där omkring 300 kända tryck, en stor del av dem läroböcker o dyl, varigenom den utländska bokimporten kunde inskränkas. En viktig artikel för tryckeriet var det officiella finska trycket.

G står som en framträdande gestalt i finländsk kyrko- och bildningshistoria. Han var en kraftfull man, en organisatör av förhållandevis stora mått. Han ägde praktiskt handlag och seg vilja. Han var medveten om sin myndighet och visade ibland prov på härsklystnad och hänsynslöshet – flera exempel därpå är kända. I sin egenskap av prokansler för Åbo akademi fick han av kansler, Per Brahe, motta anmärkningar för trätgirighet och halsstarrighet. Han strävade att låta alla stånd och klasser genomsyras av den kristna läran, sådan denna hade utformats av den lutherska 1600-talsortodoxin.

Författare

Olof Mustelin

Arkivuppgifter

Brev från G i RA bl a till Per Brahe i Skoklostersaml, 2, vol 33 o 38 b, o till M G De la Gardie i dennes saml. Några brev o räkenskaper i KB o strödda brev från G i UUB. Om G:s förstörda arkiv se släktart.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Collijn, sp 310—318; jfr även T Melander, Personskrifter . . ., Hfors 1951, och J J Tengström, nedan a. a, Åbo 1825, s 248—299. Senare uppl av Gram-matica Gra=ca: Holmiae 1707, Scaris 1708, 84 s, Scaris 1725, 1731, 176 + 15 s, Holrnia; 1732, 76 + 16 s, Holmiae 1732, 84 s, Scarse 1744, 1756, 105 s, 1772, 1778, Arosias 1783, 1790, 1801, 1813, 116 s (omkr 26. uppl).

Översatt: Biblia, thet är all then heliga skrift på svensko . . . Vol 1—2. Åbo & Sthlm 1711—1728. 1. NT, d 1—2. Åbo 1711, 1713. 666 s, 1 karta. 2. GT, d 1—4. Sthlm 1724, 1724, 1727, 1728. (62), 1387 s. [Vol 1:] 2. ggn upl Sthlm 1752. [Ny uppl:] Biblia, det är på svenska all den heliga skrift. 1—3. Sthlm 1863—[66]. 1. GT, d 1. 1863. LXXXII, 1178 s/2. GT, d 2. 1864[— 65]. XIV, 1542 s. 3. NT. 1865[—66]. 1430 s. [Utdrag härur:] Tre av konung Davids psalmer med Gezelii förklaringar, Falköping 1932, 8 s; S. Johannes 17 kap. med Gezelii förklaringar, Falköping 1933, 8 s. (Allt tills med J G d y.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Y Blomstedt o E Matinolli, Abo stifts hm 1554–1809, 1 (1963); Boktryckarkonsten i gamla Åbo (1942); C v Bonsdorff, Åbo stads hist under 17:e seklet (Bidr till Åbo stads hist 2:1:1, 1889); G Brandeli, Sv undervisn:väsendets o uppfostrans hist, 2 (1931); Consistorii academici Aboensis prot, 3–6 (1898–1940); C-M Edsman, Gezelii bibelverk... (UUÅ 1941:7: 14); FBH; G-R Gardberg, Boktrycket i Finland, 1 (1948); Handl:r till upplysn i Finlands kyrkohist, N F (1836); I A Heikel, Hfors univ 1640–1940 (1940); M Juva, Varsinais-Suomen seurakuntaelämä puhdasop-pisuuden hallitsemina vuosisatoina, 1600–1808 (1955); Kansallinen elämäkerrasto, 2 (1929); A Lehtonen, Die livländische Kirchenordnung des J G (Finska kyrkohist samf:s handhr 32, 1931); K G Leinberg, Handhr rör finska skolverkets hist (1884–1901); E Lilja, Den sv katekestraditionen mellan Svebilius o Lindblom (1947); K K Mei-nander, Biskoparne Gezelius porträtt (Finskt Museum 1927); H Nohrström, Förlagsverksamheten i Finland, 1 (1933); C-E Normann, Prästerskapet o det karolinska enväldet (1947); V Perälä, Eras J G vanhemman kier-tokirje v:Ita 1667 (Finska kyrkohist samf:s årsskr 11–14, 1937); A J Pietilä, J G vanhemman osuus Suomen henkisessä viljelykses-sä (ibid 5, 1915); H Råbergh, Teologiens hist vid Åbo univ, 1 (1893); I Salomies, Suomen kirkon historia, 2 (1949); Saml af domkap:s i Åbo cirkulär-bref . . ., utg av [J Tengström o] W G Lagus (1836); M G Schy-bergson, Biskop J G d ä såsom skolman (Tid-skr utg av Pedagog fören i Finland 1885); Ff Schtick, Den sv förlagsbokhandelns hist, 1–2 (1923); G Suolahti, Finlands prästerskap på 1600- o 1700-talen (1927); J J Tengström, Biskopen i Åbo stift J Gezelii d ä:s minne (1825); dens, Chronologiska förteckn :r o anteckna ... (1836); N Torpson, Sv folkunder-visn:s utveckl. . . (1888); Utdrag ur Åbo domkyrkas räkenskaper 1634–1700, ed R Hausen (1901); J Wahlfisk, Den kateketiska undervisn i Sverige . . . (1889); J Vallinkoski, Kirjanpainja Johan Winterin kirje piispa J G vanhemmalle (Miscellanea bibliographica, 9, 1965); K O Wikman, Suomen kansan lukutaidon synty ja kehitys Ruotsin vallan aika-na (1910). – Samtida person- o begravn: skrifter förteckn i T Melander, Personskrifter hänförande sig till Finland 1562–1713, 1–4 (1951–58), o i J J Tengström, a a (1825), s 240 ff.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johannes Gezelius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13047, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Mustelin), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13047
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johannes Gezelius, urn:sbl:13047, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Mustelin), hämtad 2024-04-19.