Meriter

1 Grubbe, Lars, f 21 jan 1601 i Linköping, d 23 okt 1642 i 2:a slaget vid Breitenfeld. Föräldrar: assessorn Per Mattsson (Stiernfelt) o Anna Andersdtr. Inskr vid UU 16 febr 18, disp där 24 maj 23, inskr vid univ i Rostock aug 25, mag där 31 okt 25, sekr hos Axel Oxenstierna i Preussen från dec 26, adl (genom fadern) 28 jan 29, statssekr 10 mars 34, häradsh i Hattula hd (Tavasteh) 12 mars 34, resident i Hamburg sept 34, bisittare i kommerskoll 28 nov 37, underståth i Sthlm 30 nov 37, assistentråd vid sv armén i Tyskland 29 april 41, häradsh i Sjuhundra hd (Sth) o Tuhundra hd (Vm) 31 mars 42.

G (efter k tillstånd 25 maj 30) m Karin Gottschalksdtr, förut g m sekr Gert Didriksson (d 29) o senare g m kaptenen Anders Larsson, dtr till generalkamreraren Gottschalk Gottschalksson.

Biografi

Efter studier vid Uppsala universitet och sedvanlig lärdomsresa till utländska läroanstalter sökte G sig till statstjänst. I den starkt expanderande sv administrationen kom han snabbt fram till viktiga poster. Som Axel Oxenstiernas sekreterare i Preussen från 1626 fick han goda möjligheter att göra sig bemärkt. Han kom också snart att användas för diplomatiska och finansiella uppdrag och togs även i anspråk som militär rapportör. 1629 överflyttades han till det k fältkansliet, där han var den ende som kunde skriva tyska och latin. Själv ansåg han sig i hög grad åtnjuta konungens förtroende, vilket han anförtrodde rikskanslern i ett brev.

Då Gustav II Adolf sommaren 1630 landsteg i Tyskland, var G i fältkansliet. Han klagade över att han så gott som ensam måste förestå kammar-, ränte- och kansliadministrationen. Efter några år av säkerligen mycket hårt kansliarbete började han skickas ut på särskilda uppdrag till olika armégrupper. Han fick ganska vidsträckta fullmakter och skulle både rapportera läget och tjänstgöra som pådrivare i besvärliga situationer rörande värvningar, kontributioner och annat, som hörde till krigets vardag och som fordrade både skicklighet och omdöme.

Allt detta avbröts med Gustav II Adolfs död. Som Axel Oxenstiernas representant sändes G då hem till Sverige med rikskanslerns memorial över läget samt med dennes utkast till regeringsform. Samtidigt skulle han i rådet redogöra för den politiska och militära situationen i Tyskland. Efter några resor fram och tillbaka till Sthlm våren 1633 blev G civil medhjälpare till Johan Banér och användes även som underhandlare. Särskilt fick han ta sig an kurfursten av Brandenburg, vars vacklande hållning oroade rikskanslern.

Våren 1634 fick G åter resa till Sthlm med viktiga memorial och med uppgift att redogöra för läget inför riksrådet. Han fick fortsätta med sådana uppdrag ända till september 1634, då han utnämndes till resident efter Salvius i Hamburg. Där fick han under två år framåt händerna fulla med arbete i diplomatiska, ekonomiska och militära frågor, vilka efter nederlaget vid Nördlingen 1634 blev både svårlösta och bekymmersamma. 1636 blev han därtill »fullmäktig vid westfaliska armén», ofta även kallad »stats- och krigsråd», varvid han skulle förestå »kassan och magasinerna». Sensommaren 1636 kallades G emellertid hem, sedan Salvius återtagit sin plats i Hamburg.

Hösten 1636 inträdde G i sin sekreterartjänst i kansliet i Sthlm. Han hade emellertid svårt att anpassa sig och anhöll flera gånger hos rikskanslern om en lugnare syssla. Av allt att döma var arbetsbördan stor och ordningen ej den bästa. Han utnämndes också till underståthållare i december 1637 utan att därför helt släppa kansliarbetet. I fortsättningen kom han snarast att känna sig åsidosatt och för litet använd. In- för sin vän och beskyddare Salvius klagade han över att nya personer av förnäm börd och med relationer började föredragas framför andra. Han hoppades på bättre tider vid den unga drottningens trontillträde. Det är tongångar, som är typiska för den nya, lågbördiga ämbetsmannagenerationens missnöje med den oxenstiernska högadelsdominansen.

Efter Banérs död våren 1641 utnämndes G till krigs- och assistentråd och fick order att så snabbt som möjligt bege sig till armén för att bevara de värvade trupperna åt Sverige och hålla dem lugna till Torstensons ankomst. Läget var krisartat på gränsen till myteri, och G utförde ett energiskt och skickligt arbete för att bemästra situationen. Hans möjligheter begränsades dock av den knappa tillgången på pengar.

Efter Torstensons ankomst i slutet av 1641 fortsatte G sin tjänst som assistentråd vid armén, där han dessutom blivit utnämnd till överste vid ett kavalleriregemente, en syssla som han ej var överdrivet förtjust i. Han längtade till lugnare förhållanden och ansåg sig en smula åsidosatt, då det gällde krigsplaner och viktigare avgöranden. Hans bana skulle emellertid få ett snabbt slut. När han i sällskap med fältmarskalken Lennart Torstenson och pfalzgreven Karl Gustav följde staben under slaget vid Breitenfeld 1642, föll han för en kula.

Författare

Sune Lundgren

Arkivuppgifter

Talrika konc o mottagna skriv :cr i Kanslitjänstemäns konc o mottagna skriv:er, vol 13 o 15. Brev från G bl a i Skriv:er till konungen (1630—32), i Stegeborgssaml' (101 st 1630—42 till Johan Casimir) o i Oxenstiernska saml (3 vol 1626—42 till A Oxenstierna), RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, Biographica, RA. — P G Berggren, Lars Grubbe, hans lif o verksamhet (1898); S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet 1651—1951 (1951); Kommerskoll; S Lundgren, Johan Adler Salvius (1945); D Norrman, Gustav Adolfs politik mot Ryssland o Polen under tyska kriget (1943).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Grubbe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13244, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sune Lundgren), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13244
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Grubbe, urn:sbl:13244, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sune Lundgren), hämtad 2024-04-16.