Gyllenborg, släkt



Band 17 (1967-1969), sida 524.

Biografi

Gyllenborg, släkt, härstammande från borgmästaren i Königsee i Thüringen Johann (Hans) Wolimhaus (d 1622, ej 1620). Hans son akademiapotekaren i Uppsala Simon Wolimhaus (1601—58) har gjort sig känd genom ett egenartat apokalyptiskt författarskap. Söner till honom var rådmannen i Uppsala Nils Wolimhaus (d 1666), landshövdingen greve Jacob G (G 1) o presidenten greve Anders Leijonstedt (1649—1725).

Jacobs G:s äldste son Olof G (1676— 1737) inskrevs 1686 vid Uppsala univ. Som rector illustris 1696 kom han i konflikt med prorektorn prof Anders Goeding, Olof Rudbecks svärson. 1696—98 studerade G utrikes, bl a i Paris, där han ådrog sig stora skulder (Biographica). 1698 (ej 1702) blev han kammarherre, o 1700—05 var han bankofullmäktig. Vid flera tillfällen uppvaktade han Karl XII med hyllningsdikter. Han anses också ha skrivit kärleksdikter till kungens syster, änkehertiginnan Hedvig Sofia av Holstein-Gottorp. G var lagman i Västergötland 1712—25 med undantag för omorganisationsperioden 1718—19, då han var lagman i Arboga läns lagsaga o ordningsman i Västmanland. I febr 1719 var han bland dem som protesterade mot projektet att göra arvprinsen Fredrik till konung, o han uppges ha författat en av motskrifterna mot Mauritz Vellingks angrepp på den nya regeringsformen några månader senare. G har emellertid också utpekats som författare till en sång, som uppfattats som ett led i propagandan för arvprinsen Fredrik senare s å. Fredrik, vars anhängare han alltså torde ha blivit under loppet av 1719, sökte 1723 förgäves göra honom till landshövding. 1725 blev han emellertid landshövding i Älvsborgs län, varifrån han 1733 fick transport till Nyköpings län. G, som 1720 väckte uppseende genom att föreslå sekreta utskottets ersättande med en rad särskilda deputationer, var vid 1734 års riksdag ordf i riddarhusordningsdeputationen. Han sökte då utan framgång genomdriva ett förslag till adlig representationsreform, som innebar att adelsmännen skulle turas om att infinna sig på riksdagarna, så att endast tre eller fyra skulle representera varje län. 1735 började G utge månadsskriften Skuggan af den döda Argus. Den var emellertid alltför tung o uddlös i jämförelse med Dalins Argus o nedlades efter tolv nummer. De flesta av G:s alster har senast utgivits av Hanselli, andra redovisas av Westerlund o Carlsson; se särskilt handskriften Vf 109 a, KB.

Olof G:s bror Johan G (1682—1752) in-skrevs 1696 vid Uppsala univ o valdes där 1700 till rector illustris. Han utnämndes s å till kornett vid Upplands stånddragonregemente. G deltog bl a i övergången av Duna, striderna vid Gemäuerthof o Ljesna samt slaget vid Poltava. Han var då kapten. Vid Perevolotjna 1709 kom han i rysk fångenskap, varur han frigavs 1719. Först 1735 avancerade han till överstelöjtnant, men sedan brodern Carl G (G 2) blivit kanslipresident, gjordes han 1741 till riksråd o ledamot av den s k utredningskommissionen, som ledde rustningarna för ryska kriget. Som Lunds universitets kansler från 1742 förbjöd han fakulteterna att utnämna docenter utan kanslerns medgivande o såg till att detta för framtiden normgivande förbud iakttogs. 1747 blev han delaktig av de penningbelöningar hattarna utdelade o fick 8 000 dlr smt som erkänsla för vad han förrättat utom rådsämbetet. Då konung Fredrik vid den första serafimerriddarutnämningen 1748 ville hedra samtliga riksråd med denna orden, undanbad sig G. Genom äktenskap med en dtrdtr till Erik Dahlbergh kom han i besittning av dennes forna sätesgård Skenas i Vingåker (Söd). Den kom att förbli i hans ättlingars ägo under ett helt sekel o blev besjungen av flera skalder, bl a hans son kanslirådet Gustaf Fredrik G (G 5) o dennes systerson Johan Gabriel Oxenstierna. Gustaf Fredrik G:s bror Jacob Johan G (1721—88) blev lagman i Kalmar län 1750 o i Uppland 1760, fick landshövdings titel 1762 o blev landshövding i Sthlms län 1770. Hans son Johan Henning G (1756—1830) blev lagman i Blekinge 1783 men tog avsked 1794 o drog sig tillbaka till sina gods, det fäderneärvda Skenas o det 1793 inköpta Sjöholm i Ö Vingåker (Söd). I riksdagen hade Henning G tillhört oppositionen såväl 1789 som 1800, o under Karl Johan blev han en av de verksammaste inom riddarhusoppositionen. Han uppges aldrig ha »kunnat framsäga en logiskt formad mening» (Wachtmeister), men så snart något inlägg i riksdagen stred mot hans övertygelse, tillkännagav han sin uppfattning i sakliga, torra o hänsynsfulla skriftliga anmärkningar. Mängden av G:s skriftliga yttranden synes ha lett till att han blivit mer beaktad i avhandlingslitteraturen än han förtjänar. Crusenstolpe publicerade efter hans död en både aktningsfull o kritisk karakteristik, vari han sades vara utmärkt mer av redbarhet än av talang. G var ordförande i 1803 års bankorevision, i bankoutskottet 1809 o 1815 o i allmänna besvärs- o ekonomiutskottet 1812. Mest bekant blev han som statsrevisorernas ordförande från deras tillkomst till 1825. De sökte under hans ledning utsträcka sina befogenheter utan respekt för de gränser som enligt 1809 års idéer borde finnas mellan ständernas ombud o K M:ts förvaltning. Hans kusin kammarherren hos änkedrottning Sofia Magdalena Jan G (1767—1835), G 5:s son o Hans Järtas ungdomsvän, hade 1794 avskedats från sin tjänst som andre sekreterare i kabinettet för utrikes brevväxlingen, för att han på ett julkalas sjungit Marseljäsen. 1816 gjorde han sig bemärkt genom att som bankofullmäktiges ordförande reservera sig mot dess undfallenhet inför Karl Johans begäran att banken skulle ställa silver till förfogande för dennes växeloperationer.

Olof, Carl o Johan G:s bror Gustaf Samuel G (1695—1756) blev lagman i Ångermanland o Västerbotten 1730 o i Värmland 1733 samt landshövding i Nylands o Tavastehus län 1746.

Yngst av bröderna var presidenten Fredrik G (G 3). Han blev far till kommerserådet Carl David G (1734—1811). Dennes brorson Fredrik G (1767—1829) inskrevs 1782 vid Uppsala univ, där han 1785 tog juridisk examen. 1786 grundade han i Sthlm Vitterhetssamhället Ära o Frihet tillsammans med bl a sin kusin friherre Carl Fredrik Ehrensvärd, som efter sin landsförvisning kallade sig Gyllembourg (bd 12). G ordnade 1799 en insamling bland släktingarna för att hjälpa honom. Själv blev han 1792 assessor i Svea hovrätt, 1793 revisionssekreterare o generalauditör, 1799 riksdrotsens suppleant i justitiekanslersämbetet, 1809 justitieråd, 1810 justitiestatsminister, 1811 ordförande i lagkommittén o serafimerriddare samt 1818 juris utriusque hedersdr. G var en mycket redbar o samvetsgrann jurist, men justitiestatsministerämbetet var han föga vuxen.

Den längst kvarlevande släktgrenen härstammade från Fredrik G:s (G 3) brorson riksrådet Henning Adolf G (G 4). Hans son Carl Johan G (1741—1811) var lagman i Södermanland 1776—89 o president i Vasa hovrätt 1789 (tilltr 1790)—91. Han blev ledamot av högsta domstolen 1800 o president i kammarrätten 1809. Hans halvbror Henning Adolf G (1765—-1826) var vice häradshövding i Malmöhus län 1803—11. Släkten utdog 1863 med en son till Carl Johan G.

Författare



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, W Enbloms PM ang g:ska arkivfragment i RA, RA; hovstatens verifikationer 1698, p 860, SIA; riddarhusdirektionens prot 1864, p 34, RHA; Rats-handelbuch Königsee 1574—1608, Staats-archiv, Rudolstadt. — AdRP 17 (1902); Ivar Andersson, »Oppositionen» o minister-ansvarigheten (1917), s 32, 53, 73; P G Andreen, Politik o finansväsen från 1815 års riksdag till 1830 års realisationsbeslut, 1 (1958), 2:2 (1961); G Annerstedt, UU:s hist, 2:1—2 (1908—09); S Björklund, Oppositionen vid 1823 års riksdag (1964); A Brödel, Die Ratslinie der Stadt Königsee (Die Thuringer Sippe, 5, 1939), s 24; I Carlsson, Frihetstidens handskr polit litt (1967); J Corylander, Åminnelse-Tal öfwer ... Johan G (Det sw biblioteket, 2, 1758); [M J Crusenstolpe,] Skildringar ur det inre af dagens hist. De frånvarande (4 uppl, 1837), s 7—21; Ä Davidsson, Katalog över sv handteckn:ar i UUB (1958); T Delphin, Akademie apoteket Kronan i Uppsala 1628—1928 (1942), s 11—39; O Dixe-lius, Den unge Järta (1953); O Eneroth, Herregårdar uti Södermanland (1869); F M Franzén, Minnesord vid . . . Joh H G:s jordfästning (1830); Fryxell, 23—28, 32, 35—38; A Grape, ihreska handskriftssaml, 1—2 (1949); P Hanselli, Samlade vitterhetsarbeten af sv förf, 5 (1863); G Heckscher, Konung o statsråd i 1809 års författn (1933); S Hedar, Högsjö gård (1945); Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, 7—9 (1936—42); G Helén, Herrgårdar o herremän (Vingåkersboken, 2, 1955), s 301; K W Herdin, Uppsala på 1600-talet. Rättsväsendet, 2 (1927); Hultmark; T T:son Höjer, Carl XIV Johan, 2—3 (1943—60); L Krusius-Ahrenberg, Tyrannmördaren C F Ehrensvärd (1947); Lags o doms; M Lamm, Johan Gabriel Oxenstierna (1911); A Larson, Sammansvärjningen mot Gustav III (1959); N Lundh-Eriksson, Sveriges prinsessor 1539—1829 (1929), s 266 f, 269; Lundstedt, 1; Malmström, 1—3; C E Naumann, Om SU under den tidigare frihetstiden 1719—34 (1911), s 68 ff; H Nicander, Åminnelse-tal öfver. . . Carl Johan G (1812); Sveriges riksdag, 8 (1934), s 270, 272, 303, 15 (1938), s 326, 16 (1935), s 277—327, 371, 385, 389; G Sahlberg, Gustaf Fredrik G (1943); B Sall-näs, Samuel Åkerhielm d y (1947); dens, En kraftmätning mellan konung o råd 1723 (HT 1950), s 115, 125; H Schiick o K War-burg, 111 sv littmist, 3 (3:e uppl, 1927), s 87; SRA 2:1 (1909); Sveriges apotekarhist, 1 (1910), 3 (1923—25); Sveriges riksbank, 3 (1920), s 291—94, 4 (1931), s 92 f, 5:2 (1931); O Sylwan, Sv pressens hist till stats-hvälfningen 1772 (1896); W Tham, Konung Gustaf III o rikets ständer vid 1789 års riksdag (1866), s 277, 502; L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död (1953); A Thomson, »På nådigste befallning» (Festskr till Östen Undén, 1956), s 282 f; H Wachtmeister, Anteckn:ar o bref från Carl Johanstiden ur landshöfdingen gref-ve Hans Wachtmeister d ä:s ppr (1915); H Valentin, Frihetstidens riddarhus (1915), s 129 f, 134, 222; B Wedberg, Konungens högsta domstol 1789—1809 (1922), s 460— 64; dens, Konungens högsta domstol 1809— 44 (1940), s 337—45; M Weibull o E Tegnér, LU:s hist 1668—1868 (1868), 1, s 256, 2, s 10 f; V Vendel, Urtima riksdagen i Örebro 1812 (1906), s 4, 21, 54 f; J O Wes-terlund, Karl XII i sv litt (1951); [Sigfrijd [Wieselgrejn, Riksdagen i Norrköping år 1800 (Sv månadsskr, 1864), s 499 f.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gyllenborg, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13350, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2018-11-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13350
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gyllenborg, släkt, urn:sbl:13350, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2018-11-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se