Meriter

2 Göransson, Anders Henrik, son till G 1, 1 26 aug 1843 i Gävle, d 15 juni 1910 i Högbo (nu Sandviken). Studier i Lausanne 56–59, studieresor o div anställn:ar på handelskontor i Tyskland o England 59–63, anställd vid Högbo stål- o jernverks ab 63–68, disp vid Sandvikens jernverks ab från 68 (styr:led från 68, ordf från 00), styr:led i Sveriges allm exportfören från 87, i Järnbruksförb från 06 (ordf 10), led av tulltaxekommittén 06–09, ordf i Gävleb:s läns handelskammare.

G 31 maj 71 i Norrköping m Emma Maria Sebardt, f 18 april 50 där, d 9 aug 34 i Högbo, dtr till klädesfabrikören o politierådmannen Johan Wilhelm S o Carolina Maria Nyberg.

Biografi

Efter studier utomlands var Henrik G under fem år knuten till G 1:s bruksbolag, Högbo stål- och jernverks ab. Sedan bolaget 1866 gått överstyr och även hans far försatts i konkurs (se vidare under G 1), blev G 1868 disponent vid det nybildade Sandvikens jernverks ab. Fadern var dock den verklige ledaren av företaget, fastän han på grund av sitt personliga konkurstillstånd var förhindrad att bekläda chefsposten.

Sandvikens järnverk började sin verksamhet under anspråkslösa förhållanden. Det led brist på kapital, och i motsats till flertalet andra sv järnverk ägde det inga gruvor och skogar eller någon vattenkraft av betydenhet. Dess framtid berodde på bessemermetodens konkurrenskraft vid stålframställningen och framför allt på en effektiv försäljning utomlands. På Sandviken anade man, att det sv bessemerstålet skulle mötas med misstro och att dess introducering på världsmarknaden skulle motarbetas av konkurrenterna. Denna misstanke hade till följd, att det nya företagets ledning omedelbart efter starten lade sig vinn om att åtminstone på de viktigaste marknaderna få representanter, som uteslutande arbetade för Sandvikens räkning. Att lösa den uppgiften tillkom G, och han kom att göra sin största insats på försäljningsområdet. Under de två första åren av företagets tillvaro befann han sig nästan oavbrutet på resande fot och lyckades bygga upp en försäljningsorganisation som efterhand blev en förebild för andra sv järnverk och senare för hela den sv verkstadsindustrin. Ända fram till faderns död vid sekelskiftet fortsatte han med sina affärsresor för att hålla kontakt med kunderna. Men fördenskull försummades ej den sv marknaden, där G uppsökte även mindre företagare. Han uppvaktade också de sv stats järnvägarnas ledning för att få leveranser av bl a hjulringar och axlar för lokomotiv och järnvägsvagnar under denna det begynnande järnvägsbyggandets period. Tack vare den personliga kontakten med avnämarna lärde G känna deras behov och önskemål, och fastän han inte var fackman, kunde han härigenom ge uppslag till nya tillverkningar och framställningsmetoder. Sandviken var sålunda det första verk i världen, som producerade helvalsade rör i kommersiell skala. Krav på stålets varierande egenskaper för olika ändamål gav tips för verkets metallurgiska avdelning att framställa nya, specifika stålsorter.

På grund av sina under resorna gjorda erfarenheter stod det redan tidigt klart för G, att utlandet med tiden skulle göra sig alltmer oberoende av sv tackjärn och sv stål för sina förädlingsindustrier. Konsekvensen måste bli en övergång till manufakturering. Härmed började Sandviken redan under 1870-talet, och även i det avseendet framstår företaget som ett föregångsverk i vårt land. Under slutet av G:s levnad fick Sandviken sina första direkta engagemang i fabriker i främmande länder, bl a i en fabrik för urfjädrar i Schweiz. Exporten av »Sandvik steel» växte oavbrutet, och vid G:s död 1910 uppgick den till ej mindre än 80 % av produktionen.

Sandvikens järnverk omfattade vid G:s bortgång fyra masugnar, bessemerverk, martinverk med fem ugnar, fjorton ånghammare, elva valsverk, tråddrageri, kallvalsverk, sågbladsfabrik, två fjäderfabriker, gjuteri, mekaniska verkstäder m m. Dessutom hade elektrifieringen av företaget påbörjats i stor skala, särskilt med tanke på elteknikens dåvarande ståndpunkt. Verket sysselsatte 1910 omkring 2 000 arbetare jämte ett betydande antal ingenjörer och andra tjänstemän. Det årliga tillverkningsvärdet var c:a 10 milj kr i dåtidens valuta.

G deltog i över 42 år i ledningen av Sandvikens järnverk. Inom järnhanteringen framstår han enligt Carl Sahlin »som det mest lysande exemplet på köpmannaduglighetens betydelse för industrin».

G var varmt socialt intresserad och genomförde betydande anläggningar för bolagets personal. Han inrättade en pensionskassa för de anställda, befordrade skol- och bildningsväsendets utveckling samt medverkade vid bildandet av Sandvikens egnahems-ab. I det sociala arbetet hade han god hjälp av sin dotter Sigrid G (se nedan).

Författare

Sven Em Ohlon

Källor och litteratur

Källor o litt: T Gårdlund, Sv industrifinansiering under genombrottsskedet 1830—1913 (1947); S Göransson, En brukspatron (Min far 1948); E Heckscher, Sv arbete o liv (1941); dens, Historieuppfattn (1944); K Modin, Sv uppfinnare o industrimän (1947); Ett sv jernverk, Sandviken (1937); SvTeknF.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Henrik Göransson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13446, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Em Ohlon), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13446
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Henrik Göransson, urn:sbl:13446, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Em Ohlon), hämtad 2024-04-19.