Meriter

1 Hill, Carl Johan Danielsson, f 12 jan. 1793 i Målilla, Kalm, d 25 aug 1875 i Lund. Föräldrar: bonden Daniel Jonsson Rudelius o Maria Christina Jaensdtr. Elev i Vimmerby skola 06, i Linköpings gymn 09, inskr vid LU 24 febr 12, ex philologicum 15 juni 16, antog namnet H 16, ex philosophicum 3 maj 17, disp pro gradu 4 juni 17, mag 21 juni 17, allt vid LU, v bataljonsläk vid Skånska husarreg 18, doc i fysik vid LU 30 nov 19, observatör i astronomi där 1 juni 21, vik prof där 21—22 o 26—27, prof i fysik vid Tekn inst i Sthlm 7 dec 27, i matematik vid LU 21 okt 30—2 dec 70, LU:s rektor 34—35 o 44-45. — LFS 22, LVA 48, LVS 50.

G 29 aug 44 i V Husby, Ög, m Charlotta Christina Rudelius, f 9 okt 14 där, d 8 mars 00 i Lund, dtr till prosten Johan Daniel R o Hedvig Ulrika Hoffström.

Biografi

Till en början var H fysiker och astronom. Han disputerade vid Lunds univ på en avhandling om torsionselasticiteten och fullföljde disputationsprovet med några smärre uppsatser om elektriciteten och det astronomiska pendeluret. Under de sju år han innehade tjänst som observatör i astronomi i Lund var han ofta tjänstledig antingen som vik prof eller för att biträda vid uppbyggnaden av det Teknologiska institutet i Sthlm (sedermera Tekniska högskolan). Han tjänstgjorde också tre år som prof i fysik vid institutet. Men hans intresse inriktades alltmer på den rena matematiken, och 1830 utnämndes han till prof i detta ämne efter en hård strid med den ende medsökanden, adjunkten A W Ekelund.

H:s levnadsbana var alltifrån hans sista gymnasietid kantad av kontroverser. Som trettioårig kom han i konflikt med Vetenskapsakademin, då han skarpt kritiserade ett i akademins handlingar publicerat matematiskt arbete. Samtidigt förelade han akademin en av honom själv författad uppsats för bedömning. Svaret blev, att författaren väl "däruti ådagalagt bekantskap med vetenskapens högre problemer", men att han "genom eget utgivande därav från trycket säkrast komme att skörda all den litterära ryktbarhet, varav arbetet kan vara förtjänt". Akademins syrliga utlåtande satte spår i hans fortsatta matematiska produktion. Hans medfödda självkänsla sårades, hans egenheter förstärktes, och han började att författa på sitt särskilda sätt, obekymrad om någon kunde följa hans tankegångar. Han förkastade gängse matematiska beteckningar och införde nya symboler, som påminde om gamla astrologiska tecken. Det har sagts, att Vetenskapsakademin länge vägrade att införa hans skrifter i sina handlingar. Hur därmed än må förhålla sig, kvarstår det faktum att han ej publicerade någon uppsats i akademins annaler, förrän han 1848 kallats till medlem av akademin.

Större delen av H:s författarskap återfinns i utländska tidskrifter eller i skrifter med honom själv som förläggare. Om H:s lärdom och skarpsinne vittnar en serie avhandlingar i Crelles Journal für Mathematik, utgiven i Berlin. De är skrivna på latin och belyser frågor inom algebra och funktionsteori. Hans förnämsta arbete anses vara det på 1860-talet utgivna verket Matheseos fundamenta nova analytica. För detta, av senare forskare uppskattade arbete, erhöll han till att börja med statligt understöd. Statsbidraget drogs senare in, då granskarna i Vetenskapsakademin ej ansåg arbetet skrivet för någon annan än författaren själv. Bland hans på svenska utgivna skrifter må nämnas Kort logarithm-tabell 1828, som kompletterades med en rad uppsatser under senare år, behandlande tabellernas användning.

I ett eftermäle om H heter det, att han var en grundlärd man med sinnet öppet för allt och alla. Hans allmänintresse säges ha famnat nära nog alla vetenskaper, även politik och vitterhet. Men konsten att göra sina åsikter lättfattliga var honom ej förunnad.

Otaliga historier vittnar om H:s med åren alltmer framträdande originalitet som lärare och examinator. Som prof vid Teknologiska institutet lär han ha stimulerat flera lärjungar, som senare kom att inta hedrande platser i sv näringsliv. Fastän hans huvudämne var matematik, blev hans innehav av den matematiska professuren mindre lyckosamt, åtminstone vad undervisningen beträffar. Till sist var det endast ett ringa fåtal, som förstod hans föreläsningar. Och ändå var han livligt intresserad av undervisningen och sina studenters välfärd. Examinationen kunde utsträckas till långa perioder för att examinanderna åtminstone på detta sätt skulle tvingas att lära sig något. Som regel förlät han dem deras enfald och skyllde okunnigheten på tidsandan och den gällande skolordningen.

Författare

Sven Em Ohlon

Arkivuppgifter

H:s papper i LUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se M Weibull o E Tegnér, Lunds universitets historia 1668—1868, d 2, Lund 1868, s 183 f. Vidare: Matheseos fundamenta nova analytica. P 1—3 : 1*. Lon-dini Gothorum (Lundx) 1860—69. 4 :o. 1. Mathesin universalem . . . comprehendens. 1860. 48, 226 s. 2. Theoriam differentiarum et derivatorum generaliorum . . . comprehendens. Lundss 18[67—]68. S 227—414 [även: 227—416]. 3: Sectio 1. Calculus differentia-lis & integralis. 1869. III s, s 417—542 [även paginerad s 39"—136" i följd med en sep avh, Lund 1868, 36" s, med rubriktit: Computatio functionum hyperbolicarum per differentias]. — De functionibus rationaliter logarithmicis integrandis, et speciatim de de-rivatis Lammatum. [Rubr.] [Lund 1867—68.] 4 :o. 28 s. [Acta Universitatis Lundensis. LUÅ, för år 1867, 2. Afd för mathematik och naturvetenskap, nr 1.] Även med tit: No-tula de . . . speciatim de functionibus diloga- rithmicis derivandis ct interpolandis. — Sur une forme générale de développement et sur les intégrales définies. [Rubr.] [1—2.] [Lund 1868—69, 1869—70.] 4: o. 24, 36 s. [Ibid för år 1868, 3. Afd för mathematik . . ., nr 2, resp för år 1869, 2. Afd för mathematik . . ., nr 1.] — Remarques sur les fonctions entieres å diviseurs binomes (Journal für die reine und angewandte Mathematik, Bd 70, Berlin 1869, 4:o, s 103 f). — Note sur les indices å module composé et sur une table d'une -nouvelle espéce de logarithme (ibid, s 282—288). — Om Fouriers regel för reela rötter. [Rubr.] [Lund 1871—72.] 4 :o. 8 s. [LUÅ, 1871, 3. Afd för mathematik . . ., nr 2.] — Nödvändigt tillägg till måttens metriska system, tillegnadt den tolfte och trettonde kongressen för nationalekonomi, (i Lybeck 1871 och i Köpenhamn 1872.) [Rubr.] Lund 1872. 16 s. [Anon.]

Källor och litteratur

Skriv :r till K M:t Consistorium academicum i Lund, 1830, RA.

A Leide, C J D :son H, observatör o prof. Univ:åren 1812—34 (Cassiopeia, 22, 1966— 68); dens, Fysiska institutionen vid LU (1968); K A K:son Leijonhufvud, Ny sv släktbok (1906); LUM. . . 1867 (1867); LU :s hist 1868—1968, 4 (1968); Ny ill tidn, 1875, nr 36; C Schalen, N Hansson o A Leide, Astronomiska observatoriet vid LU (1968); P A Stenkula, Utkast till topografisk, statistisk o hist matr öfver Linköpings stift (1936); M M Ståhl, Biogr underrättelser om professorer vid kongl univ i Lund . . . (1834); dens, Nu lefvande professorer vid kongl univ i Upsala o Lund . . . (1840); M Weibull o E Tegnér, LU :s hist 1668—1868, 2 (1868).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Johan D:son Hill, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13593, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Em Ohlon), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13593
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Johan D:son Hill, urn:sbl:13593, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Em Ohlon), hämtad 2024-11-08.