Meriter

Hjalmarson, Harald Ossian, f 14 juli 1868 i Sthlm, Jak, d 15 dec 1919 i Uppsala. Föräldrar: majoren Hjalmar Harald Christian Andersson (son till teaterdir J A O A, bd 1, s 695 f) o Hildegard Maria Richnau. Volontär vid N skånska inf:reg 28 mars 87, mogenhetsex i Sthlm 29 maj 87, sergeant i reg 31 maj 88, off:ex 24 okt 89, underlöjtn vid reg 8 nov s å, genomgick krigshögskolan 92— 94, aspirant vid generalstaben 20 april 95, löjtn vid nyssnämnda reg 6 sept s å, kapten där 7 april 05, chefsinstruktör vid o chef för persiska regeringsgendarmeriet 14 aug 11— 19 juni 15, major i armén 16 maj 13, vid Västmanlands reg 22 aug 14, general i persisk tjänst jan 15, major vid Första livgrenadjärreg 30 juni 15, överstelöjtn vid Värmlands reg 17 dec 15, vid Upplands reg 5 dec 16, avsked ur sv armén 19 febr 18, tjänstgjorde i Finlands armé 15 febr—15 juni 18, generalmajor i Finlands armé 13 juni 18, överstelöjtn i Norrbottens reg 31 jan 19, vid Vaxholms grenadjärreg 11 april s å.

G 21 dec 97 i Helsingborg m Blenda Sofia Lindberg, f 20 sept 72 i Malmö (Petri), d 29 maj 55 i Fleninge, Malm, dtr till handl Karl Johan L o Emma Mertelmeijer.

Biografi

Harald H:s far hade utmärkt sig för tapperhet under deltagande på nordstaternas sida i nordamerikanska inbördeskriget. H själv kom också att göra sina viktigaste militära insatser i främmande tjänst. Under uppehåll i Ryssland lärde han sig ryska. När persiska regeringen 1911 vände sig till Sverige för att få hjälp med organiserandet av ett gendarmeri med uppgift främst att trygga samfärdseln och ordningen i landet, utsågs H ehuru endast kapten till chef för den sv officersstyrka som skickades till Persien. Med stor framgång ledde han som chef för en centralbyrå i Teheran uppbyggandet av truppförband och skolor i olika delar av landet och hade även högsta ansvaret för gendarmeritjänsten. Under sitt långa uppehåll i Persien drabbades H av en svår form av malaria, vars sviter följde honom till hans död.

När inbördeskriget bröt ut i Finland jan 1918, var H en av de första sv officerare som anmälde sig som frivillig i vita armén. Hans första uppgift, att som chef för ett detachement på 650 man försöka undsätta skyddskårerna i Nyland med vapen och ammunition, misslyckades genom att fienden besatte det mellanliggande Heinola och tillbakavisade H:s anfall. I de följande förberedelserna till offensiv mot Tammerfors fick han befälet över det sk Virratdetachementet, som var underställt chefen för Tavast- landsgruppen. H stördes av fientliga anfall och hans trupper hade ännu inte vunnit önskvärd styrka, när Mannerheim satte i gång anfallet. Framryckningen fördröjdes, och H kunde inte alltid utnyttja sina framgångar. Också en beordrad anslutning till Ernst Linders Satakundagrupp genom en marsch över Näsijärvi gick långsammare än beräknat till följd av de bristfälliga förbindelserna. Efter Tammerfors erövring fick H befälet över Sv brigaden. Han tilldelades den nyupprättade västarmén med uppgift att försvara Tammerfors och den vita fronten till Päijänne mot fientliga anfall. Försvaret organiserades efter den s k Lempääläfronten. H deltog även i förföljandet av fienden mot Tavastehus.

I den rika litteraturen om kriget i Finland 1918 har H:s insatser bedömts olika. Han har på sina håll kritiserats för sina militära bedömanden och åtgärder vid Heinola-operationen och under framryckningen mot Tammerfors. Å andra sidan har en krigsdeltagare som A Douglas kraftigt tagit H i försvar, framhållit hans mod, pliktkänsla och omtänksamhet om sin trupp och understrukit, att många av H:s uppdrag var otacksamma. — H:s tillvaro förbittrades bl a av sjukdom och motgångar i befordringshänseende.

Författare

Bertil Broomé

Arkivuppgifter

En del av H:s efterlämnade ppr i UUB.

Tryckta arbeten

Mina krigsminnen från Finland. Ur en svensk-frivilligs dagboksanteckningar från fälttåget 1918. Sthlm 1919. 349 s, 8 kartor. 2. uppl s å. Finsk övers Porvoossa 1920. 298 s. — [Persien:] Försvarsväsendet [text] (NF, 2. uppl, bd 21, Sthlm 1915, sp 544—546).

Källor och litteratur

Biografica, Tjänsteförteckn, KrA; Bouppteckn 1866 III: 107, SSA.

W A Douglas, Kriget i Finland 1918 (1928); dens, Jag blev officer (1950); Finlands frihetskrig skildrat av deltagare, 4—6 (1924—27); Finlands frihetskrig år 1918, 4—6 (1923—25); H Hamilton, Dagböcker 1917 —1919 (1956); S Jägerskiöld, Gustaf Mannerheim 1918 (1967); E Linder, Från Finlands frihetskrig (1920); Till general H:s minne (1920); E Zeeh, K Värmlands reg:s hist (1951).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Harald O Hjalmarson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13626, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Broomé), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13626
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Harald O Hjalmarson, urn:sbl:13626, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Broomé), hämtad 2024-04-26.