Meriter

von Hohenhausen, Carl Ludvig, f 2 okt 1787 på Sveaborg, Finland, d 7 april 1866 i Linköping. Föräldrar: kaptenen Carl Johan v H o Elisabet v Nackreij. Överstyrman vid arméns flottas finska eskader 7 okt 95, kadett vid Karlberg 29 sept 99, utex 22 sept 03, fänrik vid finska gardesreg (senare Andra livg) 27 dec 03, förste adjutant 12 febr 07, underlöjtn 6 mars 08, löjtn 23 febr 09, stabskapten 14 maj 11, major i armén 22 maj 14, major i generalstaben 13 aug 16, överstelöjtn 5 nov 21, avsked från reg 15 juni 22, överste i generalstaben 21 aug 29, major vid Västerbottens fältjägarreg 15 dec 37, överste 22 febr 41, adjutant hos konungen 21 april 41, generaladjutant i armén 28 jan 42, kabinettskammarherre 42, överste för första livgrenadjärreg 12 juli 45, statsråd o chef för lantförsvarsdep 10 april 48—11 juni 53, generalmajor i armén 30 maj 48, avsked som reg:chef 17 april 52, ur krigstjänsten 21 sept 58. — LKrVA 44 (styresman 48—49).

G 30 mars 15 på Haga, Svinnegarn, Upps, m grev Helena Charlotta Henrietta Posse, f 18 jan 95 på Vappa säteri, Tillinge, Upps, d 12 dec 55 i Umeå, dtr till löjtn greve Henrik P o Anna Maria Svab.

Biografi

H:s far stupade i slaget vid Svensksund i aug 1789. Bara åtta år gammal blev han enligt tidens sed inskriven som underofficer och utnämndes 1803 till fänrik vid finska gardet. 1808 tjänstgjorde han som stabsadjutant hos hertig Karl, som då var chef för kustarmén. H var invigd i revolutionsplanerna 1809 och hörde enligt C H Anckarsvärd till "den sammanhållande delen av sammansvärjningen" mot Gustav IV Adolf. Efter statskuppen tjänstgjorde han sex månader som bevakningsofficer hos den avsatte kungen på Drottningholm och Gripsholm.

1811 blev H kommenderad som adjutant hos general Adlercreutz, som han följde till Stralsund två år senare. Som stabsadjutant hos fältmarskalken Stedingk deltog han i de tyska och danska fälttågen. I slaget vid Dessau i sept 1813 förde han befäl över en avdelning jägare och belönades härför med guldmedaljen för tapperhet i fält. Under fälttåget mot Norge 1814 tjänstgjorde han som överadjutant hos Adlercreutz.

H som under krigen avancerat till major kommenderades efter freden till generaladjutantsexpeditionen för armén. Han var i hög gunst hos Karl XIV Johan, som gjorde honom till sin adjutant och kabinettskammarherre. Samma förtroende åtnjöt H också hos Oscar I, som i april 1848 kallade honom till statsråd och chef för lantförsvarsdepartementet. H som kort efteråt blev generalmajor, följde kungen till Malmö, där han deltog i avslutandet av konventionen om de sv truppernas deltagande i försvaret av de danska öarna. Han sökte samvetsgrant iaktta neutralitet och hade gott samarbete med chefen för de sv-norska ockupationstrupperna, generalmajor A Malmborg, men Oscars adjutant, överste P C Lovén, agerade (enligt C G Löwenhielms Minnen) bakom hans rygg och utfärdade särskilda order av kungen, som innebar raka motsatsen till H:s dispositioner.

H uppgjorde 1849 den första mobiliseringsplanen för armén efter 1809 men blev hårt angripen i borgar- och bondeståndet för de ökade anslag han begärde till Karlsborgs fästning och för indelningen av landet i beväringsområden. Med sin konservativa inställning motsatte han sig bestämt regeringens försök att reformera grundskatterna, på vilka indelningsverket vilade. 1853 avgick han som statsråd. De sista åren av sitt liv bodde han i Linköping.

H var en beläst man och särskilt intresserad av krigsvetenskap, vitterhet och lanthushållning. Han var — som han skrev i ett brev — "lat av naturen" och klagade över sin "oförlåtliga slarvaktighet i penningeväg" men hade också "en medfödd glättighet i lynnet" och umgicks med många vänner, som då och då fick gripa in och hjälpa honom i hans penningbetryck.

Författare

Alf Åberg

Arkivuppgifter

Brev från H i RA (bl a till A v Hart-mansdorff), KB, UUB (bl a stor svit till C G Löwenhielm i Långarkivet) o Kr A (C M D F Armfelts arkiv).

Källor och litteratur

S Carlsson, Gustav IV Adolfs fall (1944); O Gasslander, J A Gripenstedt (1949); G Heckscher, Sv konservatism före representationsreformen, 2 (1943); Å Holmberg, Skandinavismen i Sverige vid 1800-talets mitt (1946); A Jansson, Försvarsfrågan i sv politik från 1809 till Krimkriget (1935); B V :son Lundqvist, Sverige o den slesvig-holsteinska frågan 1849—50 (1934); C G Löwenhielm, Minnen, 3 (1927); B Steckzén, Västerbottens regis officerare till år 1841 (1955); S M Waller, Georg Carl von Döbeln (19471.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Ludvig Hohenhausen, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13708, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13708
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Ludvig Hohenhausen, von, urn:sbl:13708, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-18.