Meriter

11 Holmgren, Nils Gunnar, bror till H 7 o H 9, f 27 sept 1875 i Uppsala, d 6 sept 1954 i Sthlm, Hedv El. Mogenhetsex vid h a l i Uppsala vt 93, inskr vid UU ht 93, med fil ex 15 sept 94, MK där 14 sept 98, ML vid Karol inst 7 febr 03, andre kirurg vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn periodvis 03—06, prakt läk i Sthlm från okt 05, undersökningsläk för öron-, näs- o halssjukdomar vid Sthlms folkskolor 4 sept 05—aug 09, specialläk för samma sjukdomar vid Sthlms epidemisjukhus 1 mars 07—mars 10, amanuens vid Serafimerlasarettets öronpoliklinik 1 okt 08— sept 09, disp pro gradu vid Karol inst 28 nov 08, MD 27 maj 09, doc i otiatri där 3 jan 09, tf överläk vid Sabbatsbergs sjukhus öron-, näs- o halsavd 25 nov 10 o vid Serafimerlasarettets poliklinik från 12, prof i öron-, näs- o halssjukdomar vid Karol inst 18 juli 12, ordf i Sv läkaresällsk:s sektion för otiatri, rhinologi o laryngologi 13—30 (hedersordf 31), i Nordiska otolaryngologiska fören 14—20 o 30, sakk för utredande av vissa frågor i samband med planläggn av krigssjukhus 16, rektor vid Karol inst 1 sept 31—40, ordf i Karol inst:s nobelkommitté 38—40, vid internat audiologkonf i Sthlm 48, i Soc medica Scandinavica från 49. — LVA 38 (preses 48).

G 1) 20 juni 13 (—28) i Strängnäs m Ella Sofia Thorberg, f 1 juli 93 där, dtr till handlanden Karl Oskar T o Sofia Vilhelmina (Mimmi) Hjelmberg; 2) 13 dec 28 (—45) enl vb för Engelbr, Sthlm, m Marie Therese Hvidt, f 22 sept 90 i Slagelse, S:t Peders landsogn, Danmark, dtr till ingenjören Valdemar H o Anna Cathrine Freund samt förut g Lund; 3) 28 juni 45 i Sthlm, Engelbr, m Emmy Catharina Tempelman, f 19 okt 09 där, Osc, dtr till grossh Per Georg Fredrik T o Birgitta (Brita) Catharina Feychting.

Biografi

Efter avslutade medicinska studier, dels i Uppsala, dels vid Karolinska institutet i Sthlm, blev Gunnar H 1909 med doktor på en avhandling om innerörats variga sjukdomar. Redan under sina första år efter legitimationen 1903 blev han fångad av det nya specialområdet otorhinolaryngologi som kring sekelskiftet börjat få alltmera vind i seglen ute i Europas medicinska centra, men som vid denna tid var föga uppmärksammat i Skandinavien.

H tog till mål att gå i bräschen för ett nyskapande av den sv öronläkekonsten. Själv skaffade han sig genom talrika och grundliga studier vid internationellt framstående kliniker på kontinenten förutsättningarna för ett ledarskap inom sv otiatri. 1912 inrättades vid Karolinska institutet landets första lärostol i öron-, näs- och halssjukdomar med H som förste innehavare. Universitetsmyndigheterna hade genom hans insats fått klart för sig att det nya området otorhinolaryngologi måste få en egen företrädare i Sverige. Han kom att leda Karolinska institutets öronklinik ända fram till 1940, s å som kliniken överflyttats från Sabbatsbergs sjukhus till Karolinska sjukhuset. H:s tid som aktiv prof och överläkare kännetecknas av en nästan ofattbart stor arbetsinsats. Han har helt och hållet organiserat den sv otolaryngologin. H var en lång period rektor för Karolinska institutet och var under flera år den medicinska nobelkommitténs ordförande. Han har hedrats med medlemskap och hedersledamotskap i ett stort antal in- och utländska vetenskapliga sammanslutningar.

Forskningsarbetet på H:s klinik präglades av stor intensitet. Klinikens alla laboratorieresurser utbyggdes, källarlokaler omändrades till laboratorier och djurstallar. Det område som helt blivit förknippat med hans namn är behandlingen av otoscleros, en form av ärftlig hörselnedsättning. Här måste han nämnas jämsides med de stora pionjärerna. Oförtrutet arbetade H vidare på det som han trodde skulle ge lösningen på behandling av otoscleros. Vid den internationella öronkongressen i Berlin 1936 kunde han demonstrera ett lyckat fall av s k "fönsteroperation".

När H blev emeritus 1940, fortsatte han lika aktivt det experimentella och kliniska arbetet. Trots motgångar gav han aldrig tappt och genom sitt intresse och sin okuvliga energi entusiasmerade han till impulser som ledde till lösningar av olika delproblem. Under kriget läste H de första artiklarna om lyckade operationsresultat i USA. Han låg då i startgroparna för att bli en av de första svenskar som tog sig över Atlanten efter kriget för att knyta kontakt med de främsta forskarna inom sitt område. 1948 ordnade H den första internationella audiologkonferensen. På ett skickligt sätt lyckades han organisera denna sammankomst och i Sthlm samla all världens ledande hörselexperter. Det råder väl intet tvivel om att detta initiativ har betytt mer än något annat för den oerhörda frammarschen inom detta fält.

Förutom att H ägnat stor del av sitt liv åt praktisk klinisk verksamhet har han dessutom strävat efter att stödja den kliniska forskningen genom att samla erfarenheter i enhetlig tidskriftsform. Redan 1912 grundade han den helt svenskspråkiga Nordisk tidskrift för oto-rhino-laryngologi och knöt härigenom samman det kulturella bandet mellan de skandinaviska länderna inom sitt specialområde.

1918 grundades Acta oto-laryngologica med H som huvudredaktör, och under hans ledning nådde denna tidskrift en betydande internationell spridning. Därigenom ökade han den sv otologins kontakter utåt, en strävan, som var typisk för H. Ett exempel på hans strävan att sammanbinda alla vetenskapsmän till en gemenskap är hans stora insats, när det gällde att knyta nobelpristagaren Robert Bárány till sv forskning. Bárány blev under första världskriget som österrikisk sanitetsofficer tillfångatagen av ryssarna och sänd till Turkestan. Med hela sin energi startade H en aktion för att få Bárány fri. Genom öronläkarorganisationers intervention hos flera neutrala regeringar lyckades detta till sist, och han kom över till Sverige. H förstod, att ingen bättre än Bárány skulle kunna skola Sveriges otologer i labyrintforskningens mysterier, och han lyckades ordna en docenttjänst, sedan en professur, i Uppsala för honom.

H gjorde också väsentliga insatser för nordiskt samarbete. Han omvandlade Nordisk medicinsk tidskrift till Nordisk medicin 1939. De olika nordiska läkarsällskapens egna tidskrifter uppgav något av sin självständighet för att uppgå i en större och effektivare enhet tack vare H:s förhandlingsskicklighet och starka vilja. Under ockupationen av Danmark och Norge var Nordisk medicin en föreningslänk av oskattbar betydelse, då den åtminstone tidvis kunde utkomma med bidrag från alla fyra länderna, och distribueras utan alltför stora svårigheter.

H:s arbetsförmåga var enorm, och han imponerade genom sin enastående uppslagsrikedom, sin kraft och skicklighet att genomföra sina planer. Han besvarade alla brev omedelbart och oftast för hand. Ingen förstår hur han hann med allt. Någon timme före sin död dikterade H ett brev som rörde en av hans käraste organisationer under senare år, Societas medica Scandinavica, som han bildat 1949. Han hann endast utveckla den första etappen, det nordiska filmarkivet. Detta har blivit en stor framgång och visar H:s outtröttliga initiativkraft.

H hade en överväldigande pondus i sitt uppträdande som naturligtvis gjorde sig gällande på kliniken. De flesta av hans medarbetare hade en enorm respekt för chefen. Han gjorde ibland intryck av att vara stel och korrekt, men de som hade förmånen att komma honom närmare fick ett helt annat intryck. Han hade renässansmänniskans starka livsglädje och njöt av vänskap och ett gott bord. I hans hem, både i Sthlm och på hans lantgård Hessle, var han en av de mest gästfria värdar man kan tänka sig. Alla som kommit i kontakt med H minns honom som en stor pionjär både inom sitt fack och i det internationella medicinska samarbetet.

Författare

Carl-Axel Hamberger

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se SLH 4:2, Sthlm 1932, s 434—436, 4: 5, 1935, s 573. Vidare: Nils Rosén von Rosenstein. Minnesteckning . . . den 31 mars 1949 (Levnadsteckningar över Kungl. svenska vetenskapsakademiens ledamöter, bd 8, Sthlm (tr Upps) 1949— 54, s 177—187, 1 pl [= nr 136, 1950]; även sep, 1951, 11 s, 1 pl). — Redigerat Vår tids medicin, 1—[61], Sthlm 1944—54 (tills med H Bergstrand, E Hammarsten o A Lichtenstein )

Källor och litteratur

Källor o litt: Anteckn:ar i Acta gologicas arkiv, Karol inst, Sthlm. SLH 4: 2 (1932).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
N Gunnar Holmgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13749, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Axel Hamberger), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13749
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
N Gunnar Holmgren, urn:sbl:13749, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl-Axel Hamberger), hämtad 2024-04-23.