Anders Eriksson Hästehufvud

Född:1577-09-14 – Bolstads församling, Älvsborgs län (i Bolstads prästgård)
Död:1657-05-05 – Stockholms stad, Stockholms län (begr i Skara Domkyrka.)

Häradshövding, Ståthållare, Guvernör


Band 19 (1971-1973), sida 651.

Meriter

Hästehufvud, Anders Eriksson, f 14 sept 1577 i Bolstads prästgård, Älvsb, d 5 maj 1657 i Sthlm (begr i Skara domkyrka). Föräldrar: kh Ericus Olai o Gertrud Rasmusdtr. I tjänst hos Anders Lindormsson (Forstenasläkten) 00, referendarie i hertig Karls kansli 02, kommissarie att från Västervik o Tjust utrusta småländskt krigsfolk till Livland 03, ledare av återuppbyggnadsarbetet vid Skaraborg 05, fogde i Skånings hd, Skar, 06—11, i Gudhems hd, Skar, 06—08, ryttmästare vid Västgöta ryttare 11 (fullm 1 april 12), häradsh i Simtuna hd, Vm, 12, köksmästare vid hovet 14, deltog i kriget mot Ryssland 14—15, i slottsloven på Narva 1 okt 15, adl o ståth på Ivangorod 10 nov 15, häradsh i Skånings hd, Skar, 15—22, ståth över Jama o dess län 10 dec 17, kommissarie för utskrivn av krigsfolk i Finland 20, ståth i Mitau 11 okt 21, häradsh i Vaksala hd, Upps, 21, generalståth över Jama, Koporje, Narva o Ivangorod o landsh i Ingermanland 24 aug 22, häradsh i Östra hd, Jönk, 23—52, viceamiral vid flottan utanför Danzig 26, guvernör i Braunsberg 19 juli 26, i Marienburg okt 27, i Riga 7 aug 28, generalkommissarie i Livland 18 april 35, guvernör på Ösel 20 okt 45—48, led av reduktionskoll 2 juli 55.

G 1) 11 sept 08 på Härlingstorp i Ving, Skar, m Anna Ållonsköld, d 18 dec 41 i Riga, dtr till fogden Lars Joensson o Brita Nilsdtr (Ulfsköld); 2) 9 okt 42 på Dagsnäs i Bjärka, Skar, m Brita Kafle, d 16 juni 63, dtr till landsh Bengt K o Malin Soop.

Biografi

H:s verksamhet delades mellan militära och civila uppgifter. Med sin västgötafana deltog han i Kalmarkriget. En gammal uppgift om hans stora insats mot danskarna på Skällinge (Kölleryds) hed i Halland febr 1612 torde vara överdriven. Under vintern 1621—22 försvarade han Mitau mot en starkt överlägsen polsk styrka under Kristofer Radziwill. Han gav här prov på mod och skicklighet, och först sedan besättningen nästan tillintetgjorts, tvingades han 25 juni 1622 att överlämna Mitau till polackerna. Vid försvaret av Braunsberg 1626—27 hindrade han en polsk erövring, som var väl förberedd genom fiendens kontakter med missnöjda katolska element i staden.

Sin viktigaste insats gjorde H som guvernör på olika håll i Livland, längst i Riga under 17 år. Han arbetade här närmast under generalguvernören, först Johan Skytte och sedan Bengt Oxenstierna. Då Skytte i maj 1633 reste hem till Sverige, var H en tid den främste ämbetsmannen i Livland. I Riga ledde han befästningsarbetena. Han vakade över Livlands militära tryggande och tillbakaslog ett överrumplingsförsök 1639. I den nyerövrade provinsen genomförde han viktiga åtgärder på förvaltningens, skatteväsendets, rättskipningens och kyrkoväsendets områden. Ofta råkade han i konflikt med stadsmyndigheterna i Riga, t ex i fråga om kronans spannmålshandel och licenterna. H åtnjöt inte alltid sin överhets fulla förtroende. Axel Oxenstierna uttalade sig i skrivelser 1636 till de hemmavarande riksråden nedsättande om honom, och när han 1641 utan regeringens tillstånd begav sig till Sverige, fick han i rådet en allvarlig uppsträckning av rikskanslern. H:s verksamhet i Riga torde överhuvud ha präglats av en viss försiktighet och brist på självständighet. Efter återkomsten från Ösel 1648 deltog han i riksdagsarbetet och 1650 varnade han för de ofrälses förehavanden.

Vid sidan av den jord H disponerade till följd av sina giften, förvärvade han på olika villkor kronogods av betydande omfattning. Hans sätesgårdar i Sverige var Sjöbo (nu Sjöberg) i Lugnas (senare Björsäter), Lundby i Lundby, Ranåker i Åsaka och Härlingstorp i Ving, alla i Skar. 1628 fick han Neuhausen i Livland i förläning. H var intresserad av trädgårdsodling. Vid Ranåker och Härlingstorp planterade han från Riga införd kirskål. H blev med tiden en förmögen man och bistod många släktingar och vänner genom lån och gåvor. Han skänkte bl a ett dopfat och en vinkanna av silver till domkyrkan i Skara och testamenterade pengar till två fattighus i Västergötland. Hans änka gav en altartavla till Skara domkyrka (såld till Saleby kyrka 1791). I samma domkyrka har funnits ett epitafium över H och hans första hustru och dotter och ett epitafium över H och hans andra hustru (båda nu i Västergötlands mus, Skara). Kvar i domkyrkan är hans och den första hustruns gravsten.

Författare

Bertil Broomé



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

H:s eget arkiv synes ännu 1760 ha funnits samlat (Gjörwell). Några brev till H från Harald Stake i Stakepapperen, Skara SB. H:s ämbetsarkiv från Rigatiden i Livonica 348— 353, hans skr:r till K M:t bland Skr:r till Gustav II Adolf o i Livonica II: 108—110, RA. Talrika brev från H till ensk personer, bl a G Horn (vol E 2353 o E 8866) o A Oxenstierna (1 vol, E 630), i RA samt några strödda i UUB. H:s testamente i Biographica, RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: J E Almquist, Västergötlands säterier år 1622... (SoH 1961); AOSB 1:1, 3—5 (1888—1915); N Belfrage, K Västgöta reg, 1 (1947); E Brännman, Frälseköpen.. . (1950); Fortifik, 1 (1902); G C Gjörwell, Det swenska bibi, 4 (1760); HSH 32; Lags o doms; R Liljedahl, Sv förvaltn i Livland 1617—1634 (1933); Lokalf; E Lundström, Guvernören A E H (Karlstads stifts julbok 1919); B Lövgren, Ståndsstridens uppkomst (1915); A G Meurling, Sv domstols-förvaltn i Livland 1634—1700 (1967); A Munthe, Studier i drottn Kristinas o reduktionens hist (1971); C T Odhner, Sveriges deltagande i westfaliska fredskongressen (1875); A Romdahl, Epitafier från Skara domkyrka (VFT 2:8—9, 1908); SRP; G Öhlander, Bidr till känned om Ingermanlands hist o förvaltn, 1 (1898). — N F Beerståhl, Västergötlands porträttgravstenar under renässans o barock (VFT 6: 7, 1969); H Gilling-stam, Ätten Ulfskölds ursprung (PHT 1960); R Odencrants, En gammal släktgård i Västergötland. Härlingstorp o dess ägare (VFT 4: 9, 1935), s 112 f.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Eriksson Hästehufvud, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13998, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Broomé), hämtad 2019-03-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13998
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Eriksson Hästehufvud, urn:sbl:13998, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Broomé), hämtad 2019-03-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se