Pehr Högström

Född:1714-11-12 – Selångers församling, Västernorrlands län
Död:1784-07-14 – Skellefteå landsförsamling, Västerbottens län

Missionär


Band 19 (1971-1973), sida 683.

Meriter

Högström, Pehr, f 12 nov 1714 i Selånger, Vnl, d 14 juli 1784 i Skellefteå. Föräldrar: borgaren o handelsmannen Mårten Ersson H o Ingeborg Persdtr. Inskr vid UU 25 sept 33, disp pro exercitio 38, FK maj 40, missionär i lappmarken 41, prästv i Sthlm 12 maj 42, kh i Gällivare 22 nov 42, mag 22 juni 43, inspektor över församlingar o skolor i Torne lappmark 45, kh i Skellefteå 12 dec 48, deltog i riksdagarna 55—56, 65— 66, 69 o 71—72, kontraktsprost 61, preses vid prästmötet i Piteå 7 mars 64, TD vid UU 14 okt 72. — LVA 49 (preses 65).

G 1) 19 april 43 m Catharina Fjellström, f 2 juni 23 i Lycksele, d 8 mars 63 i Skellefteå, dtr till prosten Pehr F (bd 16) o Margaretha Burman; 2) 5 febr 69 m Magdalena Gawelin, f 23 mars 35 i Asele, Vb, d 19 febr 21 i Skellefteå landsförs, dtr till länsmannen Per Ingelsson G o Magdalena Sjöberg.

Biografi

Efter fyra års skolgång i Härösand skrevs H in vid Uppsala univ, där han under närmare åtta år drev grundliga och regelbundna studier. Redan under studietiden blev H omtalad som en god predikant, gärna hörd från Sthlms predikstolar och som huspräst hos inflytelserika stockholmare. En av dessa, riksrådet Carl Gyllenborg, tillägnade han sin av Christian Wolffs idéer präglade avhandling Förnuftiga tanckar om Gud. Skriften — ett slags elegant formulerat bevis för Guds existens — trycktes i två upplagor, värderades högt av universitetsmyndigheterna och förskaffade H magistergraden 1743 utan föregående disputation. Avhandlingen var den första i sitt slag på svenska och ett viktigt bidrag till populariseringen av wolffianismen, som här i Sverige, där den introducerades av astronomen Anders Celsius och filosofen Petrus Ullén, ingick förbund med den teologiska ortodoxin och under några årtionden kom att bli en föreningslänk mellan naturvetenskapsmän och präster.

Det har påvisats (Dellner, Frängsmyr), att H:s Förnuftiga tanckar till stora delar är plagierade efter lärofadern Wolff och några av dennes åsiktsfränder. Författaren bemödar sig att fastslå Skaparens outsinliga omsorger om sitt verk och det ändamålsenliga i verkets alla detaljer. Han menar, att bibelns läror inte behöver strida mot vetenskapens rön; bibeln är ingen lärobok i naturvetenskap utan en andlig vägledare. Han är mer teolog än filosof och angriper argt upplysningsförfattare och framförallt ateister, som han anser vara de dåraktigaste av alla människor. Samma år som detta arbete kom ut blev H av den nyligen tillsatta direktionen för Lappmarkens ecklesiastikverk kallad att tjänstgöra som missionär bland lapparna.

Enligt en förordning av 1723 skulle den som ville bli präst i lappmarken ha goda kroppskrafter och behärska lapska språket. Den första förutsättningen kunde H med sin starka fysik omedelbart uppfylla, och de nödvändiga språkkunskaperna tillägnade han sig under ledning av sin blivande svärfar kyrkoherden Pehr Fjellström i Lycksele under hösten 1741. Vid julen kunde han begripligt leda en gudstjänst på lapska och hade vid den tiden översatt flera sv psalmer till sitt nya ämbetsspråk. I början av 1742 började han och den samtidigt förordnade Petrus Holmbom sin egentliga verksamhet. Predikande och missionerande drog de fram genom Pite och Lule lappmarker, där den officiella kristendomen ofta var ytlig och stort förtroende alltjämt hystes för lägre gudamakter av skilda slag. I sin lappmarksbeskrivning (se nedan) uppehåller sig H särskilt vid kaitumlapparna, vilka bedömdes som svåra syndare. Han underrättade direktionen, att detta vilda folk använde köttet av barn, som dött innan de hunnit bli döpta, till åtel att gillra för räven, "som ansågs därpå vara mycket begärlig". Drastiska rapporter av detta och liknande slag alarmerade myndigheterna, och tämligen raskt anslogs medel till nya skolor och prästtjänster. H blev kyrkoherde i det nybildade Gällivare pastorat, som saknade både kyrka och prästgård. Gudstjänsten hölls under bar himmel, vintertid runt väldiga stockeldar. De första åren bodde H i Råneå och var för att kunna sköta sina ämbetsplikter tvungen att vinter och sommar företa månadslånga, strapatsfyllda resor.

När H 1748 blev befordrad till kyrkoherde i Skellefteå, hade han dock ett år bott i egen prästgård och hållit gudstjänst i Gällivare kyrka. Han hade också som visitator grundligt lärt känna lappmarkerna upp till Kautokeino i norr och till Utsjoki vid ryska gränsen. Han bidrog till skapandet av ett användbart lapskt kyrkospråk genom att till lulelapska översätta Gütners postilla och genom att på samma dialekt ge ut en förkortad förklaring till Luthers lilla katekes — "Högströms frågebok" — enligt Petrus Læstadius samernas förnämsta religionsbok. Den senare lär ha använts för katekesundervisningen bland lapparna ännu in på 1880-talet (Lilja).

Erfarenheter och iakttagelser under åren i norr samlade H till Beskrifning öfwer de til Sweriges krona lydande lapmarker ... Den skrevs i Linnés anda, och är det första mera sakliga, på självsyn grundade arbetet om samerna och det land där de levde. Boken uppmärksammades och översattes till danska och tyska. Den blev anledningen till H:s inval i VA och bidrog till hans för en lappmarkspräst snabba befordran till ett indräktigt pastorat. Sitt inträde i akademin tog han först 1755 med ett tal, som avhandlade frostländigheten i Norrland, dess orsaker och betydelse för jordbruket. Hans senare bidrag till VA:s publikationer — med undantag av en uppsats om fjällämmeln — behandlar ämnen med anknytning till Norrlands framtid och materiella förkovran. Han var en av de många optimister, som väntade stora ting av lappmarkernas förvandling till rov- och kornåkrar.

Under första kvartalet 1765 var H preses i VA, och vid presidiets nedläggande höll han ett berömt tal om lantmannanäringarna i Västerbotten, vilket är en god historisk källa och en givande läsning. Själv prövade han att i praktiken omsätta sina teorier på detta område. På prästgårdens marker försökte han öka avkastningen genom rationella brukningsmetoder och stora nyodlingar. Trädgårdskultur låg honom om hjärtat, och han ville visa, att sydländska örter och träd kunde trivas i Västerbotten. I prästgårdens trädgård kultiverade han majs, körsbär, päron och mullbärsträd. Mycket slog fel, men 1771 skördades för första gången äpplen, och 1780 kunde man räkna frukter i tusental på de åtta äppelträd, som överlevt. Året efter H:s död blev dock trädgården ödelagd av en hård vinter.

Inspirerad av sin vän från uppsalaåren Pehr Wargentin publicerade H i VA:s handlingar en vidlyftig befolkningsstatistik från Skellefteå och tog fram siffror som väl stämde med hans åsikter om Norrlands möjligheter. Ingenting slår ned hans mod. Då många mödrar enligt statistiken visar sig dö i barnsbörd, blir detta, menar H, en tröst "för inemot 200 pigor, som här i socknen eljes aldrig skulle hava hopp att bliva gifte".

När VA 1763 utlyste en prisfråga om det sv klimatets för- och nackdelar, var H bland de fem, som svarade. Två av dessa, dock ej H, fick sina uppsatser tryckta. Segraren J F Kryger hade som motto: "Den sanna fosterlandskärleken skingrar all frost." H:s svar, som han lät publicera anonymt på egen bekostnad, passade inte VA, var väl långt, inte tillräckligt patriotiskt och innehöll förstucken politisk propaganda. Hans nationalekonomiska idéer, som de kommer fram i uppsatsen, överensstämmer i stora drag med dem, som ungefär samtidigt lanserades av Anders Chydenius. H erkänner, att det sv klimatet kan ha sina nackdelar. Naturen har dock ordnat allt väl, och orsaken till mindre välmåga i vissa landsdelar är inte klimatet utan människorna, som med sina frihetskränkande regleringar hämmar näringarnas blomstring. Med människorna avser han säkerligen sina politiska motståndare hattarna, och han vänder sig emot det ekonomiska system, som under en lång tid praktiserats i Sverige. "En rätt näringsfrihet" skulle göra tom de kala fjällen fruktbärande och bebodda. H tillhörde mösspartiet och representerade vid fyra riksdagar norra divisionen i Härnösands stift. Som riksdagsman var han respekterad och handlingskraftig, deltog i flera deputationer och arbetade energiskt för ett friare näringsliv och de norrländska städernas rätt att driva utrikes seglation.

I sin församling, som var Västerbottens största och folkrikaste, drev H kampanjer för ökad läskunnighet. Som prost lyckades han att inom större delen av kontraktet på 1770-talet få konfirmationen införd som en högtidlig kulthandling med särskild ritual. Hans predikningar var strängt schematiska i Wolffs anda med framhållande av gudfruktighetens nytta och av Guds ära som skapelsens ändamål. De var späckade med bibelcitat, och Gamla testamentet ställdes i auktoritetshänseende på samma plan som det nya.

Trots motstånd från de besuttna lyckades H organisera fattigvården inom sin församling. Efter förmåga sökte han uppmuntra ett differentierat näringsliv och ingick som delägare i ett sågverksföretag. När borgare i Skellefteå, fyllda av lokalpatriotisk glöd och hopp om stora förtjänster, startade ett bolag, som skulle återuppta driften vid Nasafjälls silvergruva, blev H påskyndare och aktietecknare. Han var en kraftfull man med skarpskurna drag, till sin läggning glad och umgängsam.

Författare

Olle Franzén



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

H:s dagboksanteckn:ar i avskr i HLA. Brev från H till Samf Pro fide et christianismo i KB o till P Wargentin i VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Exercitum academicum, quod Deo non competant modi. [Akad avh, preses P Ullen.] Upsalia [1738]. 24 s. — Välmente anmärkningar öfver den nu bru-kelige lärdoms väg; innehållande några omständigheter, som vid enskild barna-informa-tion blifvit i akt tagne; och fördenskul tienlige befundne, at ställas dem til mognare öfver-vägande, som antingen hafva här med at syssla, eller sielfve oförfarne icke veta hvilken väg ibland så många skiljaktige kunde vara säkrast och bäst at efterfölja. Sthlm 1741. 58 s. [Anon.] — Förnuftiga tanckar om Gud, eller kort inledning til den kundskap, som en mäniskia, under det hon rätt brukar sit sunda förnufts-iius, kan få om sin Skapare, då hon betraktar sit eget tilstånd, samt den stora verldens bygnad och naturliga beskaffenhet: framgifne. Sthlm 1741. (24), 312, (8) s. 2. upl Gefle 1773. — Probstens i Skellefteå . . . missions-förrätningar i Lapmarken, 1741 och de följande åren. Sthlm 1744. 36 s. — Bättrings-röst til det ifrån Jacobs Gud til otro och afguderi förfalna Jacobs hus. Uti en christelig betraktelse ... 1745, för Gellivare församling på lapska språket förestäld. Sthlm u å. 4:o. 21 s. — Beskrifning öfver de til Sveriges krona lydande lapmarker, innehollande kort underrättelse så väl om landets belägenhet och beskaffenhet i gemen, som des invånares tilstånd och husholdning, deras seder, maner och lefnadsart, samt laster och vidskepelser, m. m. framgifven. Sthlm [1747]. (20), 271, (12) s, 1 portr. [Övers:] Beschreibung von dem unter Schwedischer Crone gehörigen Lappland . . . iibers von Templin. [Graverat titelbl.] Sthlm und Leipzig 1748. 328 s, 1 pl, karta. Beschreibung des der Crone Schweden gehörenden Lapplandes, nebst Arwid Ehren-malms Reise durch West-Nordland [s 293—¦ 422] . . . Copenhagen und Leipzig 1748. (10), 422 s, 1 pl, 1 karta. Beskrivelse over de under Sverriges Krone liggende Lapmarker ... (J Anderson, Efterretninger om Island, Grönland og Stråt Davis . . ., Khvn 1748, s 357— 574 + titelark). —• En evangelisk predikare til des egenskaper, göremål och förmoner; förestäld . . . den 4. maji 1749, för Skellefteå församling i Västerbotn. Sthlm 1749. 4:o. 27 s. — Anmärkning öfver de djuren, som säjas komma ned utur skyarne i Norrige (VAH, vol 10, 1749, Sthlm, s 14—23). — [Insänd berättelse] (ibid, s 158 f). — Om säfs plantering i sjöar, til foder för boskap (ibid, 13, 1752, s 203—205). — Tal, vid en ny förfärdigad altare-taflas invigning uti Skellefta kyrka, hållit . . . den 11 sept. år 1752. Sthlm 1753. 31 s. [Ny uppl] Skellefteå 1878. 20 s. —¦ Tal om orsakerna, hvarföre säden mera skadas af köld på somliga orter i Norrland, än på andra; hållit för Kongl. svenska vetensk. academien den 25 octob. 1755 ... då han intog sit säte såsom ledamot . . . [Jämte S Klingenstierna, Svar . . .] Sthlm u å. 16 s. — Anmärkningar, vid folk-ökningen i Skellefteå socken i Västerbotten (VAH, 16, 1755, s 170—176). — Åminnelse-tal, öfver . . . vice-amiralen . . . Gustaf Fredrich Lejonankar, hållit i stora riddarehus-salen, den 16. junii 1756, på Kongl. academiens vägnar, af des ledamot. Sthlm 1756. 32 s. — Om säds och växters friande ifrån köld genom rök (VAH, 18, 1757, s 69—73). — Christeli-ge tal och betragtelser, holdne ... Bd [1]—3. Sthlm, Upsala 1757—75. 1. . . . holdne uppå de af höga öfverheten årligen påbudne alman- na böne- bot- klage- och taksäjelse-dagar, öfver de dertil förordnade högmässo-texter, uti Skellefta-kyrka i Västerbotn. Sthlm 1757. (8), 674 s. 2. upl förbättr o med reg förökt: Christelige bönedagspredikningar. Bd 1. För åren 1751—1756. [Graverat titelbl:] Christelige betraktelser, holdne på almänne böne- bot och tacksäjelse-dagar ... Upsala 1773. (10), 675, (18) s, 1 portr. 2. ... almänne bönebot- och taksäjelse-dagar ... Sthlm 1768. 762, (22) s. 3. ... holdne vid särskildte embets-förrättningar. Upsala 1775. 267, (13) s. 2. upl, tillökt o förbättr, Sthlm, Upsala och Åbo 1783. 306 s. — Tal, hollit för Skellefta församling den 1 novemb. 1759, i anledning af den derstädes fulbordade nya kyrko- eller borggårds-bygnaden. Sthlm 1760. 8 s. — Anmärkningar vid den år 1763 i Västerbotten infallna märkvärdiga vinter (VAH, 25, 1764, s 19—24). — Bref, om lands-fiscalen Joh. Henr. Schonheit (Svenske Mercurius, 1764, Sthlm, s 799 f [okt]). — Tal om landtmanna-näringar i Västerbotten, besynnerligen Skellefta soken, hållit för Kongl. vetenskaps academien, vid praesidii nedläggande, den 1 maji 1765. [Jämte P Wargentin, Svar . . .] Sthlm 1765. 24 s. — Svar på Kongl. vetensk. academiens för år 1764 upgifna fråga: Hvilka äro svenska climatets förmoner och olägenheter, i anseende til almänna och enskildta hushållningen, i jämförelse emot andra länders? Sthlm 1766. 48 s. [Anon.] — Åminnelse-tal öfver framledne probsten . . . Sacharias Westbeck, hållit uti stora riddarehus-salen den 3 december 1766. På Kongl. academiens vägnar . . . Sthlm 1767. 28 s. — Melchisedek, högsta Guds präst, i anledning af Hebr. 7: v. 1, 2, 3. Förestäld ... första dag jul år 1776. Uti Skellefta kyrka . . . Sthlm 1777. 24 s. — Folk-numern uti några flera församlingar i Lappmarken; med-delt (VAH, 38, 1777, s 155—159). — Verser till: Eric Dahlbom o Hedvig Eleonora Arnell 24 aug 1735, u o o å, 4:o, (4) s, stud Laurentz Hallenius 11 nov 1739, Upsala u å, fol, (4) s, Agatha Lasstadia, g Fjellström, i Silbojock, 16 okt 1748, Sthlm u å, 8 s (sign), kyrkoherden i Bygdeå Carl Magnus Nordin 29 jan 1773, Gefle 1773, 4:o (4) s (anon).

översatt: J G Giitner, Tat rektesjakkokes christendom tåbdemesne ja pargosne, sodno-ja passe-peivi evangeliumi melt, tjälgestum ... Stockholmesne 1748, 4:o, (8), 664 s (föret), [av J Mörtsell rev uppl:] Kristjakko-kes åppetus tåbdmesne [!] ja pargosne, ailekes-ja passepeivi . . ., Hernösandesne 1855, 4:o, 648 s; Catechismus, katjelvasi ja vastadusi pakti, same-tjoggelvasi puoren tiet tjälgestum ... Sthlm 1748, 36 s (föret), [nya uppl] Sthlm 1779, Hsand 1805, 1837, 1851; Evan-geliumeh ja episteleh, ailekes-passe ja apostoli-peivi . . ., Sthlm 1744, 395 s (anon, tills med P Fjellström o P N Holmbom); 20 psalmer i den tills med föreg utg Psalmkirje dai bekki jukko dassa kullueh ja mubben belesn lokko- tueh, Sthlm 1744, omtr i senare lapska psalmböcker Sthlm 1786, Hsand 1849.

Källor och litteratur

Källor o litt: Direktionens över Lappmarkens ecklesiastikverk arkiv: Ink skrivelser 1739 —1747, 1741—1746, RA.

M Dahling, Fru Catharina Fjellströms minne .. . [likpred] (1763); K Fahlgren, Skellefte sockens hist 1:2 (1956); K A Fellström, Från kyrkbacken, Hist anteckn:ar från skel-leftebygden (1950); E Haller, Sv kyrkans mission i Lappmarken (1896); C J E Hasselberg, P H (Arkiv för norrl hembygdsforskn 1930—31, 1931); M Hofrén, Nordsv studier o essayer (1962); A Hiilphers, Samkar til en beskrifn öfver Norrland. Saml 5:1 (1789); Härnösands hm, 3 (1925); P Lsestadius, Journal för första året af hans tjenstgöring såsom missionaire i Lappmarken (1831); L Landgren, öfversigt af de protestantiska missionernas uppkomst (1877); S Lindroth, VA:s hist 1739—1818, 1 (1967); H Richter, Geografiens hist i Sverige intill år 1800 (1959); Sv biogr lex, N F, 5 (1863—64); S ödmann, Åminnelsetal öfver ... P H (1785); N Östgren, Den evangelisk-lutherska konfirmationens begrepp o praxis (1911). — J Bromé, Nasafjäll (1923); J Dellner, Den wolffska filosofien o sv teologi, 1 (1938); T Frängsmyr, Wolffianismens genombrott i Uppsala (Acta Univ Ups, 26, 1972); E Lilja, Den sv katekestraditionen mellan Svebilius o Lindblom (1947).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Högström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2019-02-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14021
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Högström, urn:sbl:14021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2019-02-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se