Meriter

Hörlin, Anton Hugo, f 30 juli 1851 i Marstrand, d 12 juli 1894 genom drunkning i Södertörns skärgård (enl db för Sthlm, Jak). Föräldrar: stadsläkaren MD Anton Julius H o Emma Mathilda Röing. Elev vid Chalmersska slöjdskolans avd för arkitektur 70—73, repetitör i fysik där 72—73, elev vid FrKA (arkitekturskolan) 73—78, stiftare av Akademiklubben o utg av dess tidn Palett-skrap 77, studieresa till Italien 78—79, överlär i konstindustrieli fackteckn vid Tekn skolan 9 aug 79, avd:föreståndare vid Högre konstindustriella skolan där 79, led av styr för Sv slöjdfören från 82 (tidvis sekr), sekr i Konstnärsklubben 82—88, medlem i Konstnärsförb 86—90, konstnärlig rådgivare vid Rörstrands porslinsfabrik från 88. — Arkitekt, formgivare.

G 20 aug 85 i Lidköping m teckn:lärarinnan Agnes Nilson Dag, f 10 juli 65 där, d 21 jan 39 i Sthlm, Kungsh, dtr till rektorn Axel Wilhelm Nilson o Hilda Maria Schonberg.

Biografi

Under studietiden var Hugo H verksam vid olika arkitektkontor, i Gbg hos Victor v Gegerfelt och i Sthlm hos M Isæus, E A Jacobsson, P U Stenhammar och J E Söderlund. Flera av dessa, liksom H:s främste lärare vid konstakademin F W Scholander, intresserade sig i hög grad för industriell och hantverksmässig formgivning. För H:s del kom denna typ av arkitektverksamhet tillsammans med undervisning att bli helt dominerande. Som hans enda genomförda husbyggnadsuppgift i eget namn framstår badläkaren G Gurmans annexvilla i Lysekil, ritad 1877 i anslutning till den något äldre villans fornnordiska arkitektur. Planen är bestämd av timmerkonstruktionen och det inre visar synliga bjälkar och öppen takstol. 1887 utgav H tillsammans med F Boberg ett planschverk om moderna sv villor, där man finner en rad arbeten av flera av de arkitekter som H varit anställd hos, främst Gegerfelt och Jacobsson. Det är inte osannolikt att flera av villorna i större eller mindre utsträckning har haft H som upphovsman.

1878 tillkom Sveriges första direkt konstindustriella utbildningsanstalt, genom att Slöjdskolan omorganiserades till Tekniska skolan, som från 1879 även omfattade en högre konstindustrien skola för utbildning av mönsterritare och teckningslärare. Efter ett års studier i Italien tillträdde H 1879 överlärartjänsten vid den nya skolan. H lyckades intressera ett antal fabriker och enskilda personer att beställa arbeten från skolan, vilket gav produkterna därifrån en realistisk karaktär och medverkade till direktkontakt mellan konstnären och fabrikanten. Elevantalet steg avsevärt under 80-talet. Som lärare blev H mycket omtyckt.

H framträdde under 80-talet som debattör i konstfrågor. Han hörde 1885 till opponenterna mot konstakademin och var den ende, som i ett särskilt brev påpekade att hans deltagande gällde skrivelsens huvudsak, ej dess ganska långtgående detaljkrav. Sin inställning till utbildningen vid akademin redovisade han i en artikel i Nordisk tidskrift 1888. I Konstnärsklubben väckte H 1889 förslag om uppförandet av Konstnärshuset med klubb- och utställningslokaler. I artiklar kritiserade han med skärpa placerandet av två stora riksbyggen på Helgeandsholmen och den omfattande restaureringen av Uppsala domkyrka. H:s inställning till restaureringsproblem var att man skulle göra så få ingrepp som möjligt. Det nödvändiga arbetet skulle erhålla en "med originalet harmonierande prägel".

1888—91 utgav H tidskriften Svensk konstslöjd, "organ för den inhemska konstflitens främjande". Syftet var att behandla konstens tillämpning på industrin och följa Slöjdföreningens verksamhet. Liksom H:s undervisning betonade tidskriften vikten av studiet av äldre förebilder vid skapandet av nya former. Det var dock inte fråga om något slaviskt kopierande, utan de gamla formerna skulle anpassas efter de praktiska och tekniska förutsättningarna.

I debatten om behovet av en ny, modern stil framträdde H på ett tidigt stadium och hans inlägg i artiklar och i någon mån även i egna verk framstår som avancerade i 90-talsutvecklingen. I ett föredrag, Några ord om förhållandet mellan våra fornminnen och vår nutida konstutöfning, anslöt H delvis till en artikel av arkitekten G Westman i DN 1893. De historiska förebilderna var ofta hindrande för "en nutidsenlig, friare utveckling", och att kläda en modern byggnad i en historisk dräkt var ett "maskeradupptåg". Den till imitation gränsande stilrenheten förklarade H ha sitt ursprung i de omfattande restaureringsarbeten "som sedan mer än en mansålder tillbaka blivit utförda över hela Europa".

Vad H tycks ha eftersträvat var en utveckling mot naturalism i William Morris anda. I H:s kompositioner av möbler och keramik märks en omsvängning vid 1890-talets början. Hans äldre verk är kvalitetsmedvetna arbeten i en ibland ganska konventionell tillämpning av nyrenässans, geometriska mönster, fornnordiskt och allmogekonst. Naturalistiskt tecknade blomreliefer, rosor och liljor, var emellertid påfallande i en uppmärksammad byffé i en matsalsinredning till världsutställningen i Chicago 1893. I övrigt visar möbeln en fri tillämpning av gotik, rundbågestil och renässans med anglosaxiska referenser. Storblommiga Morris-inspirerade mönster visade H i infällda väggbeklädnader till en skrivrumsinredning "i modern renässans" på samma utställning.

Vid Rörstrand införde H underglasyrmålning efter nya danska principer. En serie glaserade lergodspjäser är utförd i organiska, genombrutna former, som i någon mån erinrar om stiliserade växter och utmärks av en säker formkänsla. Här finner man anknytning till den nya, kontinentala l'Art Nouveau-strömningen. H:s direkta betydelse för jugendstilens utveckling är oklar.

Författare

Fredric Bedoire

Arkivuppgifter

H:s arbeten bl a på Nord mus o hos H:s efterkommande inom familjerna H o af Petersens. Några brev från H i KB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: [Dikt till minne av F W Scholander undert H. FL] (Palettskrap, 1881, Sthlm, 4:o, extranummer, maj, s [2]). — Boningshuset, dess anordning och uppförande (Svenska biblioteket. Afd. 6: Praktisk handbok för alla. Utarb. af sakkunniga personer under redaktion af V Koersner, d 1, Sthlm 18[84—]86, sp 1121—52). — Moderna svenska villor, samlade af H H, tecknade af Ferd. Boberg. H 1*. Sthlm 1887. Fol. 30 pl. — Om brister i våra bildande konstnärers bildning (Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri utg af Letterstedtska föreningen, N F, årg 1, 1888, Sthlm .. ., s 127—147). — Grodan och sländorna [dikt] (Julklapp till svenska barn 1889 .. ., Sthlm 1889, 4:o, s 61). — Några ord om ornamentets betydelse [anon] (Sv konstslöjd, årg 2, 1889, Sthlm, 4:o, s 20 f). — De första grunderna i skugg-läggning med penna. Sthlm 1889. 8 s, 8 pl. — Nacka nya kyrka [undert H-o.] (OoB, årg 1, 1892, Sthlm, 4:o, s 44 f). — Några ord om amerikanska hus och hem (ibid, årg 2, 1893, s 504—513). — Konstnärsnamn/ Hon kom dock [dikter] (ibid, årg 3, 1894, s 402). — Sagor. Sthlm 1894. 4:o. 87 s. — Några ord om förhållandet mellan våra fornminnen och vår nutida konstutöfning. Föredrag hållet vid Svenska fornminnesföreningens årsmöte 1894 (Meddelanden från Svenska slöjdföreningen, årg 22, 1894, Sthlm, s 18—29). — Medarb i Svensk läraretidning, Sthlm, 4:o, samt i dagspressen.

Utgivit: Palettskrap. Tidning för A. K., no 1—6. Sthlm 1877—78. 4:o. — Svensk konst- slöjd. Organ för den inhemska konstflitens främjare, årg 1—3. 1888—1889, 1891. Sthlm. 4.-o. — Julklapp till svenska barn 1889. Sthlm 1889. 4:o. 76 s. (Sign; tills med L Dahlgren, H Widmark.)

Översatt o bearbetat: F. Sales Meyer, Amatören. Handbok för konstslöjden i hemmet, Sthlm 1892, 235 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Handl:ar o fotografier från Chicagoutställn 1893, U 6, vol 1—36, o civildep:s handhar 29 juli 1892, nr 5, RA; B G T Nyström, Konsten till industrin. Alf Wallander o Gunnar G:son Wennerberg — två formgivare från sekelskiftet. En studie i sv Art Nouveau 1895—1909 (stenc drsavh i konstvet, Sthlms univ vt 1971); meddel från H:s dtr konstnären Brita H, Sthlm.

S Curman, Curmans villor i Lysekil (Vikarvets årsb 1958—59, 1960); U Ehrensvärd, De svenske i Chicago (Konsthist studier tillägn S Karling, 1966); U G Johnson, Mot en ny stil —¦ sv arkitekturdebatt omkr 1900 (Sju uppsatser i sv arkitekturhist, Acta uni-versitatis Upsaliensis 1970); A Lindblom, Sveriges konsthist från forntid till nutid, 3 (1946); A Lindegren, Några ord om dekorationskonst under de senast flydda 25 åren (TT 1896); Mönster för konstind o slöjd, utg av Sv slöjdfören (1879—94); G Nordensvan, Tre konstnärer (Svea 1895); dens, Konstnärsklubben 1856—1906 (1906); dens, Sv konst o sv konstnärer i nittonde århundradet, 2 (2:a uppl, 1928); G Upmark, A H H (Meddel från Sv slöjdfören 1894); N G Wollin, Från ritskola till konstfackskola (1951).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Hugo Hörlin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14057, Svenskt biografiskt lexikon (art av Fredric Bedoire), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14057
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Hugo Hörlin, urn:sbl:14057, Svenskt biografiskt lexikon (art av Fredric Bedoire), hämtad 2024-04-25.