Gustaf Wilhelm Finnberg

Född:1784-11-21 – Finland (i Pargas)
Död:1833-06-28 – Finska församling, Stockholms län

Målare


Band 16 (1964-1966), sida 45.

Meriter

Finnberg, Gustaf Wilhelm, f 21 nov 1784 i Pargas sn (Åbo o Björneb 1), d. 28 juni 1833 i Sthlm (Finska). Föräldrar: sjömannen Johan F o Sofia Stenroos. I målarlära i Åbo 12 mars 1801, gesällprov 25 april 1805, resa till Sthlm för konststudier trol 1809, i Sverige till omkr 1817, elev vid Konstakad 3 sept 1810, trol till 1815, deltog i Konst-akad:s utställn 1811 o 1813, anatomistudier 1813—14, studier efter levande modell 1814, erhöll (enl uppgift) »tredje gradens medalj» 1811, Tessinmedaljen 1812, akad:s off utmärkelse 1813 samt första eller k medaljen (= silvermedaljen) för skissen »Alexander hos Diogenes» 1815, uppehöll sig efter 1817 i Åbo, Pargas o. Kimito samt på olika herresäten för porträttuppdrag, flyttade åter till Sthlm hösten 1827. — Ogift.

Biografi

Gustaf Wilhelm F:s far var sjöman men arbetade även periodvis som yrkesmålare. Om F:s mor vet man ingenting annat än att hon dog redan 22 jan 1791, när sonen inte var mer än sex år. Fadern gifte sedan om sig. Gustaf Wilhelm var ända från barndomen butter och fåordig, han undvek andras sällskap och var helst för sig själv.

F:s liv och verk har utförligt skildrats av L Wennervirta 1943. F sökte sig tidigt bort från det fattiga hemmet i Pargas. Han var femton år, när han kom till Åbo, där han efter en tid blev inskriven vid yrkesmålarskolan. Den dag han fyllde sexton år antecknades i skolans matrikel, att F antagits som lärling på en tid av fem år räknat från den 12 mars 1801. F behövde dock inte fullgöra hela femårsperioden utan bestod målar-gesällprovet med en porträtteckning i röd-krita redan våren 1805. Från de följande åren saknas alla uppgifter om hans liv. Det troligaste är, att han arbetade som yrkesmålare, vilket han också tidvis skulle komma att göra längre fram. Men han torde inte ha upphört att odla sitt intresse för teckning, eftersom han fyra år senare fann en mecenat, som var villig att bekosta hans konstnärliga utbildning i Sthlm. I Finland var den konstnärliga jordmånen vid denna tid ytterst mager. I hela landet existerade knappast någon skapande konst.

Om F:s första tid i Sthlm saknas alla data. Först i sept 1810 blev han inskriven vid Konstakademien. Föreståndare för akademien var den gamle Per Hilleström; till F:s lärare torde ha hört Per Krafft d y och G Fr von Breda, av vilka särskilt den sistnämnde kom att utöva ett märkbart inflytande på F:s porträttkonst. I F:s genreartade porträtt kan man också finna en viss anknytning till Hilleströms måleri.

I stort sett måste F:s akademiår betecknas som ganska framgångsrika, eftersom han vid flera olika tillfällen fick mottaga medaljer och belöningar. Men F:s långsamhet och oföretagsamhet var redan nu iögonenfallande. Han deltog mycket sparsamt i akademiens utställningar. Från F:s första stockholmsperiod, som omfattade bortåt åtta år, har endast några teckningar med nyklassicistiska motiv bevarats, bland dem en tuschteckning framställande Daidalos och Ikaros (Nasjonalgalleriet, Oslo), och tre tuschlaveringar i stort format. En av dem har som motiv Catilinas sammansvärjning (Cygnaeus' galleri, Helsingfors), en dramatiskt komponerad gruppbild, som möjligen inspirerats av Rembrandts Claudius Civilis-målning i Nationalmuseum. Några andra teckningar med antikt-mytologiska motiv i Nationalmuseum visar också prov på F:s dragning till den »stora stilen» samt på hans kompositionella begåvning.

F återvände till Finland 1817 och fick snart talrika porträttuppdrag. År 1822 kallades han till Kimito för att pryda kyrkläktaren med målningar föreställande Kristus och de tolv apostlarna. Sin vana trogen fullbordade F dem inte, men kanske tack vare det raska och inspirerade arbetstempot har bilderna trots renässanstraditionen i framställningen fått en betydande målerisk friskhet.

Under åren 1823—-25 var F bl a sysselsatt med att måla porträtt av medlemmar av familjerna Aminoff och Mannerheim. Han vistades tidvis på de olika godsen, men arbetet drog ut i åratal enligt vad som framgår av irriterad korrespondens från de olika beställarna. Ibland tog han med sig porträtten till sin ateljé i Åbo för att där arbeta vidare på dem, en vana som kom att få ödesdigra följder för honom några år senare. Inte heller hemma i ateljén lyckades F få porträtten fullbordade, fast han ofta hade fått ut arvodena för dem i förskott. En av F:s minnestecknare, H A Reinholm, framhåller, att F tog emot porträttbeställningar, därför att nöden tvingade honom till det. Han ägde visserligen en utpräglad begåvning för porträttmåleri, men det gav honom ingen konstnärlig tillfredsställelse. Följden härav blev ett tungsinne, som förlamade hans arbetskraft.

Bland porträtt från F:s finska period kan nämnas de av landshövdingen, greve G G Mannerheim, av ärkebiskop Jacob Tengström och dennes son Anton af Tengström, av Jacob Bonsdorff (bd 5, s 443), J F Wallenius och den sköna grevinnan »Vava» Armfelt, som var medelpunkten i det dåtida Åbos sällskapsliv. Flera av dessa porträtt målades 1826, varför det förefaller, som om F åtminstone för en tid skulle ha lyckats samla sig kring sina uppgifter, om han hade fått arbeta vidare ostört.

Men denna uppgångsperiod i F:s liv fick ett brått och förtvivlat slut. Den 4 och 5 sept 1827 härjades Åbo av en svår brand, som också drabbade det hus, där F bodde. Det berättas, att F försökte rädda sina målningar genom att bära dem till ett annat hus på andra sidan Aura å, men också det huset brann ner och med det alla F:s målningar, beställda porträtt och ofullbordade eller icke levererade altartavlor. För flera av de under arbete varande målningarna, bland dem en altartavla till Föglö kyrka på Åland, hade F fått ut förskottsbetalning, och förlusten av hans målningar innebar för honom fullständig ekonomisk ruin. I sin förtvivlan måtte F ha ansett, att det inte återstod någonting annat än att lämna landet.

Redan samma höst reste F till Sthlm — med minnena av branden som enda tillgång. I Sthlm hade han redan tidigare haft förbindelse med författaren C A Gottlund, vilken bl a hade besökt F i Åbo 1822 och som vid tiden för F:s ankomst till Sthlm grundade en finländsk förening, som denne också anslöt sig till. På Gottlunds tillskyndan utförde F sitt första grafiska blad, litografin »Jäännöksiä Turusta — Ruiner af Åbo», till vilken han hade utfört skissen under själva branden. Under några år torde F ha umgåtts ganska flitigt med andra finländare, bland dem med bröderna M och W von Wright och R W Ekman.

Av större intresse för F:s senare konstnärliga produktion blev emellertid det vänskapsförhållande, som uppstod mellan honom och Egron Lundgrens familj. Den första tiden i Sthlm antar man, att han bodde i dennes hem (ehuru E Lundgren inte berör detta i sina minnesanteckningar om den finländske konstnären) vid dåvarande Packartorget, dvs Norrmalmstorg. Lundgren var vid denna tid endast en tolv-trettonårs pojke, men ett par porträtteckningar föreställande F och utförda av den blivande målaren har bevarats. F åter utförde 1828 ett porträtt av Egrons mor, Maria Elisabeth L, f Fåhræus (Göteborgs konstmus) och ett av hans äldre bror Edvin (Ateneum, Helsingfors). Porträttet av fru Lundgren räknas som ett av F:s vackraste. Från F:s vistelse (eller besök) i det Lundgrenska hemmet finns dessutom bevarade några laveringar och akvarellerade teckningar med interiörer och situationsbilder (tidigare tillskrivna Egron L) vilka i sin intimitet tyder på, att F stod familjen nära.

En annan betydande målning från F:s andra stockholmsperiod är det stora gruppporträttet av assessor C J Lagercrantz med familj (Nationalmuseum[1]). Porträttet utfördes omkr 1830, antagligen på Lagercrantz' egendom Barkarby nära Drottningholm. I den stora gruppbilden är det särskilt de tre vuxna personerna, assessorn, hans maka och mor, som visar F:s styrka som karaktärsskildrare. Kompositionen är okonventionell, en »ögonblicksbild», där husfadern, som återges från ryggen liksom händelsevis vänder så mycket på huvudet att man kan se hans ansikte i halvprofil medan den gamla damen och äldsta dottern verkar mera medvetet inställda på att bli avporträtterade.

Av F:s verk under hans sista period skall också nämnas självporträttet i pastell (Nationalmus, Sthlm) och porträttet av Rabbe Fabian Wrede (Ateneum, Helsingfors) som löjtnant. Självporträttet visar ett ansikte, där bitterhet och besvikelser har satt tydliga spår, fast man samtidigt har ett intryck av att konstnären velat återge sig själv i den bästa dager, prydligt klädd och välskött. Ett annat här återgivet självporträtt, en blyertsteckning (Åbo Konstmus) är mjukare, mindre avsiktligt i posen. Det är bilden av en mycket trött människa, som har gett upp försöken att vända strömmen. Det svårmodiga draget kring munvinklarna upprepas i de sänkta ögonlockens linjer, det oklippta håret stretar ut över rockkragen och den älskade pipan antydes med några enkla linjer. Det är ett självporträtt gjort för konstnären själv, inte för att visas upp.

F: s sista år var fyllda av stort armod. Han lyckades aldrig återvinna den position i samhället, som han trots allt hade förskaffat sig i Åbo. Visserligen fanns det ljusglimtar, den vänliga atmosfären i det Lundgrenska hemmet, sporadiska större porträttbeställningar, vänner — bland dem konstnären Anders Lundqvist, som besökte honom under hans sista sjukdom, och målaren C S Graffman. Under slutet av sitt liv bodde F vid Munkbron i hörnet av Lilla Nygatan i det s k Petersénska huset, där han hyrde ett rum av professor Nils Åkerman. Rummet beskri-ves av Lundgren som ganska stort och luftigt men sparsamt möblerat. Den smala tältsängen bäddades endast om lördagseftermiddagarna och golvet sopades aldrig. Bordet var fullt av hårdnade penslar, tomma oljeflaskor, urkramade färgtuber och illaluktande terpentinburkar. Mitt i rummet stod en förgylld länstol med purpurröd sammetsdyna. Mest beklämmande av allt var kylan i rummet, ty kakelugnen gapade tom, och den dag Lundgren besökte F satt denne iförd hatt och »inkrupen i ett slags kort polsk päls med lammskinnskrage» vid fönstret och målade på en stor stockholmsvy.

F lär ha haft några släktingar i Sthlm som ibland »klädde upp honom» och tog sig an honom, men alla bevarade uppgifter tyder på, att han under de sista levnadsåren sjönk allt djupare »i stort elände». Bouppteckningen visade att alla hans kläder var utslitna eller trasiga. Den stockholmsvy — F intresserade sig nämligen för ett slags vedutamåleri i Elias Martins art — som Lundgren hade sett honom arbeta på (och som tyvärr har försvunnit) beslagtogs för ogulden hyra om 100 rdr bko till professor Åkerman. Övriga efterlämnade arbeten — bland dem ett porträtt i guldram, två utan ram samt ett antal gamla eller ofullbordade porträtt och en del kopparstick — värderades till sammanlagt 66: 32 rdr bko, medan tillgångarna totalt sattes upp till 80: 26 rdr bko. Skulderna var sammanlagt 560: 19. Bland F: s efterlämnade böcker fanns också en lärobok i italienska, ett italienskt lexikon och en italiensk grammatik. Det är en patetisk detalj i förteckningen över hans torftiga ägodelar. Han hade drömt om att komma till Rom, han hade velat måla i den »stora stilen», han ville inte måla porträtt. Men just porträtten är det värdefullaste av hans bevarade produktion. I Åbo brand förstördes hans enda större kompositioner, enligt utsago bl a fyra altartavlor. De enda bevarade exemplen på vad han kanske skulle ha kunnat åstadkomma i den »stora stilen» är en rad teckningar och laveringar. Av hans stockholmska vedutamåleri är ingenting kvar. Men man anar hans dramatiska kraft i kompositionsutkasten, hans emotionella spännvidd i anspråkslösa, genreartade skisser, som till exempel i en akvarell av ett litet fågellik (Ateneum, Helsingfors). F blev aldrig »bofast» i borgerlig mening. Efter den första Sverige-vistelsen antecknades i Pargas' kyrkböcker, att han hade kommit från Sverige »sine testimonio»; i Sthlm synes han ej ha varit mantalsskriven efter återkomsten från Finland. Inte heller skall han ha betalat skatt eller gått till nattvarden, varför det var svårt att få honom begraven. F begrovs som »resande» på Nya begravningsplatsen utanför Norrtull, och hans grav är försvunnen.

Författare

Brita Knyphausen



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Av F:s teckningar finns 17 st i Nationalmuseum,

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Handskr biogr om F:s »elände i Stockholm», N M Mandelgrens saml, KB. — K Asplund, Teckn av G W F i Nat:mus (Nat:mus årsbok 1920); S Dahlström, Åbo brand 1827 (Bidr till Åbo stads hist, ser 2: 14, 1929); L-I Ringbom, Teckn av G W F (Paletten 2, 1950); E Hultmark, Kungl Åkad:s för de fria konsterna utställn 1794— 1887 (1935); B Knyphausen, G W_F (SKL 2, 1953); Egron Lundgren, Reseskildringar, anteckningar o bref, ed G Nordensvan (1905); E Nervänder, Om finske målaren G W F (i »Ateneum» 1900); H A Reinholm, G W F (i Finlands minnesvärde män, 1, 1853—54); L Wennervirta, Suomen taiteen uranuurtaiia (1943).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Rättelse av uppgift om porträttets institutionella placering., 2014-11-13


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Wilhelm Finnberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14139, Svenskt biografiskt lexikon (art av Brita Knyphausen), hämtad 2019-06-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14139
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Wilhelm Finnberg, urn:sbl:14139, Svenskt biografiskt lexikon (art av Brita Knyphausen), hämtad 2019-06-27.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se