Meriter

2 Fogelmarck, Hjalmar, f 20 dec 1866 i Västervik, d 5 april 1946 i Arlöv, Burlövs sn (Malm). Föräldrar: skeppsklareraren Petter Edvard Magnus Robert F o Julia Amelie Mortana Smitt. Mogenhetsex i Gävle 1885, utex från tekn högskolans avd för väg o vattenbyggnadskonst 1889, tjänstgjorde somrarna 1888 o 1890 vid byggandet av stambanan genom övre Norrland, bitr ingenjör vid statens järnvägsbyggnader jan 1892, tf avd:ingenjör april 1893, ord baningenjör vid statens järnvägstrafik 1 nov 1894, löjtn i väg- o vattenbyggnadskåren 30 nov s å, arbetschef vid riksgränsbanan okt 1898–mars 1903, verkställt undersökningar för vissa föreslagna norrländska järnvägslinjer juli 1903–dec 1907, kapten i kåren 31 dec 1904, förordnad att med överingenjörs befogenhet handlägga ärenden rör undersökningar för inlandsbanan 1 juni 1906–31 dec 1907, by-rådir i järnvägsstyr 1 jan 1908, tf överingenjör för statens järnvägsbyggnader 1 nov s å, major i kåren 23 dec s å, överstelöjtn 30 juni 1916, överingenjör o chef för statens järnvägsbyggnader 1 jan 1917–31 dec 1931, överste i kåren 27 nov 1925–1931. – Led av flera statliga kommittéer 1911–31, v ordf i SJ:s änke- o pupillkassa 1918–31, v ordf i Sv teknologfören 1920–22. – RVO 1903, RNO 1911, KVO2kl 1919, KNO2kl 1922, KVO1kl 1937, innehade även utländsk orden.

G 20 nov 1895 i Växjö m Sigrid Maria Lindegren, f 20 dec 1875 i Kristinehamn, d 30 aug 1919 i Mackmyra, Valbo sn, Gävleb (enl Kungsh förs:s i Sthlm dödbok), dtr till civilingenjören Lorentz Walentin L o Anna Maria Grill.

Biografi

Sitt första stora uppdrag utförde F som arbetschef på norra distriktet vid statsbanan Gällivare–Riksgränsen, som byggdes 1898— 1903 under hans ledning. Sin största insats gjorde han emellertid vid byggandet av inlandsbanan (delen Sveg–Gällivare). Han ledde 1903–07 undersökningarna för denna bana och dess tvärbanor. Åren 1911–12 byggdes sträckan Östersund–Ulriksfors, och sedan färdigställdes efter hand olika avsnitt fram till 1937, då banan invigdes. F hade visserligen avgått med pension 1931, men banbygget fortsattes enligt hans planer. Han var en av generaldirektör Axel Granholms mest betrodda och anlitade medarbetare och är att anse som den egentlige skaparen av järnvägsnätet i övre Norrland.

Förträfflig som arbetsledare visade F stor teknisk skicklighet och organisationsförmåga. Han trivdes väl med det hårda livet i sekelskiftets Norrbotten, varom han berättade detaljer för Waldemar Swahn, då denne (1940) skrev biografien »Axel Granholm och hans rallare», där F är med i såväl ord som bild. Vilka svårigheter som mötte honom såsom arbetschef belyses bäst av det faktum, att materialet till järnvägsbygget i början måste bäras fram till arbetsplatsen på svårframkomliga stigar och från 1910 efter den sträckvis under sommaren utlagda banvallen. Över en led från Linaälvs station vid Riksgränsbanan gick transporterna med häst och kärra till Sjaunjaviken vid Stora Lulevatten och därifrån med en mindre motorbåt, som förde godset till Luleluspen. Sedan hade man en 3,5 km lång »släpning» till Porjusselet och därifrån slutligen en 5,5 km lång roddfärd till Porjus, där kraftverket byggdes 1910–15. Denna nära 6 mil långa vatten- och landväg var naturligtvis tidsödande och besvärlig; den tillgreps i allmänhet bara för så tungt gods, att det inte kunde bäras. På den första trots alla besvärligheter körbara förbindelsen fraktades bl a delarna till kraftverksbyggnadens första sågverk och en fotogenmotor för dess drift. Så snart myrarna tillfrusit på hösten anordnades en vinterväg. Godset omlastades från järnvägsvagn på den färdiga delen av banan till slädar, som körde vidare till Porjus.

F trivdes inte bara med sin hårda och prövande uppgift utan också med sina medhjälpare, rallarna. Dessa var från början i regel sörlänningar, som med sitt ledigare och hurtigare sätt ofta slog sina rivaler bland bondpojkarna ur brädet, vilket enligt F gav upphov till »månget uppfriskande slagsmål». F medverkade i minnesskriften »SJ 1906–1931» (1931) och ägnade sig som pensionerad åt forskningar om personalen vid SJ och åt person- och släkthistoria, med speciell förkärlek för släkten F.

Författare

Sixten Rönnow

Arkivuppgifter

F:s manuskript hos f konserthuschefen G E F och hos doc Stig F, båda i Sthlm. F:s matrikel »S. J. B. Biografiska data åren 1888–1937» (stencil 1938) bl a i SJ:s arkiv.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Civildep:s akter 23/10 1908, 30/6 1916, RA; avlöningsstater, rapporter m m i SJ:s arkiv, Sthlm. – Förteckn över statl utredningar 1904–45 (1953); Sv arméns rullor. – E v F[riesen], In memoriam – Hj F (Statsbaneingenjören 1946); A Granholm, Hj F (Tekn tidskr 1946); H8D, nr 24, 1926; K väg- o vattenbyggnadskåren 1881–1937 (1937); W Swahn, Axel Granholm o hans rallare (1940); Sv TeknF, 1 (1937). – Upplysningar från F:s efterlevande.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hjalmar Fogelmarck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14288, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sixten Rönnow), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14288
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hjalmar Fogelmarck, urn:sbl:14288, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sixten Rönnow), hämtad 2024-04-20.