Lars Gathenhielm

Född:1689-11-30 – Onsala församling, Hallands län (på gården Gatan)
Död:1718-04-25 – Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Västra Götalands län

Sjöofficer, Kapare


Band 16 (1964-1966), sida 753.

Meriter

2 Gathenhielm, Lars (före adl Gathe), bror till G 1, f 30 nov 1689 på gården Gatan, Onsala (Hall), d 25 april 1718 i Gbg (Domk). Kaparkapten o kaparredare i Gbg från 1710, adl 29 dec 1715, kommendör 15 jan 1717.

G 2 april 1711 i Onsala m Ingela Hammar, fil sept 1692 på Hammarkulla där, d 29 april 1729 i Gbg (Domk), omg 1722 m översten Isak Browald (f 1754), dtr till skepparen Olof Nilsson Hammar o Gundia Mårtensdtr.

Biografi

G var 1706 inskriven vid Gbgs gymnasium men om hans studier är i övrigt ingenting känt. Vid faderns frånfälle 1710 vistades han i England och man vet, att han lärt sig tala mycket god engelska. Han återvände hem till begravningen och skrev i denna anledning en sorgedikt.

Vid denna tidpunkt hade rådet just bifallit en begäran från amiralitetet och magistraten i Gbg om utfärdande av kaparbrev. G tvekade inte att begagna sig av det tillfälle som därigenom erbjöds att använda och föröka sitt betydande fadersarv. Han intresserade några gbgsborgare att i kompanjonskap med honom utrusta en kapare, Lilla Jägaren. Senare under året inköpte han tillsammans med sin bror Christen, svågrarna Anders Thorsson och Olof Knape m fl från Dunkerque den franskbyggda kaparfregatten Le Triumphant. Han förvärvade också andelar i kaparfartygen Göteborg, La Revange och Onsala Galej. Årets resultat blev gott och G fortsatte på den inslagna vägen och skaffade 1711 ytterligare fem fartyg. Några dagar efter sitt bröllop i april s å gick G ut på kaperi som kapten på gallioten Vinthunden, såvitt man vet första gången han uppträder som befälhavare på ett kaparfartyg. S å, 1711, bosatte han sig i Gbg, där han kort före sitt bröllop hade köpt ett hus i femte roten vid Lilla Torget.

Tordenskiold eller Wessel, som, han hette före adlandet 1715, hade 1711 börjat sin verksamhet i kriget mot Sverige. I april 1712 förföljde han G:s kapare Vinthunden ända in på Kungsbackafjorden, och i juni s å blev den tagen av norrmännen, varvid såväl befälhavaren som en stor del av besättningen dödades. För att bemanna sina kapare överträdde G rådande enrolleringsförbud, och i dec 1712 dömdes han till böter för att ha värvat fyra båtsmän från Onsala. Hans självrådighet tog sig även andra uttryck. I början av 1713 sökte han utföra en odeklarerad last beck med kaparen La Revange. Han påträffades emellertid av tullmyndigheterna utanför Nya Älvsborg och förbjöds att avsegla. Då han trots förbudet fortsatte resan, blev han upphunnen och fördes fängslad i land. Efter någon timme lyckades han emellertid rymma och stack till havs. G höll sig därefter borta från Gbg i flera månader och uppehöll sig troligen tidvis i nordfranska hamnar. Den 30 april s å uppbringades en lybsk galliot utanför Onsala av ett kaparfartyg, som förde fransk flagg. Flera omständigheter tydde på att det var fråga om La Revange, men G sågs inte ombord. Då han i nov återkom till Gbg, anklagades han för sjöröveri men frikändes.

Genom kaperiet vållades fienden ansenlig skada och samtidigt tillfördes landet många värdefulla varor, vilka i regel såldes på auktion, men också minuthandel förekom i stor utsträckning. För kaparredarna, bland vilka G var den främste, var kaperiet en mycket lönsam hantering även om risker och insatser var betydande. Den 8 febr 1715 utfärdades ett reglemente angående kaperiet, som gav dess utövare större frihet än förut. Av de 25 kaparfartyg som var i verksamhet 1715 ägde G åtta. På hösten s å sände han en galliot, lastad med råg och sill till ett värde av 7 å 8 000 dlr smt, för att undsätta Stralsund och Wismar. Visserligen kom lasten aldrig fram, då fartyget enligt medförda order antändes av skepparen för att undgå att uppbringas av danska kapare, men expeditionen ansågs så förtjänstfull att den omnämndes i G:s adelsbrev. Förslaget om G:s och hans bror Christens adlande härrörde från generalguvernören G G Mörner i Gbg, som på nära håll kunde bedöma värdet av bröderna G:s insatser till landets nytta.

Är 1716 fick G ställa 8 fartyg till förfogande för de transporter som behövdes för detta års fälttåg mot Norge. Av dessa gick de flesta förlorade vid Dynekilen utan att någon ersättning synes ha lämnats. G fick senare låna fregatten Älvsborg mot en borgen av 20 000 dlr smt. Fregatten strandade emellertid på hösten vid Strömstad och brändes av besättningen. Den 15 jan 1717 fick G låna fregatterna Halmstad och Fredrik mot en borgen av 25 000 dlr smt för vardera. De kom vid Tordenskiolds anfall på Gbg 3 maj s å att verksamt bidraga till stadens försvar. Samma dag som lånet av fregatterna beviljades fick G fullmakt som kommendör jämte befälsrätt över samtliga kaparfartyg. Han befann sig då hos kungen i Lund. Senare detta år upplåts Gamla Varvet i Gbg åt honom som utredningshamn för hans kaparfiotta. Han stod nu på höjden av sin bana. 12 av de 18 kaparfartyg som var i verksamhet 1717 tillhörde honom. I mars frös Göta älv till och kaparna kunde inte gå till sjöss. G lät emellertid såga en ränna i isen och seglade själv ut och tog 8 priser ur en överraskad dansk konvoj. Den 4 april skrev Mörner till kungen: »G regerar som en turk; alla hans fartyg äro i sjön». Dagen innan hade de båda lånade fregatterna kommit in med 7 priser. Detta år kapade G mellan 30 och 40 fartyg, däribland en västindiefarare, med gods för tillsammans flera hundra tusen dir smt. Vid försäljningen av detta godtog G betalning i mynttecken och sedlar, vilket räknades honom till förtjänst.

Flera av G:s kaparfregatter uppehöll sig 1717 utanför de franska och holländska kusterna och uppbringade åtskilliga fartyg. Hans kaparkapten John Norcross, som genom sin hänsynslösa framfart misskrediterade kaperiet, tog t ex i mars 1717 postbåten från Holland till England, vilken fördes till Gbg.

Många av G:s kaparfartyg var inköpta utomlands, i Holland och Frankrike, och därifrån hämtade han också åtskilliga förnödenheter till fartygens utrustning. I samband med sådana affärer torde man få se det försök till utsmuggling av kopparplåtar som han åtalades för i början av 1718. Han hade tillstånd att utföra 2 500 plåtar till Holland men lastade in ytterligare 5 000, vilket upptäcktes. Processen pågick tills i juni 1718, då den nedlades på order av kungen »på det kaperiet, som är ett publikt verk, icke måtte taga någon anstöt, där vederbörande medels denna process länge oroas och besväras skulle ---». Kungen såg tydligen till huvudsaken, nämligen kaperiets effektiva bedrivande, och samma motiv torde G ha haft för sitt självsvåldiga handlande.

Ännu i början av 1718 var G i full verksamhet, men hans hälsa var angripen och i april avled han i Gbg endast 28 1/2 år gammal. Vad han under sitt korta liv uträttat uppräknas i ett memorial av hans änka Ingela G. Han hade under krigsåren »köpt och utrustat 37 fregatter och till defension bestyckade kryssare, varav 28 förolyckats eller ruinerats av fienden». Han hade vidare uppbringat »några och åttio skepp och fartyg, utom de fientliga fartyg han förbränt i sjön, jagat iland och ruinerat». De uppbringade skeppen hade dels försålts och dels »använts till transporter i K Maj:ts och rikets tjänst, ehuru de merendels gått förlorade, förbränts eller av fienden borttagits». Stora kostnader hade också nedlagts på utrustningen av kronans fregatter.

G:s verksamhet som kaparredare är så mycket mer beundransvärd som han de sista åren av sitt liv var starkt invalidiserad och måste använda krycka. Hans vänstra ben var kortare och betydligt svagare utvecklat än det högra och knäleden uppvisade, såsom framgick vid undersökningen av hans kvarlevor 1956, förändringar möjligen av tuberkulos natur.

G och hans maka ligger begravna i vita marmorkistor i ett gravkor i Onsala kyrka. Enligt sägnen skall dessa kistor ha lämnats i utbyte mot ett par liknande, avsedda för det danska kungaparet, vilka G skulle ha tagit ombord på en kapad dansk fregatt. I verkligheten är kistorna införda från Holland i aug och sept 1718 och betalda av Ingela G, vilket framgår av Gbgs tolagsräkenskaper.

G har gjorts till föremål för litterär behandling av M G Leijonsköld Oxenstierna i hans berömda bok »Konungens kapare» (1891) o av K G Ossiannilsson i romanen »Lasse i Gatan» (1928). I Heidenstams »Karolinerna», 2 (1898) förekommer G i berättelsen »Bland sv skären». Källor o litt: RR 1717, Flottan: Ansökn:r o meritförteckn :r, Uppbringningar 1712— 18, RA. — H Almquist, Gbgs hist, 2 (1935); E Bergman, Gamla varvet vid Gbg 1660— 1825 (1954); G Clemensson, Gamla varvet i L o Ingela G:s besittning (Gbgs musei årstr 1938); dens, Den G:ska sarkofagsägnen (Unda Maris 1957); H Fröding, Berättelser ur Gbgs hist under envåldstiden (1915); C Gathe, Klago-sång [över Anders Börjesson Gathe] hörd uthländz ifrån ... (1710); Gbgs eskader o örlogsstation 1523—1870, utg av Försvarsstabens krigshist avd (1949); B Hildebrand, L G i historien o sägnen (PHT 1928); C-H Hjortsjö o A Sandklef, L G:s vittnesbörd (1957); J Liedgren, ang G:ska kistorna (PHT 1934, s 276 f); J Norcross, Den ängelska capare-capitainens J N sälsam-ma lefnads-lopp . . . (1762); C K S Sprin-chorn, John Norcross (1920); O Traung, L G. Kaperiverksamheten under Karl XII:s tid 1710—19 (1952); G Unger, L G. Sjöhjälte eller sjörövare? (KFÅ 1938).

Författare

Erik Grill



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

 



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Gathenhielm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14670, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Grill), hämtad 2018-12-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14670
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Gathenhielm, urn:sbl:14670, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Grill), hämtad 2018-12-10.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se