Gustaf Olof Cederström

Född:1845-04-12 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1933 – Stockholms stad, Stockholms län

Historiemålare


Band 08 (1929), sida 187.

Meriter

12. Gustaf Olof Cederström, sonson till C. 4, den föregåendes kusin, f. 12 apr. 1845 i Stockholm. Föräldrar: premiärlöjtnanten Karl Emanuel Cederström och Karolina Fredrika Teresia af Ugglas. Furir vid Värmlands fältjägarregemente 30 apr. 1863; avlade studentexamen i Uppsala 7 maj 1863; inskriven vid universitetet 11 maj 1863; avlade officersexamen 27 okt. 1864; underlöjtnant utan lön vid ovannämnda regemente 22 nov. 1864 och med lön 6 nov. 1868; idkade konststudier för M. E. Winge och J. A. Malmström i Stockholm under vintervistelser därstädes samt i Düsseldorf 1867—68 under ledning av F. Fagerlin; elev vid Konstakademien 4 febr. 1869; studerade för Leon Bonnat i Paris 1869—70; erhöll avsked ur krigstjänsten 26 apr. 1870; företog under de följande åren upprepade studieresor och var bosatt i Paris 1873—87; professor i figurteckning vid Konsthögskolan 2 sept. 1887; utsedd av Konstakademien till kommissarie för Sverige vid internationella konstutställningen i Köpenhamn maj 1888; ledamot av kommittén angående en utställning i Stockholm 87 apr.—6 dec. 1894; av K. M:t förordnad till kommissarie vid konstutställningen i Berlin 1 apr.—31 maj 1896; kommissarie vid Stockholmsutställningen 1897; tf. direktör vid Konsthögskolan 26 aug. 1899; direktör 23 sept. 1899 från 1 okt.; av K. M:t förordnad till kommissarie vid konstutställningen i München 15 aug.—15 nov. 1901; har dessutom tjänstgjort som kommissarie och delegerad vid en del andra konstutställningar; ledamot av kommittén angående »Sveamonumentet» 18 nov. 1908—1912; erhöll avsked från professuren och direktörsbefattningen 19 maj 1911. AgréFrKA 1875; erhöll medalj 2kl vid världsutställningen i Paris 1878; LFrKA 1878; RVO 1884; KDD02kl 1888; erhöll guldmedalj 2kl vid internationella konstutställningen i München 1892; KV02kl 1896; KVOlkl 1901; KNS: tOOlkl 1904; erhöll Tessinska medaljen 1911; KmstkNO 1927; innehar dessutom ett flertal utländska ordnar och är ledamot av utländska samfund.

Gift 5 maj 1878 med Amalia (Amy) Katarina Jæder, f. 3 okt. 1843, d 1 mars 1912, dotter till banktjänstemannen Erik Jæder.

Biografi

Både på fäderne och möderne härstammar C. från gamla svenska adelssläkter. Hans barndomsminnen röra sig omkring familjen af Ugglas' förnäma hus vid Drottninggatan och fädernegodset Krusenberg i Uppland men även omkring Forsmarks bruk och det av Tessin byggda huset vid Skeppsbron, där »morfar Arfwedson» residerade — C:s fader hade tidigare varit gift med en dotter till direktören Karl Arfwedson, en av spetsarna inom Skeppsbroadeln. C. var från sina första steg fastväxt vid svensk jord och svenska minnen. Efter skolgång i Uppsala och avlagd studentexamen blev han officer vid Värmlands fältjägare — deras vackra uniform hade tilltalat ynglingen —, och han trivdes gott i det friska lägerlivet sommartiden på Trossnäs fält. Konstintresset var ett arv på mödernet. Han började med att under vintervistelser i Stockholm teckna något för M. E. Winge och J. A. Malmström och tog efter ytterligare studier för F. Fagerlin i Düsseldorf och för Malmström det för sin framtid avgörande steget, då han 1869 reste till Paris och blev elev till Leon Bonnat.

Våren 1870 debuterade han på parissalongen med ett par porträtt och på akademiens utställning i Stockholm med två studier, den ena enligt katalogen målad »i fria luften». Från sommaren samma år förskriver sig Fortunata, en italiensk gumma, målad i kroppsstorlek och helfigur i stark och mustig färghållning (sedermera skänkt som receptionsstycke till Konstakademien). Efter krigets utbrott begav han sig hem till Sverige och reste året därefter till Italien, dit han sedan upprepade gånger återvänt och där han kvarstannat långa tider. Efter ett år hemma återsåg han Paris 1873. Där tillkom Epilog (en svartklädd ung man i 1500-talsdräkt, som fallit i duell och ligger utsträckt på golvet — utställd på salongen 1874, inköpt av nationalmuseum samma år, deponerad i Uppsala universitets samling) samt de båda mindre genretavlorna Sjukbädden (en ung fru vid sin makes bädd i ett elegant rum) och Mörka stunder (en ung målare grubblande framför sitt arbete i en fattig ateljé, båda jämte Fortunata på akademiutställningen 1875). Men nu ansåg C. tiden vara inne att samla sina krafter på en historiemålning och valde att framställa den fångne konung Albrekt av Mecklenburg förödmjukad inför drottning Margareta. Tavlan inlämnades till salongen 1877 men blev avvisad och har aldrig varit utställd. Konstnären tog läxan som den man han var och vågade nu sitt stora slag, då han till världsutställningen 1878 målade Karl XII: s likfärd — den fallne konungens lik bäres över norska fjällen hem till Sverige av officerare och drabanter, följda av de svenska trupperna (de första utkasten till kompositionen — i blyerts — äro återgivna i C:s »Minnen», likaså en skiss i olja, som finns i Atheneum i Helsingfors). Den stora målningen blev det mest uppmärksammade numret i svenska avdelningen på världsutställningen, vann medalj av andra klassen och inköptes av ryske storfursten Konstantin, som gav den plats i matsalen i sitt palats i Petersburg.

C. var därmed inne på det motivområde, som framför allt blivit fästat vid hans namn — han blev »Karolinernas målare». Till en början tillkommo några smärre dukar: Karl XII och Mazeppa, framställda då de efter Pultavaslaget åse den svenska härens övergång över Dnjepr (1880), genremotiv som Värvningen (1879, senare skänkt till nationalmuseum), Under måttet (en bondgosse, som kasseras till soldat), Gott kvarter (soldater som skämta med flickor). Men han behandlade även motiv av annan art: Nils Stures död (1880, inköpt av nationalmuseum, deponerad i Uppsala universitets samling), Sjömansänkan (motiv från ön Noirmoutier utanför Vendée, 1881) och Begravning i Alsike (friluftsmotiv, kyrkogård i vinterskrud, 1883; inköpt till lotteriet för Stockholms högskola, av vinnaren skänkt till nationalmuseum). 1883 påbörjade han i Florens en replik av Karl XII: s likfärd, som fullbordades på Krusenberg 1884 och med ansenligt bidrag från privat håll inköptes av nationalmuseum. Tavlan är ingen kopia utan en repetition av den tidigare målningen, utan ändring av kompositionen men med något lättare färghållning och med andra typer. I Paris fullbordades 1886 Frälsningsarmén — som framställer miss Booth talande på en krog i Paris inför ställets värd och kunder (Göteborgs museum). Den följdes av Baptistdop (1887), av Jesus predikar vid stranden (1888) samt en skiss till Ansgarius predikar (1889). Den sistnämnda inlämnades vid tävlan till freskomålningar för nationalmuseums trapphus och erhöll första priset. Omarbetad skiss beställdes samma år, och 1891 föreslog väggmålningsnämnden, att C. skulle få i uppdrag att utföra sin komposition al fresco i museets övre trapphus. Snart frångick likväl nämnden sitt program för trapphusets dekorering och yrkade, att ett ämne ur Gustav Vasas historia skulle målas på det avsedda väggfältet. 1894 fick C. i uppdrag att där utföra ett dylikt ämne. Då hade emellertid Karl Larsson inlämnat sitt förslag till trapphusets dekorering i dess helhet, och bland de ämnen, han skisserat, var Gustav Vasas intåg i Stockholm, avsedd för samma vägg, där C. velat måla Ansgarius. I apr. 1894 avsade sig C. det givna uppdraget, för att Larssons fyndigt komponerade uppslag ej skulle uppoffras.

C. hade 1892 utfört en monumentalmålning med ämne från den karolinska tiden: Magnus Stenbock talar till folket i Malmö den ,27 sept. 1709. Målningen, som utfördes för landstingssalen i Malmö rådhus, framställer Stenbock, då han från trappan till rådhuset uppmanar skåningarna att gripa till vapen mot den inbrytande danska hären. Den följdes av de båda smärre bidragen till karolinernas saga Likvakan i Tistedalen (1895) och Den 30 november 1718 (Karl XII stiger upp på skansen vid Fredrikshald, 1897). Till denna tid höra även två kartonger till glasmålningar i Hälsingborgs rådhus med ämnena Karl XI nedriver Hälsingborgs befästningar och ¦Kronprinsen Karl Johans landstigning i Hälsingborg. Från samma period härrör genren Hos de husvilla (interiör från ett natthärbärge), daterad 1896. År 1899 upptog konstnären ett ämne, som faller utanför hans dittills odlade ämneskrets, Den heliga Birgitta inför påven (lokalstudier och typer målade i Toscana och Neapel). Ett karolinskt motiv, Regementets kalk (fältprästen utdelar nattvarden före en drabbning), förekom på den internationella utställningen i Munchen 1900 och inköptes för Nya pinakoteket därstädes. 1905 fullbordades den stora målningen Narva (framställer de ryska befälhavarna, då de efter slaget nedlägga sina fanor för Karl XII; inköptes med bidrag av privatpersoner av nationalmuseum) och 1906 den för nya Dramatiska teaterns publikfoajé utförda väggmålningen Gustav III under en repetition på teatern på Gripsholm. Vid sidan av ännu några målningar med samtida eller karolinska motiv — Ugnen (interiör från ett svenskt herrgårdskök med bakande flickor), Berättare (en karolin och hans åhörare i en stuga), Revelj (dekorativ målning), Fanan, Standaret m. fl. — behandlade C. samtida svenska soldattyper och hästar (Rapport 1900, Dragon 1901 m. fl.). Redan 1887 hade han lämnat en serie teckningar till A. Quennerstedts verk »Indelte soldaten».

Sedan C. lämnat sina befattningar som akademisk lärare och skoldirektör, har han upprepade gånger vistats utrikes — mest i Paris och Italien— och dessemellan varit verksam i hemlandet, där han överraskat med några stora, brett och färgstarkt hållna historiska bilder: Karl X Gustav och Erik Dahlbergh vid Bält (1912, i Riddarhusets trapphus) och 1922—23 två hittills ej offentligt utställda motstycken God morgon, gossar (Karl XII rider utmed fronten och hälsar sina soldater) och Stenbock med sina getapågar, som rycka fram till strid — dessutom 1923 en mindre tavla Armfelts återtåg över Jämtlands snöfjäll.

En plats för sig i konstnärens alstring intaga några genreartade småstycken, där hans närmaste anhöriga varit hans modeller: Min hustru vid stranden (motiv från Noirmoutier, 1881), Min hustru i ateljétrappan (1882), I tankar (konstnärens dotter vilande i en rokokosoffa, 1899), liksom porträtt av hans moder (1871) och fader (1892).

C: s rastlösa alstring, som omfattar mer än ett halvt århundrade, uppbäres av hurtigt svenskt lynne, försökslust och rörlighet. Fastän en outtröttlig resenär har C. aldrig släppt förbindelsen med hemlandet, med sina utgångspunkter, sitt arv från fäderna, som han utbyggt och förkovrat tack vare sina vidsträckta humanistiska intressen och sina omfattande historiska studier. Ryggraden i hans konst är hans ungdomliga dristiga mod och hans fosterländska patos. Innan C. ännu slagit igenom, skrev den unge Albert Edelfelt i ett brev till sin moder (våren 1877): det är »något manligt och duktigt i Cederströms talang, som jag tycker om och som jag också skall söka att sträva efter».

»Karl XII: s likfärd» segrade tack vare det kraftiga greppet på ämnet, känslans omedelbarhet, stämningens höghet. Den monumentala karaktären var följdriktigt fasthållen och genomförd, inga detaljer drogo uppmärksamheten från det huvudsakliga. Allt fortfarande står Likfärden som ej blott utgångspunkt utan som medelpunkt för C:s verksamhet. Det bärande i hans konst förblev uppfattningens allvar, strävandet till åskådlighet i skildringen, till uttryckets osökta kraft och klarhet. Elegans, virtuositet äro egenskaper, som ej äro förenliga med hans ämnesval, vare sig han hämtat motiv ur historien eller ur det samtida livet — det är endast i hans små, intima familjemotiv, man finner målerisk charm. C:s färgskala är i regel enkel, sträng, ibland kärv — i hans arbeten från de senast gångna åren är koloriten hög och ljus. Han har aldrig underskattat innehållet i konstverket, en målning står för honom som något annat än en yta, betäckt med färg — ett historiskt eller ett rent mänskligt intresse har givit honom ämnena och bestämt verkens karaktär. C. tillhör alltså en tid med andra synpunkter på måleriet än de, som härskat under de senast gångna årtiondena. Han slår sin egen virvel, käckt och ärligt. Han står som den siste svenske historiemålaren från historiemåleriets århundrade.

På äldre dagar har C. intagit en aktad plats även bland våra skrivande målare. Han har hittills framlagt fem volymer minnen och anteckningar, minnen från barndomen, skoltiden, militärtiden, från resor, från konstnärsliv hemma och i utlandet, dessutom i talrika artiklar i tidningar många uttalanden i aktuella frågor, orädda sanningsord och sunda, manliga och varma maningsord av en fosterlandsvän och riddersman av gamla stammen.

Författare

Georg Nordensvan.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tal vid af täckande af bautastenen å hofmålaren Egron Lundgrens graf den 17 maj 1907. Sthm 1907. 4: o 2 bl. — Minnen. Sthm 1913. (8), 316 s,, 1 pl. ¦— Berättelse öfver 3:e internationella konstnärskongressen i Gent 1913. Af Sveriges delegerade. Sthm 1914. 15 s. (Bihang till Meddelanden från K. akad. för de fria konsterna, 1914.) (Tills, med E. Lindberg.) — Ströftåg och funderingar. Sthm 1915. (7), 190 s. — Nya funderingar. Sthm 1917. VIII, 176 s. — Hugskott. Sthm 1919. (5), 158 s. — En tavlas tillkomst (Urd, julen 1919, s. 23—25). — En gammal konstnärs minnen. Upps. 1926. 292, (1) s. — Uppsatser i tidningar och tidskrifter.

Reproduktioner av verk av C. äro återgivna i: Gustaf Cederström. 60 st. reproduktioner i tontryck efter foto. af originalet. Lund 1911. 64 s. (Små konstböcker, N:o 10.); En samling svenska porträtt, utställda [i Nord. bokhandeln] av Georg von Rosen, Gustaf Cederström, Oscar ¦ Björck... Sthm 1922. (17) s., 63 pl.; m. fl. — Teckningar av C, utom i C: s egna arbeten, bl. a. i: A. Quennerstedt, Indelte soldaten. Erinringar från lägerlif och hemlif på roten. Sthm 1887. 4: o.

Källor och litteratur

, .. , Kal}0»': Ur Albert Edelfelts pariserbrev till sin mor (1917); Små konstböcker N:o 10, Gustaf Cederström (1911); J. Kfuse, Gustaf Olof Cederström Nord familjebok, 2: a uppl., 4, 1905); G. Nordensvan, Sv. konst och sv konstnärer i nittonde århundradet (1892).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Olof Cederström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14743, Svenskt biografiskt lexikon (art av Georg Nordensvan.), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14743
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Olof Cederström, urn:sbl:14743, Svenskt biografiskt lexikon (art av Georg Nordensvan.), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se