Meriter

1. Robert Carl Charpentier, f. 13 okt. 1766 på Sveaborg, d 1 febr. 1830 å Hahkiala i Hauhö socken i Finland. Föräldrar: majoren Robert Gustav l'Eclaire, adlad och adopterad Charpentier, och Margareta Blomcreutz. Sergeant vid änkedrottningens livregemente 5 febr. 1775; underlöjtnant vid artilleriet 7 febr. 1779 (erhöll lön 28 aug. 1783); undergick artilleriexamen 2 maj 1780; stabslöjtnant vid artilleriet 22 juli 1788; stabsadjutant. 1 juli 1789; erhöll löjtnants lön 1 jan. 1791; stabskapten vid Svea artilleriregemente 10 nov. 1793 och vid finska artilleriregementet 23 juni 1794; kapten (med lön och kompani) vid sistnämnda regemente 6 maj 1802; major i armén 28 juni 1802 och i regementet 21 juli 1808; överstelöjtnant i armén 1 maj 1810; major i Vendes artilleriregemente 4 juni 1811; erhöll avsked med pension 20 dec. 1811; erhöll överstes titel 4 febr. 1812; immatrikulerades på finska riddarhuset 1818. RSO 1789; RmstkSO2kl 1808.

Gift 16 juli 1805 i Ekerö med sin syssling Sofia Lovisa Silfversvan, f. 2 juni 1785 på Kaggeholm i Ekerö, d 10 april 1880 på Hyvikkälä i Finland, dotter till kaptenen Gustav Emanuel Silfversvan.

Biografi

C:s fader hade i unga år fått en artilleristisk uppfostran, och avsikten var tydligen, att sonen skulle i detta hänseende gå i faderns fotspår. Visserligen inskrevs han redan som nioåring enligt tidens sed i änkedrottningens livregemente, men hans uppfostran fortgick med all sannolikhet på familjefideikommisset Hahkiala, ända tills han började vid artilleriet, där han undergick den sedvanliga artilleriexamen vid tretton års ålder efter att året förut hava fått underlöjtnants grad. Säkerligen gick också den unge C: s introduktion inom vapnet lätt nog, då han till förespråkare ägde faderns adoptivfar, chefen för artilleriregementet generallöjtnanten Klas Robert Charpentier, vilken såsom en av Gustav III:s medhjälpare vid revolutionen 1772 icke torde saknat inflytande. Vid krigsutbrottet 1788 var C. stabslöjtnant och bevistade i denna grad det första fälttåget. Han omnämnes hava med berömmelse deltagit i angreppet mot Ruskeala kyrkby 17 maj 1789, och det var sannolikt för denna bedrift, han erhöll svärdsorden 2 juni samma år. Även slaget vid Valkeala 29 apr. 1790 bevistades av C.

Sedan freden blivit sluten, gjorde C. tjänst i vanlig ordning dels i Sverige vid Svea artilleriregemente, dels vid finska artilleriregementet. Vid krigsutbrottet 1808 fick C., som då hade grad av major i armén, befälet över andra lätta 6-pundiga batteriet, tilldelat tredje brigaden. I hans meritlista uppräknas många av krigets kända strider. I ett par av dem gjorde han en mera framträdande insats. Vid framryckningen mot Ny-Karleby 23—24 juni 1808 anförtrodde K. J. Adlercreutz, vilken med tredje brigaden och båda brigadernas artilleri ämnade företaga huvudanfallet mot staden, befälet över det förenade artilleriet åt C. Det berättas, att elden från det svenska artilleriet, som riktades mot såväl det ryska infanteriet som artilleriet, sköttes med en så gynnsam effekt, att ett ryskt batteri redan efter 8—10 skott blev nedtystat. En av de ryska kanonerna lär, enligt vad K. A. Brakel skriver i ett brev till sin broder, hava demolerats i det första skottet. Det fientliga infanteriet blev ock av C:s pjäser hejdat i sin framryckning. C:s namn återfinnes nästa gång i rapporterna efter försvaret av Ruona-ställningen 1 sept. 1808, där han likaledes gjorde tjänst som artilleribefälhavare. Han skall därvid hava »utmärkt sig på det mest splendida sätt». Ehuru hans batterier ledo avsevärt av den fientliga elden — två 6-pundiga kanoner och en haubits blevo demolerade — och ehuru ryssarna voro avgjort överlägsna i artilleriduellen, fortsatte C. striden hela dagen och bidrog avsevärt till att svenskarna lyckades hålla sin ställning. Adlercreutz ger honom också en eloge i sin rapport, och C. belönades med svärdsordens stora kors. Under återtåget mot norr medföljde C. sin brigad. Han blev nu chef för artillerireserven (order av 18 dec. 1808 och 2 jan. samt 4 febr. 1809) och kamperade i vinterförläggningen vid Torneå. Vi återfinna honom senare som en av deltagarna i det bekanta krigsråd, som general H. H. Gripenberg sammankallade på morgonen 25 mars och varvid kapitulationen beslöts. C:s därvaro har varit av ett visst intresse för den historiska forskningen, enär han som vittne inför krigshovrätten vid den följande processen mot Gripenberg avgav ett utförligt vittnesmål, vilket återfinnes i hovrättens arkiv. C. hade förut under krigen gjort sig känd som en tapper man och han torde ej kunna beskyllas för feghet; det är då betecknande för den nu inom armén rådande andan, att även han »för sin del ansåg konventionen högst nödvändig och omöjligt att på annat sätt undgå att bliva krigsfången, helst reträtt icke kunde verkställas». Man kan knappast komma ifrån den tanken, att de ryska underhandlarnas förespeglingar om frihet för finnarna att återvända till sitt land måste hava utövat en depraverande inverkan även på C., vilken såsom innehavare av familjegodset Hahkiala säkerligen hade en stark längtan till hemmet. C. kom emellertid ej att omedelbart återgå till Finland. Ännu ett par år gjorde han tjänst inom det svenska artilleriet, bl. a. vid Vendes artilleriregemente, och han nådde därunder överstelöjtnants grad, men sedan han erhållit pension och avsked med överstes grad, återvände han till Hahkiala för att där i lugn och ro tillbringa sina återstående dagar.

Författare

Lenn Jacobson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Biographica och Vendes artilleriregementes meritlistor, krigsarkivet; krigsexpeditionens diarier, RA; C. A. Adlersparre, 1809 och 1810. Tids-taflor, 1—3 (1850); Sveriges krig åren 1808 och 1809, utg. af Generalstabens krigshist. afd., 3 (1902), 5 (1910); G. von Schantz, Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1788, 1789 och 1790, 1—2 (1817—18); H. Schulman, Striden om Finland 1808 och 1809 (1908—09); E. Z[eeh], Studie över katastrofen vid Kalix d. 25 mars 1809 (KrVA Tidskr., 1915).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Robert C Charpentier, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14797, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14797
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Robert C Charpentier, urn:sbl:14797, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-19.