Jonas Svenonis Columbus

Född:1586 – Munktorps församling, Västmanlands län
Död:1663-08-27 – Husby församling (W-län), Dalarnas län (i (Dala-)Husby)

Präst, Gymnasielärare, Musiklärare


Band 08 (1929), sida 755.

Meriter

1. Jonas Svenonis Columbus, f. dec. 1586 i Munktorp, d 27 aug. 1663 i (Dala-)Husby. Föräldrar: komministern Sveno Ragvaldi och Brita (Birgida) Jonasdotter Helsingia. Åtnjöt skolundervisning i Västerås från 1598 eller 1599 till omkr. 1608 och i Trondhjem tre år; student vid Köpenhamns universitet 9 juni 1612 och vid Uppsala universitet 4 juni 1613; disp. 1614 (Disputatio physica de coelo; pres. J. Chesnecopherus); fil. magister 13 juli 1617; prästvigd hösten 1618. V. pastor i Leksand och informator för kyrkoherde Elaus Terserus' barn 1618; konrektor (konlektor) vid Västerås skola nov. 1619; företog en resa till Tyskland 1622; lektor i grekiska vid gymnasiet mars 1623; professor i poesi och musik vid Uppsala universitet 12 maj 1625 (enligt marginalanteckning i riksregistr. fol. 203v.); kyrkoherde i (Dala-)Husby hösten 1630 (tillträdde 1631); respondens vid prästmötet 1639; v. prost 1642; prost över egen församling 1643; prseses vid prästmötet 1644.

Gift 1) 25 juni 1624 med Elisabet, d 5 apr. 1647, dotter till kyrkoherden i Söderbärke Thomas Henrici Bothniensis; 2) 25 juni 1648 med Kerstin Jakobsdotter från Kopparberget, d 21 juli 1685 (begraven 9 aug.) vid 79 års ålder.

Biografi

C. hade vid sin död en för 1600-talets svenska präster icke alldeles vanlig levnadsbana bakom sig. Fadern avled redan när C. var på sitt femte år, och då modern med en talrik barnskara hade svårt att draga sig fram, omhändertogs han av kyrkoherden Kristoffer Germundi (Gudmundi) i Odensvi, ända tills hustru Brita genom nytt gifte kom i bättre omständigheter och kunde bekosta sonens skolgång i Västerås. Att C. därifrån begav sig till Trondhjem, vars katedralskola, som i slutet av 1500-talet varit blomstrande . och ansedd, vid här ifrågavarande tidpunkt kommit in i ett nedgångsskede, kan ha berott dels på att hans egen fader studerat där någon tid, dels på att han hoppades att därifrån lättare komma över till universitetet i Köpenhamn. Redan vid krigsutbrottet 1611 var han i Danmark, och att han verkligen är identisk med den Jonas Svenonis Jæmtelandus, som 9 juni 1612 inskrevs vid Köpenhamns akademi, framgår därav, att han i en på latinska distika avfattad självbiografi uttryckligen förklarar, att han i Danmark för att undgå fientligheter uppgav sig vara jämtlänning; svårt var det dock för honom att stillatigande lyssna till de hånfulla omdömen, som i hans omgivning fälldes om svenskarna. När han emellertid driven av patriotism och hemlängtan begivit sig i väg och verkligen nått Sverige, plundrades han under färden fullständigt på kläder och pengar och anlände utblottad till moderns hem. På hennes råd och med anbefallningar från biskop Olaus Bellini i Västerås begav sig C. till konungen, Gustav II Adolf, avlade berättelse om sin färd för Axel Oxenstierna och Henrik Horn och sändes av dessa till Uppsala. Där åtnjöt han K. stipendium och blev antagen »till disk» hos Johannes Chesnecopherus, professor i fysik och medicin. Under denne responderade han 1614 på en avhandling »De coelo», den första i en följd disputationer av Chesnecopherus. Den magistervärdighet, som hans studier förde honom fram till, var han uppenbarligen stolt över; i hans självbiografi märker man tydligt, att han även senare gärna dvaldes vid tanken på denna hedersbetygelse.

Efter att en tid ha uppehållit den bekante, just vid denna tidpunkt avlidne kyrkoherden Elaus Terserus' i Leksand tjänst och samtidigt undervisat dennes söner, bl. a. den sedermera berömde Joannes, fästes C. av stiftets nye chef Johannes Rudbeckius vid Västerås skola. I det arbete, som under Rudbeckius' och rektor Ericus Holstenius' ledning utfördes för skolorganisationens nydaning och i läroverket skapade Sveriges första jämförelsevis allsidigt humanistiska bildningsanstalt vid sidan av universitetet, deltog nu C; belöningen kom med lektorsutnämningen, då skolan förlänades gymnasievärdighet. Till sina kolleger synes han ha stått i gott förhållande, även om han någon gång kan yttra sin förtrytelse över den stränghet och nyckfullhet, varmed rektor, »mäster Erik», stundom gick till väga; i ett brev betecknar han t. o. m. vissa uttryck härför som »paroxismus Macchiavellani regiminis». Utom sin egentliga tjänst uppehöll C. även befattningen som läroverkets »rector cantus» eller sång- och musiklärare — från 1623 skriver han sig själv »grascæ lingvæ et musices lector». »Merendels för musiken skull» fick han också med understöd av Rudbeckius och domkapitlet resa utrikes. Hans färd gick över Lybeck till Wittenberg, Zerbst, Helm-städt, Braunschweig, Celle, Luneburg och Hamburg; en tid hade han sällskap med sin släkting Petrus Jonas Helsingius, den sedermera så bekante »mäster Pär». Av hans egen berättelse framgår, att resan gått ganska hastigt; längre uppehåll tycks han ha gjort blott i Wittenberg och Hamburg. Enligt en dock ej fullt säker uppgift av sonen Samuel skall han under denna färd ha sammanträffat med Georg Stiernhielm. Det förnämsta musikaliska utbytet av färden torde ha varit ett par »aenea tympana» (kopparbasuner), som C. för medel, som han erhållit av Rudbeckius, inköpte i Wittenberg. Huruvida han, som man uppgivit, under färden även anskaffade noter och sångböcker, är mera ovisst. Däremot finnas ännu i dag kvar av honom egenhändigt skrivna diskantböcker. Sannolikt är han också upphovsmannen till de »leges instrumentistis prsescriptæ», som fastställdes i okt. 1622. Överhuvudtaget får man det intrycket, att C. med verklig iver ägnade sig åt sitt kall som musiklärare. Det är med hänförelse, han i sin självbiografi talar om sången och musiken, och han berättar där också med stolthet, att konungen själv icke mindre än tre gånger njutit av hans och hans lärjungars prestationer, varvid C. varje gång erhållit en penninggåva. En samtida intygar också om honom, att han bragte musiken så högt, »att han i vårt käre fädernesland för hans tid aldrig så florerat hade».

Det var därför ganska naturligt, att också musiken skulle ryckas in i C:s' fullmakt, då han (1625) befordrades till professor i Uppsala. Om hans verksamhet som musiklärare vid universitetet veta vi emellertid egentligen blott, att han själv en gång (28 maj 1627), när dåvarande ärkebiskopen i akademiska konsistoriet förmanade honom att »flitigt exercera musicam», sade sig »med flit» hava gjort det på kommunitetet — en uppgift, som bekräftades av teologie professor Olaus Laurelius — samt att ännu bevarade anteckningar göra det tydligt, att han även höll föreläsningar över musikens teori. Den andra och förnämsta delen av hans ämbete var att föreläsa i »poesi», dvs. enligt nutida terminologi klassisk filologi, dock endast över skaldernas, enkannerligen de romerskas, verk. En inblick i det tidigare 1600-talets undervisning i ifrågavarande ämne får man genom en liten episod från universitetskanslern Johan Skyttes besök vid universitetet i maj 1627. När C. på fråga uppgav, att han »proponerade» Vergilius, Ovidius och Horatius, förmanade honom kanslern, »att han them skulle referera ad usum, såsom Capolius gjort hade»; »ramisten» Skytte synes varit angelägen att betona, att undervisningen skulle göra praktisk nytta, i detta fall väl liktydigt med att bibringa lärjungarna förmåga att skriva vers på de klassiska språken. I poesiprofessorns åliggande ingick nämligen även denna uppgift; själv hade C, innan han blivit »läsemästare» vid akademien, fått till konsistoriet avgiva ett »documentum artis poeticæ».

C. hörde till de ej få professorer, som vid denna tid sökte sig från universitetet till annan tjänst. Den 13 mars 1630 disputerade han offentligen för teologie lektorat i Västerås över det gamla teologiska tvisteämnet om Kristi person, i vilken ännu bevarade avhandling han framlägger en ortodoxt lutersk ståndpunkt i frågan och polemiserar mot andra uppfattningar, framför allt kalvinisternas. Såsom prov för lektoratet föreläste han även över rättfärdiggörelsen. Till slut föredrog han emellertid kyrkoherdebefattningen i morfaderns forna socken Husby, som han tillträdde 1631 — sin »oratio valedictionis» vid universitetet hade han hållit 11 febr. detta år. Sitt kall som präst synes han ha skött till belåtenhet både för domkapitel och sockenbor. Han utvecklade en livlig verksamhet till de senares fromma, och den lista över »vad förbättrat och tillskaffat är, sedan jag Jonas Columbus blev pastor», som han införde i sin »Matricula ecclesise Husbyensis», blev också småningom ståtlig nog; bl. a. föranstaltade han, att kyrkan 1642 försågs med ett orgelverk på fjorton stämmor. Han höll tukt och ordning i sin församling utan att dock uppträda med onödig stränghet. Visserligen undgick han ej alldeles de tvister, som voro så vanliga präster emellan vid denna tid, men i stort sett kom han tydligen väl överens med sina ämbetsbröder. Överhuvudtaget förefaller han att ha ägt ett vekhjärtat och fridsamt väsen: »Eljest uti thetta gemena levernet», heter det i Nic. Rudbeckius' likpredikan över honom, »är mer än kunnigt, huru mild och hjälpsam han emot sina åhörare, stilla, saktmodeligen och fridligen emot sina medbröder och andra sig förhållit haver.» Över samma tema gå också de gravkväden, som åtfölja likpredikningen, och av vilka ett skrivits av den berömde Johannes Locoenius, C:s' vän och forne ämbetsbroder.

Jämte C: s' sinne för och insikter i musikens konst var det framför allt hans verksamhet som latinskald, vilken i samtidens ögon var honom till den största berömmelsen. I tryck finnes ej mycket av denna poesi. Ett gravkväde från 1614, en 1625 tryckt hyllningsskrift innehållande nio dikter på olika versmått, vilka han hade läst upp, då Johannes Rudbeckius vid Mariasynoden i sept. 1619 inaugurerädes i sitt ämbete, en bön på sapfisk meter, som han fogade till sin disputation »Themata miscellanea» 1623 — i själva verket endast en lätt bearbetning av en av dikterna i skriften till Rudbeckius — samt lyckönskningsverser i några disputationer torde vara det enda. Större delen av hans kända poetiska alstring är emellertid bevarad i en av honom själv skriven volym, som finnes i Linköpings stiftsbibliotek (sign. W. 28). Dikterna äro där delade i fem böcker. Den första utgöres av den här redan ett par gånger åberopade självbiografien, bestående av tjugu, elegier, den andra innehåller gravkväden, den tredje bröllopssånger, den fjärde episka dikter, »triumphi», samt den femte lyriska carmina, till större delen lyckönskningsverser till skilda personer. Tillfällighetsdikterna äro av ett visst intresse, då de ge en del upplysningar om vilka gynnare och vänner C. hade. Vi möta där vid sidan av mindre kända flera av tidens mest bekanta namn. Naturligt nog finna vi bland dikternas mottagare även här Johannes Rudbeckius, till vilken C. skrev ett kväde, som firade biskopens återkomst 1627 från hans bekanta visitationsresa till Estland. Andra, som han uppvaktade, voro sedermera landshövdingen Joh. Kyle, då denne 1626 gifte sig med universitetskanslerns dotter, den för sin skönhet och lärdom bekanta Vendela Skytte, samt ståthållaren över Västerås slott och län Axel Baner vid dennes första makas död 1629; likaså firades universitetets val 1626 av den unge Gustav Axelsson Oxenstierna till »rector illustris» med en dikt av dess professor poéseos. Rikligt företrädda bland dikternas adressater äro C: s' lärare och kolleger vid akademien, vare sig han besjungit deras bröllop, lyckönskat dem vid någon upphöjelse eller sökt trösta dem över en hustrus, en sons eller dotters död. Likaså finnes ett stort antal gratulationsdikter till studenter, som disputerat eller deklamerat över något ämne. De episka kvädena behandla alla fosterländska ämnen. Det första är sålunda ett förhärligande av Gustav Vasas befrielseverk, efter en inledning, som tar upp Sankt-Göran-och-draken-motivet, tecknande konungens historia t. o. m. kröningen i Uppsala; de övriga sju höra sinsemellan samman och avse att skildra svenskarnas bragder under Gustav Adolfs krig mot polackerna; det sista av dessa handlar om intagandet av Frauenburg, vilket skedde 1 juli 1626. Större delen av dessa nu nämnda dikter synes tillhöra 1620-talet, en och annan början av följande årtionde; självbiografien, som skildrar C: s' liv t. o. m. kallelsen till Husby, är skriven något av de första åren på 1630-talet, möjligen redan 1631.

Den lärda, humanistiska strömning, som i ett poem på något av de klassiska språken såg den högsta litterära manifestationen, hade redan tidigare i vårt land haft företrädare, och det är i ledet av dessa, som C. med sina latinska dikter ställer sig. Man finner också hos honom en liknande blandning av antikt och modernt som i renässansens övriga nylatinska diktning: klassiska sagor och myter mitt uppe i framställningen av ett samtida historiskt förlopp, anropande av antika gudomligheter vid sidan av polemik mot katoliker och kalvinister osv. Vad formen beträffar, sluter sig C. liksom andra nylatinska skalder tämligen slaviskt till bestämda klassiska mönster. Begravnings- och bröllopskvädena äro samtliga skrivna på distika, och att de romerska elegikerna, särskilt Ovidius, även rent fraseologiskt stått som förebilder kan man flerstädes fastslå. I de lyriska sångerna har C. använt anakreontiska och horatianska versmått, och icke heller i dessa dikter är det svårt att höra ekon från antikens skalder. För de episka dikterna äro naturligtvis Vergilius och de Vergiliushärmande renässanseposen mönstret. Drömsyner i dessas stil förekomma, de till den episka apparaten hörande utförliga liknelserna uppträda då och då, och det händer ej så sällan, att typiskt vergilianska uttryck och t. o. m. hela verser råka komma med. C: s' latinska diktning ger sålunda ett vittnesbörd om det starka humanistiska inflytandet i vårt land under 1600-talets tidigare del och visar stor förtrogenhet med antikens litteratur. Endast ställvis kan den emellertid sägas höja sig till verklig poesi. Detta är kanske främst fallet med vissa delar av självbiografien, som överhuvudtaget står på ett annat plan än de övriga poemen. Skalden hade här icke samma rika tillgång till mönster, och skildringen blir därför mera personlig och osökt. I sitt liv hade han mött mödor och svårigheter, men han hade besegrat dem och även vunnit framgångar, och detta fyller honom med en viss stolt självkänsla, som stundom tar sig uttryck i en fläkt av högstämd retorik. Ett arbete av helt annat slag än de nu behandlade latinska dikterna är C: s' redan nämnda »Matricula ecclesise Husbyensis» (originalet i Uppsala universitetsbibliotek; sign. S. 156). Detta är nämligen en historisk-topografisk beskrivning över Husby socken, påbörjad och troligen till stor del skriven 1632, som redogör för socknens läge och storlek, byar, dess »värv och inkomst», utlagor, sjöar och strömmar m. m. och dessutom innehåller ämbetsmanna-och prästlängder, avskrifter av kungabrev samt ytterligare en del uppgifter av delvis stort kulturhistoriskt intresse. Arbetet torde vara den äldsta svenska sockenbeskrivning av denna art, som finnes, och sannolikt är, att dess tillkomst på något sätt hör samman med det memorial för »dem som antagne äro att vara riksens antiquarij och hävdesökiare», vilket utfärdades 20 maj 1630 och gav ett program för svensk kulturforskning, som även innefattade historisktopografiska redogörelser av det slag, C. har åstadkommit.

Författare

R. Ekholm.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Disp. physica de ccelo. Upps. 1614. 4: o 7 bl. (Diss. grad., praes. J. Chesnecopherus, resp. C.) — Themata miscellanea. Västerås 1623. 4: o 6 bl. (Diss. gymn., prass. C, resp. Eric. Andreas.) ¦— Votum pro republ. ecclesiastica ac civili clementissimi regis concionatori rev. & clariss. viro, dn. Iohanni Rudbecchio Nericio ..., jam. diceceseos Aros. episcopo creato, honori f actum..., cum insignibus acceptis provincias episcopus & antistes declararetur in synodo Mariana anni 1619. Västerås 1625. 4: o 4 bl. — Articulus religionis de persona Christi. Upps. 1630. 4: o 12 bl. (Diss. gymn., Västerås, prass. C, resp. Vidich. Johannis Berchensis.) — Lyckönskningsverser i disputationer m. m.

Handskrifter: Poetiska skrifter, Linköpings stiftsbibi. (sign. W. 28). — Matricula ecclesias Husbyensis, UB (sign. S. 156). — Föreläsningsanteckningar i musik efter C, UB (sign. A. 501).

Källor och litteratur

Källor: Ovan citerade självbiografi, beskrivning över Husby socken samt föreläsningsanteckningar; akad. konsistoriets i Uppsala prot.; ett brev från C. till U. Troilus, UB (sign. W. 807). — KJ0benhavns universitets matrikel, udg. af S. Birket Smith, 1 (1890); Uppsala universitets matrikel, 1, utg. af A. Andersson (1900). — C. Annerstedt, Upsala universitets historia, 1 (1877); C. A. Brolén, Bidrag till Västerås läroverks historia, 1 (Västerås h. allm. lärov. årsredogörelse 1892—93); J. Carlsson, Husby socken i Dalarne förr och nu (1899); S. Columbus, Mål-roo eller roo-mål (Saml. vitterhetsarbeten, utg. af P. Hanselli, 1856); R. Ekholm, Samuel Columbus (1924); E. M. Fant, Biographica Svecana, 2 (1811); B. R. Hall, Johannes Rudbeckius, 1 (1911); dens., Kulturella interiörer från storhetstidens uppryckningsarbete (1915); R. Holm, Joannes Elai Terserus, 1 (1906); G. Kallstenius, Musiken vid allmänna läroverket i Västerås före 1850 (Camense Arosienses, 1923); J. F. Muncktell, Westerås stifts herdaminne, 3 (1846); Georg Stiernhielm, Filosofiska fragment, utg. av J. Nordström (1924), Inledningen; N. Rudbeckius, Christe-ligh lijk-predikan vthöfwer .. . Jona Swenonis Columbo . . . (1668); H. Schiick, Svensk literaturhistoria, 1 (1890).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jonas Svenonis Columbus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14943, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. Ekholm.), hämtad 2019-10-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14943
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jonas Svenonis Columbus, urn:sbl:14943, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. Ekholm.), hämtad 2019-10-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se