Erik Gunnar Cornelius Faxe

Född:1882-03-08 – Malmö Sankt Petri församling, Skåne län
Död:1943-04-26 – Malmö Sankt Petri församling, Skåne län

Industriidkare


Band 15 (1956), sida 429.

Meriter

6. Erik Gunnar Cornelius Faxe, son av F. 4, f. 8 mars 1882 i Malmö (S:t Petri), d. 26 april 1943 där (ibid.). Mogenhetsex. vid Malmö h. a. läroverk 14 juni 1902; officersvolontär vid Skånska dragonreg. 18 juni s. å.; reservofficersex. 15 april 1904; underlöjtnant i nämnda reg:s reserv 16 dec. s. å.; vinhandelsstudier utrikes 1904–05; tjänstgjorde hos vinfirman Ad. Faxe & Söner 1905–08; löjtnant i nämnda reg:s reserv 29 okt. 1907, avsked 18 aug. 1911; bildade 5 maj 1906 firman G. C. Faxe i Malmö, ensam chef för densamma till 1942; tillika direktör för syrgasfabrik i Malmö från 1911; tillika verkst. direktör (och styrelsens ordf.) i a.-b. Aga-Faxius 1 jan. 1918; stadsfullmäktig i Malmö 1918–26; direktör för Nordiska Ackumulatorfabriken från 1923; fransk konsularagent i Malmö 1923–34. RVO 1932; RNO 1938.

G. 1 juni 1911 i Lund m. Ingrid Lydia Theresia Ursell, f. 5 aug. 1890 i Örgryte förs. (Göt. o. B.) d. 12 juli 1950 i Malmö (Slottsstadens, förs.), dotter av häradshövdingen Carl Victor Mathias Ursell och Maria Busck.

Biografi

Efter avlagd studentexamen avsåg Gunnar F. att liksom far och farfar ägna sig åt vinhandeln och gjorde fördenskull studier utrikes samt konditionerade hos stora vinfirmor i Bremen, London, Paris, Bordeaux och Dijon. På mellantider gjorde han sin värnplikt i form av reservofficersutbildning. Hemkommen hösten 1905 tog han anställning i familjefirman Ad. Faxe & Söner, där han kvarstannade till 1908. De kommande restriktionerna kastade emellertid sin skugga framför sig, samtidigt som F:s personliga håg alltsedan uppväxtåren stod till maskiner och tekniska problem.

En tillfällighet kom nu F. att helt omlägga sin bana. En annons kungjorde, att man uppfunnit en metod att magasinera acetylengas på stålbehållare. Annonsören var svenska a.-b. Gasaccumulator, där den sedan världsberömde uppfinnaren Gustaf Dalén arbetade. F. inledde underhandlingar om samarbete och kunde 4 april 1906 skriva ett första avtal, varvid han förband sig att bygga en s.k. gasstation för tillverkning av dissousgas enligt Agas metoder. Aga överlät härvid sina patent mot licens på F. för södra Sverige. Den nya firman, G. C. Faxe i Malmö, inregistrerades 5 maj s. å. i handelsregistret. Gasen från den nya fabriken var endast avsedd för belysningsändamål, närmast i sådana fall, då elektricitet från de fasta kraftcentralerna ej kunde komma i fråga såsom t.ex. vid järnvägsvagnar, fyrar, lantgårdar etc. Installationerna voro dyrbara, och det gick i början trögt att få kunder. Emellertid kom en nyhet med den franska uppfinningen av den autogena svetsningen eller gassvetsning. Den första svetsapparaten kom till Malmö 1908. F. inkallade en framstående tysk expert, ingenjör Kautny, som 1913 gav en kurs i svetsning och skärning i Malmö. Första världskriget satte fart på svetsningen, emedan krigsindustrien krävde ett snabbt och behändigt arbetande hjälpmedel. Svetsapparaterna förbättrades hastigt, och firma G. C. Faxe blev känd som leverantör av svetsapparater.

Dessförinnan hade F. emellertid även försökt sig på annat arbete. Sålunda upptog han samarbete med den franska firman Société A: me l'Air Liquide i Paris i och för uppförande av en syrgasfabrik i Malmö. Då F: s finansiella resurser 1911 icke voro stora, bekostade den franska firman fabriksinstallationen och ägde fabriken med maskiner och gasbehållare, medan F: s firma drev den och betalade arrende efter vissa, av omsättningen avhängiga grunder. Redan under första världskriget började efterfrågan på syrgas bli stor, men förbrukningen skulle, i takt med utvecklingen på det svetstekniska området, komma att stiga avsevärt. Syrgasen började samtidigt få en alltmera vidsträckt användning för medicinskt bruk.

Vida vådligare blev för F. ett annat företag, en värme- och sanitetsteknisk byrå. Värmeteknikern A. Sjöberg och sanitetsteknikern B. Schram etablerade nämligen 1908 samarbete med F. och dennes firma med eget kontor vid Södergatan i Malmö. Större arbeten utfördes, t.ex. Ängelholms och Tranås' vattenverk, ävensom arbete i Malmö, Lund och Stockholm. På Tranåsaffären led firman dock en katastrofal förlust. En försenad rörleverans gjorde, att arbetet ej kunde utföras på sommaren utan först på hösten, då kärren stodo vattenfyllda. Tranås' köping utkrävde böterna för förseningen, och efter stor förlust nödgades F. helt avveckla denna verksamhet, med förlust även på inneliggande lager.

Som en räddning kom senare just affärerna med svetsapparater. Efterfrågan växte under världskriget särskilt från rysk sida, och firman startade en apparatfabrik för tillverkning av svets-armatur i större serier, och avsättningen steg. Högkonjunkturen varade till ryska revolutionen 1917, då firman sålde denna fabriksfastighet med maskiner och inventarier.

Under tiden hade Aga vuxit sig stort och starkt. Efter underhandlingar bildades a.-b. Aga-Faxius för huvudsakligen tillverkning av dissousgas och svetsapparater. Bolaget med Aga och F. som intressenter startade nyåret 1918, och F. var dess chef till sin död.

År 1922 kom F. i förbindelse med ett av danskar i Stockholm startat företag, a.-b. Nordiska Ackumulatorfabriken, som i blygsam omfattning framställde bilbatterier av importerade delar, och F. förvärvade aktiestocken. F. hade under en följd av år levererat gas till bl.a. automobilernas strålkastare, och det föll sig naturligt för honom att följa med i utvecklingen och bli den förste, som upptog tillverkning av helt svenskbyggda blyackumulatorer, när bilarna började få elektrisk utrustning. Emellertid hade det säkert gått trögt i början, om ej radions införande gjort efterfrågan på batterier mycket stor, och efter fabrikens överflyttande till Malmö 1923 dominerades tillverkningen helt av sådana batterier, och detta särskilt under åren 1926–29. Sedan radioapparaterna börjat tillverkas för anslutning till belysningsnätet, sjönk efterfrågan på radiobatterier, men vid samma tidpunkt uppstod ett alltmer markant behov av bilbatterier, varav firman före andra världskriget även hade stor export till bl.a. Sydamerika och Medelhavsländerna. Filialer inrättades i Stockholm, Göteborg och Sundsvall. Tillika hade firman jämte syrgas- och ackumulatorfabrik med dotterföretag i Köpenhamn även en mekanisk precisionsverkstad för tillverkning av form-, press- och stansverktyg av olika slag. I firman inträdde 1942 F:s son direktör Jörgen F. (se släktart. ovan s. 396).

F., som 1923 blivit fransk konsul i Malmö, hade från 1924 kontor i och blev 1925 ägare av det gamla vid Larochegatan 4 belägna korsvirkeshus (Faxeska huset), som kom i familjens ägo 1842. F. verkade även som kommunalman, dels i stadsfullmäktige, dels i drätselkammaren, på vars andra avdelning han en tid var vice ordförande, samt satt även i olika styrelser, bl.a. för Rederi-a.-b. Öresund. Som ordförande i Malmö förskönings- och planteringsförening tog F. många goda initiativ, bl.a. till Ribersborgs badstrand. – Gunnar F. var en kraftig och storväxt man. Till hela sin läggning var han mångintresserad, med mängder av hobbies. Han var en ytterst praktisk man, därtill snabb i handling. Som affärsman, industriledare och kommunalman var han uppslagsrik och orädd att taga risker. Hans, trots svårigheterna, framgångsrika affärsverksamhet var av betydelse även för hans hemstad. Stor trädgårdsvän och även kunnig sådan var Gunnar F. ordförande i Skånska trädgårdsföreningen, liksom han var en intresserad medlem av KAK. Sin lediga tid tillbringade han ofta på den av honom inköpta gården Nedre Århult (Tåssjö sn, Krist.) eller i sin villa i Torekov.

Författare

Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Firman G. C. Faxe 1906—1931. 12, (1) s. Malmö 1931.

Källor och litteratur

Källor: F:s ovan nämnda firmahistorik; Malmö, red. av B. Engström (Sv. stadsmonografier, 24, 1946), s. 435 ff.; C. G. von Platen, Kungl. Skånska dragonregementets historia, 4 (1947); Svensk biografisk kalender, 1. Malmöhus län, utg. av Hj. Gullberg & T. Uggla (1919). – Meddel. av direktör Jörgen Faxe och fru Elisabeth Weibull, f. Faxe, Malmö.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Gunnar Cornelius Faxe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15168, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-10-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15168
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Gunnar Cornelius Faxe, urn:sbl:15168, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-10-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se