Meriter

Fenger-Krog, Johan Christian, f. 29 maj 1865 i Mandal, Norge, d. 27 okt. 1942 på Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg. Föräldrar: ingenjören Albert Fenger-Krog och Minna Walhjerta Christiansen. Utexaminerad från Kristiania handelsgymnasium 1884; handelsstudier i Tyskland och Frankrike; chef för firma Chr. Christophersens filialkontor i Göteborg 1891–99; delägare i kommanditbolaget J. Fenger-Krog & Co., Göteborg, 1899–1907; köpte 17 nov. 1900 Lisefors bruk i Fröskogs sn i Dalsland och tillträdde 1 april 1901; bruket omdöptes till Fengersfors och Fengersfors bruks a.-b. inregistrerades 12 aug. 1901; verkst. direktör för nämnda bruk 1900–42; verkst. direktör för a.-b. Göteborgs bult- och nagelfabrik 1902–07; grundare av och verkst. direktör för a.-b. Göteborgs maskinaffär 1906–08.

G. 12 maj 1891 i Kristiania m. Eline Henriette Jonassen, f. 16 maj 1873 i Kristiania, dotter av sjökaptenen Eilert Jonassen och Eline Jacobsen.

Biografi

Johan F. hörde till den rad av norskfödda industrimän, som närmast före och efter sekelskiftet 1900 sökte sig till Sverige och skapade sig en framträdande ställning i västsvensk industri. F. var son av en bemärkt norsk ingenjör (se Norsk biografisk leksikon, 4, s. 112 f.), känd bl.a. som en av initiativtagarna till Holmenkollenbanan och spårvägsdirektör i Kristiania. Efter flerårig utlandsvistelse i Tyskland och Frankrike blev F. platschef för Chr. Christophersens exportfirmas filial i Göteborg, som bedrev affärer i massa och papper. I mitten av 1890-talet startade han i samma bransch egen rörelse, som hastigt utvecklades, i synnerhet sedan företaget ombildats till Kommanditbolaget J. Fenger-Krog & Co. Han gjorde sig där bemärkt genom sin initiativkraft. Bolaget exporterade cellulosa och slipmassa.

Ett av F:s många industriella intressen gällde tillverkning av bl.a. kraftpapper. Efter hand förvärvade han dominerande intresse i Lisefors (jfr nedan), Bäckhammar, Forssa finpappersbruk, Frövifors, Nora sågbladsfabrik och Göteborgs pergamentfabrik. För att förse bruken med maskiner och maskinförnödenheter grundade F. a.-b. Göteborgs maskinaffär 1906 och blev dess verkställande direktör. Det var sålunda en betydande koncern, som stod under F: s ledning.

För att åstadkomma en rationell produktion av kraftpapper reste han över till Amerika 1902, uppsökte en av de största tillverkarna av pappersmaskiner och inköpte en för den tiden väldig mångcylindermaskin, komplett med holländare (maskin för pappersberedning) och driftmaskineri. Maskinen passade dock ej utan ändringar för kraftpappersproduktionen – amerikanarna hade vid denna tid mycket liten kännedom om det svenska kraftpapperet. F. var nämligen, enligt egen utsago, den förste som exporterade kraftpapper till U.S.A.

F:s firma blev mycket kapitalkrävande, varför hans koncern småningom avvecklades, och hans intressen koncentrerades till ett bruk. Detta var Lisefors i Fröskogs socken i Dalsland, vilket länge tillhört brukssläkten Sahlin. År 1899 var emellertid Liseforsbolagets skuld till F. så stor, att denne föredrog att övertaga bruket i stället för att se driften stoppa. För 100.000 kr. (jämte en årlig livränta å 1.000 kr. till den sista brukspatronen Sahlin där) köptes bruket nov. 1900 jämte egendomarna Knarrbyn och Sannerud, varpå F. tillträdde våren 1901. Bruket, som då hade ringa värde, omdöptes nu till Fengersfors, och Fengersfors bruks a.-b. inregistrerades aug. s.å.; F. blev dess verkställande direktör till sin död 1942. De bruksanläggningar, som han där övertog, liknade föga våra dagars stora fabrikskomplex vid Fengersfors. Det första F. företog sig var en grundlig ombyggnad. Som medhjälpare hade han sin bror Frithjof F., men då ingen av dem var pappersman, anlitades tillfälligt utomstående fackmän. Under åren fram till 1906 lät F. bygga ett nytt sodahus av tegel, ny skorsten, m.m., då hela fabriksanläggningen härjades av eld våren s.å. Av ekonomiska skäl blev F. tvungen att nu låta bygga på de gamla grunderna, ehuru han helst velat flytta fabriken ner till Ärrsjön. Återuppbyggandet tog ett år, varvid arbetsledarna utförde ett storartat verk. Nyanskaffning av vattenturbin var ett stort framsteg, varjämte driften av pappersmaskinerna elektrifierades. Åren efter branden fram mot 1912 voro bekymmersamma för fabriksledningen. Årsproduktionen hade svårt att komma upp över 2000-tonstrecket. Fengersfors' isolerade läge vållade även transportsvårigheter. År 1911 anskaffades emellertid ytterligare en pappersmaskin.

Då F. 1913 reste till England, visade det sig, att denna resa skulle få den största betydelse för brukets vidare utveckling. Han lärde där känna ett bestruket, vattentätt papper, tillverkat av två lager kraftpapper med ett mellanskikt av asfalt. Han medförde prover till Fengersfors och lät genast bygga en maskin, lämplig för dylik tillverkning. Maskinen, som blev unik i sitt slag, tillverkade det nu så kända oceanpapperet, vilket omedelbart fann köpare. Den första »oceanmaskinen» fungerade till slutet av 1920-talet. Oceanpapperet bidrog högst avsevärt till brukets utveckling.

Det första världskriget medförde högkonjunktur. De tyska köparna uppställde för den tiden höga fordringar på kraftspinnpapper, och Fengersfors var det första bruk, som kunde tillfredsställa dessa krav. Åren efter freden medförde ett fruktansvärt bakslag. Vid Fengersfors arbetades dock vidare. År 1920 byggdes tvätteri, mixeri och sileri och ett par år senare ombyggdes pannhuset. Sedan produktionen 1926 kommit upp i 4.435 ton, beslöt F. vidtaga en genomgripande ombyggnad och utvidgning av fabriken. Bygget blev klart 1928, och oceanpapperstillverkningen överflyttades till de nya lokalerna. Ännu en oceanmaskin tillkom samt en tredje 1938. Under F: s tid fördubblades arbetsstyrkan vid Fengersfors, och bruket tillfördes vidsträckta skogsegendomar.

F. upptog vid Fengersfors även blekning av kraftmassa och började 1931 bygga ett blekeri. Början av 1930-talet medförde ny depression, men 1934 insattes en tredje pappersmaskin. Sodahuset nybyggdes, liksom sedan mixeriet. När det senare var färdigt 1943, hade emellertid Johan F. slutat sina dagar året förut.

F:s huvudgärning är att ha utvecklat den obetydliga trämassefabriken vid det forna Lisefors till en helt ny anläggning, Fengersfors, ett modernt pappersbruk, välkänt på den in- och utländska marknaden för sina förstklassiga tillverkningar och sina specialiteter. Vidare var han pionjär genom sin tillverkning av blekt sulfatpapper i dettas mest förädlade former. Tidigt insåg F. samarbetets betydelse och var en av initiativtagarna till dels de svenska omslagspapperskartellerna, dels till det samarbete mellan de svenska omslagspappersbruken och grossisterna, som etablerades 1928. Också vid Scankrafts bildande deltog bruksägare F. och ingick med sina rika erfarenheter som styrelseledamot.

Johan F., som utgått från ett förnämligt, konstintresserat norskt hem, var själv en fint bildad man med stora språkkunskaper och med vissa konstnärliga intressen. Han var en föredömlig arbetsgivare och gav pension åt arbetarna, då de tjänat ut. Två hans söner inträdde i tjänst vid Fengersfors, där sonen John F. (f. 1900) är disponent och verkst. direktör sedan 1942, medan hans bror Eilert F. (f. 1894) är ingenjör och vice verkställande direktör.

Författare

Berndt Lindqvist.

Källor och litteratur

Källor: A. Edeslam, Dalsländska järnbruk, 4 (1941); T. Hallgren, Fröskogs socken (tidskr. Färgelanda, 21, li. 2, 1940); [Berndt Lindqvist], Bruksägare J. Fenger-Krog in memoriam (sign. Gammal medarbetare; Sv. papperstidning, 1942, s. 44); Molae chartariae suecana;. Svenska pappersbruksföreningens tjugufemårsskrift, 2 (1923); [Harry Molin], Resa till Fengersfors (1950); The Royal Bachelor's Club 1769–1944 (1947); Svenska turistföreningens årsskrift, 1936.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Christian Fenger-Krog, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15250, Svenskt biografiskt lexikon (art av Berndt Lindqvist.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15250
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Christian Fenger-Krog, urn:sbl:15250, Svenskt biografiskt lexikon (art av Berndt Lindqvist.), hämtad 2024-04-25.