Meriter

Erik Eriksson Bris, f. trol. på 1550-talet, d. sannolikt i Polen efter 1623. Fader: borgaren i Helsingfors, tidigare i Ulvsby, Erik Bris. Anställd i det kungl. kansliet 1587^[1], där han verkar som sekreterare, i varje fall från 1592; i svenska kansliet i Polen 1597; var 1598 i Sverige, som han lämnade okt. s. å.; därefter i Sigismunds tjänst bl. a. i Riga och Polen.

Gift, men hustruns namn ej känt.

Biografi

E. nämnes vanligen endast med fadersnamn, men han tecknar sig Erik Eriksson Bris. Han är tydligen son till Erik Bris, nämnd som borgare i Ulvsby i maj 1551 och kort därefter på kungl. maktbud överflyttad till det nygrundade Helsingfors, som omtalas som sonens hemort. Om E:s studiegång och tidigare öden vet man annars intet. År 1583 namnes i räntekammarboken bland sekreterare och kanslipersonal en Erik Eriksson, tydligen E. Han uppges ha uppburit lön för detta och föregående år och står sist bland kansliskrivarna. När E. blir sekreterare är ovisst, men efter 1592 har han alltid sekreterartiteln. Tidigast tilldrar sig E. större uppmärksamhet för mot honom gjorda beskyllningar för horsbrott, vilka ledde till konflikt med kyrkoherden i Stockholm Erik Skepperus. Under de begynnande religiösa och politiska stridigheterna intog E. till en början en odeciderad hållning. Som den förste bland kanslipersonalen synes han i Uppsala ha undertecknat Uppsala mötes beslut. I aug. 1595 sändes E. å hertigens och rådets vägnar till den katolske kapellanen på Stockholms slott Andreas Olai för att avfordra denne nycklarna till slottskapellet och stänga detta för katolsk gudstjänst. Det förefaller, som om E. vid samma tid gått hertigen till hända också vid kontakten med supplikanter och flyktingar från Finland. E. tycks ha stått i gunst hos hertigen. Annorlunda synes man ej kunna förklara, att denne så ivrigt tog sig an E. i hans tvist med Skepperus år 1596.

Då konflikten mellan Sigismund och Karl skärptes, följde E. likväl konungen. Hösten 1597 befann sig E. i det kungliga kansliet i Polen. När Sigismund 1598 förberedde sin återkomst till hemlandet, sändes E. i förväg för att bereda jordmånen för den kungliga saken. Skickad från konungen i början av juni, nådde han Köpenhamn den 18 och fortsatte omedelbart till svenska gränsen. Tillsammans med Gustaf Banér, Ture Bielke och Johan Gyllenstierna skulle han försöka påverka krigsbefälet till konungens förmån. E. frambefordrade brev till ett par västgötska adelsmän, Jöran Eriksson (Ulfsparre) och Seved Ribbing, för att dessa skulle uppfordra besättningen på Älvsborgs slott att ge sig. Omedelbara resultat nåddes ej, men i aug. bemäktigade sig samma män genom överrumpling slottet. Vid denna tid har E. begett sig till konungen på Stegeborg. Härifrån sändes E. till det finländska krigsfolket för att påskynda dess överförande till Sverige. E. befann sig i Stockholm under tiden för det kungliga väldet där hösten 1598. Vid underrättelsen om Sigismunds avresa till Polen begav sig E. med maka och barn jämte andra av konungens anhängare i okt. från Stockholm. Tillsammans med sekreteraren Olof Sverkersson reste han över Korpo i Åbo skärgård till Reval. Hans gård i Stockholm beslagtogs sedan av hertigen.

Följande vinter och vår var E. som konungens ombud stationerad i Riga, där han övervakade blockadåtgärder mot Sverige och förberedde hjälpsändningar till Finland. Här väntades han ivrigt under våren och sommaren. Han anlände också de sista dagarna av juli dit med underrättelser, att snar undsättning var att förvänta. Inom kort anträdde E. så åter resan söderut.

Härefter äro underrättelserna om E. knappa. Han har tydligen även efter det hertig Karl satt sig i besittning av hela det svenska riket ivrigt bedrivit Sigismunds sak och trätt i förbindelse med politiska och religiösa renegater, sådana som den katolske konvertiten Ericus Erici junior (se denne ovan s. 205 ff.). Därtill har E. från det kungliga kansliet sänt Hogenskild Bielke brev under dennes fångenskap. Vidare har E. besökt Rom omkr. 1604. Tidigare protestant hade han numera övergått till katolicismen. Bland »De papister in Polen» omnämnes år 1623 »Erich Erichson sekreterer v. Helsingfors». Detta är det sista vi höra om honom.

Författare

Eric Anthoni.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Räntekammarböcker 1583—89, KA. — E. W. Bergman, Handlingar rörande söndringen mellan hertig Carl och rådsherrarne 1594—1600 (Hist. bibi. 2, 1876) ; Bidrag till Finlands historia, 3, utg. av R. Hausen (1904) ; Hertigh Carls Slaktarebenck [med Bfterskrift av Tor Berg] (1915) ; Konung Carl den IX :des rim-chrönika (1759) ; Stockholms stads tänkeböcker från år 1592, 2. 1596 —1599, mtg. gm D. Almqvist (11951) ; Svenska riksdagsakter, 3:1—3 (1894—19(10), 4:1—3 (1909—38). — E. Anthoni, Kring en förteckning över politiska flyktingar i polsk tjänst (Hist. tidskr. f. Finl., 18,1933) ; dens., Till avvecklingen av konflikten mellan hertig Carl och Finland. Konfliktens uppkomst och (hertigens seger, 1 (1935) ; dens., Konflikten mellan hertig Carl och Finland. Avvecklingen och försoningen (1937) ; dens., En förteckning över flyktingar i Polen i början av 1620-talet (Hist. tidskr. f. Finl., 27, 1942) ; S. J. Boethius, Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 (Hist. tidskr., 4—6, 1884—1886) ; N. Eden, Den svenska riksstyrelsens reorganisation 1594—1602 (Hist. tidskr., 21, 1901) ; E. Juvelius, »Protocolon pro anno —99» (Turun Historiallisen yhdistyksen julkai-suja, 4, 1933) ; Y. Koskinen, Nuijasota, sen syyt ja tapaukset, 2:a uppl. (1877) ; K. G. Leinberg, Några tillägg till uppsatsen »Om finska studerande i jesuitcollegier», i Historiallinen arkisto '11 (Historiall. arkisto 18, 1903) ; R. Murray, Stockholms kyrkostyrelse intill 1630-talets mitt (1949) ; Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannius (1946) ; L. Sjödin, Hans Bilefeldts rapporter till Knut Persson åren 1602 och 1605 (Hist. tidskr., 59, 1939) ; D. Toijer, Sverige och Sigismund '1598—1600 (1930) ; S. Tunberg, Sigismund ocli Sverige 1597—159S, 1—2 (1917— 1918) ; J. Werwing, Konung Sigismunds och konung Carl. den IX :des historier, 1—2 (1746—47). — Meddel. av docent I. Svalenius, Lund.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Eriksson Bris, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15398, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15398
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Eriksson Bris, urn:sbl:15398, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni.