Meriter

2. Pehr Estenberg, f. 12 sept. 1772 i Stockholm (Kungsh), d. 3 febr. 1848 där (Klara). Föräldrar: hovrättsrådet Carl E. och Catharina Christina Reiss. Elev vid Målare- och bildhuggareakademien 1783 och hos L. J. Desprez 1791–1802; vice konduktör vid överintendentsämbetet 1794; agrée vid akademien 24 jan. 1795; ord. konduktör vid överintendentsämbetet 1 okt. s. å.; konduktör vid slottsbyggnaden i Stockholm 2 mars 1797; stadsbyggmästare i Stockholm 28 dec. 1798; professors namn 9 maj 1820. – Deputerad i kommittén för kaserners inköpande för Stockholms stads inkvarteringsbehov 1810; ledamot i taxeringskommittén för Stockholm 1810–11, 1814–23, och i 1821 och 1822 års prövningskommittéer; ledamot av Stockholms stads inkvarteringskommission 1811; ordförande för kommittén för reglerande av Stockholms stads brandvaktskompanis avlöning och avgifters jämnare fördelning emellan de skattskyldige 1812.

G. 21 aug. 1803 på Torsåker i Hammarby sn (Sth.) m. Gustava Carolina Fredrika af Stenhoff, f.10 maj 1778 i Stockholm, d. 30 dec. 1849 i Stockholm (Klara), dotter äv lagmannen Christian Stenhoff, adlad af Stenhoff, och Eva Charlotta Kirstein.

Biografi

E:s tidigaste konstnärliga framträdande skedde på akademiens utställning i januari 1791, då han för figurteckning belönades med den s. k. tredje medaljen. Samma utmärkelse kom honom till del även följande år för en »Egen composition uti architecture scholan». E. deltog i ytterligare tre av akademiens utställningar, 1798 bl. a. med ett projekt till fasad för Storkyrkan samt en ritning till dekoration i Drottningens matsal, 1799 bl. a. med förslag till kungliga byggnader och slutligen 1805 med projekt till hovstallets utvidgande och nya fasad mot Norrbro.

Avgörande betydelse för E:s konstnärliga utveckling fingo de elva åren i Desprez' ateljé. Sin höga uppskattning av läraren har E. givit uttryck åt i en egenhändig meritförteckning, där man finner följande panegyriska fras: »Antogs i februari 1791 till eléve hos den störste arkitekt och dekoratör Sverige, om icke Europa någonsin ägt, den odödlige Desprez . ..». Bl. a. genom flitig kopiering efter Desprez' målningar och skisser kom E. att bli nära förtrogen med sin lärares stil och anlitades därför ofta, då dennes dekorativa kompositioner skulle sättas i verkställighet. Sålunda fick E. i uppdrag att efter Desprez' anvisningar utföra den dekoration med vilken hertig Fredrik Adolf lät pryda Drottningholmsteaterns fasad vid Gustav IV Adolfs återkomst från Ryssland 1796. Följande år var E. livligt verksam vid Stockholms slott och Prinsessans palats med utförandet av dekorationer i anledning av den unge konungens giftermål. Av hertig Fredrik fick han i detta sammanhang som nådevedermäle mottaga ett guldur med kedja och sigill, av prinsessan Sofia Albertina en silverkaffekanna. – E. torde också ha verkställt de dekorativa arrangemangen i samband med Gustav Adolfstatyns avtäckning 1796. Det intima samarbetet mellan lärare och elev har även manifesterats i några av Desprez' Stockholmsvedutor, där E. utfört figurstaffaget. Ett exempel från denna tid på E:s kapacitet, då det gällde en helt självständig uppgift, ger den välkända, 1798 utförda s. k. Årstatavlan, en oljemålning med utsikt över vattnen nedanför Årsta, där hertig Fredrik anländer i en kunglig galär (Nord. museet). Dess starkt romantiska karaktär med stämning närmast av scenbild ur en klassisk opera ger en konstnärligt inte helt fullgången återklang av Desprez' dekorativa fantasi.

I sin egenskap av konduktör vid överintendentsämbetet kom E. i mångsidig kontakt med arkitektoniskt skapande. Bland de arbeten, vid vilka han medarbetade, märkes först och främst regleringen av slottstrakten. Tillsammans med E. Palmstedt och G. af Sillen sysslade E. med slottsbackens utformning och av hans hand finnes vidare bevarat ett av torraste klassicism präglat »project till en ny facad i stället för den träd byggnad som slutar kongl. slottets västra utsikt» (K. biblioteket). I det dagliga arbetet vid ämbetet var E. enligt egen uppgift livligt engagerad och har givit ritningar till kyrkor, altardeko-rationer och orgelfasader. Vidare sysslade han med besiktningsärenden, upprättande av kostnadsförslag o. dyl. Bland hans mera framträdande arbetsuppgifter under tjänstgöringen vid slottsstaten märkes det tidigare nämnda, på akademiutställningen 1805 visade men aldrig utförda förslaget för hovstallet (Uppsala univ.-bibl.). Även för Generalfälttygmästareämbetet togs E:s kunnighet som arkitekt och byggmästare upprepade gånger i anspråk.

E:s tjänstgöring vid Överintendentsämbetet och slottsstaten skedde helt utan ekonomisk ersättning. För att vinna sin utkomst hade E. därför etablerat sig som privat byggmästare och utövade i denna egenskap livlig verksamhet. I meritförteckningen nämnes, att han utfört »mångfaldiga större och mindre byggnader både inom och utom huvudstaden». Arkiven på olika ställen i landet bära också vittne om att hans verksamhet varit vidsträckt. Även som privat byggmästare sysslade E. med offentliga arbeten; år 1800 har han t. ex. åtagit sig att på entreprenad reparera postgården i Grisslehamn (jfr handl. i K. byggnadsstyrelsen), och landsarkivet i Göteborg rymmer ett förslag till Kronomagasin i Hjo (efter 1820). E. har även varit verksam som konstruktör och anlade en rad s. k. holländska väderkvarnar, bl. a. på Ladugårdsgärde.

Medan E. som ytterligt följsam kopist efter Desprez gjort en både konstnärligt och konsthistoriskt värdefull insats, har han som självständig artist föga betydelse. Hans arkitekturprojekt, som stundom lida av betydande rent ritningstekniska brister, sakna fantasi och personlig uppfinningsrikedom. Stilistiskt omfattar han den stränga klassicism som i Sillén och C. F. Sundvall hade mera betydande representanter. I E:s förslag finner man vid sidan om empirens formvärld stundom också en efferklang av den gustavianska tidens dekorativa smak. Desprez' romantiska medeltidsbeundran har givetvis också varit av betydelse för E. (jfr förslag till paviljong i Konstakad.). – E. har utfört en del grafiska blad, bland vilka märkes ett medaljongporträtt av Gustav III (akvatint).

Möjligheterna till bedömning av E:s personlighet äro inte särdeles rika. Vad som kan spåras av samtida vittnesbörd om hans egenskaper ger emellertid delvis en ganska oförmånlig bild. C. F. Fredenheim, E:s chef i överintendentsämbetet, omnämner, att han »synes vara av dem som vänder sig efter vädret» (F:s dagbok 13 jan. 1798), och i samma riktning pekar uppgiften om att E. inte drog sig för att intrigera mot den beundrade läraren Desprez. Mest upplysande är kanske hans mellanhavande med fru Märtha Helena Reenstierna, mottagare av den tidigare omnämnda Årstatavlan. Hennes bittra kommentarer om E:s bedräglighet, då han under falska förevändningar 1807 återtog sin gåva, förefalla att vara berättigade. Mot detta stå emellertid flera samtida uttalanden om E:s yrkesduglighet liksom även uppgifterna om de offentliga förtroendeposterna inom Stockholms stad (jfr A. Bseckström). En annan sida av E:s väsen belyses av ett manuskript i K. biblioteket, som innehåller hans spiritistiskt betonade anteckningar rörande upplevelser, syner och drömmar från åren 1781–1823.

Författare

Stig Fogelmarck.

Arkivuppgifter

Ritningar av E. finnas bevarade bl. a. i Nationalmuseum, Konstakademien, K. biblioteket, Stockholms stadsarkiv, Uppsala universitetsbibliotek samt hos Fr. Estenberg, Blyberg (Dalarna).

Tryckta arbeten

Beskrifning öfver en trösk-maschin, som förenar de förbättringar, som äro fundna på sådane verk; enligt gjorde upptäckter under en mechanisk resa 1799 och 1800, genom flera orter af Sverige, Danemark och Norrige. Sthm 1800. 1 dubbelsid. bl. – [2 uppl. av föreg.:] Beskrifning öfwer en ny trösk-maschin, som med 2 dragare uttröskar 25 å 30 tunnor råg om dagen (Magazin för swenska hushållningen och konsterna, 1801, H. 2, nr 1. 7 s., 2 pl.; även särtr. s. å.).

Källor och litteratur

E:s ovan nämnda anteckningar och ritningar i olika arkiv och bibliotek; Klara förs: s i Stockholm dödbok 1849, SSA; Hammarby förs: s vigselbok 1803, Landsarkivet i Uppsala. – A. Baeckström, Thomans och Estenbergs meritförteckningar (Tidskr. för konstvetenskap 1920); E. Hultmark, Kungl. akademiens för de fria konsterna utställningar 1794–1887 (1935); dens., C. Hultmark & C. D. Moselius, Svenska kopparstickare och etsare 1500–1944 (1944) ; R. Josephson, Stadsbyggnadskonst i Stockholm intill år 1800 (1918); G. Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet, 2 uppl., 1 (1925); Märtha Helena Reenstierna, Årstadagboken, 1 (1946), särskilt s. 174, 374; A. Stålhane, »Stora Tavlan» på Ärsta (Fataburen 1939); N. G. Wollin, Desprez i Sverige (Sveriges allm. konstfören:s publikation, 45, 1936).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Estenberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15527, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Fogelmarck.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15527
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Estenberg, urn:sbl:15527, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Fogelmarck.), hämtad 2024-04-16.