L. Axel Dahlberg

Född:1882-12-21 – Mariestads församling, Skaraborgs län
Död:1963 – Askersunds stadsförsamling, Örebro län

Stadsplaneingenjör


Band 09 (1931), sida 612.

Meriter

Dahlberg, Lars Axel, f. 21 dec. 1882 i Mariestad. Föräldrar: handlanden. August Dahlberg och Karolina Solberg. Elev vid Mariestads h. allmänna läroverk ht. 1892 och vid Skara h. allmänna läroverk ht. 1897; avlade mogenhetsexamen vid sistnämnda läroverk 10 juni 1902; elev vid tekniska högskolan 12 sept. 1903; avlade avgångsexamen 30 apr. 1907; har företagit studieresor till England och Tyskland 1911, till England 1920, till England, Danmark och Holland 1924, till Danmark, England, Holland och Tyskland 1928 och till Danmark, England, Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland 1929. Anställd vid stadsingenjörskontoret i Stockholm 14 maj 1907; biträdande ingenjör hos lantegendomskommittén 11 dec. 1907 och hos lantegendomsnämnden 1 juni 1908; tf. stadsplaneingenjör hos lantegendomsnämnden 1914—18 och tf. stadsplaneingenjör 1919, stadsplaneingenjör och chef för stadsplaneavdelningen 21 jan. 1920 samt ingenjör (från 1927 förste ingenjör) och chef för lantegendomsavdelningen 21 jan. 1923, allt hos fastighetsnämnden; ledamot av styrelsen för Stockholms stads tjänstemäns dyrtidsförening 10 febr. 1916—1920 och av styrelsen för Stockholms stads tjänstemäns förening 1917—22; verkställande ledamot av livsmedelsnämndens odlingskommitté 21 febr. 1917— 1 nov. 1919; ledamot av Sofia församlings skolråd 1919—20 och av dess kyrkoråd 1920—23; som fastighetsdirektörens ställföreträdare ledamot av Stockholms stads trafikkommitté 14 apr. 1920— 22 juni 1921; ledamot av uppskattningsnämnden i sjunde distriktet 18 okt. 1920 och av Stockholms stads koloniträdgårdsråd från 1921; e. byråingenjör hos stadsplanekontoret 6 juni 1924—1926; ordförande i styrelsen för Bromma hembygdsförening 1927—29; medlem av arbetsutskottet i 1930 års trafikkommitté; tf. fastighets-direktör från 17 mars 1930.

Gift 17 juli 1913 i Viby med Yvonne Viktoria Wiberg, f. 11 mars 1894 i Askersunds landsförsamling, dotter till komministern därstädes, slutligen kyrkoherden i Viby, kontraktsprosten, teol, doktorn Jakob Viktor Wiberg och Fanny Elisa Vouga.

Biografi

D: s verksamhet är helt knuten till trädgårdsstäderna i Bromma och Brännkyrka, vilkas stadsplaner han i huvudsak uppgjort och på vilkas utveckling han i ledande ställning nedlagt ett energiskt och framgångsrikt arbete, besjälat av ett varmt socialt intresse. De första markförvärven i Bromma och Brännkyrka gjorde Stockholms stad redan 1904, då bl. a. Enskede inköptes, vilket område 1906 under stadens medverkan började bebyggas med egna hem för huvudsakligen arbetare. Men först sedan den 1907 bildade lantegendomskommittén, 1908 omorganiserad till lantegendomsnämnden, fått hand om planläggningen och exploateringen av ifrågavarande. områden samt tomträttsinstitutet införts och en tomträttskassa bildats under stadens medverkan för kreditfrågans ordnande, kom arbetet i full gång. D., som i dec. 1907 blev knuten till denna verksamhet som biträdande ingenjör, kom sålunda redan från början att deltaga i anläggningen av trädgårdsstäderna och fick från 1914 som stadsplaneingenjör närmast under lantegendomsnämndens direktör leda arbetet. Då lantegendomsnämnden 1918 uppgick i den nybildade fastighetsnämnden, som övertog förvaltningen av stadens samtliga egendomar, fick D. som chef för dess stadsplaneavdelning, sedan lantegendomsavdelning, fullfölja uppgiften. Trädgårdsstäderna ha under hans ledning nått en storartad utveckling, under senare år främst koncentrerad till Bromma, där Äppelviken påbörjades 1913 och senare en rad nya områden tillkommit, bl. a. Smedslätten, Ålsten och Nockeby. Ar 1930 voro i trädgårdsstäderna 4,528 tomter upplåtna, varav 4,260 bebyggda med enfamiljshus, och befolkningen där hade stigit till 30,000 personer.

Mönstret till dessa trädgårdsstäder hämtades närmast från England, där med rötter i den Morris-Ruskinska reaktionen mot industrialismen och storstadskulturen den moderna trädgårdsstads -rörelsen uppstod omkring sekelskiftet som ett försök att ersätta storstädernas hyreskaserner med deras särskilt för arbetarbefolkningen hygieniskt och socialt otillfredsställande bostadsförhållanden med en glesare bebyggelseform, bestående av enfamiljshus på trädgårdstomter. Ursprungligen avsedd och i ett par fall även utförd som en självständig stadsbildning, har denna bebyggelseform såväl i England som annorstädes fått sin huvudsakliga betydelse för förstadsbildningar sådana som de stockholmska trädgårdsstäderna. Planläggningen av dessa kom dock att i ett viktigt avseende skilja sig från de engelska förebilderna. Medan den ursprungliga Enskedeplanen liksom dessa huvudsakligen upptog sammanbyggda enfamiljshus, radhus, blev vid utförandet såväl här som på övriga områden det fristående enfamiljshuset, villan, den helt dominerande typen, liksom i de tidigare kring Stockholm på enskild mark uppvuxna villastäderna. De stockholmska trädgårdsstäderna fingo härigenom en mera lantlig prägel, ytterligare understruken av stadsplanen, vars slingrande gatunät torde påverkats av Camillo Sitte's vid denna tid omhuldade, romantiskt betonade stadsplaneideal.

En ny bebyggelseform har under de senaste åren införts med de s. k. småstugeområdena. Dels den omständigheten, att trädgårdsstäderna i relativt liten utsträckning kommit att bebos av arbetare, för vilka de ursprungligen i främsta rummet avsetts, dels den efter kriget inträdande bostadsbristen och dyrtiden skapade ett behov av en billigare bostadstyp. På grundval av en av rektor J. S. Hedström 1924 i stadsfullmäktige framförd motion utarbetades en sådan, bestående av fabrikstillverkade s. k. standardhus, avsedda att under stadens ledning uppföras med biträde av ägaren, som genom eget arbete fick fullgöra sin kapitalinsats. 1926 beslöts uppförandet av 200 dylika småstugor om ett (med inredd vind tre) rum och kök å särskilda områden i Bromma och Brännkyrka, 1929 och 1930 ytterligare 400. Dessa småstugor, för vilka D. med sitt varma sociala patos trätt starkt in, utgöra ett specifikt stockholmskt försök till lösning av de mindre bemedlades bostadsproblem, som efter kriget blivit brännande i de flesta länder men som man på andra håll, framför allt i Tyskland, sökt lösa i en mera bebyggelseform, till stor del bestående av radhus.

Författare

Gotthard Johansson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor: Intervjuuttalanden av D. i Nya dagligt allehanda 28 sept. 1930; Stockholms kommunalkalender 1908—30.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
L. Axel Dahlberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15792, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gotthard Johansson.), hämtad 2019-12-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15792
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
L. Axel Dahlberg, urn:sbl:15792, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gotthard Johansson.), hämtad 2019-12-08.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se