Per Frithiof Laurentius Ekman

Född:1871-10-18 – Gnarps församling, Gävleborgs län
Död:1941-11-21 – Strängnäs domkyrkoförsamling, Södermanlands län

Arkitekt


Band 13 (1950), sida 144.

Meriter

Per Frithiof Laurentius Ekman, f. 18 okt. 1871 i Gnarps sn (Gävleb.), d. 21 nov. 1941 i Strängnäs. Föräldrar: bergsingenjören Wilhelm Ottokar Ekman och Hilda Maria Öberg. Mogenhetsex. i Hudiksvall 23 maj 1890; student vid Uppsala univ. 9 sept. 1890; ord. elev vid Tekniska högskolan 1892—93; ex. som specialelev i arkitektur 1897; studieresor i Danmark, Tyskland, Belgien, England, Frankrike, Italien 1891, 1892, 1908, 1910, 1914; innehade tills, med arkitekten Georg Hagström arkitektfirman Hagström & Ekman 1899–1916 (firman ritade bl. a. bostads- och affärshusen Birger Jarlsg. 15, 18, 21–23, 25, 27. Strandvägen 1–5, 7, Narva-vägen 8, 30–32, Norr Mälarstrand 22, 24, Drottninggatan 92, 94, Regeringsgatan 15, Skeppsbron 18, Stadsgården 14, Hemgården vid Östermalmsgatan, på Blasieholmen nybyggnad på fd. norska ministerhotellets tomt samt det s. k. Hellstrandska huset vid Hovslagaregatan, Roslagsbanans hus i hörnet av Engelbrektsplan och Humlegårdsgatan, biografen Palladium, skolbyggnader för Ateneum, Sandströmska, Åhlinska, Wallinska, Detthowska och Whitlockska skolorna, K. automobilklubbens utställningar på Djurgården 1905 och 1907. Adolf Fredriks församlingshus 1909 samt utom Stockholm bl. a. kyrka i Nässjö 1908, läroverksbyggnader i Hudiksvall 1909, i Nyköping, Karlstad och Lund; ritade ensam bl. a. Hudiksvalls sparbank 1903, bankhus i Söderhamn 1910, tingshus i Hudiksvall s. å. och i Norrtälje 1912, Östersunds sparbank 1913, herrgårdsbyggnader i Ludvika, Nyhammar, Smedjebacken, Iggesund, Skeppsta, byggnad för Fackskolan för huslig ekonomi i Upsala, förslag till nybyggnad vid Strängnäs läroverk 1919; flyttade till Strängnäs 1917; ordf. i byggnadsnämnden där 1920–27, av sjukstugedirektionen 1929.

G. 26 maj 1900 i Stockholm (Hedv. El.) m. Ida Elisabeth Frisk, f. 25 aug. 1873 i Hudiksvall, d. 26 okt. 1947 i Strängnäs, dotter av tobaksfabrikören Edvard Frisk och Hilma Elisabeth Palmborg.

Biografi

Frithiof E:s begåvning låg åt det konstnärliga hållet, men man ansåg i hemmet att juridiska studier i Uppsala skulle leda till en säkrare framtid. E. trivdes dock icke med juridiken och på inrådan av A. T. Gellerstedt, som var barndomsvän till modern, fick han utbilda sig till arkitekt. E. bodde under studietiden i Gellerstedts hem vid Villagatan, där ett rikt umgängesliv utövades med arkitekter, konstnärer och författare. I denna miljö utvecklades E:s estetiska intressen. Han ägnade sig också själv åt teckning och akvarellmålning. Efter Gellerstedts död ordnade E. en minnesutställning över honom 1915. Samtidigt med studierna praktiserade han en tid hos arkitekterna Lindgren & Sahlin och även vid Drottningholm under slottsarkitekten Agi Lindegren.

Under de verksammaste åren av sitt liv, 1899–1916, innehade E. i kompanjonskap med arkitekten Georg Hagström en arkitektfirma vid Fredsgatan 3 i Stockholm. Denna firma satte på väsentliga punkter starka spår vid utformandet av Stockholms stadsbild. Man kan nämna åtskilliga av de mest iögonenfallande husen vid Birger Jarlsgatan – i den samtida pressen kallad »Stockholms elegantaste gata» – det parti av Strandvägen, som ligger närmast Dramatiska teatern, en del större hus på Kungsholmen, t. ex. en av tornbyggnaderna vid S :t Eriksbron, hus vid Karla- och Narvavägen och vid Karlaplan och förslag till hela detta områdes ordnande. Affärs- och kontorslokaler ingingo ofta i husen. En annan sida av firmans verksamhet utgöres av en rad skolbyggen. Firman var sålunda mycket anlitad och ritade omkr. 300 byggnader i Stockholm. Också för byggnader i landsorten, i flera fall av monumental karaktär, utförde firman eller E. ensam ritningar.

Byggnadsverksamheten hade vid början av 1900-talet hunnit ganska långt på väg i utvecklingen från hantverk till industri. Hagström & Ekmans firma med sin stora produktion var icke sen att använda nya tekniska metoder och nya material. Kort efter det att den första byggnaden med stomme av armerad betong hade tillkommit i Stockholm – Stenhammars affärshus för Myrstedt och Sterns 1908 – byggde den t. ex. ett affärs- och bostadshus med betongstomme, Drottninggatan 92.

I bostadshusen lades stor vikt vid det ändamålsenliga. I de talrika lyxbostäder, som firman ritade, tog detta sig givetvis uttryck i en hög standard, då det gällde för tiden nya bekvämligheter, hissar, sopnedkast, moderna spisar etc. Men stor omtanke ägnades också planeringen av hela ekonomiavdelningen. E. hade omkring sekelskiftet ett speciellt intresse för denna sida av bostadsbyggandet. Men han strävade icke endast efter att göra själva våningarna trivsamma utan också att göra det bästa möjliga av hela miljön, t. ex. genom de planterade gårdar, som han med större eller mindre framgång sökte förse de centrala hyreshusen med redan vid början av 1900-talet. Ett förslag till ett helt hyreshuskvarter på Kungsholmen med sammanhängande planterad gård gjordes även 1914.

Det allt större intresse för de fordringar ett rationellt hushållsarbete ställer på bostaden, som hade börjat bli märkbart hos arkitekterna vid början av 1900-talet, kom mest markant till synes i E:s verksamhet i arbetet för den s. k. »Hemgården», ett kollektivhus med gemensamt kök, tvättstuga, tjänare etc, byggt 1905–06. E. hade fått idén vid ett besök i Köpenhamn. Särskilt för medelklassen, som med de ökade levnadskostnaderna icke kunde behålla sin standard, då det gällde tjänstefolk, ställde sig de ekonomiska problemen svårlösta. »Månne ej ändring i byggnadssättet eller rättare byggnadernas planläggning, rent av införande av en ny typ för våra hyreshus skulle möjliggöra minskning i de för livets nödtorft viktigaste och drygaste utgifterna, nämligen för föda och bostad?», skrev E. i en artikel om centralköket, där praktiska synpunkter förenades med en för tiden typisk social inriktning.

Skolbyggnaderna kännetecknades av en ljus och hemtrevlig prägel samt modern och hygienisk inredning, delvis efter amerikanska mönster. Det var också huvudsakligen en rad privata stockholmsskolor, som icke heller voro främmande för modernare undervisningsmetoder, som anlitade firman.

E. var den, som betydde mest inom firman, då det gällde byggnadernas konstnärliga utformning. Han hade företagit flera utländska resor för att studera konst och arkitektur; man kan i hans byggnader se en anknytning till tysk jugendstil, i vissa fall med starkt svängda linjer och pompös karaktär. Användandet av äkta material, som för Clason var en moralisk fråga, var för hans efterföljare i början av 1900-talet i stor utsträckning ett medel att höja affärs- och bostadshusens elegans. I en artikel om »Modern våningsinredning» säger en samtida kritiker med anledning av det s. k. Bokanderska huset vid Birger Jarlsgatan, byggt 1899–1900 efter ritningar av Hagström & Ekman: »Varje rum karakteriseras av en viss färg, varvid naturligtvis ligger vikt uppå, att samtliga rum, sedda i fil, uppvisa en harmonisk färgsammansättning. Är denna strävan efter helhetsintryck modern, är dock takens och kakelugnarnas stilistiska karaktär i allmänhet traditionell... I stilistiskt hänseende utgör denna våningstyp en förening av gamla och nya idéer.» I en rad nya våningsinredningar i Stockholm ser denne kritiker »en gradvis skeende övergång från traditionella till nya former», där E. betecknar ett steg om också icke det mest radikala. E. anslöt sig aldrig till den rustikt nationella riktningen, men hans jugend har stark anknytning till svensk stormaktstid, och senare arbeten av honom få en prägel av svensk 1700-tals-arkitektur med släta putsytor och rustikkedjor. En tydligare klassicism märks i en del arbeten från tiden omkring 1915 och senare, t. ex. byggnaden för biografen Palladium vid Kungsgatan i Stockholm. E. frigjorde sig trots den stora hänsyn han tog till det praktiska i bostaden aldrig helt från beroendet av traditionella stilar. Hans arbeten kritiserades i många fall för sin alltför pretentiösa form. Speciellt gäller det en del av bostadshusen, medan byggnaderna för andra ändamål ha en mer värdig och lugn prägel och i vissa fall kunna karakteriseras av en ljus och graciös jugend.

E. hade mångsidiga intressen utanför arkitekturen. Han tyckte om umgängesliv och framträdde i synnerhet under Uppsalatiden som sångare. Han idkade gärna friluftsliv, i ungdomen som gymnast och idrottsman, bl. a. som konståkare på skridsko. Intresset för segling behöll han hela livet igenom. Men den oerhörda arbetsbördan lämnade honom liten tid övrig under de år, då han arbetade i arkitektfirman. Sedan han 1917 slagit sig ned i Strängnäs och endast i begränsad omfattning ägnade sig åt arkitektarbetet – han lade då framför allt ned stort arbete som ordförande i byggnadsnämnden i Strängnäs – fick han mer tid över och tog då bl. a. åter upp akvarellmålningen, som han utövade med stor skicklighet, även om han aldrig framträdde utåt. Han odlade också sina litterära intressen och ägnade mycken tid åt släktforskning. Vetskapen om att han bland sina förfäder hade hovschatullmakaren Gottlieb Iwerson gav honom impuls att utforska föräldrarnas släkter. Han publicerade dessa forskningar 1935 i en omfattande släktkrönika.

Författare

Ingrid Johansson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Nybyggnaderna n:is 21 & 23 Birger jarlsgatan (Tekn. tidskr., Årg. 33, 1903, avd. Arkitektur och dekorativ konst, s. 84; tills, med G. Hagström). – Nybyggnaden (nås 10, 11, 12 & 13) å kvarteret Bodarne (ibid., Årg. 35, 1905, avd. Arkitektur och dekorativ konst, s. 61–62; tills, med G. Hagström). – Centralköksidén (Tidskr. f. hemmet, dess sysslor och intressen, 1905, s. 110–115; tills, med G. Hagström). – Wallinska flickskolan (Tekn. tidskr., Årg. 38, 1908, avd. Arkitektur och dekorativ konst, s. 118–122; tills, med G. Hagström). – En Westmanland-Dala slägt Ekman–Öbergs krönika. Strängnäs 1935. 4:o 176, (1) s.

Utgivit: A. T. Gellerstedt. Katalog öfver minnesutställning. Sthm 1915. 30 s. (Utg. anon.)

Källor och litteratur

Källor: Hedvig Eleonora förs. i Stockholm vigselbok 1900–03 (i förs:s arkiv). – E: s egna skrifter. – H. Palmgren, Medlemmar af Gestrike–Helsinge nation i Upsala 1811–91 (1892) ; Sv. teknologföreningen 1861–1936, red. av G. Indebetou & E. Hylander, 1 (1937). – Meddelanden från E: s barn, fru Märta finsdal. Strängnäs, och agr. lic. Per Ekman, Uppsala: E:s egen urklippssamling hos fru Tingdal.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per Frithiof Laurentius Ekman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15882, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingrid Johansson.), hämtad 2019-12-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15882
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per Frithiof Laurentius Ekman, urn:sbl:15882, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingrid Johansson.), hämtad 2019-12-08.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se