Meriter

1. Eggert Elers (Eliers, Ellersen), f. 18 juli 1610 i Itzehoe, Holstein, d. 4 okt. (ej 26 sepl.) 1667 i Hälsingborg. Föräldrar: Jürgen Elers i Burg på Femern och Mette Reers från Holstein. Uppfostrades först i Itzehoe, sedan på Femern, bl. a. hos sin frände borgmästaren Anders E. i Burg 1623–24; följde sin far till Ronneby 1624 och kvarblev hos farbrodern Jacob E. i handelstjänst samt skickades på affärsresor till Lübeck, Rostock, Stralsund och Köpenhamn; efter Jacob E:s död 1629 i tjänst hos hans änka till 5 sept. 1631; egna affärer på Femersund, i Ronneby och i Lübeck 1631–32; anställd i A. Maës' krambod i Hälsingborg 21 juli 1632; dennes kompanjon 10 juli 1634; övertog själv affären 12 juli 1636; även skeppsredare; kämnär i Hälsingborg 29 sept. 1642–okt. 1643; hospitalsföreståndare där 5 dec. 1648–49; rådman där 25 april 1650; borgmästare i Hälsingborg 3 febr. 1655.

G. 8 febr. 1646 i Helsingör m. Sophie Christensdatter, f. 13 april 1605 där, d. 25 maj 1684 i Köpenhamn, dotter av borgmästaren och tullskrivaren i Helsingör Christen Davidsen och Sophie Knoppert (dotter av jur. dr Johannes Knoppert och sondotter av professor Albert Knoppert).

Biografi

E:s föräldrar flyttade 1613 från Itzehoe till faderns hemtrakt på Femern. E. följde fadern till dennes bröder i Ronneby 1624 och kvarstannade i tjänst hos Jacob E., sedan hos dennes änka, till dess han, efter en tids egna affärer, gick i tjänst hos sin frände A. Maës i Hälsingborg 1632, blev hans kompanjon 1634, då Maës överflyttade till Femern, samt efterträdare 1636. E. utvidgade sina affärer till att omfatta även skeppsrederi, började tas i anspråk även för kommunala tjänster och blev Hälsingborgs borgmästare tre år före Roskildefreden.

Eggert E. upplevde således den svåra brytningstid, då det danska Skåne skulle införlivas med Sverige, och han hör till denna intressanta övergångsperiods märkligare gestalter. Fabricius kallar honom för borgerskapets centralfigur icke blott i Hälsingborg utan i hela det dåtida Skåne. Enligt E:s egen uppgift har Karl X Gustav bott i hans hus; i så fall har väl detta skett just då konungen i början av mars 1658 välkomnades i Hälsingborg av biskop P. Vinstrup. I Christer Bondes bekanta relation om Skåne betecknas E. som rik samt »nyttig och beskedlig». Kanske underlättade hans ursprung från en av Danmarks tyska öar för honom att ej direkt inblanda sig i nationalitetstvisterna i Skåne. E. lyckades i varje fall både behålla sitt ämbete till sin död och förbliva ansedd och populär på båda sidor om Öresund. Å Hälsingborgs vägnar underskrev han 1662 Malmö recess.

Som utmärkt och framgångsrik affärsman samlade E. stor förmögenhet, satte även staden Hälsingborgs affärer på fötter samt idkade, efter äldre tiders sed, samtidigt bankirrörelse. Sålunda lånade han pengar till danske konungen och, efter Skånes övergång till Sverige, till svenska kronan. E. försträckte också flera skånska adelsmän pengar. Genom lånen till dem och kronan lyckades E., ibland pantevägen, att slå under sig även skånsk jordegendom. När han av kommunala medel beviljat lån till generalguvernören G. Banér endast mot skuldkvitto – i verkligheten naturligtvis ett tvångslån – ställde den senares efterträdare generalguvernören F. von Fersen E. till ansvar och gjorde för staden Hälsingborgs del immission i E:s gods; den pinsamma affären fick en fortsättning efter hans död (se nedan).

Samtidigt var E. en av Skånes då mera betydande skeppsredare. Sålunda ägde han 1665 del i det största fartyget, »De Anfang», i Malmö dåvarande handelsflotta, tillsammans med Jörgen Krabbe, svenska tjänstemän i Skåne, skånska affärsmän (bl. a. Johan Ennes) m. fl. År 1666 var han ensam redare för fartyget »Fortuna von Helsingburg» och hade 1667 del i skeppet »Näktergalen» av Göteborg. Rederirörelsen fortsattes av änkan, i tidens handlingar vanligen nämnd som Sophie Eggertz. Hon anges 1668 ha inköpt ett fartyg från. Plymouth.

Politiskt och kulturhistoriskt intressant är att den mot svenska kronan tydligen fullt lojale Eggert E. likväl låter uppfostra sin son, den sedan så bekante Jørgen E. (f. 1647, d. 1692), till dansk. Denne sändes nämligen 17-årig till en sin moster och hennes man i Helsingör samt fick sin avslutande skolbildning i Roskilde skola. Efter utrikes resor ingick han i danska kansliet 1672, belönades med hastigt avancemang och blev slutligen etatsråd. Vid krigsutbrottet 1675 var Sophie E. i Helsingör och vågade ej återvända till Skåne utan förblev i Danmark och flyttade sedan till sonen samt dog 1684 i hans hus. Jørgen E. ärvde faderns förmögenhet men fick givetvis trassel med de svenska myndigheterna. Den gamla immissionsaffären på Fersens order togs på Jørgens supplik till Johan Gyllenstierna upp, då denne besökte Köpenhamn 1680. Han tillmötesgick i viss mån Jørgen E., men beslutet upprevs åter av R. von Ascheberg 1683. Sedan Jörgen 1689 genom eldsvåda mist två barn, gjorde han 1691 sin berömda, 1705 invigda stiftelse, Elers' Collegium i Köpenhamn för behövande studerande, vilken stiftelse ännu består. Han hade starka skåneförbindelser också genom gifte, ty hans svärmor var dotter till biskop P. Vinstrup i Lund. Om den svenska grenen E:s fortsatta umgänge med Jörgen E. ännu vid 1680-talets början se släktart. ovan s. 258.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Riksrådet friherre Christer Bondes berättelse om Skånes Hallands och Blekinges tillstånd... (Handl. rör. Skandinaviens hist., 6, 1818), s. 106; J L. Ki0ge, Et heU-blinckende Spevl ... [likpredikan över Eggert Elers] (1667; delvis omtr. i Personalhist. Tidsskr., 2:3, 1888, s. 218–224). – O. Bjurling, Skånes utrikessjöfart 1660–1720 (1945), s. 47, 120, 124, 129, 140; A. Cronholm, Skånes politiska historia, 2 (1851); Dansk biografisk Leksikon, 6 (1935); K. Fabricius, Skaanes Overgang fra Danmark til Sverige, 2 (1906), s. 76, 91, 99, 183; E. Follin, Helsingborgs historia (1851), s. 422 f.; J. Rosén, Skånska privilegie- och reduktlonsfrågor 1658–1686 (1944); G. L. Wad, Bidrag til Etatsraad Jörgen Elers' Biographi (Personalhist. Tidsskr., 2:3, 1888).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eggert Elers, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15954, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15954
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eggert Elers, urn:sbl:15954, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.