Meriter

Elmqvist, Carl Hugo Magnus, f. 13 okt. 1862 i Karlshamn, d. 24 febr. 1930 i Stockholm (Ad. Fredr.). Föräldrar: snickaren Gustaf Elmqvist och Ida Nathalia Hellström. Arbetade på sin fars snickarverkstad 1874–80; ornaments- och dekorationsbildhuggare i Stockholm 1881–88; elev vid Tekniska skolan i Stockholm i ornament- och figurmodellering samt konsthistoria 23 sept. 1887–vt. 1890; elev vid Akademien för de fria konsterna 1888–91; erhöll dess k. medalj 1892; studier i Frankrike och Italien som stipendiat 1894–97, åter i Italien 1898–1901; uppfann en ny konstgjutningsmetod 1902 och startade i Stockholm a.-b. Elmqvistska gjutningsmetoden 1903; vistades många år utomlands, mest i Florens, sedan åter i Sverige. Bildhuggare, konstindustrien modellör.

G. m. målarinnan Erna Olga Hedwig Wickmann, f. 23 juli 1869 i Hamburg, dotter av professorn Ernst Heinz Wickmann och Ida Witt.

Biografi

Hugo E. utgick från ett enkelt blekingehem och kom vid unga år till Stockholm. Han arbetade först på en gipsgjutarverkstad och gick samtidigt på Tekniska skolan (nu Konstfackskolan). Som elev från 1888 vid konstakademien skötte han sina studier med iver och allvar och rönte tidigt uppmuntran. Med särskilt intresse studerade han plastisk anatomi. Han var en i många hänseenden originell personlighet, energisk, envis och med orubblig tro på sig själv. Under elevtiden hade han ateljé vid Regeringsgatan, högt uppe under hustaket. I ateljéns ena ände stod en tunna potatis, i den andra en tunna sill. Detta gav honom veckans måltider, men på söndagarna tog han igen sig genom att tillsammans med en kamrat äta på ett matställe vid Drottninggatan, på vilket man vid den tiden fick ett storslaget smörgåsbord för 1 kr. (utan dricks). Med detta skrovmål som grundval klarade han sig sedan på sin enkla vardagskost. År 1892 belönades han med k. medaljen för prisämnet i skulptur, »Ragnar Lodbrok i ormgropen», och året därpå uppvisade han ett nytt arbete, »Ålderdomen» (nu hos änkefru Elmqvist, Florens), en med inträngande realism studerad, naken gubbgestalt, varöver akademien uttalade sin synnerliga tillfredsställelse. Påföljande år erhöll E. ett av akademiens resestipendier å 3 000 kr. om året, vilket han fick behålla under tre år och som åtföljdes av ett statens extra resestipendium å 1 000 kr.

E. begav sig till Paris, hyrde där ateljé och började omedelbart ett energiskt arbete. Han gjorde en studie i naturlig storlek, en sittande flicka, och när den var färdig i gips reste han till Italien för att köpa möjligast felfria stycke av Carraramarmor i och för arbetets fullföljande. Emellertid anlitade han ej yrkesarbetare för grovhuggning av blocket, utan utförde själv allt arbetet, vilket tog mycken tid – härvid som eljest litade han endast på sig själv, och tekniskt var han mycket kunnig. Dessa år i utlandet gåvo som resultat flera arbeten, såväl i marmor som i brons, med vilka E. deltog i utställningarna hemma, såsom »Religionen» och »Revérie» (på Stockholmsutställningen 1897), statyn »Fridlös» och bysten »Flicka från Isle de Batz».

Hoppet om inkomst, »ja, stora pengar», hägrade för E. Såsom bildhuggare till yrket hade han i Italien fått tillträde till konstgjuterier och såg där, att italienarna arbetade efter primitiva metoder men ändock, genom flerfaldig omgjutning, lyckades få goda resultat. Det gällde i själva verket den urgamla cire-perdue-metoden (vax). Efter flera års experiment lyckades E. få fram, vad han själv ansåg vara en ny metod – i själva verket ett sätt att utföra den äldre metoden på ett bättre, mera praktiskt vis, vilket redan det var en stor vinst. E. bildade nu ett bolag, a.-b. Elmqvistska gjutningsmetoden, som tillvann sig intresse genom pressen och i vilket företag han förmådde flera finansmän att deltaga. Gjutningsmetoden var bra, men behövde ytterligare förbättras. E. hade dock svårt att samarbeta med intressenterna, dessa tröttnade, pengarna togo slut och affärsföretaget upplöstes. E. slog sig därefter 1908 ned i Italien, i Ponte a Ema vid Florens och återupptog vid sidan av sitt arbete som skulptör även verksamheten som bronsgjutare, ehuru i mindre skala.

Under vistelsen i Stockholm efter 1903, då E. bodde i Molins gamla ateljé, Näckströmsgatan 2, utförde han bl. a. barnbilden »Gryning», som inköptes i marmor för Nationalmuseum (1905). Där finnas också prov på hans verksamhet som konsthantverkare: »Bläckfisken, dekorativt bläckhorn» och »Gamin, dekorativ brevvåg», båda även gjutna i brons av honom. I flera europeiska museer är han representerad genom utmärkt vackra bronsvaser, vilka han mästerligt patinerade i olika färgnyanser. Han har även utfört porträttbyster t. ex. av Aug. Malmström (i Konstakademien). Fint formsinne, frisk iakttagelse och förträfflig teknik präglade E:s arbeten.

Författare

Herman Bergman.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ein neues Verfahren fiir Kunstguss. (Die Kunst fiir Alle ) Sthm 1905 4 :o. 2 bl. — Hugo Elmqvist. Utställning af plastisk konst i Nordiska bokhandelns konsthall... Från 15 sept. till 15 okt. 1920. [Omsl.] Sthm 1920. 2 bl. & omsl.

Källor och litteratur

Källor: Handlingar och brev hos Akademien för de fria konsterna. – Personlig bekantskap; meddel. av professor E. Lindberg m. fl.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Hugo Magnus Elmqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16036, Svenskt biografiskt lexikon (art av Herman Bergman.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16036
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Hugo Magnus Elmqvist, urn:sbl:16036, Svenskt biografiskt lexikon (art av Herman Bergman.), hämtad 2024-04-26.