Meriter

Emanuelsson, Per Jacob, f. 27 mars 1802 i Krokeks sn (Ög.), d. 8 jan. 1888 i Hällestads sn (Ög.). Föräldrar: komministern Hans Emanuelsson och Johanna Widén. Elev i Linköpings skola och gymnasium; student vid Uppsala univ. 6 okt. 1820; fil. magister där 16 juni 1827; docent i grekiska vid Uppsala univ. 22 jan. 1829; lektor i grekiska och hebreiska vid Gävle gymnasium 10 mars 1837; försvarade med k. tillåtelse i stället för präst- och pastoralex. inför teol. fakulteten i Uppsala en teologisk avhandling 10 april 1841; prästvigd 4 dec. s. å. i Stockholm; kyrkoherde i Hällestad (Ög.) 8 mars 1843, tilltr. s. å.; kontraktsprost 31 mars 1847–21 okt. 1885; teol. doktor 4 maj 1860; fil. jubeldoktor 6 sept. 1877; ombud i prästeståndet vid riksdagarna 1856–58, 1859–60 och 1862–63; medlem av kommittén för utarbetande av förslag till ny kyrkolag 1872 och 1873. LNO 1858; KNO1kl 1885.

G. 1) 14 okt. 1837 i Uppsala (Domk.) m. Fredrica Charlotta Hæger, f. 27 nov. 1812 där (ibid.), d. 30 april 1858 i Hällestads sn (ög.), dotter av järnkrämaren Eric Hæger och Fredrica Lovisa Nyman; 2) 10 juni 1861 i Hällestad m. Selma Eugenia Leontina Cassel, f. 18 april 1823 i Stockholm (Jak.), d. 11 mars 1901 där (Klara), dotter av överdirektören och lagmannen Carl Gustaf Cassel och Johanna Fredrica Tisell samt förut g. (1850) m. protokollssekreteraren Carl Petter Laurin (d. 1858).

Biografi

P. J. E:s fader, som slutligen blev komminister i östra Husby, hade arbetat sig fram under stora försakelser och tillägnat sig ett betydande mått av lärdom. Han behärskade franska språket så väl, att han kunde tala det flytande och lär ha uppvaktat Karl Johan med ett tal på franska, då denne en gång som kronprins reste genom landet. Stundom predikade han utan koncept, något för den tiden mycket ovanligt. I den lilla prästgård i norra Östergötland, där P. J. E. växte upp, var det fattigt. Uppfostran i hemmet såväl som i skolan var mycket sträng. »Min barndom var en mulen kväll», skrev han i äldre år. En orättvis behandling under gymnasietiden bidrog till att hos honom alstra ett starkt hat mot allt vad orättvisa heter. E. måste för sin utkomst använda mycken tid som huslärare och blev därigenom åtskilligt försenad i sina studier. Under vistelsen i Uppsala fick han underkasta sig stora försakelser. Ofta måste han och hans båda rumskamrater frysa och svälta. Fattigdomen var så stor, att de tillsammans endast ägde ett par stövlar. I yngre år var jakten hans älsklingsnöje, och han deltog ivrigt i vargskallen, som anordnades i Uppsalatrakten.

Då E. sökte professuren i grekiska i Uppsala, blev han förbigången och kände djupt den orättvisa, som han vid detta tillfälle ansåg sig ha lidit. Senare kunde han även i detta se en högre ledning. Som lektor i Gävle tillbragte E. sex lyckliga år. Hans huvudämnen voro grekiska och hebreiska, och dessutom fick han botanik som fyllnadsämne. Som lärare var han mycket uppskattad. Samtidigt som han var välvillig och tillmötesgående, höll han strängt på disciplinen. De bittra erfarenheter, han själv gjort, hade lärt honom att i sitt förhållande till de unga alltid visa sig rättvis.

E. mottog redan under sin vistelse i Gävle djupa intryck såväl av Peter Wieselgren vid dennes besök där i aug. 1840 som av samvaron med några evangeliskt sinnade sjökaptener. Han skrev in sig i därvarande nykterhetsförening, till vars vice ordförande han valdes, och blev från denna tid en målmedveten och framgångsrik nykterhetskämpe. Som kyrkoherde i Hällestad möttes han av en mängd krävande uppgifter. I socknen härskade mycken fattigdom. En av de främsta orsakerna därtill var det allmänt utbredda brännvinssupandet. Antalet brännvinspannor i församlingen var ej mindre än 220. Krogar funnos överallt, däribland en mitt emot prästgården. På bygatan i kyrkbyn »raglade druckna män, äldre och yngre, ofta mitt på ljusa dagen, i sällskap med byns svin, som bökade upp vägkanterna». I prästgården hade brännvinspannan varit i gång lika flitigt som på andra ställen i församlingen. Kort efter sin ankomst till Hällestad höll E. i kyrkan för sina församlingsbor ett nykterhetstal, som väckte stor uppmärksamhet. Genom spridning av nykterhetsskrifter, genom nya tal från predikstolen och enskilda samtal sökte han föra nykterhetssaken framåt. Medlemsantalet i församlingens nykterhetsförening ökade betydligt. De flesta voro torpare, tjänare, dagkarlar och drängar, men även några bönder tillhörde föreningen. Det årsmöte, som Linköpings stifts nykterhetsförening höll i Hällestad 21 juni 1847, samlade ett större deltagarantal än något av de föregående. Redan kvällen innan mötet började voro grupper av långväga besökande samlade i trakten omkring kyrkan. Även från Närke hade hela karavaner av mötesdeltagare anlänt. Kyrkan kunde ej på långt när rymma den talrika församlingen, som uppskattades till 3 000. De flesta fingo utifrån genom de öppna fönstren och dörrarna åhöra föredragen. Ej mindre än 200 personer antecknade sig under detta möte som medlemmar i Hällestads nykterhetsförening. E:s nykterhetssträvanden omfattade emellertid ej endast hans egen församling. Efter ett föredrag, som han den 8 aug. 1847 höll i Godegårds kyrka, bildades en nykterhetsförening, i vilken omedelbart 97 personer begärde inträde. På stiftsföreningens såväl som på de lokala föreningarnas möten blev han ofta anlitad som talare.

Församlingens folkskoleväsende genomgick under E:s kraftfulla och målmedvetna ledning en genomgripande förändring. Nya skolhus byggdes, och flera nya lärare anställdes. Åt konfirmationsundervisningen ägnade E. mycken omsorg. Vid husförhören kom han i personlig kontakt med sina församlingsbor ej endast under själva förrättningen utan även under den obligatoriska middagsbjudningen, då han fick ett osökt tillfälle att samtala med dem om både andliga och timliga angelägenheter. Genom flitiga resor i socknen, varvid han höll sammankomster i bondstugor, skolhus och på logar eller ute i det fria, sökte han tillmötesgå behovet av andlig föda. Ivrigt arbetade han även för spridandet av biblar samt kristliga skrifter och tidningar.

Till den evangeliskt betonade väckelserörelse, som från omkr. 1850 med allt större styrka utbredde sig inom Hällestad och andra socknar inom Bergslags kontrakt, ställde sig E. förstående och understödde med intresse och värme det frivilliga andliga arbetet. Han insåg till fullo det gagn kyrkan kunde få genom att stå i ett gott förhållande till lekmannaverksamheten. Hans ståndpunkt blev vägledande för andra prästmän inom Linköpings stift och bidrog utan tvivel till att på ett jämförelsevis tidigt stadium framskapa den förståelsefulla inställning till den rosenianska väckelsen, som under 1800-talets senare hälft kom att utgöra ett framträdande drag hos ett betydande antal av stiftets präster.

I kyrkoherden i Risinge församling A. A. Arvedson hade lekmannaverksamheten däremot en avgjord motståndare. Då han funnit, att den hade till följd förakt såväl för prästerna som för den allmänna gudstjänsten och att den visade tendenser att utbreda sig, anmälde han dess ledare i skrivelser till Linköpings domkapitel 19 sept. 1854 och 28 sept. 1855. E. kände sig anklagad av Arvedsons uttalande, att konventikelverksamheten bedrevs »med kontraktsprosten Emanuelssons vetskap och begivande», och gav därför det av honom infordrade utlåtandet samtidigt karaktären av en förklaring. Hans skrivelse utgjorde ett synnerligen starkt försvar för den frivilliga andliga verksamhet, som bedrevs i hans församling. Konventiklarna hade ej inverkat menligt på den allmänna gudstjänsten. Vid gudstjänsterna brukade kyrkan vara till trängsel fylld, och bland åhörarna saknades sällan läsarna. Om det i Risinge kyrka skulle vara brist på åhörare och »de invigde» ej infunno sig vid gudstjänsterna i nämnda kyrka, ansåg E., att skälet därtill borde sökas i något helt annat än i konventiklarna.

Ett besök i Bergslags kontrakt 24 juli–6 aug. 1854 av den baptistiske resetalaren körsnären Peter Ferdinand Hejdenberg väckte mycken oro inom kontraktets församlingar och ledde även till att åtskilliga lä to döpa sig av honom, däribland fjorton enbart i Hällestad. E. varnade både offentligt och enskilt för den baptistiska verksamheten och fann sig föranlåten att anmäla förhållandet till kronolänsman P. J. Pihl och till domkapitlet. Medan Pihl ansåg, att de av Hejdenberg omdöpta borde ställas till ansvar för avfall från den rena evangeliska läran, hyste E. den förhoppningen, att åtminstone de flesta av de avfälliga, när deras sinnens hetta hunnit svalna och han fått passande tillfälle att på ett kärleksfullt sätt förmana dem, skulle återgå till kyrkan. E:s inställning till läseriet inom församlingen hade på grund av baptismens framträdande blivit något kritisk. Under samvaron med de lutherska läsarna blev han emellertid övertygad om att dessa ej bedrevo någon verksamhet, som kunde vara till skada för kyrkan. Han gjorde därför en bestämd åtskillnad mellan de sammankomster, som höllos i baptistiskt syfte, och de möten, som avsett att väcka och underhålla andligt liv i enlighet med den rena evangeliska läran. Vid baptismens framträdande uppstod sålunda här liksom annorstädes i vårt land inom den nyevangeliska väckelsen en djupgående splittring, varigenom väckelsens folk uppdelades i två grupper, å ena sidan en bekännelsetrogen, roseniansk, och å andra sidan en baptistisk.

Under nära 45 år fick E. verka inom sin församling, som blev honom allt kärare. Ogärna lämnade han den, vilket han dock tidvis måste göra, såsom då han som ledamot i prästeståndet bevistade riksdagen eller då han var medlem i kyrkolagskommittén. E. var enkel och flärdfri i sitt uppträdande, ägde ett vinnande sätt och blev snart medelpunkten, då han visade sig i ett sällskap. Med orubblig fasthet kämpade han för det, som han ansåg vara rätt, men hade på samma gång ett varmt hjärta. I 1800-talets rörelser har. han satt djupa spår efter sig. – E. var morfar till författarinnan Elisabeth Beskow (»Runa»; se bd 4, s. 88).

Författare

Nils Rodén.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avliandl.: se G. Marklin, Catalogus disputationum... Lidenianus iterum continuatus, Sect. 1 (1856). – b) prästmötes-avhandl.: se A. Uggla, Prästmötesafhandlingar 1780–1920 (1924). – c) övriga arbeten: Högmesso-predikan hållen uti Sophiae Magdalenae kyrka i Gefle långfredagen 1839. Gefle 1839. 14 s. – Afskeds-sfing till gymnasiiungdomen den 31 mars 1843. Gefle 1843. 4 bl. – Predikan wid nyktershets-mötet i Linköping den 18 sept. 1844. [Rubr.-titel] Linköping 1S45. 11 s. – Tal vid Linköpings stifts bibelsällskaps tjugondeandra allmänna sammankomst den 11 maj 1850. (Berättelse om Linköpings stifts bibelsällskaps 22 :a sammankomst Linköping 1850, s. 85–151). – Äro de ock få, som warda salige? Predikan på söndagen Séxagesima i Catharina kyrka i Stockholm. Sthm 1857. 31 s. – Tal vid Svenska bibel-sällskapets allmänna sammankomst den 4 april 1860. Sthm 1860. 23 s. (Svenska bibelsällskapets årsberättelse. 45). – Predikningar öfwer förra årgången af swenska kyrkans nya högmessotexter. D. 1–2. Sthm 1865, 1866; Förra delen. 1865. 2 bl., 533, (2) s.; Sednare delen. 1866. 2 bl., 499 s.; 2:a uppl. 1875, 1876. – Predikningar öfwer andra årgången af swenska kyrkans nya högmessotexter. D. 1–2. Sthm 1S69. Förra delen. 1869. 2 bl., 530 s. Sednare delen. 1869. 2 bl., 504 s. – Predikan vid Linköpings stifts Bibel- och Missionssällskapers årshögtid den 11 maj 1870. Linköping 1870. 21 s. (Berättelse om Linköpings stifts bibelsällskaps allmänna sammankomst. 37). – Predikningar öfwer swenska kyrkans evangelier. D. 1–2. Sthm 1876, 1877. Förra delen. 1S76. 2 bl., 525 s. Senare delen. 1877. 2 bl., 506 s. – Wid Herrens bord. Skrift- och konfirmationstal l>å embetsbröders begäran utgifne. Sthm 1S83. 2 bl., 275 s. – Minne från konfirmationsdagen. Sthm 1887. 105 s. Flera uppl., den sista 1914. – Samling af predikningar öfwer swenska kyrkans epistlar. Efter författarens död kompletterad af F. Hammarsten. Sthm 1S93. 2 bl., 700 s. – Yttranden och motioner i Prästeståndet, se ståndets protokoll. Även såsom kommittéledamot undertecknat betänkande.

Översatt : Polybii från Mcgalopolis historiska arbeten, öfvers. från grekiskan. D. 1–2. Sthm 18[33–]34. Första delen. 1834. 471 s. Andra delen. 1834. 320 s. (Bibliotek af grekiska och romerska prosaiker i svensk övers., Bd 10: [1–2]). – Sophocles's sorgespel. Sthm 1S34. (4), 143, (1) s. – Plutarchos's jemförande lefvernesbeskrifningar. D. 1–4. Sthm 1842–45. 1. 1842.3 bl., 424 s.; 2.1842. 2 bl., 362, (1) s.; 3. 1843. 428 s.; 4.1S45. 33S s. (Grekiske och romerske prosaiker i svensk öfvers. [Bd 14:1—2, 15]).

Källor och litteratur

Källor: Uppsala domkyrkoförs:s födelsebok 1812, Landsarkivet i Uppsala; Jakobs förses i Stockholm. födelsebok 1823, dödlista för Stockholm 1901 norr, SSA; 1888 års kyrkobok, Hällestads förs :s kyrkoarkiv; brev och skrivelser frun E. till Linköpings domkapitel i domkapitlets arkiv, Landsarkivet i Vadstena; dito till Evangeliska fosterlands-stiftelsen ocli Sv. nykterhetssällskapet i resp. stiftelsens och sällskapets arkiv. – Handl. rör. prestmötet i Linköping den 14, 15 och 16 Augusti 18SS (1S88); V. E [manuelsson], Per Jakob Emanuelsson (Julhälsningar till församlingarna från präster i Linköpings stift 1906); Linköpings stifts herdaminne, 3, utg. av J. A. Westerlund & J. A. Setterdahl (1919); N. Rodén, Herrnhutiska och nyevangeliska väckelserörelser i Linköpings stift intill 1S56 (1941).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per Jacob Emanuelsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16052, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Rodén.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16052
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per Jacob Emanuelsson, urn:sbl:16052, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Rodén.), hämtad 2024-04-23.