Gustaf Adolf Enegren

Född:1784-08-10 – Falu Kristine församling, Dalarnas län
Död:1854-10-29 – Klara församling, Stockholms län

Medaljgravör


Band 13 (1950), sida 496.

Meriter

Enegren, Gustaf Adolf, f. 10 aug. 1784 i Falun (Kristine), d. 29 okt. 1854 i Stockholm (Klara). Föräldrar: kronoinspektoren Johan Enegren och Agneta Sophia Molin. Elev vid Målar- och bildhuggarakademien (Akademien för de fria konsterna) 1800–12; erhöll där 1803 och 1808 3:e medaljen, 1809 2:a medaljen två gånger, 1810 2:a medaljen, 1812 1:a medaljen två gånger och fick tvenne gånger stipendier; fick 1815 av akademien det större skulpturstipendiet; medaljörlärling i Rikets ständers bank 13 okt. 1805; tf. bankomedaljör där 1817, ord. 6 aug. 1818; överförd på interimsstat 1838. Agreé vid Akademien för de fria konsterna 1837.

G. 21 okt. 1815 i Stockholm (Klara) m. Hedvig Charlotta Flodin, f. 21 juli 1791 i Kärnbo sn (Söd.), d.31 okt. 1854 i Stockholm (Klara), dotter av överbrännmästaren vid Gripsholms bränneri Carl Eric Flodin och Aurora Forsia.

Biografi

E:s fader var kronoinspektor vid Tantos bränneri i Stockholm. Själv erhöll E. utom undervisningen vid Konstakademien, där han enligt tidens sed fick att behandla antika ämnen som Priamus vid Achilles' fötter men även sysslade med modellering »efter naturen» och med kopiering efter Hedlingers arbeten, utbildning från 1803 hos bankomedaljören Johan Gabriel Wikman. År 1805 anställdes E. som Wikmans lärling i Rikets ständers bank med lön av denne, vilken lön 1818 något ökades, sedan Wikman erhållit högre arvode för detta ändamål. E. blev s. å. Wikmans efterträdare, sedan han under dennes sjukdom skött sysslan nära ett år. Arbetet vid banken bestod i graverande av de stämplar, som behövdes för »vitstämpling» av bankens sedlar och formulär av olika slag, samt i övervakning av stämplingen. Då under E:s tid de gamla sedeltyperna bibehöllos, blev tillfället till en konstnärlig insats här ytterst begränsat. Ett svårt avbräck för E. betydde den partiella övergången till gravyrtryck 1836. Hans extrainkomster av vitstämpelgravering och stämplingskontroll minskades kraftigt och upphörde helt 1849, då även tillverkningen av skillingvalörer upphörde. E. ansökte vid båda tillfällena om och erhöll även ersättning för de sålunda minskade intäkterna. Ers senare år fördystrades av vacklande hälsa. Han klagar över sin sedan 1837 avtagande synförmåga, som hindrade honom att fortsätta medaljgraveringen, och i riksdagen omvittnade en talare i bondeståndet, att E. genom tjänstgöring i bankens kalla och fuktiga valv blivit så förstörd av gikt, att han icke kunde förflytta sig från ett ställe till ett annat. E. karakteriserades vid samma tillfälle som en av »dessa punktliga arbetsmyror, som icke försummat en stund av sin arbetstid». Det omtalades samtidigt, att E. genom av honom uppfunna förbättringar i sättet för sedelstämplingen tillskyndat banken en ganska betydande vinst.

E:s huvudsakliga konstnärliga insats återfinnes i Svenska akademiens medaljserie, av vars årliga medaljer han utförde 19 stycken för åren 1815 och 1817–34. Därutöver är hans produktion föga omfattande och inskränker sig till tre å fyra personmedaljer och några kungliga minnespenningar. Svenska akademien litade ej fullt på E:s förmåga. Ofta ålades han nämligen att rådgöra med L. Grandel om förlageteckningar och om stampar. År 1835 reagerade Bernhard v. Beskow starkt mot utförandet av akademiens minnespenningar, och man beslöt då att vända sig till en mera »erkänd» konstnär. Det blev C. M. Mellgren, som fick uppdraget. När E. året efter sökte den genom Grandels död lediga medaljörlönen, slogs han även ut av en överlägsen medtävlare, M. Frumerie. Efter dennes död 1853 sökte E. lönen på nytt, men Konstakademien framhöll då med rätta, att E. sedan länge dragit sig tillbaka från all konstnärlig verksamhet. Samtidens avvisande hållning mot E:s konst var utan tvivel rättvis. Bristerna både i tekniskt och artistiskt avseende äro mycket framträdande. E. har icke någon personlig stil, hans modellering är ganska träaktig, och i fråga om den anatomiska korrektheten lämnar den ofta mycket övrigt att önska. På pluskontot kan sättas en viss fasthet i porträttens modellering. Bäst av dessa är medaljporträttet av justitieombudsmannen Casper Ehrenborg (1826). E., hans hustru och dotter föllo offer för koleraepidemien 1854. De avledo med endast ett par dagars mellanrum. – Alla E:s personmedaljer äro beskrivna och avbildade i B. E. Hyckert & V. E. Lilienberg, »Minnespenningar öfver enskilda svenska män och kvinnor» (1–2,1905–15).

Författare

L. Rasmusson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Skrivelser till K. M:t från Akademien för de fria konsterna juli 1837, Ecklesiastikdep:s konseljhandl. 20 juni 1853, RA; Bankofullmäktiges protokoll 17 okt. 1805, 6 aug. 1818, 18 juni ooh 23 juli 1840, 10 maj och 27 sept. 1849, Riksbankens arkiv; Svenska akademiens protokoll 1815–35, särskilt 16 febr. 1835 (hos akademien); Akademiens för de fria konsterna protokoll 1837 (hos akademien) ; Klara förs:s vigselbok 1815 och dödbok 1854, bouppteckningar 28 jan. 1804 efter E :s moder och 29 nov. 1854 efter E., SSA; Kärnbo förs:s födelsebok 1791, Landsarkivet i Uppsala; Kristine förs:s i Falun dopbok 1784, Falu kyrkors arkiv. – Bondeståndets protokoll vid 1850–51 års riksdag, 4, s. 68 f.; Bankoutskottets utlåtande vid 1850–51 års riksdag, n:o 21. – E. Hultmark, Kungl. Akademiens för de' fria konsterna utställningar 1794–1887 (1935) ; L. Looström, Den svenska konstakademien under första århundradet af hennes tillvaro 1735–1835 (1887), s. 447; E. Lundmark, Sergel ocli den svenska medalj-konsten (Konsthistoriska sällskapets publikation, 1921), s. 75, 80 f, 83. – Meddel. av riksbankskamrer Torgny Lindgren.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Adolf Enegren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16081, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. Rasmusson.), hämtad 2019-10-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16081
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Adolf Enegren, urn:sbl:16081, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. Rasmusson.), hämtad 2019-10-13.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se