Meriter

Enman, Hans Ersson, f. 14 jan. 1727 i Larsgården, Envikens sn (Kopp.), d. trol. i början av 1770-talet, möjligen i Kopparbergs sn (Kopp.). Föräldrar: nämnde- och fjärdingsmannen Eric Matsson och Margareta Larsdotter. Dekorationsmålare.

G. omkr. 1750 m. en tjänsteflicka från Nordanrog, Kopparbergs sn.

Biografi

En av Dalarnas förnämsta konstnärer på rumsmålningens område är Hans E:son Enman, en pionjär, som tillhör tiden närmast före 1770-talet, då huvudperioden för bondemåleriet kring Sydsiljan i Dalarna tar sin början. Även om han i väsentliga avseenden skiljer sig från detta måleri, finnas dock åtskilliga drag, som förena honom med detta. Hans originalitet ligger emellertid icke endast i denna motsättning utan framträder också vid en jämförelse med senbarockens måleri i allmänhet och icke minst med Kopparbergslagens mera ståndsmässiga rumsornering.

E. har sin dokumenterade produktion begränsad till 1760-talet och geografiskt inskränkt till födelsesocknen Enviken och till Svärdsjö samt i någon mån till Boda socken, alla i östra Dalarna, varjämte han antagligen målat något i Bjursås, där han en tid var bosatt. Denna östliga geografiska orientering utanför Rättvik-Leksandsmåleriets område antyder en anslutning till södra Hälsingland och Gästrikland, och detta blir ännu tydligare vid en stilistisk jämförelse. Redan på 1630- och 1640-talen existerade ett folkligt bonadsmåleri i kustlandskapen, till en början relativt dämpat och återhållsamt i renässansmässiga former, men tmder det följande seklet, då detta måleri måste ha fört en dold och kanske också relativt blygsam existens, genomgick det en omvandling och i vissa avseenden förnyelse, och framträder i yppigare gestalt på 1740-talet både i Ovanåker i Gästrikland och t. ex. Delsbo, ett par årtionden senare även i Ovansjö och Bollnäs i Hälsingland. Rikast synes denna konsttradition ha fortlevat, förutom i Delsbo, i sydvästra Hälsingland, framför allt i Ovanåker och Alfta, och allt tyder på att E. påverkats härav, ja, möjligen har han i Edsbyn eller Bollnäs fått sin tidigare utbildning. Detta måleri, som i alldeles särskild grad utvecklades som takdekoration på de då i dessa trakter vanliga plana eller avfasade innertaken samt som heltäckande ornering på kalkade eller brädklädda väggar, representerar alltså ett något mera stadsmässigt inslag än de egentliga dalmålningarna.

E. var okänd ända in på 1920-talet, då han upptäcktes och kartlades i samband med kulturinventeringar i de östliga dalabygderna i samarbete mellan de ledande männen i Dalarnas hembygdsförbund, Nordiska museets byundersökningar och den lokala hembygdsforskningen. Endast två hela interiörer ha bevarats av E:s hand. Materialet består för övrigt av ett stort antal målade tak, vartill komma flera kistor och skåp. Några av dessa senare äro daterade på 1750-talet och dokumentera alltså en verksamhet som målare redan då. Interiörerna härröra från 1760 och 1766. Den äldre av dem tillhör Hasgården i Marnäs by, Envikens sn. Det är ett rum i övervåningen till en äldre envånings manbyggnad, som någon gång under 1800-talets förra hälft lyfts upp och placerats som övervåning på ett yngre hus. Dekorationen är anbragt på ett tredingstak och på väggarna, där den delvis utförts direkt på stockarna, delvis på väv. På taklisten löper en inskrift upptagande en serie namn samt »Anno 1760 den 4 julius H. E. S. Nordanrog». De återstående resterna av E:s produktion återfinnas huvudsakligen i Enviken, men ett märkligt material har också påträffats i Svärdsjö, däribland i en byggnad i Nygårds i Lingheds by, Svärdsjö. Det är en fullständig interiör, ett av E. målat rum, som bär inskriften »H. E. S. Enman Nordanrog 1766». Byggnaden har nu flyttats till hembygdsföreningens samlingar. Man vet, att E. omkr. 1750 gifte sig med en tjänsteflicka från Nordanrog i Kopparbergs socken, vilken tjänade i Enviken. E. följde henne tillbaka till hennes hembygd och torde sedan ha förblivit bosatt där. E. har troligen dött i Nordanrog någon gång i början av 1770-talet. Uppgiften har dock ej kunnat kontrolleras (Kopparbergs kyrkoarkiv brann 1775).

E. har inte försökt sig som figurmålare utan helt koncentrerat sig på ornamentala uppgifter i ett slags geometriserad vegetativ stil. I taken dominera vida, yttäckande rosetter, sammansatta av stiliserade lagerkransar och koncentriskt anordnade ringmotiv, grupperade kring stjärn- eller blomcentra. Mellan dem och som list- eller sidofyllningar löpa djärvt upplagda S-formiga rankor. Samma motiv återfinnes ofta på väggarna, men där tillkomma gärna dekorativa inslag av rombformiga, stjärn-, blom- eller urnfyllda mittfält och rektangulära ramanordningar med ett slags bladutfyllning, som stundom för tanken på gyllenläderstapeter eller stofftapeter, stundom på textilier. Färgerna äro starka. Särskilt framträda blågrönt och rött med skarpa konturer mot ljusa bakgrunder. Maneret tillhör i stort barocken, men man urskiljer i detsamma åtskilliga äldre drag. Så t. ex. erinra de genom färgmotsättning skuggade rankorna i viss mån om rankstilen i Vika kyrka, där de gotiska traditionerna förmälts med renässansens. Med skäl kan denne konstnär räknas som en av våra bästa folkliga ruinsdekoratörer.

Författare

Sigurd Erixon.

Källor och litteratur

Källor: Svärdsjö förs:s födelsebok 1727, hos förs. – G. Ankarcrona, Om de gamla dalmålarna (Falu-Kurirens julnr 192G); Sigurd Erixon, Mamässtugan (Fataburen 1929); K. E. Forsslund, Med Dalälven från källorna till havet, 3:4 (1934); K. Linge, Svärdsjö socken med Enviks kanell (1929).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Ersson Enman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16199, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigurd Erixon.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16199
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Ersson Enman, urn:sbl:16199, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sigurd Erixon.), hämtad 2024-04-20.