Meriter

Bäckman, Wilhelm Olof Anders, f. 12 nov. 1824 å komministerbostället Sjövik i Stenberga socken, d. 14 apr. 1911 i Teg i Umeå landsförsamling, begraven å Nordmalings kyrkogård. Föräldrar: komministern i Stenberga, sedermera kyrkoherden i Urshult Karl Gustav Bäckman och Eva Sofia Andersson. Genomgick Växjö skola och gymnasium; student i Uppsala 30 sept. 1845; idkade studier vid universitetet t. o. m. vt. 1849. Innehade fleria gånger under studietiden informatorsanställningar; privatlärare och litteratör i Stockholm; elev vid telegrafverket 16 jan. 1855; assistent vid telegrafstationen i Göteborg 31 jan. 1855; transporterad till Stockholms norra station 23 aug. 1858; förordnad att förestå Råneå station från 10 sept.–15 okt. 1858 samt Haparanda station från 18 okt.–11 nov. 1858; tjänstgjorde därefter som assistent vid Haparanda station; förestod Nederkalix station från 16 sept. 1860; kommissarie och stationsföreståndare i Nederkalix 30 aug. 1862; erhöll tillåtelse att vara agent för livförsäkrings-a.-b. Nordstjernan 1 mars 1872; försatt i konkurs 7 nov. 1881; återinträdde i tjänstgöring 1 febr. 1882; erhöll på begäran transport till Nordmalings station 30 mars 1883 med tillträde 1 juli 1883; erhöll avsked med fyllnadspension 26 juli 1887; bosatte sig i Umeå landsförsamling 1903.

Gift 1) 22 nov. 1862 med Amanda Silfverbrand, f. 11 dec. 1837 i Nederkalix, d. där 25 juli 1869, dotter till gränsbefälhavaren i Haparanda, kaptenen i armén Mattias Ulrik Silfverbrand; 2) 31 mars 1873 med Charlotta Silfverbrand, f. 17 apr. 1846 i Nederkalix, d. 23 nov. 1923 i Nordmaling, den förra hustruns syster.

Biografi

B: s författarskap, som berett honom ett bemärkt och aktat namn inom vår sagolitteratur, faller nästan uteslutande inom hans tidigare mannaålder. Medan han ännu saknade någon fast position i livet och i huvudstaden förde en hård kamp för existensen, livades har både av hågkomsterna från det tidigt förlorade föräldrahemmet och av intryck från Hans Christian Andersen att försöka sig som sagoberättare. Han hade börjat fresta sin litterära förmåga med bl. a. några 1849 och 1850 anonymt utgivna skisser och »blyertsteckningar». Av dessa voro några byggda på sagomotiv, andra, som hämtat sina ämnen från studentlivet, hava i uppställning, ton och stil åtskilligt som erinrar om Strindbergs »Från Fjärdingen och Svartbäcken» (Böök). Men det var först genom de båda samlingarna »Sjöjungfruns sagor», han slog igenom. I företalet till en tillökad upplaga av detta arbete, som han utgav i sin levnadskväll (1892), har han i några personligt kända ord skildrat dess genesis. Han erinrar sinnebildligt om huru han i storstaden kände sig som en ensam, övergiven fågel »i den stora skogen med de många höga träden», och tilläger: »En natt — den föregående dagen hade icke ens givit honom bröd — drömde han sig åter i sitt föräldrahem, sittande som fordom på sin faders knä, lyssnande till dennes berättelser om äventyr. Om morgonen stod drömmen livligt för honom. Han betraktade den som en fingervisning att försöka sig på sagodiktens fantasistråt.» — Så tillkommo »Sjöjungfruns sagor», som enligt en antydan i originalupplagans inledning rönte välvillig uppmuntran av Andersen och även mottogos mycket gynnsamt av publiken. I rask följd utkommo sedan samlingarna »Grönt under snön», »Historier i skymningen», »Stjernblomman» m. fl.

B: s sagor vittna i allmänhet om god fabuleringsförmåga, och även om de icke nå upp till den osökta naivitet, som är förebilden Andersens särskilda gåva, tilltala de dock ofta genom okonstlad naturlighet och täckt behag. De avspegla ock en ljus och förtröstansfull livssyn, bestämd av orubblig tillit till livets goda makter och bärande värden. Själv har B. i det förut citerade företalet från 1892 karakteriserat författarens åskådningar och syften sålunda: »Utilismen skall kanske håna hans religiösa känslor, materialismen hans ideella världsåskådning och socialismen hans politiska ståndpunkt. Det är blott barn och de barnafromma, han tänkt som sin läsekrets. Deras bifall önskade han gärna.» Denna åstundan blev förvisso också uppfylld.

Efter övergången till statstjänst övergav B. sin skönlitterära verksamhet; han »dömde sig till trappist, en den beständiga tystnadens ordensbroder, så länge hans tjänstetid räckte», har han själv förklarat. Först under pensionsålderns otium vaknade ånyo hågen, att dikta. Plikttrogen som tjänsteman, gagnade han som sådan allmänheten även genom utgivandet (1858) av en bland våra första telegrafhandböcker, på samma gång en historisk framställning och en praktisk hjälpreda.

Författare

E. N. Söderberg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Gråsparfvens berättelser för tuppen på tornspiran. Barnsligheter af R—r. Sthm 1849. 12: o 36 s. (Anon.) — För hjertat och tanken. Sagor ur lifvets bok. Upps. 1850. 16: o 48 s. (Anon.) — Blyertsteckningar i plånboken. Strödda skizzer ur studentlifvet af Wolf Biltog. Sthm 1850. 12:o 133, (1) s. (Pseud.) — Sjöjungfruns sagor. 1—2. Sthm 1-850—51. 16: o (5), 62 s.; (5), 105 s. (Anon.) Ny genomsedd och tillök, uppl. Sthm 1892. (7), 190, (2) s. — Barnsagor från Småland. Med 8 lithogr. i tontr. komp. af Kilian Zoll. Sthm 1851. Lit. 8: o 110 s., 8 pl. (Anon.) Ny uppl. Sthm 1878. Lit. 8: o 112 s., 8 pl. (Anon.) — I fyllan och villan. Tolf romanser till Johanna på »Tre stjernor» af Juvenalis. Sthm 1851. 12: o 28 sid. (Pseud.) — Vildblommor. Af förf. till »Sjöjungfruns sagor». Sthm 1851. 16: o 78, (l)'s. (Anon.) — Wernamo marknad. Sthm 1851. 12: o 12 s., 1 V4 bl. fol. med fig. 2: a uppl. Sthm 1860. (Nya skuggspel, N:o 4.) (Anon.) — Eremiten Görans frestelse. Hist. skuggspel i en akt. Sthm 1851. 12: o 14 s., I1/* bl. fig. 2: a uppl. Sthm 1860. (Nya skuggspel, N:o 5.) (Anon.) — Familjen Gna-tenberg. Lustigt skuggspel i en akt. Sthm 1851. 12: o 16 s., bl. fig. 2:a uppl. Sthm 1860. (Nya skuggspel, N:o 6.) (Anon.) — En liten barnbok. Af förf. till »Sjöjungfruns sagor». Sthm 1852. 16: o 80 s., 6 pl. Ny uppl. Sthm [tr. Köping] 1876. 12: o 84 s., 6 pl. (Anon.) — Grönt under snön. Sago-skizzer af förf. till »Sjöjungfruns sagor». Med illustr. af T. Höckert och G. Wahlbom. Sthm 1853. 16: o VIII, 151 s. (Anon.) — Den lyckliga jagten eller fröken Laura hos fru Ettertagg. Skuggspel i en akt. Sthm 1853. 12: o 10, (2) s, (Anon.) — Historier i skymningen, berättade för barn af förf. till »Sjöjungfruns sagor». Sthm 1854. 64 s., 3 pl. (Anon.) — Julafton. Sånger, berättelser och sagor för barn, af förf. till »Sjöjungfruns sagor». Sthm 1854. 16: o 90, (2) s., 3 pl. (Anon.) — Stormfoglarna. Krigiska sånger. Flock 1—2. Sthm 1854. 12: o 21, (1) s.; 24 s. (Anon.) — Sagans blomster saml. af förf. till »Sjöjungfruns sagor». 1*. Gtbg 1855. 16: o (3), 176 s. (Anon.) — Stjernblom-man. Sagor och berättelser för barn och ungdom. Sv. orig. Gtbg 1855. 35 s., 2 pl. (Anon.) — Röda rosor och gröna blad. Gtbg 1855. 16: o 87 s., 3 pl. (Anon.) — De gamles sagor, berättade för ungdom af förf. till »Sjöjungfruns sagor». Sthm 1855. 135 s., 8 pl. (Anon.) — En sagokrans af förf. till »Sjöjungfruns sagor». Med 15 illustr. af Gustaf Wahlbom. Sthm 1855. 16: o 98 s. (Anon.) Ny uppl. Sthm 1866. 16: o 75 s. (Anon.) — Jätten i Skinnar-viksbergen. Sthm 1855. 16: o 8 s., 1 bl. fig. Ny uppl. Sthm 1875. (Nya skuggspel, N:o 1.) (Anon.) — Sjöröfvaren Hisnaldino eller hafvets förskräckelse. Sthm 1855. 16: o 8 s., 2 bl. fig. Ny uppl. Sthm 1875. (Nya skuggspel, N:o 2.) (Anon.) — Hofpoeten. Scenisk monolog att uppföra eller deklamera i sällskapskretsar (Nisse, Sthm 1856, 16: o, s. 16—24; anon.). — Prolog, uppläst vid militärkonserten i Göteborg d. 18 febr. 1857, till förmån för de nödlidande i Finland. Gtbg 1857. 8 s. (Anon.) ¦— Murgrönan. Sagor och berättelser för barn och ungdom. Gtbg 1857. (3), 68 s., 2 pl. (Anon.) — Sagor om Nordens gudar, efter Adam Oehlenschläger. D. .1-—2. Sthm 1857. 160, 133 s., 12 pi. (Skandinaviska forntidsminnen, 1.) — Sagor om völsungar och gjukungar. Sthm 1858. 266 s., 4pl. (Skandinaviska forntidsminnen, 2.) — Telegraf-handbok, innehållande: öfversigt af telegrafväsendets historia; det svenska telegrafverkets styrelse och utsträckning; portobestämmelser; telegramformulär m. m. till allmänhetens tjenst utg. Gtbg 1858. 16: o 32 s., 1 tab. ¦— Julgranen. Sagor för barn af förf. till »Sjöjungfruns sagor», »Stjernblomman», »Murgrönan» m. fl. Sthm 1859. 16: o. Med 4 pl. — Gamla historier för folket. Ånyo berättade af förf. till »Sjöjungfruns sagor». [Sami. 1—2.] Sthm 1861—62. 16: o 32 s.; 32 s. (Anon.) (Öre-skrifter för folkläsning, N:o 8, 10.)

Översatt: H. C. Andersen, I Sverige. Öfvers. från danskan af förf. till »Sjöjungfruns sagor». Sthm 1851. (8), 165 s. (Anon.1 (Europeiska följetongen, 1851, N:o 25-27.)

Källor och litteratur

Källor: Personliga meddelanden av kontraktsprosten O. Ahnlund, Umeå landsförsaml., och kyrkoherden Alfr. Nygren, Nordmaling; Smålands nations i Uppsala album; Matrikel öfwer K. telegraf werkets embets- och tjänstemän, 1, Telegrafstyrelsens arkiv. — Nekrologer i Umebladet och Stockholmspressen 1911; F. Böök, Sveriges moderna litteratur (19211.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Wilhelm O A Bäckman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16262, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. N. Söderberg.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16262
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Wilhelm O A Bäckman, urn:sbl:16262, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. N. Söderberg.), hämtad 2024-04-19.