Meriter

Böckman, Martin, d. 24 juni 1702 i London. Deltog i Karl X Gustavs krig och avancerade därunder från korpral till kapten; överflyttade till England och ingick där vid konungens livgarde till häst aug. 1660; firemaster vid engelska flottan 6 juni 1661; erhöll avsked ur engelsk tjänst maj 1663 och inträdde i spansk tjänst s. å.; fånge i Towern nov. 1663—1666; åter i engelsk tjänst 1667; third engineer of Great Britain 19 okt. 1670; major i armén 1678; second engineer 7 febr. 1681; knight 20 mars 1685; kapten vid lord Dartmouths fysiljärregemente 11 juni 1685; chief engineer 23 dec. 1685; comptroller of fireworkes 11 aug. 1688; överste vid artilleriet 28 febr. 1692.

Gift med Elisabeth, d. 1677 (begravd 12 dec), dotter till uppsyningsmannen över kronjuvelerna Talbot Edwards.

Biografi

Sedan B. under Karl X Gustavs polska, ryska och danska krig tjänat under M. G. De la Gardies, Lars Kaggs, Robert Douglas' och S. G. Helmfelts befäl samt kommenderat ett kompani i pfalzgreven Philip von Sultzbachs livregemente till häst, begav han sig efter fredsslutet och arméernas avdankning 1660 till England för att söka »experiens» och kom att stanna där under största delen av sitt återstående liv. Under åberopande av att en broder till honom deltagit i den engelska revolutionens strider på det kungliga partiets sida, begärde B. hos konung Karl II anställning som »royal engineer», vilken också beviljades honom. Såsom »fyrverkare» åtföljde han engelska flottan på dess expedition till Algier (1661) och därefter till Tanger, som togs i besittning av England såsom Karl II :s portugisiska gemåls hemgift (1662); här utförde B. en del värdefulla kartografiska och fortifikatoriska arbeten. Då hans regemente under tiden indragits, lämnade han England och gick i spansk tjänst (1663). I Spanien invecklades han i en intrig, som gick ut på att spela Tanger över i Barbareskstatemas våld, men han synes snart ha ångrat sin medverkan i denna plan och återvände till England (1663), där han sökte vinna belöning genom att röja anslaget mot Tanger. I England råkade emellertid B. ut för olycksödet att inspärras i Towern; orsaken framgår icke tydligt av tillgängliga källor men uppges av B. ha varit »falska och vrånga informationer samt publique revanche» från holländsk sida. I Towern fick B. tillbringa nära tre år. Därifrån avlät han upprepade gånger böneskrifter till svenska regeringen med anhållan om dess intervention; för att slå an medsände han en förteckning på böcker i matematik, artillerivetenskap, kartografi m. m., som han uppgav sig ha under arbete och ämnade förära den unge Karl XI vid hans kröning. Tack vare den svenska regeringens genom residenten J. Leijonbergh förmedlade rekommendation blev B. äntligen lösgiven, och han begav sig då till Stadc i Svenska Bremen. Härifrån skrev han till svenska regeringen ett brev (27 maj 1667), vari han sade sig ha utfunnit ett ofelbart medel, varigenom man skulle kunna »totaliter ruinera all den turkiska eller piratiska flottan uti Alger, Tunis och Tripolis i deras egna hamnar», samt utbad sig regeringens rekommendation hos potentater och republiker, som kunde ha något intresse av detta projekt. Samtidigt skaffade sig B. emellertid möjlighet att återvända till England genom erbjudandet av ett medel att antända fartyg, vilket han föreslog till användning vid Thamesmynningens försvar mot holländarna under kriget 1667. Anbudet mottogs, och sedan avancerade B. i engelska kronans tjänst, ända tills han blev »över-fyrverkare» vid flottan 1688; tre år förut hade han erhållit engelskt adelskap. Under denna långa verksamhet utförde B. varjehanda befästningsarbeten (vid Portsmouth, Hull, Newcastle, i Skottland, pä ön Wight osv.) och deltog i flera sjöexpeditioner, bl. a. mot holländarna (1673) och till Tanger (1683), där han gav råd angående de nyanlagda befästningarnas raserande. I sjökriget mellan England och Frankrike på 1690-talet tog B. en verksam del och bevistade bl. a. expeditioner till Irland (1691) och till franska kusten (1692 och 1694); vid en av dessa användes av B. konstruerade bombfartyg, som sköto fiendens fartyg i sank. B: s död betecknades av de militära myndigheterna som en stor förlust, och det dröjde nio år, innan man fann en efterträdare åt honom.

Författare

G. Jacobson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: B:s inlagor till svenska regeringen 1664, biographica, och en inlaga 1667, Bremensia, RA; biografi över B. av R. H. Vetch i Dictionary of national biography, Suppl., 1 (1901), där B. dock oriktigt kallas »Beckman».

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Martin Böckman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16279, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16279
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Martin Böckman, urn:sbl:16279, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-16.