Meriter

3. Birger Carlberg, den föregåendes broder, f. 23 mars 1640 i Karlstad, j juli 1683 i Göteborg. Genomgick Karlstads skola; student i Uppsala 10 sept. 1656; disp. 11 juni 1664 (Dissertatio theologica de sacra; scripturae integritate et sufficientia; pres. J. Edenius); företog en utrikes studieresa; prästvigd 1669. Hovpredikant hos rikskanslern M. G. De la Gardie 1669; adjungerad kyrkoherde i Kristinehamn (med rätt att efter innehavarens död erhålla kyrkoherdebefattningen) 29 apr. 1670; kyrkoherde i Ölmehärad 18 nov. 1671; företog 1673 en utrikes studieresa, varunder han disp. i Giessen 1674 (Qusestiones metaphysico-physico-ethico-politi-corum decas; pres. Joh. Weissen) och blev fil. magister i Giessen 1674; tillträdde kyrkoherdebefattningen i Kristinehamn vid företrädarens död 1675; erhöll rätt att även behålla kyrkoherdebefattningen i Ölmehärad 28 febr. 1676; orator vid prästmötet i Karlstad 1676; dömd till döden 1682, vilket straff genom nåd lindrades till förlust av ära och ämbete samt 2,000 dir smt:s böter; restituerad efter döden.

Gift 1) 6 juli 1676 med Anna Gudmundsdotter Nordberg, dotter till kyrkoherden i Gillberga Gudmund Norsenius och Elisabet Flygge; 2) 1680 med Birgitta Henriksdotter Schröder, d. 1717 femtiosju år gammal (begraven 4 aug.), dotter till kronofogden i Östersysslet Henrik Johansson Schröder och sedermera omgift först med kyrkoherden i Slöinge Andreas Schröder (d. 1708) och sist med kyrkoherden i Tossene Olof Kilander (d. 1746).

Biografi

Efter långvariga studier i Uppsala begynte C. 1669 sin prästerliga bana som hovpredikant hos M. G. De la Gardie men erhöll genom dennes bemedling efter mindre än. ett år anställning i hem- bygden. Staden Kristinehamns förste kyrkoherde Stefan Muraeus, .som i sin krafts dagar gjort sig känd som författare och översättare, var nu på grund av ålder och skröplighet ur stånd att sköta sin tjänst, och genom K. brev 29 apr. 1670 förordnades C. till vik. kyrkoherde under Murasus' livstid och ordinarie efter ians död; superintendenten skulle dock »så anordna, att Murasus iinge sitt nödige underhåll, ehuru C. lärer mest få förestå ämbetet», en befallning, som (15 apr. 1671) verkställdes på så sätt, att de till tjänsten hörande boställslägenheterna delades mellan de båda prästerna. Enligt en ofta anförd berättelse skall den gamle Muraeus hava till den grad förbittrats över att han undanträngts från sin tjänst, att han inne i kyrkan högljutt och gråtande ropat till C, då denne stigit upp på predikstolen: »Herren banne dig, du yngling !» Det olycksöde, som sedan drabbade C., skulle härleda sig ur denna förbannelse! Berättelsen är föga trovärdig, och om någon verklighet ligger till grund för den, är det dock visst, att C. intet haft att förebrå sig med avseende på denna befordran. Församlingens tillgivenhet vann han i hög grad. Med utkomsten var del emellertid knappt, och C. var tydligen hänvisad till understöd av sin förmögne fader, även sedan han med sin befattning i Kristinehamn fått, efter församlingens kallelse, förena kyrkoherdebeställningen i den fattiga grannsocknen Ölmehärad, Under omkring två år var C. tjänstledig för studier i utlandet; säkerligen var det den äldre brodern Johan, som drog honom till Giessen, där han förvärvade magistergraden. Hans frånvaro hade icke avlägsnat församlingsbornas hjärtan från honom. Efter Muraeæus' död 1675 ingåvo borgmästare och råd »med samtlige gemene man» i Kristinehamn en ansökan till K. M: t, att staden och Ölmehärad måtte förenas till ett pastorat och C. förordnas till dess kyrkoherde; och de betygade därvid med tacksamhet, att C. »allt som en ärlig prästman förrättat haver, alltid låtit sig vårda om församlingens välfärd, så att med alla saker ordentligt och skickligt tillgått, lämnande sina åhörare .genom sitt gudelige, rolige och renlige leverne goda exempel». K. M: t fastställde också församlingarnas sammanslagning och konfirmerade C. i kyrkoherdebefattningen. Hans »lärdom, märkliga gåvor och berömlige förhållande samt i predikoämbetet erviste gode kapa-¦citet och skicklighet» syntes öppna en ljus och framgångsrik kyrklig bana för honom, då en arvsprocess, i vilken han obetänksamt inlät sig, störtade honom i olycka.

C. var två gånger gift. Hans första hustru härstammade på mödernet från den värmländska köpmanssläkten Flygge; hennes morbror var den förmögne generalinspektören över småtullarna Krispin Flygge. Denne dog barnlös 19 juli 1673, men sju månader senare födde hans änka, Sigrid Ekehielm, en son. Om detta bara väckte 1681 Flygges släktingar, bland dem C, rättegång, påstående, att det var understucket och köpt av en änka. Det lider intet tvivel, att C. var övertygad om beskyllningens rättmätighet; medan målet pågick, lär Karl XI en gång ha yttrat till C.: »Vi have nåd förr eder, Carlberg; drag eder ut ur denna process», varpå denne skall ha svarat: »Jag begär i denna sak ingen nåd utan rätt.» Den äreröriga anklagelsen var emellertid i fullständig saknad av lagligt, gällande bevisning, och domen föll 1682 till förmån för Sigrid Ekehielm. Två av motparterna, borgmästaren i Kristinehamn Olof Persson och C, dömdes från äran och livet. Dödsstraffet efterskänktes, men förlusten av ära och ämbete kvarstod, och C. dömdes dessutom att böta 2,000 dlr smt. Hos det vid riksdagen 1682 församlade prästerskapet anhöll då C. om dess förbön för hans rehabilitering och befrielse från de höga böterna; men ehuru man där var överens att söka hjälpa honom till rätta, ansåg man »det. vara för hastigt på domen», och någon framställning kom icke till stånd. Sin ära återvann han icke i livet. Efter benådningen sökte och fann C. en fristad hos sin broder Johan, då domprost i Göteborg, vilken i broderlig kärlek och medkänsla tog sig an honom. Men han var då redan en dödsmärkt man, olyckan och sorgen hade brutit ned honom, och innan ett år gått avled han i juli 1683. Brodern har vittnat, att han »ju närmare det åt döden led, uti dess. större frimodighet och förtroende saligen insomnade». Den dom, som vilade på honom, gjorde emellertid, att han icke kunde »ärligen och på behörigt sätt till graven befordrad vara». Det har hittills uppgivits, att han »genom några höga herrars bemedling» redan, under livstiden fått äran åter, ehuru det K. brevet därom icke anlänt, till Göteborg förrän efter hans död. Så var emellertid ej förhållandet. Det var brodern som, understödd av Erik Lindschöld, hos konungen muntligt och skriftligt bönföll om restitutionen, så att han kunde »sin salig broder så hederligen begrava som en kristlig och broderlig kärlek krävandes varder»; och först sedan den dödes lik »över år och dag stått ovan jord», utföll den K. resolutionen, som berättigade» dess döda lekamen med åter erhållen ära uti jorden att lägga». I örgryte kyrka jordfästes han i aug. 1684 av sin broder, som därvid använde ordalagen: »Av jord är du, min ärlige broder, kommen; till jord skall du, min ärlige broder, bliva igen; Jesus Kristus skall dig, min ärlige broder, uppväcka på den yttersta dagen.»

C:s livsöde är tragiskt; men det är hans olycksöde, vi hava att tacka för vår inhemska psalmdiktnings märkligaste »maleficank visa». Det är psalmen »Then wederwärdighet, som mig eländan trycker», vilken C. författade i ruelsen över vad han förbrutit och grämelsen över att hans liv förfelats och vilken, sannolikt med en lätt bearbetning av J. Arrhenius, fick plats i 1695 års psalmbok (n:o 293) och sedan upptagits i 1819 års (n:o 238). Den bär den personliga, innerliga ton, som kännetecknar äkta lyrik, och C har genom den vunnit en plats i vår litterära historia; han är i själva verket den förste kände värmlänning, som förtjänar namnet skald. Men hans psalm är också genom den mäktiga förtröstan, i vilken den mitt i all förnedring och ångest klingar ut, ett vittnesbörd om det fasta och livsbärande i dåtidens fromhet.

Författare

Rurik Holm.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckt skrift: Psalmen N:o 293 i 1695 års (N:o 238 i 1819 års) psalmbok (»Den wederwärdighet, som mig eländan trycker»). — C. har dessutom responderat å två avhandlingar, Upps. 1664 och Giessen 1674, se texten.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., prästeståndets prot. 1682, biographica, De la Gardieska arkivet och acta ecclesiastica, allt i RA; DelaGardieska archivet utg af P. Wieselgren, 3, 6 (1832, 35); Uppsala universitets matrikel, 1 (1900 r-11); Handlingar om riksdagen 1682, utg. af J. H. Liden (1788); Biogr. lexikon, 3 (1875); E. Fernow, Beskrifning öfwer Wärmeland (1773—79); L. A Hogmarck, Psalmopceographia (1736); E. Liedgren, Svensk psalm och andlig visa (1926); L. Lamgren, Ur en värmländsk psalmförfattares lif (1907): A. Westén, Sv. kongl. hof-clericiets historia, 2 (1801).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Birger Carlberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16380, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rurik Holm.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16380
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Birger Carlberg, urn:sbl:16380, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rurik Holm.), hämtad 2024-04-19.