Meriter

1. Axel Gabriel Carlson, f. 23 juli 1804 i Slöta, d. 20 mars 1888 i Skövde. Föräldrar: kyrkoherden i Slöta, kontraktsprosten Benedictus Johan Carlson och Kristina Billberg. Genomgick Skara trivialskola och gymnasium; student i Lund 26 jan. 1822; disp. 10 mars 1824 (Ad sacri hebrseorum codicis et alcorani locos, qui de consecratione prophetarum agunt, commentationes, P. 2; pres. H. Reuterdahl); student i Uppsala 1 febr. 1827; med. kand. 18 maj 1831; disp. 24 apr. 1833 (De bronchitide acuta; pres. I. Hwasser); med. lic. 25 maj 1833; kirurgie magister 5 dec. 1833; med. doktor 15 juni 1835; undergick ämbetsprov 27 maj 1839. Stipendiat i fältläkarkåren 8 dec. 1828; underläkare vid garnisonssjukhuset lfebr.— 31 juli 1829 samt sedermera extra läkare därstädes vid olika tillfällen under åren 1833—jan. 1834; uppbörds- och karantänsläkare vid Slitö 31 maj—24 sept. 1831; pensionär i fältläkarkåren 24 okt. 1831; tf. underkirurg vid serafimerlasarettet 1 juli—11 okt. 1832; ledamot av Svenska läkarsällskapet 1833 (ordförande 7 okt. 1845— 6 okt. 1846); tf. bataljonsläkare vid Älvsborgs regemente 30 mars 1833; sjukhusläkare vid garnisonssjukhuset 27 jan. 1834—27 dec. 1835; fattigläkare i Kungsholmens församling 1 juli 1834—27 dec. 1835; sjukhus- och distriktsläkare i Stockholm under koleraepidemien 1834; ledamot av direktionen över Murbeckska inrättningen för fattiga flickors uppfostran 23 apr. 1836—29 okt. 1869; tf. fabriksfattigläkare i Stockholm 1 juli 1836; fabriksfattigläkare därstädes 16 mars 1837—1842; medarbetare i tidskriften Hygiea 1839 —59; överläkare vid Stockholms stads och läns kurhus 6 dec. 1842 —1856; föreläste å kanslihuset över de veneriska sjukdomarna okt. 1843—apr. 1844 och okt.—nov. 1844; ledamot av överstyrelsen för Stockholms stads brandstodsbolag 10 jan. 1844—1 apr. 1871; företog en studieresa till Danmark, Tyskland, England, Belgien och Frankrike maj—sept. 1844; läkare för tullbetjäningen i Stockholm 1845—57; v. ombudsman och fiskal i sundhetskollegiet 13 juli 1846; tf. ombudsman och fiskal därstädes 20 nov. 1848—30 apr. 1849; ledamot av överstyrelsen för Stockholms stads brandförsäkringskontor 1851 —59 och 1861—73 och var därunder bl. a. ledamot av dess stadgekommitté apr.—30 dec. 1856; överläkare vid kolera sjukhuset i Storkyrkoförsamlingen 1853; ledamot av Stockholms stads sockenstämmonämnd för åren 1854 —59 och av kommittén angående förbättrad själavård i Stockholm 13 juni 1856—dec. 1860; sekreterare i medicinska och hygieniska sektionerna vid skandinaviska naturfor-skarmötet i Kristiania 1856 j en av de svenska kommittérade för 1858 års skandinaviska naturforskarmöte i Köpen- hamn 1856; förste stadsläkare i Stockholm 27 okt. 1857; ledamot av Stockholms stads nämnd 1857—64 och av direktionen över Strandbergska läkarinrättningen för fattiga ståndspersoner 1857; med bibehållande av stadsläkarbefattningen tf. medicinalråd i sundhetskollegiet 24 sept. 1858—1865 (entledigad 24 febr.); ordförande i kommittén angående sundhetsförhållandenas ordnande 29 okt. 1858— 17 juni 1859; ledamot av direktionen över Stockholms allmänna barnhus 1858—65 och av direktionen över allmänna barnbördshuset 1858—65; ordförande i kommittén angående förbättrad gaturenhållning i Stockholm m. m. 11 mars 1861; ledamot av kommittén angående Stockholms stads byggnadsordning 1863; stadsfullmäktig i Stockholm 1863—68 och var därunder bl. a. ledamot av beredningsutskottet 1863—65 och av sundhetsnämnden 1863—66; erhöll avsked från förste stadsläkarbefattningen 31 dec. 1869. — Var dessutom ledamot av direktionen över prins Carls inrättning för fattiga och vanvårdade barn, av direktionen för gymnastiskt-orto-pediska institutet, av kommittéer angående Stockholms allmänna arbetshus, angående bolagsregler för Stockholms gaslysnings-a.-b., angående fattigsjukvården i Stockholm och angående ett vattenled-ningsföfslag för Stockholm, av Storkyrkoförsamlingens skolstyrelse samt av kommittén angående avlöning åt Storkyrkoförsamlingens präster. —¦ Ägde fastigheterna Cybele 6—7, Vattuormen 5, Stormhatten 8, Ormen mindre (Maria) 1, 8 samt Järngraven övre 10, alla i Stockholm; bosatte sig i Mariefred hösten 1870, på Eriksberg i Kvillinge socken våren 1872 och i Skövde 1876. RNO 1854; RDDO 1858; med. jubeldoktor i Uppsala 31 maj 1885; var dessutom ledamot av utländskt lärt sällskap.

Gift 1) 3 nov. 1838 med Rosina Lovisa Westin, f. 5 jan. 1823, d. 22 dec. 1862, dotter till garvareåldermannen i Stockholm Johan Westin Jakobsson; 2) 28 sept. 1865—23 apr. 1873 med författarinnan Emma Elisabet De la Grange (Malin K.), f. 11 mars 1823, d. 9 nov. 1893, dotter till direktören och konsuln Gabriel De la Grange i Stockholm och änka efter stadsnotarien Abraham Herman Linck i Malmö.

Biografi

G. var en man med vittomfattande intressen. Han ägnade sig med kraft åt den direkta sjukvården dels som mycket anlitad privatpraktiker i Stockholm, dels som mångårig överläkare vid Stockholms stads och läns kurhus. Med den allmänna hälsovården kom han i kontakt i sistnämnda egenskap och än mer, sedan han blivit förste stadsläkare i Stockholm och samtidigt medicinalråd. Den röda tråd, som går igenom C: s verksamhet, är tvinnad av människokärlek, vetenskapligt intresse och humanitära strävanden. Intresserad medlem av Svenska läkaresällskapet och av dess tidskrifts redaktionskommitté, framdrog han gärna inför sällskapet de frågor av mera allmänt intresse, med vilka han genom sin ämbetsutövning kom i kontakt, och den bästa och pregnantaste bilden av C. får man i detta sällskaps protokoll. Han meddelade här under ett flertal år årsberättelserna från kurhuset, han tog vid olika tillfällen upp frågan om de medicinska studierna, pläderade för barnsjukdomarnas införande som särskilt läroämne och framhöll vikten ur sjukvårds- och undervisningssynpunkt av upprättandet av ett barnsjukhus i Stockholm. De ord, med vilka han beskriver det elände, som vid denna tid rådde i de fattiga hemmen i huvudstaden, de sjuka barnens olyckliga öde och den vanvård, varför de utsattes, vibrera av en människoväns brinnande nitälskan. C: s agitation föranledde en större donation av doktor P. Elmstedt (1848) som grundplåt till ett barnsjukhus, den blivande »Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn». Som specialist på de veneriska sjukdomarnas område hade C. nogsamt tillfälle att iakttaga de härjningar, dessa sjukdomar anställde, och den upprörande osedlighet och bristande vaksamhet från samhällets sida, som möjliggjorde överhandtagandet av särskilt den farligaste av dessa sjukdomar, syfilis. Härtill bidrog också den då för tiden ofullständiga och alltför kortvariga behandlingen av denna sjukdom, varjämte den ännu icke distinkt kunde begränsas från en annan mindre farlig venerisk sjukdom och icke heller alltid från andra icke veneriska sjukdomar. Inför den härjande och sig utbredande sjukdomen föreslog C. vad vi skulle tycka förtvivlade medel, förstärkt sundhetspolis, kasernering av de prostituerade i s. k. bordeller, obligatorisk sundhetsbesiktning varje vecka av alla på krogar ocb kaffehus samt i hotell som uppasserskor anställda kvinnor, liknande besiktning av alla sjömän på ankommande fartyg, innan de fingo komma i beröring med land, tvångsinläggning av smittofarliga sjuka på sjukhus. Kurhusets direktion lade dock dessa C:s förslag till handlingarna såsom icke ägande stöd i gällande lag. En hans framtidstanke, som först i våra dagar fått tillämpning, var att även de veneriskt sjuka skulle vårdas på de vanliga sjukhusen för att förtaga skammen att ligga på »kurhus» och därför göra dem mera villiga att låta sig vårdas.

En svårighet, som i dessa tider mötte alla försök att sanera det verkligen sjuka svenska samhället, var fattigdomen; det fanns aldrig tillräckliga medel. Därtill sällade sig alkoholismen, som var i ohygglig grad vanlig inom alla klasser, om än i sin mest avskräckande och råaste form främst inom de lägre, och som alltid i förbund härmed lättsinnet och vårdslösheten i de sexuella förhållandena. Stockholm var under C: s stadsläkartid en av de osundaste städer, vilket f. ö. gällde även många andra svenska städer. Dödligheten i Stockholm uppgick till 45 promille och år, och särskilt var dödligheten bland de späda barnen förskräckande hög. Staden var osnygg, utan kloakväsen och utan vattenledning, slaskvatten kastades ut i de öppna rännstenarna, som kantade gatan. Så kom koleran som den store sundhetsinspektören år efter år på slutet av 1850-talet och första hälften av 1860-talet och ruskade upp sinnena. Mycken möda och omsorg måste C. ägna åt organiserandet av sjukvården vid dessa ovälkomna påhälsningar. Med planläggandet och det delvisa utförandet av stadens vattenledning, varom C. inlade stor förtjänst, inleddes en förbättring i tillståndet, som sedan alltjämt fortgått. Stockholm är nu en av de sundaste större städer med en dödlighet mindre än en tredjedel av den, mot vilken C. kämpade. — Nämnas bör ock, att C. under den tid, han var fabriksfattigläkare, organiserade ett nytt sjukhus för arbetare med 34 sängar samt att han 1839 väckte förslag om inrättande av en enskild pensionsinrättning för svenska läkare, vilken också år 1845 kom till stånd, ehuru den tio år senare förvandlades till en läkare-nödhjälpsfond. Till förslagets förverkligande bidrog den bekante läkaren Kr. Carlander med en donation för att visa sin tacksamhet iör den omvårdnad, han på ålderdomen åtnjutit av C. För hygienen visade C. ytterligare sitt intresse genom förslag om hållande av en hygienisk kongress för de tre nordiska länderna, vilken ock kom till stånd i Köpenhamn 1858, där C. deltog som delegerad. Då C. tagit avsked från förste stadsläkartjänsten, avflyttade han från Stockholm, och hans förr så livliga stämma, som hörts vid varje diskussion om samhällsviktiga och stundom om mindre viktiga frågor inom Svenska läkaresällskapet, tystnade där på en gång. Han tillbragte de återstående nitton åren av sitt liv på landet eller i småstaden, sist i Skövde, där han avled. C. var en ståtlig man med livligt temperament, glatt och vänligt sätt och intresse icke endast för sitt kall utan också för allt allmänmänskligt.

Författare

C. D. Josephson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Diss. acad. de bronchitide acuta. Upps. 1833. 4: o 10 s. (Prass. I. Hwasser.) — Förslag till en pensions-inrättning för läkare (Hygiea, Bd 1, 1839, s. 96—97). — Om utrikes examinerade läkares legitimerande inför Kongl. sundhets-collegium (ibid., s. 445—447). — Redogörelse för de prof som en utländsk läkare måste underkasta sig i andra länder, för att derstädes få rättighet att läkekonsten utöfva (ibid., Bd 2, 1840, s. 462—467). — Reflexioner öfver sinnessjuka, i anledning af en i sådant fall utfärdad läkareattest (ibid., s. 554—560). — [Om läkares legitimation i Sverige] (ibid., s. 594—597). — Underd. berättelse om läns-lazaretterna, kurhusen och hospitalerna i riket.. . af C. J. Ekströmer; rec. (ibid., Bd 3, 1841, s. 117—127). — Peritonitis chro-nica, sjukdomshistoria och obduclionsberättelse (ibid., Bd 4, 1842, s. 58—73).

— Förslag till förbättrade anstalter för armeens sjukvård i fält; på Kongl. Maj: ts befallning till trycket befordradt. Sthm 1842, ... samt dertill hörande noter, ... rec. (ibid., s. 427—436, 465—477, 521—533; även särsk. utg. Sthm 1842. 34 s.). — Redogörelse för sjukvården å Stockholms stads kurhus för år 1843 ... 1847 (ibid., Bd 6, 1844, s. 572—584; Bd 7, 1845, s. 413—423; Bd 8, 1846, s. 448—456; Bd 9, 1847, s. 470—476; Bd 10, 1848, s. 271—275).

— Redogörelse för sjukvården å Stockholms läns sjukhus ... (ibid., Bd 6, s. 584—587; Bd 7, s. 423—425; Bd 8, s. 456—458; Bd 9, s. 477—478; Bd 10, s. 27 5—277). — Verkan af granatäppleträdets färska rotbark mot bandmask (ibid., Bd 7, 1845, s. 750—754). — Recensioner m. m. i Hygiea (1840—43, 1848, 1869) samt föredrag och yttranden i Sv. läkaresällskapet (stundom referat i tidningar, bl. a. Aftonbladet 9 okt. 1846).

Utgivit: Förteckning på svenske läkare i riket år 1849. Sthm 1849. 12: o 32 s.

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 27 okt. 1857 (meritförteckn.), RA; Sv. läkaresällskapets prot., sällskapets arkiv. — C:s ovannämnda arbeten; nekrolog i Stockholms dagblad 22 mars 1888; J. A. Almquist, Stockholms stads brandförsäkringskontor 1746—1921 (1921); A. J. Bruzelius, Sv. läkare-matrikel, 1 (1886), 3 (1901); F. Lennmalm, Sv. läkaresällskapets historia 1808—1908 (1908). — Se i övrigt ang. C: s andra hustru Emma Elisabet De la Grange: Idun, 17 dec. 1893.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel Gabriel Carlson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16424, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. D. Josephson.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16424
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel Gabriel Carlson, urn:sbl:16424, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. D. Josephson.), hämtad 2024-04-23.