Meriter

Catonius, Nicolaus Holgeri, d 12 aug. 1655 i Kalmar. Son till kyrkoherden i Ljungby Holger Sunesson Catt (namnet förmodligen taget efter hemmanet Kattemåla i Ljungby). Åtföljde superintendenten J. Rothovius på hans visitationsresor i Kalmar stift 1622 och underskrev visitationsprotokollen; disp. år 1625 i Uppsala (Disputatio gradualis de concursu primse causse cum secundis); fil. magister 26 juli 1625. Lektor i logik och fysik vid Kalmar kollegium 24 maj 1630 och tillika rektor därstädes; preses vid prästmötena 1632 och 1637; riksdagsman i prästeståndet för Ölands södra mot. 1640, 1644 och 1649; erhöll 20 dec. 1644 konfirmation å kyrkotionden av Ålems, Mönsterås och. Åsheda socknar, som förlänats åt hans företrädare 28 okt. 1617 och 14 febr. 1627; avböjde konsistoriets anbud å Torsås pastorat 21 febr. 1651 cch å teologie lektorat 1653 men förklarade sig i sept. 1653 villig att mottaga Köpings pastorat i Kalmar stift, vilket dock sedermera på församlingens önskan gavs åt Jonas Lippius.

Gift med Elisabet Jönsdotter, som levde ännu 1675 å ett hemman i Algutsrums socken, för vilket mannen erhållit skattefrihet.

Biografi

Om C: s utbildning och studier är oss intet ur direkta källor bekant; men att döma av de disputationer, för vilka han i stiftsstaden presiderade, hade han under sin studietid tillägnat sig ett grundligt vetande inom både filosofien och teologien. Vem som varit hans lärare känna vi ej, men sannolikt synes, att han tagit starka intryck av Jonas Magni och dennes författarskap. Som bekant hade denne rikt begåvade och framstående universitetslärare varit inblandad i en häftig litterär strid med Laurentius Paulinus Gothus angående filosofiens och speciellt den aristoteliska filosofiens berättigande som studieföremål vid universiteten, varvid han med värme Och kraft fört filosofiens talan. Detsamma gör C:s »Diatribe scholastica pro philosophise cum dignitate tum utilitate ac necessitate in studio prsesertim theologico adserenda...», vilken med »eruditus et modestus juvenis» Georgius J. Brunnerus som respondent (enligt en handskriven anteckning å det enda kända exemplaret i Lidénska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek) ventilerades »in prisen-tia clarissimorum virorum in schola Calmariensi» 19 aug. 1647. C. framställer här filosofien som en av Guds dyrbaraste gåvor till människorna och avvisar med styrka dem, som med utgångspunkt i Skriftens ord söka förringa dess värde eller rentav lörklara den syndig och otillåten. Dessutom framhäver han även en annan synpunkt: filosofien och särskilt logiken är oundgängligen nödvändig för dem, som skola gå till strids mot kättare och villolärare och därvid kämpa trons heliga strider. Ty därvid, yttrar han, är det icke tillräckligt att säga »så är det skrivet»; man måste även kunna framlägga bindande bevis för att skriften måste fattas i den anda, man vill hävda. Det synes ej osannolikt, att dessa tankar återgå på intryck från studieåren i Uppsala, mottagna från Jonas Magnis kateder.

Mera på den rent formella linjen rör sig disputationen »De natura logices», ventilerad i Kalmar 24 nov. 1632; den är emellertid av intresse såtillvida som den visar oss författaren som en utpräglad aristoteliker och ger oss belägg för att han med vaken kritik betraktat det ramistiska systemet. Av C: s' övriga skrifter synas några vara förlorade, såsom hans i Rostock 1642 tryckta skrift »Innocentia philosophiae contra iniuriosas quorundam dis-criminationes» och hans »Physica», Linköping 1648. Några andra disputationer, »De deo uno et trino» och »De homine integro et corrupto», för vilka han 1632 och 1637 i Kalmar presiderat, äga mindre intresse. I bägge fallen torde stiftets superintendent Nikolaus Eschilli vara författaren. Nämnas bör måhända slutligen även disputationen »De intelligentiis seu angelis», ventilerad i Kalmar i maj 1635. Författarens lärda utredningar av änglarnas väsen och natur kunna visserligen utan skada lämnas åt sitt värde, men i slutet av avhandlingen förekommer en passus, som ur etnografisk synpunkt äger sitt intresse. I samband med undersökningen av frågan om änglarnas kroppar meddelar nämligen C, att även de onda andarna ofta uppträda i kroppslig gestalt för att förleda människor till synd, vilket ofta bevittnats dels av ogudaktiga jägare och andra i ödemarken levande personer, dels även av sjöfarande, särskilt i de nordliga delarna av fäderneslandet, där man ofta på ensligt belägna skär och öar nattetid iakttagit dylika onda andar i gestalt av prydligt klädda kvinnor (»vulgo Haffruer / Schogs-Råår &c. dicta»). På olika sätt pläga dessa fresta människornas kyskhet och, förskräckligt att säga, lyckas de ibland även bringa sina offer på fall. Dock, tillägger författaren, plägar Satan härvid ofta så förvirra människornas fantasi, att de ofta inbilla sig, vad som i själva verket ej existerar.

Vid sidan av sina lärda mödor ägnade sig C. även åt vittert författarskap. Resultatet av denna hans verksamhet föreligger i skådespelet »Troijenborgh, thet är en sanferdigh tragoedia om Troiae stadz ömkeligha förstöring ...», vilket uppfördes av djäknarna i Kal- mar »den 21 junij, när Synodus war ändadt 1632». I sin efterskrift till den benägne läsaren redogör författaren för avsikten med sitt . drama. Det har alltid, säger han, såväl hos hedningar som kristna varit aktat för en nyttig ting att öva ungdomen i komedispelande, ty därav bekommer man både dristighet i att tala, skicklighet i umgänge och förfarenhet i gamla historier och handlingar samt utom detta även förmaningar till ett försiktigt och ärbart leverne. Historien om Paris och Helena är ett klart exempel, som visar faran av lättfärdighet och dygdernas förakt, varför den ock är högeligen lämplig att uppföras av skolungdomen. I överensstämmelse med dessa sina grundsatser har C. givit sitt drama en starkt moraliserande prägel; framför allt framträder detta i andra akten (Paris' dom), där Pallas uppträder omgiven av alla de sju fria konsterna, Grammatica, Rhetorica, Dialectica, Arithmetica, Geometria, Astro-nomia och Musica, alla prisande de lärda studiernas fördelar och värde. I övrigt följer C. i huvudsak den vanliga Trojasagan, allenast att han i tredje aktens början till åskådarnas förlustelse inlagt ett par burleska bondscener och dessutom som ett offer åt de patriotiska kraven i femte akten infört »Pentesilea av Svealand», vilken i en lång berättelse redogör för amasonernas rike och deras götiska härkomst. Tekniskt sett är dramat konstruerat för en scen utan alla dekorationer men med fond- och sidoväggar och möjligen en balkong. Del enda lösa inventarium, som förekommit på scenen, torde hava varit den trojanska hästen, vilken säkerligen utgjort uppförandets tekniska pièce de resistance. Hur stycket mottagits veta vi icke; författaren reserverar sig i sin ovan citerade efterskrift blygsamt för sitt verks svagheter, »vårföre jag ock hoppas, att then fromme läsaren, som vet mina stunder av annat, som mera makt på ligger, vara bundne, skall väl till godo taga, om icke allt är så bekvämliga ställt och med så artiga rim som thet sig borde, avsatt». Emellertid torde man med visshet kunna antaga, att publiken varit tacksam och att de ungdomliga skådespelarna vid framförandet presterat det högsta möjliga av intresse och ansträngningar.

Författare

o. Wieselgren.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Troijenborgh, thet är, En sanferdigh tragoedia om Troias stadz ömkeligha förstöring . . . Hwilken på rijm vthsat, och hållen är i Calmar den 21 junij när synodus war ändadt 1632. Aff Nicolao Holgeri. Kalmar [1632]. 52 bl. (Den hos Ljunggren, Svenska dramat . .., s. 375 meddelade uppgiften, att handskriften till detta drama förvaras på Kungl. biblioteket i Stockholm beror på ett missförstånd av förf. Någon handskrift av dramat är icke känd.) — Disputatio logica prima, de natura logices, quam in schola Calmariensi publicas ventilationi subjicit Nicolaus Holgeri.. . Kalmar 1632. 4: o 10 bl. (Gymn.-disp., resp. Andr. Oestani Tribergius.) — Disputatio. philosophica de intelligentiis seu angelis, quam in schola Calmariensi . .. publicæ ventilationi subjicit Nicolaus Holgeri... Kalmar 1635. 4: o 14 bl. (Gymn.-disp., resp. Hemming. Hemmingii.) — Diatribe scholastica pro philosophiæ cum dignitate tum utilitate ac necessitate in studio prassertim theologico adserenda, instituta a Nicolao Holgeri. Linköp. 1647. 4: o 12 bl. (Gymn.-disp., Kalmar, resp. Georg. J. Brunnerus.) — Om tvenne synodal-disputationer, för vilka C. presiderat, se texten; ang. hans övriga, troligen nu förlorade skrifter jmfr A. A. v. Stiernman, Bibliotheca Suio-gothica, 2 (1731),

Källor och litteratur

Källor: Löfmanska saml., Kalmar h. allm. lärov. bibliotek. — N. I. Löfgren, Tjenstemän wid församlingarna och lärowertcen uti Kalmar stift, 1—2 (1836—39); G. Ljunggren, Svenska dramat intill slutet af 17:e århundradet (1864).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nicolaus Holgeri Catonius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16500, Svenskt biografiskt lexikon (art av o. Wieselgren.), hämtad 2024-05-04.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16500
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nicolaus Holgeri Catonius, urn:sbl:16500, Svenskt biografiskt lexikon (art av o. Wieselgren.), hämtad 2024-05-04.