Biografi

van Eghen (slutligen von Öjen), släkt, som antages härstamma från Eeghenem i Flandern och alltjämt fortlever i Holland.

Medlem av denna familj var skulptören Gert van Eghen, som var bosatt i Köpenhamn under slutet av 1500-talet. På beställning av Kristian IV (1590) utförde han över konungens fader, Fredrik II, det gravmonument, som (1598) uppsattes i Roskilde domkyrka. Det råder intet tvivel om att den Peter van E. (d. 1649), som av Kristian IV skickades till Gotland som K. M:ts stenhuggare 1613, var en son till nämnde Gert. Den 7 aug. 1613 utfärdade konungen en skrivelse, genom vilken han antog i sin tjänst »Peiter v. Eigen» att på Gotland hugga blocksten till kronans behov för slottsbyggnaden i Köpenhamn. Följande år finnes han också i Burgsvik, där han sedermera var bosatt hela sitt återstående liv. Sedan urminnes tider hade denna plats varit centrum för den gotländska sandstenshanteringen, och dit kommo ofta främmande stenhuggare för att skaffa byggnadsmaterial åt furstar och städer kring Östersjön. I Burgsvik hade den danska kronan förvärvat ansenliga sandstensbrott, och Peter van E:s uppgift var att leda arbetet i stenbrotten och övervaka utskeppningen. I regel återvände utskickade stenhuggare efter fullgjort uppdrag, men Kristian IV:s många slottsbyggnader krävde ett ständigt ombud i Burgsvik. Dit skickades flera, men Peter synes alltjämt ha varit den förnämste och vid denna tid den ende, som haft rätt till benämningen »mäster». Jämte Peter var det några andra danskar, i synnerhet holsteinare, som blevo bofasta som »husmän», det vill säga ägare av en gård men icke av dess grund. Peter och ett par av hans medhjälpare fingo emellertid K. tillstånd att bli även jordägare, och därefter kunde de exportera sandsten ur egna »gruvor» eller »kulor» enligt gotländsk terminologi.

De i Burgsvik bosatta stenhuggarna, som längre fram blevo så talrika, att de bildade ett verkligt, privilegierat skrå, utövade nästan alla vid sidan av stenbrytningen mer eller mindre konstnärligt betonad yrkesverksamhet. Åtminstone Peter van E. själv kan göra anspråk på att ha varit verklig konstnär. Han har tydligen studerat den antika skulpturen. Det är dock endast några få bevarade verk, som säkert kunna hänföras till honom. Han har varit mästare för en »skola», en grupp stenhuggare, som arbetat under hans ledning. Det var från och med hans och hans medhjälpares tid, som Gotlands kyrkor började förses med alla sina stenskulpturer, mestadels i en allt mer degenererad och till sist otymplig barock. Peter van E. själv var dock helt och hållet en renässanskonstnär. Det är i synnerhet några altaruppsatser, som härröra från honom och hans skola. Dessa visa ett mittparti, som utgöres av en i sten huggen tavla, framställande antingen Abrahams offer eller Jesu nattvard med närmaste förebilder i holländska altartavlor, ytterst återgående på Lionardo da Vincis målning, flankerad av fristående figurer, vanligen Moses och Johannes. Peter van E. själv har med egen hand huggit den till altartavlan i Hablingbo hörande Johannes-statyn, en kontrapost med rent klassisk resning, samt antagligen hela altaruppsatsen i Västergarn med en replik i en av Östergötlands kyrkor. Inflytande från honom kan spåras både i Danmark och Norge, säkerligen genom stenhugggare, som besökt Burgsvik. Peter van E. efterlämnade bl. a. sonen Gert van E. d. y., som verkat under faderns levnad som dennes medhjälpare och fortsatte stenhuggarverksamheten efter hans död men utan hans konstnärliga begåvning. Gert har ensam utfört eller medverkat i flera altaruppsatser. Han levde ännu 1683. Gert hade en son Anders (van E., senare) von Öjen (d. 1689), som först var stenhuggare men sedan övergick till silversmedsyrket och blev mästare i Stockholm. Efter sin födelsesocken Öja ändrade han liksom andra medlemmar av släkten sitt namn till Öjen eller von Öjen. Släkten synes ha utdött på manssidan med Anders von Öjens son Christoffer von Öjen, skollärare och klockare i Valls församling (Gotl.), antagligen 1744.

Författare

R. Steffen.

Källor och litteratur

Källor: Visborgs slotts- och länsräkenskaper fr. o. m. 1600, Mantals- och skattelängder för Gotland 1614–1634, Kansliets utgående skrivelser 1614–1634, allt i Rigsarkivet, Köpenhamn. – Kancelliets Brevböger vedrorende Danmarks indre Forhold, 1603–1634 (1915–1936); G. Upmark, Guld- och silversmeder i Sveriere (19251: R. Steffen, Stenhuggarverket på Gotland och dess utövare under 1600-talet (Gotländskt arkiv, 7, 1935).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eghen, van, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16649, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. Steffen.), hämtad 2026-04-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16649
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eghen, van, släkt, urn:sbl:16649, Svenskt biografiskt lexikon (art av R. Steffen.), hämtad 2026-04-15.