Carl Magnus Ehnemark

Född:1803-03-04 – Karlshamns församling, Blekinge län
Död:1874-01-18 – Nättraby församling, Blekinge län (i Agdatorp)

Sjöofficer, Sjöförsvarsminister


Band 12 (1949), sida 224.

Meriter

Ehnemark, Carl Magnus, f. 4 mars 1803 i Karlshamn, d. 18 jan. 1874 på Agdatorp, Nättraby sn (Blek.). Föräldrar: grosshandlaren Adam Ehnemark och Petronella Elisabeth Lorich. Kadett vid krigsakademien 28 sept. 1818; underlöjtnant vid örlogsflottan 5 nov. 1821; sekundlöjtnant efter flottornas sammanslagning 2 nov. 1824; premiärlöjtnant 17 sept. 1830; adjutant vid generaladjutantens för flottan expedition 1 maj 1837; kaptenlöjtnant 7 juli 1841; kapten 11 aug. 1846; chef för Sjöförsvarets kommandoexpedition 1 okt. 1847–30 dec. 1857; kommendörkapten 19 april 1853; statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet 30 dec. 1857; konteramiral s. d.; avsked från statsrådsämbetet 12 juli 1862; befälhavande amiral i Karlskrona s. d.; chef vid K. flottan 25 sept. 1866; avsked 24 maj 1868. LÖS 1835; RSO 1845; RDDO 1848; LKrVA 1855; KNS:tOO 1858; HedLÖS s. å.; KSO s. å.; KmstkSO 1861; innehade även andra utländska ordnar.

G. 11 okt. 1842 m. Hedvig Maria Charlotta af Klint, f. 10 aug. 1817 i Östra Boråkra, Nättraby sn (Blek.), d. 27 aug. 1870 i Karlskrona, dotter av konteramiralen Carl af Klint och Hedda Susanna Kihlgren.

Biografi

När den unge Carl E. 1821 lämnade kadettskolan, befann sig det svenska sjövapnet i en vågdal. Fartygen voro föråldrade och illa underhållna, sjötjänsten starkt beskuren av anslagsbrist och stämningen inom officerskåren olustig och pessimistisk under ständiga gräl mellan »stora och lilla flottans» anhängare. Det var under sådana förhållanden naturligt, att unga dådlystna sjöofficerare, som ville lära sitt yrke ordentligt, sökte sig ut till främmande handels- eller örlogsflottor, så mycket hellre som.överheten regelmässigt beviljade permission med bibehållen befordringstur. Trots sin värdighet som underlöjtnant tog sålunda E. hyra som lättmatros på en nordamerikansk brigg och tjänade sig småningom upp till förste styrman. Efter några år i hemlandet ingick han i franska marinen och deltog med utmärkelse i krigsföretaget mot Alger 1830 och i blockaden av Lissabon följande år.

E., som under sin frånvaro befordrats till premiärlöjtnant, återvände till Sverige 1833 och erhöll efter ett flertal växlande kommenderingar sitt första fartygsbefäl på kronoångaren Odin 1836 med uppdrag att föra utrikesstatsministern greve G. af Wetterstedt till London. På hemfärden inträffade en katastrof, som hotade att sätta punkt för E:s karriär; fartyget strandade på Jyllands kust och blev vrak – »på grund av inverkan från en outredd naturkraft», enligt E:s egen, något olyckligt formulerade förklaring. Resans ändamål, en rekreationsresa för den impopuläre Wetterstedt, gav händelsen en politisk tillspetsning, och E. fick sin dryga del av oppositionens missnöje. Aftonbladet fordrade exemplarisk bestraffning för strandningen, som förklarades vara »resultatet av en systematisk kedja av överdrivet självförtroende och vårdslöshet» men nekade ej plats för insändare, som i varma ordalag försvarade E., »en i yrket uppfödd, under många år på världshaven danad, utmärkt och galant sjöman och officer». Efter långvarig rättegång blev E., huvudsakligen genom C. R. Nordenskjölds särskilda votum, frikänd från ansvaret för katastrofen, och senare undersökningar ha bekräftat, att ren olyckshändelse måste ha förelegat, vilket inte hindrade, att det länge skämtades om E: s »olyckliga försök att översegla Jutland».

Någon menlig inverkan på E: s befordran fick emellertid inte denna händelse. Redan året efter knöts han till sjöförsvarets centrala ledning som adjutant vid generaladjutantens för flottan expedition och 1847 utnämndes han till chef för den vid departementalreformen tillkomna kommandoexpeditionen. Under den långa tid E. uppehöll denna befattning, visade han så stora administrativa förtjänster, att hans utnämning till sjöminister vid C. H. Ulners avgång 1857 hälsades med allmänt bifall. Som departementschef förmådde E. visserligen icke resa flottan ur dess mångåriga förfall, men hans insatser voro dock ej obetydliga. Av honom tillsattes en utredning om fartygens tillstånd samt 1861 års stora sjöförsvarskommitté, men än viktigare voro de på hans initiativ tillkomna studieresorna till västra Europa och Amerika, som i väsentlig mån bidrogo till att inom svensk marin sprida kunskap om de nya revolutionerande uppfinningarna på sjökrigets område.

När sjöförsvarskommitténs ledande kraft, greve B. J. E. von Platen, lyckades vinna regeringens flertal för sin omstridda flottplan, trädde E. tillbaka för honom 1862. Efter sin avgång från statsrådsämbetet ägnade sig E. helt åt sina plikter som befälhavande amiral i Karlskrona och deltog ej i det politiska livet.

E. var en kunnig och erfaren militär och ägde enligt samfällda vittnesbörd stor administrativ begåvning; personligen var han enkel och flärdfri och allmänt aktad för sin rättrådighet.

Författare

Nils F. Holm.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

– Brev från E. finnas bl. a. till C. R. Nordenskjöld i Nordenskiölds saml. i Riksarkivet, till Axel Adlersparre i K. biblioteket och till brorsonen notarien Gustaf Ehnemark hos kontorschefen Pehr Ehnemark, Stockholm.

Källor och litteratur

Källor: Krigsexpeditionens särsk. registratur i sjöförsvarsärenden 1824–25, Generaladjutantens f. flottorna arkiv: meritförteckningar 1827–1838, Sjöförsv. kommandoexp.: tjänsteförteckningar, allt i RA; Släktkrönika och anteckningar om E. och hans släkt hos kontorschefen Pehr Ehnemark, Stockholm. – [Nekrolog] (Ny illustr. tidn., 10, 1874, N:o 7); C. af Trolle, Åminnelsetal [över E.] (Tidskr. i sjöväsendet, 37, 1874). – L. De Geer, Minnen, 1 (1892), s. 231; A. Krook, Carl Magnus Ehnemark hoff, Ätten af Klint (1905); B. Wedberg, s. 138 f.; Aftonbladet, 5 ian. 1838.

(Svea, 31, 1875); Adelaide Nauck, Ätten af Klint (1905); B. Wedberg, Tärningkast om liv och död (1935), s. 138 f.; Aftonbladet, 5 jan. 1838.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Magnus Ehnemark, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16653, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils F. Holm.), hämtad 2019-11-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16653
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Magnus Ehnemark, urn:sbl:16653, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils F. Holm.), hämtad 2019-11-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se