Meriter

2. Gustaf Adolf Ehrnrooth, den föregåendes son, f. 3 maj 1779 i Lielaks, Rantasalmi sn (S:t Mickels l.), Finland, d. 25 april 1848 på Sesta gård, Nastola sn (Tavastehus l.). Kornett vid Livdragonreg, 9 sept, 1788; fänrik vid Åbo läns lätta infanterireg. 1789; student i Uppsala 26 sept. 1791 och i Åbo 1791–92; kadett vid Karlberg 24 sept. 1795; utex. 17 mars 1797; kornett vid Liv-husarrég. 28 sept. s. å.; löjtnant där 10 sept. 1800; sekundmajor vid Savolaks lätta infanterireg. 9 mars 1803; överstelöjtnant 25 juli (fullm. antedaterad 29 juni) 1809; transp. till Smålands dragonreg. 8 maj 1810; överstes avsked 7 aug. s. å.; gick i finsk tjänst; överste och chef för 2. finska jägarreg. 10 okt. 1812; generalmajor, 11 sept. 1819; divisionschef för finska militären 28 juni 1821; tf. ordf. i överkrigsdomstolen för finska militären s. å,; avsked 30 mars 1826. RSO 1808, RmstkSO s. å.

G. 13 sept. 1814 på Gammelgård, Lampis sn (Tavastehus l.), m. Johanna Christina von Platen, f. 2 okt. 1796, d. 11 juni 1873 i Helsingfors, dotter av översten Gustaf Bogislaus von Platen och Margaretha Elisabeth Stiernvall.

Biografi

E. var en utmärkt officer under 1808–09 års krig. Efter studier både i Uppsala och Åbo. genomgick E. Karlbergs krigs-skola, där han erhöll distinktions tecknet för framsteg i vetenskapen. Vid krigsutbrottet 1808 sekundmajor vid Savolaks lätta infanteriregemente utmärkte sig E. 11 mars i striden vid Leppävirta i spetsen för två bataljoner genom ett självständigt anfall i fiendens rygg, vilket underlättade brigadens reträtt. Under återtåget utmärkte han sig åter vid Jynkkä samt deltog med tapperhet i striden vid Revolaks. Under framryckningen på kustvägen sändes E. i förväg med en bataljon och fjorton dragoner till Lappo för att rekognoscera. Den 8 juli lyckades han besätta denna viktiga knutpunkt, men inringad av överlägsna styrkor nödgades han slå sig ut till förening med huvudhären. E. kämpade sedan med i striderna vid Lappo och Alavo, varifrån han förde avantgardet söder ut, vid Salmis, Ruona och Oravais (14 sept.), där han genom kallblodighet räddade Västerbottens regemente från att övermannas, men där han blev svårt sårad. Knappast återställd övertog han befälet över arméns avantgarde vid Kaukamo. Då ryssarna genom att övergå Kvarken hotade Umeå, fick E. 20 mars 1809 med sin ena bataljon i fem timmar uppehålla fienden vid Obbola. E. kvarstod vid armén ända till krigets slut. Han hade för sitt förhållande 28 april 1808 nämnts till riddare av Svärdsorden, efter striden vid Oravais 14 okt. s. å. tilldelats riddartecknet med stora korset av samma orden samt 25 juli 1809 blivit överstelöjtnant. Vid sin avgång från befälet i Västerbotten utfärdade G. C. von Döbeln en rekommendationsskrivelse för E. och majoren Magnus E. för befordran. Döbeln framhöll »den ordning, den tjänstemannaegenskap, det nit, den omsorg» de »ådagalagt vid finska truppernas berömvärda förhållande, som sedan desse trupper av missöde blivit frånskilda fäderneslandet, fört dem och bibehållit dem under marsch och garnisonstjänst, tid efter annan, oaktat alla behov, felande likvider och vid försakelse av allt egit till den vackra ordning och lydnad, som gjort och gör desse kvarlevor, älskade och hugnade allestädes där de vistas». Han ville med så mycket större skäl rekommendera de två officerarna som »deras krigsförhållander äro kände liksom deras erhållne blessyrer». E., som efter de finska truppernas upplösning 8 maj 1810 transporterades till Smålands dragonregemente, erhöll s. å. överstes avsked. Han överflyttade till Finland. Slutligen generalmajor och divisionschef för finska militären har han betraktats som »generalen» i Runebergs dikt »Fänrikens marknadsminne». E. omtalas även i dikten »Fältmarskalken».

Författare

Eric Anthoni.

Källor och litteratur

Källor: Statsråds- o. beredningsprot. i krigsärenden 1809–10, Militaria: ansökn. och meritförteckn, RA; Biographica, Finlands riksarkiv. – T. Carpelan, Åbo i genealogiskt hänseende på 1600- och början af 1700-talen (Länsi-Suomi-Västra Finland, 3, 1890); J. G. Collin, Lefnadsteckningar öfver de utmärktare personerna under kriget emot Ryssland åren 1808–1809, 1–2 (1861–62); I. O. J. Rancken, Fänrik Ståls hjeltar (dens. & L. Dietrichsson, Johan Ludvig Runeberg och Fänrik Ståls sägner, 1864); E. S. Tigerstedt, Biografiska anteckningar om Savolaxbrigadens män (1908); Sveriges krig åren 1808 och 1809, 1–9 (1890–1922).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Adolf Ehrnrooth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16753, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni.), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16753
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Adolf Ehrnrooth, urn:sbl:16753, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni.), hämtad 2024-04-27.