Meriter

Ek, Johan. Gustaf, f. 3 sept. 1808 på Ekekulls dragontorp, Skede sn (Jönk.), d. 7 okt. 1862 i Lund. Föräldrar: rotmästaren vid Smålands dragonreg. Petter Ek och Elisabeth Margaretha Pettersdotter. Genomgått Växjö skola och gymnasium 1817–28; student i Lund 1 okt. 1828; filol. kand. 20 juni 1831; fil. kand. 2 juni 1832; fil. magister med första hedersrummet 23 juni s. å.; docent i romerska litteraturen 8 juli 1833; uppehöll professuren i romersk vältalighet och poesi vt. 1835; adjunkt i romerska språket och litteraturen vid Lunds univ. 21 mars 1836; lektor i romersk vältalighet och poesi vid Göteborgs gymnasium 17 maj 1837; uppförd på andra förslagsrummet till professuren i samma ämne i Uppsala 1839; rektor vid Göteborgs gymnasium 1841; professor i romersk vältalighet och poesi vid Lunds univ. 29 dec. 1842; tillika kyrkoherde i Hardeberga och Sandby prebendepastorat 3 dec. 1847; prästvigd 18 juni 1848; prost. 6 juni 1849. LVVS 1838 (ordf. 1839); LFS 1850; LNO 1858.

G. 3 sept. 1837 i Kvenneberga sn (Kronob.) m. Christina Laurentia (Laura) Augusta Bergdahl, f. 10 aug. 1810 i Aringsås sn (Kronob.), d. 6 dec. 1884 i Lund, dotter av kyrkoherden Daniel Bergdahl och Anna Helena Christina Agnér.

Biografi

E. växte upp i ytterst små förhållanden, och berättelsen om hans barndom och ungdom (i hans självbiografiska anteckningar och A. Lysanders minnesteckning) är ett läsvärt och gripande kapitel ur äldre svensk kulturhistoria. Det lilla torp, där han föddes, var så fattigt, att där icke fanns andra böcker än en psalmbok, efter vad det vill synas icke ens en bibel och ännu mindre en almanacka. Hans moder var därför aldrig heller riktigt säker på sonens födelsedag; hon visste endast, att den infallit någon gång mellan marknaderna i Vetlanda och Värnamo. Då han sedermera vid mycket tidig ålder ville lära sig skriva och modern till en början vägrade honom bläck, penna och papper, spetsade han en träpinne, fuktade den i munnen och började därmed på familjens brunmålade träkista skriva av bokstäver och ord efter en av sina äldre bröders skrivböcker. Under stora svårigheter och umbäranden fick han slutligen genomgå Växjö gymnasium och inskrevs 1828 som student vid Lunds universitet, där särskilt professor A. O. Lindfors blev hans högt skattade lärare och trofaste vän. Efter att i tur och ordning ha innehaft docentur och adjunktur vid universitetet ävensom lektorat och rektorat vid Göteborgs gymnasium, utnämndes han 1842 till Lindfors' efterträdare som professor i romersk vältalighet och poesi.

Redan då E. lämnade Växjö gymnasium, kunde han skriva och tala latin korrekt, både på vers och prosa, och som professor var han i likhet med flertalet dåtida filologer en mycket skicklig latinstilist. Han framträdde som sådan med stor framgång både som talare, översättare och tillfällighetspoet; t. o. m. ett parti av Fritiof s saga har han återgivit på latinsk vers. Icke desto mindre såg han med sin nyktra och kritiska läggning tämligen skeptiskt på den då för tiden så högt skattade konsten att tala och disputera på latin och varnade energiskt även för överskattningen av latinet såsom form för vetenskaplig framställning i skrift. Som universitetets rektor (1853–54) genomdrev han också, att högtidstalet vid det årliga rektorsskiftet för framtiden skulle hållas på svenska, och även som promotor (1856) var han den förste, som höll promotionsföreläsningen på detta språk.

Som rent vetenskaplig forskare och författare gjorde E. en efter dåtida förhållanden aktningsvärd insats. Att den icke kom att bli av större mått, torde till stor del ha berott på yttre omständigheter: isoleringen från de stora utländska lärosätena med deras väckande impulser, otillräckliga biblioteks tillgångar och sist men icke minst den oerhörda undervisnings- och tentamensbörda, som gjorde latinprofessuren till de dåvarande universitetens kanske mest arbetstyngda ämbete. För övrigt synes E:s begåvning mindre ha präglats av originalitet och skarpsinne än av noggrannhet och klarhet; därtill kom en utomordentlig arbetsflit. Flerstädes kommer också hans goda omdöme till sin rätt; så vänder han sig i sina »Vindicæi Horatiansæ (1850) med goda skäl mot P. H. Peerlkamps hyperkritiska felgrepp. Erkännansvärd är vidare hans mångsidighet; han sysslar icke endast med texttolkning och textkritik utan visar också, ett då för tiden mindre vanligt intresse för morfologiska spörsmål och i någon mån även för jämförande språkvetenskap. Överhuvudtaget sökte E. både som forskare och föreläsare hävda en mera kritisk och djupgående uppfattning av den klassiska filologiens uppgifter än den då vanliga.

Betydelsefullast var E:s verksamhet som akademisk lärare. Under en något reserverad yta dolde han en varm kärlek till den studerande ungdomen. Som föreläsare fängslade han icke genom originella och djärva tankar eller smittande entusiasm, men desto mera bestående intryck mottogo lärjungarna av hans lärdom, hans klara, kritiska uppfattning och den mogna, in i detalj genomarbetade form, som präglade framställningen. Hans sega uthållighet och utomordentliga plikttrohet kommo till synes även utanför de egentliga ämbetsgöromålen. Varmt intresserad av det skandinaviska samarbetet blev han en av stiftarna av Nordisk Universitets-Tidskrift (1854–66) och förblev alltid dess bästa stöd i Lund, där han var lokalstyrelsens förman. Hans omsorg om detta för sin tid icke oviktiga organ sträckte sig från dess ledning och innehåll till de obetydligaste praktiska frågor och präglades, som en dansk minnestecknare uttrycker sig, av »en Trofasthed, en Udholdenhed og en Opoff-relse, som man kun sjelden seer» (Ingerslev). En beaktansvärd och nyttig insats var också hans praktiskt anlagda lilla dansk-svenska ordbok (1861).

E. var mot slutet av sitt liv även kyrkligt verksam. På hans tid voro nämligen ett par prebenden knutna till filosofiska fakulteten i Lund, och han erhöll 1847 Hardeberga och Sandby pastorat. Ehuru han endast kunde ägna sommarmånaderna åt skötseln av deima uppgift, trivdes han förträffligt därmed liksom sockenborna med honom. Han författade också en liten apologetisk avhandling på latin, vittnande om en strängt luthersk och bibeltrogen ståndpunkt, men synes för övrigt icke ha bedrivit några mera självständiga teologiska studier. Det förtjänar slutligen nämnas, att E., delvis på grund av egna erfarenheter under gymnasist- och studentåren men delvis väl också genom inflytande av P. Wieselgren, som omfattade honom med stort intresse, blev en utpräglad nykterhetsvän. Sin uppfattning i dessa ting framlade han i en som tidsbild ganska intressant skrift, »En bekännelse i nykterhetsfrågan» (1845).

Författare

Einar Löfstedt.

Arkivuppgifter

18 st. brev från E. till P. Wieselgren finnas i Göteborgs bibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: akad. avhandl. och program: se J. H. Liden, Catalogus disputationum . .. iterum continuatus a G. Marklin, 2 (1856) och P. Sjöbeck, Program utg. vid Lunds universitet 1667–1867 (1912–15). – Carmen sa;cu-lare. 1830. Gothob. 1830. Fol. (4) s. (Anon.) – In festum bis-ssecularem, postridie nonas novembres anni 1832 celebrandum, nomine Regiae academias Carolinas. Lundas 1832. 4:o 8 s. – Carolo Ludovico Eugenio Scanias dud X annos nato die 3 maji 1836 genethliacon .. . Lundaa 1836. 4:o (4) s. – Meditationes philologas. Gothob. 1837. 4:o 10 s. – Grammatiska förstudier. Om verbum i latinet. Götheb. 1838._ 24 s., 1 tab. – Doctis hominibus, qui ex Dania, Norvegia et Suecia scientiarum gratia Gothob. commorabantur, carmen valedictorium. Gothob. 1839. – Replik. Ups. 1840. 4:o. – Om kamratskapsanda. Några ord vid gymnasiirectoråtets emottagande. Göteb. 1841. 16 s. – [Självbiografiska anteckningar] (Till bevistande af den högtidlighet, hvarmed professorn . . . Johan Gustaf Ek kommer.att i embetet inställas .. , inbjudas .. af Kongl. Carolinska akademiens rector. Lund 1843, s. [5–6]). – Dive Carolo XIV Johanni Suecorum Norvegorumque regi elogium funebre. . Lundae 1844. Fol. (6) s. – Principes augustissimos Oscarium primum.. et Josephinam . . . solfenni coronandi ritu ... celebravit Regia academia Caro lina. . . die 3 decembris 1844 (Konung Oscar den förstes och drottning Josephina Maximiliana Eugenias kröning. Glädjefest vid Kongl. univ. Lund... Lund 1845). 4:o 22 s. — En bekännelse i nykterhets-frågan Tillika ett slags historik öfver nykterhetssakens ställning till de studerande i vårt land. Lund 1845. 16 s. – Handlingar rörande underd. förslag till philos. pract. professionen vid Lunds universitet fullständigt utg. med förord af E. S. Bring, C. A. Hagberg och J. G. Ek. Lund 1846. 30, 67 s. – Ad exsequias doctissimi viri juvenis Martini C. Mellin. Quinto idus april is 1847. Lundas 1847. (4) s. (Anon.). – In memoriam Esaiae Tegnér poéta unici nonis majis 1847 celebrandam academia Carolina. Lundae 1847. 4:c (4) s. (Anon.). – Facultets-critik. Några anföranden till philosophiska facul tetens protocoll. Lund 1849. (2), 93 s. – Faustissimas nuptias Caroli. . et Luisas . . . pie concelebrat Regia academia Carolina. Lundae 1850. Fol. (6] s. – Tal vid den academiska högtidligheten i anledning af . . . kronprinsen.. Carl Ludvig Eugenes och . . . Lovisas höga förmälning hållet... 19 juni 1850 Lund 1850. 4:o 19 s. – Folksagor till nöje för barn och äldre med barnasinne utg. af J. G. E. Lund 1851. 12:o (4), 134 s, 4 pl.-bl. – Scandinautica Lundae 1851. (4) s. – Henrico Reuterdahl civiles undas navigaturo propemp ticon amici Lundenses. Lunda; 1852. (4) s. (Anon.). – Doctor Kahls vitsorc om classiciteten. Inbjudningsskrift... Lund 1854. 4:o 22, (2) s. – Ett votun i frågan om »classicitetens förfall» (Nord. univ.-tidskr, 1, H. 2, 1855, s 89–110). – Comparativ språkforskning och latinsk etymologi. Inbjudnings skrift... Lund 1856. 4:o 29 s. – Blick på den svenska magister-graden oel berättelse om promotionen i Lund den 31 maj 1856. Ett minnesblad af pro motor. Lund 1856. 27 s. (Anon.). – Gamla bruk och ceremonier vid et' svenskt universitet (Nord. univ.-tidskr, 3, H. 2, 1857, s. 1–28). – Oscari i epicedium. Academia Carolina, Lundas 1859. 4:o (2), 7 s. (Undert.). – Ny belysning öfver »Ett befordringsmål i Lund». Lund 1859. (2), 45 s. – Ett nytt uppslag i frågan om författaren till Dialogus de oratoribus (Tidsskr for Philol. og Pasdag, 1, 1860, s. 1–11). – Några ställen hos den attiskt talaren Antiphon (ibid, s. 191–197). – I anledning af J. N. Madvig: »Strobemaerkninger» (ibid, s. 197–201). – Gamla namn (ibid, 2, 1861 s. 108–117). – Stycken ur en commentar till Horatius (ibid, s. 322–330) – Dansk-svensk ordbok med synnerligt hänseende till olikhet i stam, utbild ningssätt och bruk. Lund 1861. X, 154, (3) s. – Smärre bidrag, recensionei m. m. i tidskr. och program.

Källor och litteratur

Källor: Födelsebok för Skede förs, Vadstena landsarkiv. – Självbiogr. anteckn. i Rektors inbjudningsskrift till Eks installation som professor, Lund 1843, se ovan Tr. arb. – P. G. Ahnfelt, Studentminnen, 2 (2:a uppl, 1882), s. 225; J. A. Asping & A. J. Åkerman, Matrikel öfver Lunds stift (1854);-S. Cavallin, Lunds universitets matrikel 1846 (1846); A. Ingerslev, Johan Gustaf Ek (Nord. univ.-tidskr, 9, H. 1, 1863); A. Th. Lysander, De uita ac disciplina Ioannis Gustavi Ekii, prof essoris Lunde.nsis, libellus (Lunds univ.s årsskr, 12, 1875–76); R. Röding, Bidrag till Göteborgs latinläroverks historia, 3 (1921), s. 129 ff.; M. Weibull & E. Tegnér. Lunds universitets historia. 2 (1868). – Meddel. av överbibliotekarien G. Carlquist.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Gustaf Ek, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16777, Svenskt biografiskt lexikon (art av Einar Löfstedt.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16777
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Gustaf Ek, urn:sbl:16777, Svenskt biografiskt lexikon (art av Einar Löfstedt.), hämtad 2024-04-24.