Christopher Johansson Ekeblad

Född:1592-05-16 – Strö församling (R-län), Skaraborgs län (på Stola)
Död:1664-03-28 – Strö församling (R-län), Skaraborgs län (på Stola)

Arméofficer, Poet, Hovjunkare


Band 12 (1949), sida 618.

Meriter

1. Christopher Johansson Ekeblad (skrev sig Christopher Jahansson Ekebladh), f. 16 maj 1592 på Stola, Strö sn (Skarab.), d. 28 mars 1664 där. Föräldrar: ryttmästaren och häradshövdingen Johan Andersson (E.) och Anna Christophersdotter (Forstenasläkten). I tjänst hos Kils Classon Bielke 1602–04, hos hertig Karl 1605–08, hos hertig Johan Fredrik av Holstein, ärkebiskop av Bremen, 1608–14; hovjunkare hos hertig Karl Filip 1615–21 och hos änkedrottning Kristina; fänrik vid Livfanan 20 juli 1621 och kaptenlöjtnant där s. å.; kapten vid Johan Henriksson Reuters (senare Skaraborgs) reg. 28 jan. 1624; kvartermästare vid Carl Hårds reg. från Västergötland 1630; stadsmajor i Stettin 1630–31; kapten vid Nils Kaggs (Västgöta-Dals) reg. 1632; kallas major 8 febr. s. å.; kommendant på Älvsborgs slott s. å.; överstelöjtnant vid Kaggs reg. 15 april 1635, kommenderad till Kolberg 27 febr. 1636; kommendant på Wollin 1636–37; i garnison i Stettin 1637–38 och våren 1639; kommendant i Krossen 1640–41; i garnison i Stettin 1642; kommendant i Frankfurt a. d. Oder 27 sept. (instr. 28 sept.) 1642–18 juli 1644; deltog 1645 i Gustaf Horns fälttåg i Skåne; överste för ett reg. Västgöta fotfolk (sedan Älvsborgs reg.) enligt k. fullmakter 30 juli och 2 aug. 1645; i garnison i Göteborg. 1646–55; avsked ur krigstjänst maj 1655. – Ägde Stola, del i säteriet Skog eller Skogen (uppgånget i Ulvstorp), Sparlösasn (Skarab.), samt (1648) säteriet Västhölle i Bjärby sn (Skarab.).

G. 1 sept. 1622 på Påtorp, Fristads sn (Älvsb.) m. Brita Uggla, f. 1592, d. 1 juli 1651 på Stola, dotter av befallningsmannen på Gull-berg Clas Arvidsson Uggla och Estrid Knutsdotter (Hård af Torestorp).

Biografi

E. fick, såsom han själv anger i två av sina kronologiskt uppställda självbiografier (LB), sin utbildning hos Nils Classon Bielke på Penningby och i Kalmar och Norrköping. Då Bielke åter kommit i »ogunst», övergick E. emellertid i hertig Karls tjänst och följde honom till Livland, där E:s äldste bror stupade vid Kirkholm. Bliven konung tog Karl honom med sig till sin svåger i Bremen hertig Johan Fredrik av Holstein, hos vilken E. var i sex år, vilket säkert varit, av bl. a. språklig vikt för hans blivande krigstjänst. Från 1621 var han med armén först vid Riga och 1622 under Jacob De la Gardie. Efter sitt bröllop sistnämnda år var E. 1624–27 åter i Livland och tjänstgjorde 1628 i Preussen. Vid tyska krigets vitbrott följde E. med armén till Pommern 1630. Sedan hans bror överste Jöran E., som varit med om att intaga Schwerin, blivit sjuk och avlidit där, reste E. hem med hans stoft och var sedan kommenderad till Älvsborg. E. bevistade konungens begravning i Stockholm 1634 och tjänstgjorde därpå åter utrikes, 1635 i Preussen, från 1636 i Pommern, där han fick kommendantbefattningen på Wollin, sedan i Krossen i Schlesien 1640–41 och från 1642 i Frankfurt a. d. Oder i. Brandenburg. År 1645 förde E. rekryter till Gustaf Horns armé. i Skåne och var där från mitten av juni men blev sjuk i slutet av juli och fick resa hem till Skog, där han då ännu bodde; på hösten var han i Skåne igen. Sina sista nio år i militärtjänst verkade E., som då var regementschef, i Göteborg och fick sitt slutliga avsked 1655.

Någon märkligare krigare har E. tydligen aldrig varit. Också lågo hans intressen åt helt annat håll. Det är som typisk representant för den begynnande stormaktstidens fromhetsliv, även såsom religiös författare och översättare, som Christopher E. blivit särskilt uppmärksammad. Samtidigt inleder han raden av historiskt, genealogiskt och arkivaliskt intresserade godsherrar och samlare på släktgodset Stola, dit han småningom överflyttade; hans mor, som dog 1648, hade haft det som morgongåvogods.

S. Lindholm, som (1947) skildrat E. som religiös personlighet, anser honom påverkad av den kalvinska högskolan i Bremen, varom man dock i själva verket intet vet. Säkrare synes vara, att E. influerats av kyrkoherden i Stettin Daniel Cramers mystiska bönefromhet, när E. var placerad 1630–31 i nämnda stad. E:s mer än trettiotvååriga krigstjänst under dåtida förhållanden och hans förlust 1651 av makan. Brita Uggla, med vilken han haft ett lyckligt äktenskap, ha utan tvivel bidragit till att rikta hans tankar från förödelse, förgängelse och sorg till andliga ting. Hans fromhet utesluter å andra sidan självfallet icke, att många av tidens robusta drag, t. ex. kraftigt pokulerande, samtidigt återfinnas i hans historia.

E:s religiösa läggning visar sig förhållandevis tidigt i hans bibelläsning och bibelkunskap. Redan 1620 sammanställde han egenhändigt en bönbok. En samling krigsböner, »Catechismus Biblia seu manuale militis christiani», som trycktes i Leipzig 1644, dedicerades till bl. a. E. och hans frände Lennart Torstensson. E:s bibliotek innehöll en stor procent religiös litteratur och även om en del var arv, måste mycket vara anskaffat av honom själv. Samtidigt var E. litterärt intresserad, varom vittnar den tidiga Herculesversion i en hans avskrift, som så livligt diskuterats i Stiernhielmslitteraturen. E:s skriftliga kvarlåtenskap med dess excerpter, traktater, översättningar och dikter visar honom som en varm och okonventionell kristen lekman inom folkkyrkans ram. Vad som intresserade E. var icke det dogmatiska, han är ett exempel på »praxis pietatis»-fromheten med koncentration på det inre livets vård. Ehuru E. polemiserade mot katoliker och judar, läste han likväl med uppbyggelse katolsk andaktslitteratur såsom Ph. Kegelius' betraktelser; i sitt exemplar av boken (UB) har han 1632–63 gjort anteckningar. Som äldre gjorde E. en 1661 fullbordad översättning av den Thomas a Kempis tillskrivna boken om Kristi efterföljelse. Samtidigt ägde E. böcker av Johann Arndt. E:s mystiskt färgade kristendom förmäldes därjämte med intresse för »hermetiskt orienterad naturvetenskap» (Lindroth) med bl. a. anteckningar 1631 ur den paracelsiska skriften »De natura rerum». E., som inköpt minst sex bönböcker och översatt tre, utförde bl. a. en översättning av Sigismund Scherertz' bönbok »Manuale militantium». E:s mystik var även apokalyptiskt färgad han väntade, att yttersta dagen skulle komma 1670. Hans hållning till jordelivet var därför också närmast kvietistisk: det gällde att hålla ut i kors-, bot- och böneskolan. I bunden form ger E. uttryck åt siii längtan i bl. a. en visa om »Gudz glädies rike», där han skall återse sina »framfarnede kiäre». Bland de religiösa motiven i E:s diktning möter också försoningen, både i en egen variation av Ps. 42 och i en längre dikt om Kristi lidande och död. Av E: s skrifter synes under hans livstid intet ha utkommit mer än »Fader wår kiär...», som trycktes i Frankfurt a. d. Oder 1643. En E:s psalmöversättning från tyskan (efter N. Selnecker) ingick som nr 371 i 1695 års psalmbok; se vidare Tryckta arbeten nedan.

E. synes tidvis ha varit svårmodig men var samtidigt en uppskattad sällskapsmänniska med berättartalang och humor. Utom sina litterära och religiösa intressen hade han även musikbegåvning. Utan förmögenhet levde E. en lantjunkares enkla liv. Hans trätallrik av gran, som sonen Johan E. (E. 2) sedan använde, finns nu i Nordiska museet. E:s bibliotek förtecknades på 1650-talet (förteckningen i LB). – E. begrovs jämte maka och flera barn i Strö kyrka.

Författare

Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Papper efter E. ingå i de tre stora Ekebladssamlingarna. Sålunda finnas dylika i Riksarkivets Ekebladska samling i vol. 1 (bl. a. självbiografiska anteckningar, brev till honom och hustrun, koncept, manuskript till psalmer, räkenskaper m. m.). I Kungl. biblioteket finnas självbiografiska anteckningar, fullmakter, ekonomiska papper, acta rörande hans militära uppdrag, anteckningar i andliga ämnen, översättningar, dikter o. s. v., i Engeströmska samlingen under signa B. I. 1. 1 (nr 111), B. VI. 1. 7 och 7 a, B. IX. 1. 68, B. X. 1. 79–80, C. IV. 1. 7–8, C. VI. 1. 13–15, 17–21. I Lunds universitetsbibliotek ingå i De la Gardieska samlingen papper efter E. i Ekeblad 1–4 (självbiografiska anteckningar, andliga betraktelser, böner och sånger, några E:s brev samt fyra folioband brev till honom); sonen Joh/an E: s brev till honom finnas i Ekeblad 5–6, E: s brev till Johan i Ekeblad 7. Tjänsteskrivelser från E. finnas i Krigsarkivet (Krigskol-legii brevbok och Västgötadals reg:tes arkiv).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: »Fader wår kiär . . .». Frankfurt a. d. Oder 1643. (2) bl. (Omtr. i Samlaren, 24, 1903, s. 156). – »Swerges rike du goda land,...» (Små-saker til nöje och tidsfördrif [utg. av B. Bergiusj, 3, 1756, s. 74–76; anon.; .omtr. i Biogr. lexicon, 4, 1838, s. 218–219). – De fem farligheterna (Poetisk kalender, 1816, s. 87–88; anon.). – Een christelig visa om vår salighetz grund thet nyfödda barnet, skuldofferett och våra siälars biskop Jesus Christus . . . (Dela Gard. arch, 8, 1837, s. 247–250; anon.). – Prov på E:s dikter meddelas också i Hammarskölds, S. Lindholms och O. Mannerfelts i källförteckn. anförda arbeten. — Översatt n:o 371 i 1695 års psalmbok: Wij täcke tigh o Herre Christ! som äst wår frälserman förvvist (orig. av N. Selnecker: Wir danken dlr . . .).

Handskrifter: se texten ovan.

Källor och litteratur

Källor: Ekebladska samlingarna (se texten ovan) i RA, KB och LB; brev till Alexander Erskein och till Johan Oxenstierna, RA; likvidationer, KA; Personreg. till rullor, KrA. – Dela Gardieska arch, 8 (1837); Johan Ekeblads bref, utg. av N. Sjöberg, 1–2 (1911–15). – G. Castrén, Stormaktstidens diktning (1907); Fataburen, 1916, redogörelse... 1915, s. 19; A. Friberg, Den svenske Herkules. Studier i Stiernhielms diktning (VHAA: 1 handl., 61: 1, 1945); L. Hammarsköld, Svenska vitterheten, 2:a uppl. (1833); William Karlson, Ståt och vardag i stormaktstidens herremanshem (1945), s. 470, 479; S. Lindholm, Överste Christoffer Johansson Ekeblad – en fromhetstyp från 1600-talet (Kyrkohist. årsskr, 46, 1946, tr. 1947); D. Lindquist, Studier i den svenska andaktslitteraturen under stormaktstidevarvet (1939); S. Lindroth, Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt (Lychnosbibliotek, 7, 1943); O. Mannerfelt, Johan Ekeblad (1903); dens. Släkten Ekeblad och dess samlingar på Stola (Personhist. tidskr, 23, 1922); J. Nordström, De olika Herculesversionerna (Samlaren, 37, 1916); A. Noreen, Anteckningar om Kungl. Hallands regemente (f. d. Västgötadals) åren 1625–1910 (1911), s. 266 f.; H. Schuck, Svensk literaturhistoria, 1 (1890); Sveriges kyrkor. Västergötland, 1, 1922), s. 100 f. – O. Mannerfelts ant:ar (hos kapten M. Mannerfelt).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christopher Johansson Ekeblad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16802, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-05-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16802
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christopher Johansson Ekeblad, urn:sbl:16802, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-05-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se