Clas Julius Ekeblad

Född:1742-09-17 – Strö församling (R-län), Skaraborgs län (på Stola Herrgård)
Död:1808-06-19 – Strö församling (R-län), Skaraborgs län (på Stola Herrgård)

Arméofficer, Landshövding


Band 12 (1949), sida 639.

Meriter

6. Clas Julius Ekeblad, de båda föregåendes son, f. 17 sept. (g. st. 6 sept.) 1742 på Stola, d. 19 juni 1808 där. Kvartermästare vid Södra skånska kavallerireg. 21 april 1755; andre adjutant där 21 jan. 1757; student vid Uppsala univ. 24 febr. s. å.; förste adjutant 27 mars 1759; kornett 1761; stabslöjtnant 12 mars 1762; v. korpral vid Livdrabantkåren 23 febr. 1763; kapten vid det franska reg. Royal Deux-Ponts 18 okt. 1765; vistades i Frankrike och Tyskland 1767–70; kapten vid det franska reg. Schombergs dragoner 30 dec. 1768; korpral vid Livdrabantkåren 14 febr. 1770; maitre de camp vid Schombergs dragoner 22 febr. s. å.; kvartermästare vid Livdrabantkåren 22 mars 1775; löjtnant där 4 maj s. å.; kaptenlöjtnant 31 maj 1780; generalmajor i armén 1 sept. 1782; landshövding i Uppsala län 10 juni och i Skaraborgs län 20 juni 1784; överstekammarjunkare 16 jan. 1787; inlämnade avskedsansökan som sådan 21 febr. 1789; ånyo utnämnd till överstekammarjunkare 14 maj 1791; avsked från landshövdingeämbetet 3 mars 1796. Led. av ridderskapet och adeln vid riksdagarna 1778–79, 1789 och 1792. RSO 1770; LMA 1772; KSO 1781; KmstkSO 1786; RoKavKMO 1799.

G. 6 maj 1775 på Fredrikshovs slott i Stockholm m. hovfröken hos änkedrottning Lovisa Ulrika grevinnan Brita Margaretha Horn af Ekebyholm, f. 24 okt. 1745, d. 13 mars 1791 i Mariestad, dotter av riksrådet, och riksstallmästaren greve Adam Horn af Ekebyholm och grevinnan Anna Catharina Meijerfeldt.

Biografi

Clas E. synes ha ärvt få drag av den begåvade och temperamentsfulla modern men desto flera av den kloke och välbalanserade fadern. Efter studier i hemmet på Stola och någon tids vistelse i mademoisellerna Bourgeois' och Martineaus helpension vid Regeringsgatan i Stockholm sändes den femtonårige E. till Uppsala för att studera under ledning av matematikern och astronomen Fredrik Mallet. E. tillgodogjorde sig efter förmåga och utan att överanstränga sig den traditionella universitetskosten för unga adelsmän, en högst formell och ytlig visdom. Den blivande samlaren och litte-räre diletlanten uttalade vid denna tid sitt förakt för de »läsmakare», till vilka han med tiden själv skulle räkna sig. Mot slutet av den tvååriga vistelsen i Uppsala, i sept. 1759, gjorde E. bekantskap med kronprins Gustav under dennes och konungaparets besök.

År 1760 började E. föra journal över sina upplevelser vid hovet och annorstädes och inledde därmed den verksamhet såsom dagboksförfattare, som varit av den största betydelse för eftervärldens förståelse och uppfattning av de högre kretsarnas liv under den senare frihetstiden och den gustavianska epoken. Utan att på något sätt vara lysande hade E. flera goda författaregenskaper; han var vaken, hade god aptit på livet och var inte utan en sund kritisk blick på sin omgivning. Tidigt högt i gunst hos konungahusets samtliga medlemmar stod han först hertig Karl mycket nära och var prinsens förtrogne under dennes långvariga uppvaktning av hovfröken Brita Horn, E:s blivande maka. Förmodligen var det hennes egenskap av dotter till den framstående mössan greve Adam Horn, som så länge fördröjde äktenskapet med hattchefens son.

Under inemot fyra års vistelse på kontinenten (febr. 1767–sept. 1770) fick E. den sedvanliga internationella avslipningen samtidigt med en föga krävande militär utbildning. Som officer först vid infanteriregementet Royal Deux-Ponts och sedan vid Schombergs dragoner deltog han i tidens uppsluppna garnisonsliv i Sedan, Strassburg, Schlettstadt och Nancy, interfolierat av långa visiter i Paris och resor, bl. a. i sällskap med hertig Karl, till Belgien och Nederländerna. I E:s rika arkivaliska kvarlåtenskap framträder den franska tiden mest i form av verifikationer o. dyl. i samband med den pension han därunder tillerkändes och brevväxling med bl. a. G. Ph. Creutz, baron L. Ch. A. de Breteuil och greve Ch. G. de Vergennes.

Efter Gustav, III:s tronbestigning synes E. snart ha införlivats med den intima kretsen kring monarken och blev 1780 kaptenlöjtnant och sekundchef, för Livdrabantkåren. Någon roll utanför hovet har E. ej spelat, men han tillhörde de få tillfrågade, som avgjorde konungens beslut i två för denne personligen viktiga angelägenheter: närmandet till gemålen sommaren 1775 och försoningen med modern vid dennas dödsbädd jämnt sju år senare. I riksdagen 1789 deltog E. med vanlig lojalitet för konungens bud och befallningar men lämnade dagen efter oppositionsledarnas arrestering, 21 febr, det överstékammarjunkarämbete han två år tidigare beklätts med och utverkade av hertig Karl pass till Mariestad, där han sedan 1784 var landshövding. Hela tiden i full nåd hos monarken återtog E. sitt hovämbete två år senare (maj 1791), troligen inte utan samband med sorgen och saknaden efter makan, som tyå månader tidigare i ett anfall av sinnesförvirring dränkt sig. Han deltog även i riksdagen i Gävle 1792.

E. var ej en det sega motståndets man. »Av alla dem, som icke äga någon deciderad karaktär, är greve Ekeblad den respektablaste», har den bekante dagboksförfattaren G. J. Ehrensvärd skrivit (1 nov, 1779). Elis Schröderheim berättar i »Gustaf III: s sista sjukdom och död», att konungen ett par dagar efter Anckarströms attentat, måndagen den 19 mars, uttalade en bestämd önskan (»längtade efter») att få träffa E. Kurir avsändes till Mariestad, och E. anträdde, så snart han kunde, färden till Stockholm men hann inte fram i tid.

Som landshövding i Skaraborgs län blev E. mest känd i samband med arbetet på uppsättandet av en frikår vid det befarade dansk-norska anfallet 1788. Följande år hade han stora besvärligheter med den frivilliga vargeringen i länet. För sin tid märkligt framsynt var E:s från allmogehåll understödda försök att nå bättre levnadsvillkor för det arma backstugufolket, som drevs från socken till socken. E. föreslog nämligen, att socknens rätt att vägra inflyttning skulle upphöra och stora offentliga arbeten, såsom utdikning av mossar, igångsättas (Elgeskog).

Efter avskedet från landshövdingeämbetet 1796 drog sig E. tillbaka till sitt älskade Stola på Kållandsö och inredde i dess närhet ett genuint gustavianskt tusculum, som han kallade Jerneväg (numera Villa Giacomina). Där levde han med sina böcker och samlingar den oberoende och vise »filosofens» angenäma liv, delat mellan litterära och lantliga sysselsättningar och med åren alltmera sällan avbrutet av resor till hovet i Stockholm eller till vänner i landsorten. E., som var barnlös, avled av slag på Stola 1808 och begrovs 18 juli i det Silfverhielm-Ekebladska gravkoret i Sunners-bergs kyrka, inom vars församling de Ekebladska godsen Fröslunda och Sal äro belägna (Stola och det ävenledes Ekebladska Lindholmen ligga i Strö sn, Kållands härad). Gravkoret raserades pietetslöst vid en ombyggnad av kyrkan 1869, men gravstenar, vapen, porträtt och epitafier och framför allt altartavlan i kyrkan, en korsnedtagning tillskriven van Dyck, som skänktes av E. 1779, erinra alltjämt om E. och hans förfäder.

Ätten Ekeblads samlar- och upptecknarverksamhet nådde sin kulmen och avslutning med E. Efter hans död skingrades det rika bok- och arkivbeståndet, 1879 även bohaget på Stola och Jerneväg. År 1803 hade E. skriftligen förordnat, att samtliga manuskript, böcker (c: a 5,000 band), astronomiska instrument m. m. efter hans död skulle tillfalla Åbo akademi till åminnelse av faderns kansleriat, men denna donation upphävdes, sedan Finland övergått till Ryssland.

Författare

C.-G. Thomasson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Riksarkivet har ett omfattande handskriftsmaterial rörande E., främst i Ekebladska samlingen. Denna innehåller bl. a. tre av enligt uppgift ursprungligen fjorton »tomer» med E:s litterära hugskott i bunden och obunden form, nämligen (den numera tryckta) Bozas resor 1802, Samling av diverse poesier, tom 1, 1804–06, Och Diverse poesier och skrifter, tom 2, 1807. I K. biblioteket finnas bl. a. E:s värdefulla journaler 1760–70, 1792, 1798, 1801 och 1803–07 (I. E. 14) samt 1766 (Engeströmska saml., B VII, 2. 16), hans brev till fadern (Engeström, B. VII. 2. 17, C. XVII. 1. 4 och 1. 5) samt till hustrun 1773–91 (Ep. E. 6:1–2) jämte föräldrars och syskons brev till E. 1766–70 (Engeström, C. XVII. 1. 6), vidare brev från E. till bl. a. C. C. Gjörwell. Ett antal brev och rapporter till Gustav III – bl. a. från danska fejden – finnas i Uppsala univ.-bibliotek (F 421, 455); där finnes också i avskrift en »samling av handbrev», adresserade till E. och hämtade ur L. von Enge-ströms samlingar rörande Gustav III: s historia (F 613). I Ekebladska släktarkivet (vol. 17–21) i De la Gardieska samlingen i Lunds univ.-bibliotek utgöres materialet rörande E. och hans förvaltning av Stola m. fl. gårdar huvudsakligen av räkenskapshandlingar, Inventarier o. dyl. Bouppteckningen 1808 finnes i Göta hovrätts arkiv i Jönköping.

Tryckta arbeten

Gustaf III och hans gunstlingar. Utdrag ur journalerna for 1792 och 1803. [Utg. af G. E. Klemming.] Sthm 1871. 32 s. – En svensk samhällssatir. Bozas resor. Ifrån ett gammalt persiskt manuskript översatta 1802. Utg. av N. Erdmann. Sthm 1925. 179 s. – Inventarium över Stola losegendom 1796 (W. Karlson, Ett svenskt herremanshem på 1700-talet Lund 1940, s. 67–126).

Handskrifter: se texten.

Källor och litteratur

Handlingar och brev rörande C. J. E:s ämbeten, ordensutmärkelser, franska militärtjänst etc. i Ekebladska samlingen, RA. Om E:s. papper m. m. jfr även litt. anförd i släktart.; C. J. Ers roll vid närmandet mellan Gustav III och Sofia Magdalena i A. F. Muncks berättelse 22 maj 1779 (avskrift i Engestr, vol O, sign. 13 b), KB (avskr. även i UB). – G. T. Ehrensvärd, Dagboksanteckningar förda vid Gustaf III :s hof, utg. af E. V. Montan, 1–2 (1877–78); A. L. Hamilton, Anekdoter till svenska historien under Gustaf III :s regering, utg. af O. Levertin (Sv. memoarer och bref, utg. af H. Schück & O. Levertin, 4, 1901); Hedvig Elisabeth Charlotta, Dagbok, 1 (1902); R. F. Hochschild, Memoarer, utg. af H. Schiick, I (1908), s. 105; E. Schröderheim, Anteckningar och minnen, utg. af Elof Tegnér (Från tredje Gustafs dagar, 1,1892). – H. Almquist, Fredric Pfeiff, vargeringsfrågan och socken-mötet i Bettna den 16 februari 1790 (Personhist. tidskr, 40, 1939–40, tr. 1941); E. Andrén, Ett lusthus i ängen (Gustavianskt. Studier . . . tillägnade S. Wallin, 1932); G. Castrén, Gustav Philip Creutz (1917); V. Elgeskog, Svensk torpbebyggelse från 1500-talet till laga skiftet (1945), s. 177; N. Erdmann, Gustaf III. De första bladen i hans lifs historia (1907); dens. Ur rokokons liv, 2:a uppl. (1925); dens. Hemma och borta på 1700-talet. Ur greve Claes Julius Ekeblads brevväxling med Gustaf III :s broder, prins Carl, samt unga diplomater och kammarherrar (1925); dens. Vid hovet och på adelsgodsen i 1700-talets Sverige (1926); Beth Hennings, Gustav III som kronprins (1935); G. Iverus, Hertig Karl av Södermanland, Gustav III :s broder, 1 (1925); W. Karlson, Ett svenskt herremanshem på 1700-talet. Clas Julius Ekeblads inventarium över Stola 1796 (1940); Sigrid Leijonhufvud, Carl Gustaf Tessin och hans Åkerökrets, 2 (1933); O. Levertin, Från Gustaf III:s dagar (1896); dens, [Rec. av] N. Erdmann, Ur rococons lif (Svensk litteratur, 2, 1909); O. Mannerfelt, Släkten Ekeblad och dess samlingar på Stola (Personhist. tidskr, 23, 1922, tr. 1923); J. E. Mellin, Minne öfver Claes Julius Ekeblad... (1813); N. V. E. Nordenmark, Fredrik Mallet och Daniel Melanderhjelm (1946); Svenska folket genom tiderna, red. av E. Wrangel, A. Gierow och B. Olsson, 6–7 (1938); Sveriges kyrkor. Västergötland, 1 (1913–22); B. Waldén, Loka. En kunglig hälsobrunns krönika (1940V

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Clas Julius Ekeblad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16805, Svenskt biografiskt lexikon (art av C.-G. Thomasson.), hämtad 2019-12-07.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16805
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Clas Julius Ekeblad, urn:sbl:16805, Svenskt biografiskt lexikon (art av C.-G. Thomasson.), hämtad 2019-12-07.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se