Meriter

Ekman, Carl Christopher, f. 15 maj 1747 i Umeå, d. 22 jan. 1818 i Nystad. Fadern var, enligt familjetradition, järnbruksinspektor i Härnösandstrakten; själv kallas C. C. E. i Åbo akademis matrikel »Medelp.», d. v. s. från Medelpad. Student vid Åbo akademi 23 okt. 1769; stipendiat 1772–76; disp. pro exercitio 3 juni 1772, pro gradu 12 april 1775; fil. magister 28 juni s. å.; auskultant vid Åbo hovrätt okt. 1776; reste till Sverige 1777; vicenotarie vid Åbo hovrätt 8 mars 1779; auditör vid Åbo läns infanterireg.; bevistade kriget 1788–90; kanslist vid K. överauditörsämbetet 1792; borgmästare i Nystad 13 aug. 1795; avsked 12 febr. 1816.

G. 2 sept. 1792 i Bjärnå sn (Åbo och Björneb. l.), Finland, m. Sara Elisabeth Gadolin, f. 19 okt. 1771 där, d. 15 juli 1818 i Nystad, dotter av kontraktsprosten, fil. magister Anders Gadolin och Sara Pipping.

Biografi

E: s namn är knutet till den av Anjalaforskningen flitigt använda dagbok, som han förde under kriget 1788–90 och som först i utdrag utgavs av J. O. I. Rancken 1885 samt sedan av R. Hausen 1900 jämte ett tillägg 1901. E. bröt upp med regementet från Kärsämäki malm utanför Åbo 2 juni 1788. Han deltog i offensiven mot Fredrikshamn och reträtten till Liikala och Anjala. Som auditör hörde han till regementsstaben och hade därigenom möjlighet att följa med chefen överste J. H. Hästeskos överläggningar med andra oppositionsmän. E. synes länge ha åtnjutit Hästeskos förtroende, varom talrika notiser vittna, särskilt i dagbokens otryckta variant i Lund (se nedan). Han framstår i dagboken som en skarpsynt iakttagare. E: s ställning bland konspiratörerna; synes småningom ha blivit svår. Han följde dock regementet till hemförlovningen 4 okt. 1788. Den 25 april 1789 reste han ånyo från Åbo, denna gång för att biträda vid rättegångarna vid armén med Anjalamännen. Han förde även protokollet vid krigsrätten med general L. F. Kaulbars. Under kampanjen 1790 vistades E. i Borgå. Hans anteckningar under detta och föregående år ha. icke det självupplevdas omedelbara prägel i samma grad som under det första.

Anmärkningar ha ur källkritisk synpunkt framförts mot dagboken. Man har i polemik mot dennas utgivare velat konstatera, att den icke uppstått omedelbart i samband med de händelser den skildrar utan utgör »resultatet av en senare gjord omformning, däri bestämda lämplighetssynpunkter iakttagits». Denna kritik torde åtminstone delvis få betecknas som riktig men tar säkerligen miste,, då den vill låta påskina, att dagbokens formulering före »omformningen», som riktigare torde kunna karakteriseras som renskrivning, varit mera förstående i förhållande till Anjalaförbundet än senare. E. var rojalist och representerar i sin dagbok konsekvent denna ståndpunkt. Dagboken är känd i flera av E. egenhändigt skrivna varianter, av vilka den av Hausen tryckta förvaras i Finlands riksarkiv och en annan delvis i Lunds univ.-bibliotek (1788 och 1790 års kampanjer) och delvis i K. biblioteket (1789 års kampanj). Den sistnämnda delen har tillhört Karl XV och troligen ärvts med Rosersbergs bibliotek från Karl XIII, som i sin tur måhända fått den i arv efter Gustav III. Enligt släkttraditionen skall E. ha överlämnat ett exemplar av sin dagbok till den sistnämnde. Titelbladets utstyrsel, papperet och stilen synes visa, att de i ovannämnda samlingar förvarade exemplaren för 1789 och 1790 höra ihop. Den del, som behandlar 1788 års kampanj, har en enklare utstyrsel och är skriven på något grövre papper, varför den möjligen tillhör en fristående, äldre variant. Dessa delar, av vilka de i Lund varit okända för såväl Hausen som A. R. Cederberg, äro i varje fall fullständigare och återgå tydligen närmare på den av E. ursprungligen förda och hittills icke anträffade originala dagboken än den av Hausen tryckta varianten. Talrika upplysningar och notiser av värde, som återfinnas i de förra, ha av E. uteslutits ur den senare. Tyvärr är lundavarianten för 1788 defekt, i det att tredje arket eller anteckningarna för tiden 28 juli–6 aug. till större delen saknas. Det framgår flerstädes, att E. börjat författa dagboken »uppå en väns anmodan, och livad av det hopp, att få skriva glada nyheter». Nedslagen av de händelser, som inträffade, skulle han ha avstått från att »under egenskap av brev vidare avsända några dagblad, därest ej fleTe redligt sinnade och vältänkte uppmuntrat mig att därmed fortfara». E. säger sig därefter »för var dag ... å sätt jag börjat, upptecknat vad jag sett och hört». Sedan han vägrat att teckna sitt namn under Anjala förbundsakt, hade dock för honom »mycket blivit förtegat av vad sig tilldragit; men ifrån sanningen, saken antingen sedd eller hörd, har jag ej vikit en hårs mån». Ett utdrag ur den ursprungliga dagboken överlämnades av E. till brigadchefen, överste B. J. Hastfer, senhösten 1788, då E. synes ha sökt skydd hos denne, som han trodde vara lojal mot konungen, undan Hästeskos förföljelse. Detta utdrag, som förvaras i Uppsala univ.-bibliotek och publicerats av Cederberg, avviker dock ej till innehållet nämnvärt från Hausens variant.

Bland mera anmärkningsvärda uppgifter i lundavarianten finna vi en för 15 juni 1788, av vilken det. framgår, att Hästesko denna dag anförtrott E, att han deltagit »i en hemlig conference i staden» och att den av E. samma dag omtalade sammansvärjningen mot konungen skulle exekveras av överste M. Anckarsvärd, »alltid förr känd för en redlig man». En uppgift av värde är även den not under 26 aug. s. å., däri E. antecknat, att han av en tillfällighet kommit att hos majoren C. H. Klick få se koncepten till de av Anjalamännen uppsatta breven till riksrådet greve F. A. von Fersen och frih. C. De Geer. Denna not upphäver det till synes mest konkreta beviset, som framförts för dagbokens otillförlitlighet. Frågan härom kan dock ej definitivt avgöras, innan den ursprungligen förda dagboken eller de i brevform gjorda utdragen därur anträffats. Troligen skulle de dock icke visa sig avvika mycket från ovannämnda otryckta variant. Försiktigt använd och kompletterad med denna utgör den tryckta dagboken fortfarande en av de viktigaste källorna till Anjalaförbundets historia.

E. skall tack vare sin dagbok ha kommit högt i gunst hos Gustav III. Den definitiva överflyttningen till Finland står tydligen i samband med de ändrade förhållandena efter konungens död. Om E:s privatliv är f. ö. ingenting känt. Han synes under hela sitt liv haft att dragas med en dålig ekonomi. Även som borgmästare tyckes E. ha fått kämpa med ekonomiska svårigheter, främst vållade av omsorgen om en talrik barnskara. Utom den flytande stilen i dagboken vittna egenhändiga illustrationer i lundavarianten om en konstnärlig läggning, som även synes ha tagit sig uttryck i musikaliskt intresse.

E. är typen för de rojalistiska medborgare av medelklassen, bland vilka Gustav III hade ett av sina bästa och säkraste stöd. I sin dagbok har E. skapat ett varaktigt vittnesbörd om den lojalitet, och vilja till förståelse, som präglade denna del av borgerskapet även inför de svåraste missgrepp från konungens sida. Som motvikt mot den rikt flödande antirojalistiska propagandan har dagboken säkerligen haft ett betydande värde även för samtiden.

E. hade sönerna prästen och skriftställaren fil. magister Fredrik Joachim E. (f. 1798, d. 1872), som bl. a. utgav »Beskrifning om Runö» (1847), samt målaren Robert Wilhelm E. (f. 1808, d. 1873).

Författare

E. L. BIRCK.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Från Anjala-förbundets tid. 1. Karl Ekmans dagbok 1788, sammandragen och belyst af J. Oskar I. Rancken. Wasa (Nikolaistad) 1885. VII, 27 s. (Skolprogr.). – Dagbok förd under kriget i Finland 1788–1790. Utg. af R. Hausen. Hfors 1900. VII, 266 s, 1 portr. (Skrifter utg. af Sv. literatursällsk. i Finland, 44). – Tillägg till auditör Ekmans dagbok (Skrifter utg. af Sv. litteratursällsk. i Finland, 47. Förhandl. o. uppsatser, 14, 1900, tr. 1901, s. 201–208). – Utdrag utur en enskild och hemligen förd dag-bok under sommar campagnen år 1788 (Historiallisia tutkimuksia, jul-kaissut Suomen Historiallinen Seura, 13, 1931, s. 273–281).

Källor och litteratur

Källor: Ovan nämnda handskr. och tr. skrifter; skrivelse frän B. J. Hastfer till Gustav III 6 jan. 1788 (F 457), UB. – Protocoller och handlingar rörande det brotsliga förhållande som förekommit emot åtskillige chefs och officerare, vid finska arméen under 1788 års campagne (1789–91). – E. L. Birck, General Tolls krigsplan år 1788, dess utförande och sammanbrott (1944); A. R. Cederberg, Anjalan liiton historialliset lähteet (Historiallisia tutkimuksia, 13, 1931, s. 92–100); J. R. Danielson Kalmari, Finland under gustavianska tiden, 2 (1925); V. Lagus, Åbo akademis studentmatrikel, 2 (Skr. utg. af Sv. literatursällsk. i Finland, 11, 1892), s. 190; B. Lesch, Jan Anders jägerhorn (1941), s. 170, 171, 187, 250; C. T. Odhner, Sveriges politiska historia under konung Gustaf III:s regering, 3 (1905), s. 86, 168, 169; K. K. Tigerstedt, Göran Magnus Sprengtporten (Finsk tidskr, 3–7, 9, 13, 15–18, 20, 24, 1877–88). – Om E:s söner F. J. E. och R. W. E. se Finsk biografisk handbok, utg. af T. Carpelan, 1 (1903), samt B. Hintze. Robert Wilhelm Ekman 1808–1873 (1926).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Christopher Ekman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16857, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. L. BIRCK.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16857
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Christopher Ekman, urn:sbl:16857, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. L. BIRCK.), hämtad 2024-04-23.