Meriter

1. Johan Erik Brooman, f. 30 juli 1772 i Stockholm, d. 19 nov. 1823 därstädes. Fadern, som var kammartjänare, har ej kunnat identifieras, modern hette Kristina Katarina (mantalslängden). Elev vid K. operan 1788. Engagerad hos J. A. Lindqvist i Göteborg 1794–95.; gästspelade hos K. Stenborg i Stockholm 1796–97; engagerad hos honom 1798–99; gästspelade hos A. O. Hofflund 1799; ånyo engagerad hos Lindqvist i Göteborg 1799–1800; gästspelade i landsorten 1800–02; ledde eget sällskap i Göteborg 1802–03; engagerad vid de K. teatrarna från okt. 1803; tillika styresman för lyriska scenen 3 apr. 1822–30 juni 1823. Erhöll hovkamrerares titel.

Gift 21 nov. 1798 med Margareta Sofia Lagerqvist (se följande).

Biografi

B. ägde ett starkt organ, ett uttrycksfullt uttal och i sitt spel ofta mycken värme. Han var en god komiker och blev som sådan anställd hos J. A. Lindqvist, då denne med Johan von Blancs till Anders Widerberg överlåtna privilegium för Göteborg nybildade sitt sällskap, vilket ansågs för den tidens bästa landsorts trupp. B. spelade med mycket beröm Harcourt i F. U. L. Schröders lustspel »De fyra förmyndarne», titelrollen i »Kapten Puff» och Fredrik II i J. F. Jungers tvåaktsdram »Pasqvillanten», i vilka sistnämnda roller han imiterade Lars Hjortsberg. Hos Stenborg gästspelade han såsom Fredrik II och Pedro i »Azemia» en gång under vartdera spelåret. »Gästspelet resulterade i den omtyckta aktörens engagement», och han blev en av Svenska komiska teaterns mest använda sujetter. Efter teaterns försäljning gästspelade han i landsorten, där han vid direktör A. O. Hofflunds sällskap i Norrköping under riksdagen 1800 bl. a. utförde Fredrik II, som tycks ha varit en av hans mest framstående roller den tiden. Under uppehållet där avled hans unga hustru. I Stockholm samlade han ett eget sällskap för Göteborg, där han spelade på Petter Stenborgs privilegium av 20 dec. 1774, vilket Karl Stenborg överlät till honom 23 sept. 1802. Sin verksamhet började han 1 nov. 1802, men den avbröts redan 19 dec. genom en förhärjande eldsvåda. Under det teatern reparerades, uppträdde han i Uddevalla. Han höll sin repertoar på en aktningsvärd höjd och gav arbeten av Voltaire, Beaumarchais, Marmontel m. fl., några av Holbergs komedier och därjämte svenska original av K. I. Hallman, Olof Kexél, K. M. Envallsson, Karl Stridsberg och K. J. Lindegren. Emellertid tröttnade han på ledarebefattningen, överlämnade teatern till Karl Wildner och tog engagemang vid de Kungliga teatrarna, där han anställdes såsom aktör och sångare vid Dramatiska teatern och Operan, emedan han även hade en rätt god sångröst.

Bland B:s roller märkas, utom de redan anförda, Pastor Hederman i »Den okände sonen» och Edvard Smith i »Redlighetens seger öfver förtalet», vilka han utförde under sitt första engagemang i Göteborg, samt kapten Sabord i »Lilla matrosen», i vilken roll han ansågs »nära nog oöverträfflig», Under sin tidigare anställning vid de Kungliga teatrarna vann han mycket bifall som invalidsergeanten Belaccueil i »Fästningen i Boston» och baron Montefiascono i »Cendrillon». Han kreerade vidare Usbeck i »Aline», fältherren i »Afbrutna offerfesten», Monostatos i »Trollflöjten», Mazetto i »Don Juan» och Osmin i »Enleveringen ur seraljen» samt var en förträfflig Snusenmark i »De löjliga mötena». Däremot var han under sina senare år mindre lyckad som Polonius i »Hamlet» och Peccatel i »Engelbrekt». Han blev tidigt minnesslö och råkade ofta ut för tvetydiga missägningar i sina roller, varför han under sina sista år föga kunde användas. — När E. Du Puy helt hastigt avled 3 april 1822, fick B. övertaga hans styresmannaskap för lyriska scenen till påföljande spelårs slut, då Gustav Åbergsson återtog befattningen. — över B. hölls 23 jan. 1826 åminnelsetal i Neptuniorden av krigskommissarien Klas Livijn.

Författare

N. Personne.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Verser afsjungna vid skådespelerskan Eva Fundins begrafning i Christine kyrka i Göteborg 19 jan. 1800. — Prolog i anledning af Konungens och Hans kongl. höghet kronprinsens höga födelsedagar, d. 28-& 29: de januarii 1801. Helsingör 1801. XVI s.

Uppförda översättningar (alla otryckta): »Den ädla sanningen», dram i en akt af A. F. F. v. Kotzebue. (En fortsättning av »Verldsförakt och ånger», aldrig spelad i Stockholm.) — »Sanningens belöning», dram i fem akter af A. F. F. v. Kotzebue. — »Fändriken eller Den falska misstanken», komedi i tre akter af F. U. L. Schröder. (Gavs första gången 1 febr. 1799 å Munkbroteatern såsom recett för B.; gick fyra gånger.) — »Picaros och Diego eller Den fjolliga aftonen», komedi med sång i en akt af L. E. F. Ch. M. Dupaty, musik af N. d'Alayrac. (Gavs å K. teatern 1813 fyra gånger.) — »Plånboken», dram i tre akter af A. F. F. v. Kotzebue. (Gick tjugutre gånger å Arsenalsteatern 1819—1824 och två gånger å K. teatern 1827 och 1839.)

Källor och litteratur

Källor: Den samtida tidningspressen; W. Berg, Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar, 2—3 (1898—1900); F. A. Dahlgren, Anteckningar om Stockholms theatrar (1866); J. Flodmark, Stenborgska skådebanorna (1893); N. Personne, Svenska teatern. 2—4 C1014—161

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Erik Brooman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17031, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:7103:N. Personne].), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17031
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Erik Brooman, urn:sbl:17031, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:7103:N. Personne].), hämtad 2024-04-19.