Gustaf Broomé

Född:1786-04-20 – Tranås församling, Kristianstads län
Död:1865-01-20 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län

Präst


Band 06 (1926), sida 439.

Meriter

1. Gustaf Broomé, f. 20 apr. 1786 i Tranås, Lunds stift, d. 20 jan. 1865 i Lund. Föräldrar: kyrkoherden i Tranås och Onslunda, prosten Simon Johannes Broomé och Maria Bergström. Erhöll enskild undervisning; student i Lund 24 febr. 1801; disp. 20 juni 1804 (Dissertatio de diis Iliadis, P. 2; pres. Es. Tegnér); filol. kand. 17 dec. 1806.; fil. kand. 9 apr. 1808; disp. maj s. å. (Tympanum Schamanico-Lapponicum in Museo historico Lundensi, P. 2; pres. N. H. Sjöborg); fil. magister 23 juni s. å. Preceptor för majoren greve K. F. Dückers söner Karl Fredrik och Kristian Vilhelm Rutger från 1808; e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket i Lund 22 sept. 1810; prästvigd 15 dec. 1811; teol. docent 23 nov. 1812; notarie i skånska nationen s. å.—1814; ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket 14 okt. 1816; avlade pastoralexamen 7 dec. s. å.; prefekt vid teol. seminariet 28 mars 1817; kyrkoherde i Västra Kärrstorps och Glostorps prebendepastorat 6 maj 1818 (tillträdde 1820); kyrkoherde i Västra Sallerup och Remmarlöv på patronus kallelse 1819 (tillträdde 1 maj 1821); erhöll avsked från amanuensbefattningen vid universitetsbiblioteket i Lund 1820; prost över egna församlingar 26 sept. 1821; riksdagsman 1828—30; ledamot av Malmöhus läns hemmansklyvningskommitté 1833 (jmfr K. brev 26 okt. s. å.) —1834 (betänkandet ink. 23 maj) samt 1841 (jmfr K. brev 14 aug. s. å.) —14 jan. 1842; ordförande i direktionen för skånska prästerskapets byggnadskassa 1839—48; lämnade pastoratets skötsel åt vice pastor 1848. Ledamot av Samfundet pro fide et christianismo och av Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande; fil. jubelmagister 1 juni 1859.

Gift 1) 7 dec. 1821 med Sofia Dorotea Lundgård, f. 7 okt. 1802, d. 23 maj. 1831, dotter till rektorn, sedermera kyrkoherden i Simrishamn, prosten Johan Lundgård; 2) 11 mars 1836 med sin svägerska Kristina Apollonia Schönbeck, f. 11 aug. 1807, d. 9 Juni 1905, dotter till kyrkoherden i Tranås Jöns Erik Schönbeck och änka efter B: ,s broder, klockaren, sedermera v. pastorn i Tranås Johan Ludvig Broomé.

Biografi

B., som var en lärd och dessutom på det praktiskkyrkliga området förfaren man, hade efter en tids tjänstgöring såsom docent vid Lunds teologiska fakultet 1817 blivit prefekt för det praktisk-teologiska seminariet, därvid efterträdande M. E. Ahlman. Innan denne senare lämnade seminariet, hade han kallat H. Reuterdahl till docent vid detsamma. B. och Reuterdahl samarbetade förträffligt. Vänskapen dem emellan kom att för B. i framtiden spela en icke obetydlig roll. B. lämnade snart nog universitetet, sedan han 1819 av vederbörande patronus kallats till kyrkoherde i V. Sallerup och Remmarlöv. Ohälsa under en följd av år hindrade B. att lägga den hand vid de prästerliga göromålen, vartill han hade både lust och förmåga. Hans ämbetsbröders förtroende kallade honom till medlem av prästeståndet vid 1828—30 års riksdag. Vid denna uppträdde han en gång med ett rätt uppmärksammat anförande i fråga om brännvinslagstiftningen. I ett föreliggande utskottsutlåtande fann han icke en tillräckligt skarp moralisk dom uttalad över dryckenskapen, och han inlade en bestämd protest häremot.

Man har skäl att komma ihåg denna episod, då P. G. Ahnfelt en del år senare i giftig ton stämplade honom såsom »brännvinismens» försvarare. Ahnfelts prästgård i Bosarp låg icke långt från B: s, men det andliga avståndet var ofantligt. Det var den begynnande nykterhetsrörelsen, som söndrade andarna. Liksom Reuterdahl såg B. i den Wieselgrenska propagandan för absolutism i fråga om brännvinet och därmed jämställda drycker en främmande anderiktning, en olutersk metodism. B., som hade lätt för att skriva och ägde en saftig, satirisk stil, grep till pennan och utgav 1842 en skrift: »Nytt swar på den gamla frågan: hwad skall man säga om detta nykterhets-wäsen?» Reuterdahls tunga, vetenskapliga argumentering var här omsatt i besk, kanske något klumpig satir. I varje fall slog den över målet, och B. framstår såväl genom denna som en del senare skrifter närmast såsom den konservativa riktningens »enfant terrible». Det är emellertid icke svårt att hos honom finna en allvarlig iver för nykterhet och goda seder, för gammaldags god folkmoral på kristlig grund.

Lika litet som B. kunde förlika sig med nykterhetsrörelsen, lika litet förmådde han uppskatta den religiösa rörelse, som i väckelsens form allt ifrån 1840-talet gick fram över stora delar av Sverige och också över de skånska bygderna. Såsom skottavla för sitt angrepp mot denna använde B. den bibelupplaga med förklarande noter; som Peter Fjellstedt hade utgivit. Åtskilligt berättigat finnes i B: s anmärkningar, även om Fjellstedt ju aldrig åsyftat att skriva en vetenskaplig kommentar. Men det som frapperar hos B. är den oförmåga att förstå väckelsetypen, han visar både i »Några ord till Sweriges bibelwänner i anledning af P. Fjellstedts bibelförklaringar» (1851) och i en del andra smärre skrifter. Det som särskilt stötte honom var den pessimistiska människouppfattning, som utgjorde bakgrunden för väckelsens omvändelsepredikan. Den gav han skulden till det som han framför allt fann i väckelsen, känslosvall och överspändhet, varigenom väckelsen enligt B: s uppfattning motarbetade upprättandet av den folkmoral, som låg alla om hjärtat. Man skall icke svärta ned och nedsätta sitt eget folk utan tala sanning, var B: s ofta upprepade yrkande.

Om B. av P. G. Ahnfelt betraktades såsom »brännvinismens» advokat, svarade han själv med samma mynt. Han säger en gång, att tvisten icke gällde kristendomen själv och vad den kunde giva både i detta livet och det tillkommande. Därom voro alla ense. »Men tvisten går om sättet att kristendomen framställa... en tvist huruvida en förnuftig har rätt mot en dåre, och en uppriktig man mot en farisé.» I motsatsen mellan de bägge grannkyrkoherdarna Broomé och Ahnfelt åskådliggöres splittringen i dåtidens religiösa liv. Alldeles oöverkomlig var kanske icke klyftan: Skånska posten, som ofta hade uppträtt mot B., yttrade vid dennes frånfälle, att han »var en man med mångsidig lärdom, fast karaktär, starkt utpräglade principer och ett ädelt hjärta».

Författare

Edv. Rodhe.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De concilio Lincopensi dissertatio. Lund 1812. 4: o 23 s. (Diss., resp. J. J. Aspegrén.) — Tal öfver majoren. . ., grefve Carl Fr. Dricker, hållet vid hans jordfästning i V. Sallerups kyrka den 21 april 1828. Lund 1828. 34 s. — Tal vid aflidne contracts-prosten M. P. Dahlbergs jordfästning i Gladsax den 17 sept. 1834. Lund 1834. 32 s. — Tal vid enkefru-grefvinnan Eva Margareta Duckers, född friherrinna Wrangel, jordfästning i V. Sallerups kyrka den 20 dec. 1839. Kristianstad 1840. 23 s. — Nytt swar på den gamla frågan: Hwad skall man säga om detta nykterhets-wäsen? Lund 1842. V, 116 s. — Tillfälliga uppsatser öfwer religiösa och kyrkliga ämnen. En skrift till upplysta medborgare. Malmö 1851. (3), XXV, 233 s. — Försök till förswar för swenska folket mot herr pastor Fjellstedt (i anled- ning af hwad i Bihanget n:r 2 förekommer). Malmö 1851. 48, (1) s. (Föranledd av P. Fjellstedts skrift: Swenska folkets tillstånd i afseende på sedlighet, bergning och utsigter för framtiden, i Bibelwännen 1851. Följd-skrift: [P. N. Lundqvist],'En röst ur swenska folket till herr Gustaf Broomé, med anledning äf hans skrift: »Försök...». Gävle 1852. 66 s.) — Oförgripliga tankar om kyrka och konventikel. Malmö 1851. 43 s. — Några ord till Sweriges bibelwänner i anledning af P. Fjellstedts bibelförklaringar. Malmö 1851. 84 s. (Följdskrift: [P. N. Lundqvist], Några ord till herr prosten Gustaf Broomé i anledning af P. Fjellstedts bibelförklaringar, af en swensk jbibelwän. Gävle 1852. 59 s.) —¦ Ytterligare bidrag till utredande af begreppen om samwetsfrihet, religionsfrihet och emigration (i närmaste anledning af hwad i Aftonbladet förekommit). Malmö 1852. 76 s.

Översatt: I. H. von Wessenberg, Om swärmeri. Hist.-filos, betraktelser med afseende på den närwarande tiden. Malmö 1851. XXX, (2), 304 s.

Källor och litteratur

Källor: Lunds kanslerskoncept 1810, 1812, 1816 och 1817, prokanslerns brev till kanslern 7 nov. 1812, 19 mars 1817, civildep. handl. 13 juli 1853, allt i RA. — P. G. Ahnfelt, Studentminnen, 1—2 (1882); H. Reuterdahl, Memoarer (1920). — J. A. Asping & A. J. Åkerman, Matrikel öfver Lunds stift för år 1854 (1854); S. Cawallin, Lunds stifts herdaminne, 2—3 (1855—56); IL. Newman, Nordskånska väckelserörelser under 1800-talet (1925); C. Sjöström, Skånska nationen före afdelningarnes tid (1897).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Broomé, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17036, Svenskt biografiskt lexikon (art av Edv. Rodhe.), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17036
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Broomé, urn:sbl:17036, Svenskt biografiskt lexikon (art av Edv. Rodhe.), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se