Carl Brunkman
Född:1734-08-25 – Konungsunds församling, Östergötlands länDöd:1781-09-17 – Tjärstads församling (vid Skedevis gård)
Präst, Tidningsredaktör
Band 06 (1926), sida 523.
Meriter
Brunkman, Carl, f. 25 aug. 1734 i Konungsund, d. 17 sept. 1781 genom drunkning i Åsunden nära Skedevi gård i Tjärstads socken. Föräldrar: kyrkoherden i Konungsund Karl Eriksson Brunkman och Elisabet Austrin. Elev i Linköpings skola och gymnasium 1743 (inskriven 8 okt.) —1751; student i Uppsala 11 juni 1752; disp. 28 apr. 1756 (Städers afstånd ifrån hvarandra, uträknadt på oeconomiska grunder; pres. A. Berch; fil. kand. 7 dec. 1757; disp. 27 maj 1758 (Dissertatio gradualis de usu religionum politico; pres. J. Ihre); fil. magister 20 juni s. å. Prästvigd i Linköping 25 mars 1763; huspredikant hos grevinnan Ulrika Juliana Gyllenstierna, f. Brahe, 1763—65 och hos hennes son, riksrådet greve Göran Gyllenstierna 1765—69; meddelade tillika privat undervisning och föreläste enligt annonser offentligt i svenska språket i Stockholm; tf. predikant vid fattighuset på Sabbatsberg 1763, i slottskapellet sex veckor, vid änkehuset 1764, vid Drottninghuset s. å., vid spinnhuset 1765 samt vid artilleriregementet s. å.; utgav tidningarna »Medborgaren» 1768 och 1771, »Themis på fula sidan» 1768—79 samt »Riks-fiscalen» 1771—72; avlade pastoralexamen i Stockholm 24 nov. 1773; komminister i Gammalkil 23 sept. 1778 (tilltr. 1779). - Ogift
Biografi
Efter vunnen magistergrad ämnade B. speciminera vid akademien i Uppsala med en avhandling »Animadversiones in lingvam Svecanam», vilken skall ha godkänts till disputation, och sökte även 1760 docentur i de »svenska och götiska dialekterna». Men han förföll i »kropps- och sinnessvaghet» och fick nöja sig med ett understöd av konsistoriet på 300 dir kmt i sitt »beklagliga och torftiga tillstånd» (19 apr. 1760). Sedermera lät han prästviga sig i Linköping (1763) och fann under upprepade motgångar i befordringsvägen en torftig utkomst i lägre prästerliga befattningar och som privatlärare i huvudstaden. Därjämte sökte han under aderton års tid sin lycka på varjehanda områden under ett ständigt ansökande och ett ideligt kiv med myndigheterna. Självöverskattning och bristande jämvikt röjde därvid alltjämt spåren av hans sinnessvaghet, och framgången uteblev. Vetenskapsakademien, som han 1761 uppvaktade med anhållan om understöd, hänvisade honom i en artig skrivelse till högre ort (25 nov. 1761). Rådet följdes. B. »upptedde» hos K. M:t en svensk översättning av sin avhandling »Uppgifter till svenska språkets förbättring», och anhöll om förordnande att under trenne år som censor över språkets renhet (med nödigt underhåll) få samverka »med allmänheten och de lärde» till de grammatiska reglernas jämkning och stadgande samt att för framtiden utan underhåll få vara docent i ämnet. Ansökan avslogs naturligtvis (24 juli 1765), dock med förklaring, att B. vore oförhindrad att meddela undervisning åt dem, som ville begagna sig därutav, och att i vanlig ordning söka docentur vid något universitet. Det var med en ganska pressad tolkning av denna resolution, som B. sedan kallade sig »Kunglig docent». Samtidigt hade B. råkat i en tvist med Stockholms konsistorium om tryckningen av en skrift, som han först kallade »Religionswården» och sedan sökte smuggla igenom under den förbytta titeln »Rikswården». Fördömlig så »in theologicis» som »in ethicis», sades den röja »om icke förvirrade, dock nog orediga tänkesätt» och troddes lätt nog kunna förleda en menighet till oriktiga begrepp om sina rättigheter» och locka folket att »tillvälla sig en frihet, som ty ej tillkommer». Icke ens K. M: ts utslag 23 mars 1770 förmådde honom att ge tappt. En tidning, »Medborgaren», som han börjat utgiva 1768 och som röjde starka, sympatier för »mössorna», hade tillika redan efter andra numret, ådragit honom ett åtal, som slutade med 300 dir smt i böter och varning inför konsistoriet (K. dom 28 febr. 1770). Under sådana, förhållanden kan det knappast väcka förundran, att B:s lycka förblev trög. Väl fick han (29 juni 1768) på mössrådet Kr. Reuterholms förslag rätt att räkna dubbla tjänsteår för sin docentur, och väl. repade han åter mod, när mössorna segrat på riksdagen 1771—72,. och vände sig till ständerna med sina motgångar i processvägen och. sina överspända anspråk, men Gustav III: s revolution avklippte hansförhoppningar, innan riksdagen hunnit besluta i hans sak, och han fick nöja sig med att i sina obskyra tidningar Medborgaren, Themis på fula sidan och Riks-fiscalen inför allmänheten framlägga sina lidanden, sina besvärs- och processakter och sitt missnöje med hemstiftets biskop, Petrus Filenius. Oförtröttat fortsatte han tillika en mångskiftande skriftställarverksamhet och besvärade alltjämt Stockholms konsistorium med censurering av teologiska funderingar, som. befunnos otryckbara (utslag 17 mars 1772). Till slut hamnade han som komminister i Garnmalkil men omkom redan 1781 i Åsunden, enligt en tradition, som dock ej överensstämmer med dödbokens-berättelse om olyckan, plundrad och dränkt av sina roddare, då han skulle fara över sjön vid Skedevi för att förära sin fästmö en del nipper. Otvivelaktigt trodde sig B. äga en kallelse som väckare och reformator i samhälleliga frågor. Hans åskådningar hörde, såsom. redan antytts, hemma i den starka demokratiska underström, som bröt igenom mot frihetstidens slut, och anvisade honom följdriktigt, en plats i mössornas led. Partiets motvilja mot Frankrike sammanvävdes i hans orediga föreställningsvärld med apokalyptiska fantasterier om de romerska och frankiska »övervålden» och en mot framtiden pekande revolt mot den förfranskade överklassens mönsterland! med dess »högfärd, dess grannlåt, dess veklighet, dess inbillningssjuka, dess falskhet, dess överflöd, dess förskämda smak, dess väder-colik...» Från allt detta och mycket annat ont flydde han till de moraliska värdena, lag och religion, stat och kyrka. Här knöto sig hans allmänna samhällsåskådningar samman med hans gamla kärlek till modersmålets ans. Det goda sinnelaget måste stödjas av en »rätt barnfostring» och denna är maktlös utan ett »stadgat landsspråk». Med det innehåll, B. sålunda tänkte giva åt den censorsbefattning över språkets enhet, på vilken han aspirerade, hade denna kommit att stå i det nationella kulturarbetets centrum!
Samtiden endast förlöjligade B. Mest känd är ju J. H. Kellgrens hånfulla avskedshälsning i Stockholms posten, då B. 1779 avflyttade till Östergötland. Men tidigare hade Olof Bergklint och en annan författare gycklat med honom i Sällskapet vitterleks »Öfningar», där hans skrifter förklarades vara »tryckfel alltihop». Detta är väl något för mycket sagt, ty hans fantasier ägde dock samband med tidsriktningar, som skulle bryta igenom, och en eller annan riktig tanke kan man nog finna i hans svada. Så har han betraktat riksspråket såsom en språkets kulturform, vilken icke stämmer med någon lokal dialekt, och ej saknat känsla för rytmens betydelse för en god stil. Men svårligen lär någon utan direkt yttre uppfordran leta igenom de många sidorna med rena fraser för att hitta dessa ting. Några verkligt goda iakttagelser över språket självt finner man knappast, ehuru B. som anhängare av ljudenlig stavning haft anledning meddela sådana. Ännu mindre intresse ha hans rimmerier, vilkas största förtjänst väl ligger i de anagrammer, akro-stika och andra besynnerligheter, som de innehålla och som sällan äro roligare än då han kallar Sällskapet vitterlek »Spetällska kelrivett». I sin mån är B. dock vid sidan av Lars Laurel en något karikatyrartad representant för den entusiastiska dilettantism, varmed man under vår frihetstid arbetade för språkets uppodlande.
Författare
Nat. Beckman. B. Linden.
Sök i Nationella Arkivdatabasen
Tryckta arbeten
Tryckta arbeten: Rikens sällhet grundad på enighet i lagen, vid rikets höglåwliga ständers lykklige sammankommst till riksdagen. Upps. 1761. 4: o 40 s. (Tal hållet på riddarhuset d. 29 nov. 1760; jmfr Nya sv. Mercurius, 1762, s. 340 ff., 419 ff., 520 ff.) — At H: s Kongl. H:t prins Gustaf d. 5 april 1762 (Nya sv. Mercurius, 1762, s. 259). — Konsten att åka i vagn. Norrköping 1763. (6) s. (Anon.) — Fullkomligheten af Swea drottnings Lovisa Ulricas namn, ofullkomligen förestäld på Hannes Kongl. Maj:ts dyra födelse-dag d. 24 juli1764. Sthm [1764] (8) s. — Nödwändigaste grunden til borgerlig sällhet. Sthm
1765. 40 s. (Anon.) — Sättet till swensk penne-lag. Sthm 1765. 16 s. — Kärlekens altare wid . . . prins ¦ Gustafs och ... prinsessans Sophia Magdalenas, fröjdrika ägta-förening, i Stockholm, underdånigast upprest. Sthm 1766. 4: o (3) s. — Rikswården til nyårsgåfwa åt fäderneslandet. Sthm 1766. 32 s. (Indragen; Braad.) — Språk-känning. Sthm 1766. 16 s. — Swenska frihetens segersång, den 11 sept. 1765. Sthm 1767. 4: o (4) s. (Anon.) — Förberedelse til en swensk grammatica. Qvartal 1—[2]*. Sthm 1767[—74]. 232 s. — Bety-deligare frågor til swar på de Betydeliga frågorna, angående präster. Norrk. 1768. 4: o. (4) s. (Anon.; med anledn. av [M. Orrelius,] Betydelige frågor angående präster. Upps. 1767.) — Sveriges ceconomie balance. Sthm 1768. 4:o 13, (2) s. (Anon.) — Stämmornas olag wid Strickerska bröllopet. Sthm 1768. 4: o 4 s. (Anon.) — Utkast til Swenska ämbetsmannahistonen. Första tidehwarfwet. Norrk. 1768. 38 s. (Anon.) — Plan til et nyttigt pennekrig emot parti-andans och corruptionens trouppe. Upps. 1769. 4: o (12) s. (Undert. : Lars Pennefächtare.) — Hof-predikanten M. C. Brunkmans Ansökning hos Riksens högl. ständer [vid 1769—70 års riksdag] om understöd wid sin docenture och til utgifning af sin Swenska grammatica, samt om någon academisk heder och tour (Den swenska fatburen, 6, n:o 23, 1769, s. 177-—83; även sep. U. o. o. år. 4 bl., se Utskottshandl. 1771—72, vol. 18, n:o 71, RA). — [Eber Scythizans.j Sthm 1771. 2 s., s. 1—6. (Avbrutet arbete.) — Owäldighetens låf, i anledning af . . . Gustaf den tredjes, och . . . Sophia Magdalenas höga ägenskaper, wid deras högtidliga cröning, den 29 maji, och glada hyllning, den 1, 2 och 3 juni år 1772, underdånigast sjunget. Upps. 1772. 4: o 34 s. — Latium Gothizans seu Mnasmonikon Gothico-Latinum. Sthm 1776. (14), 2 s. —¦ Präst-mannens interims-förswar mot Sigurd Hilde-tands smädelser. Sthm 1778. 4: o (4) s. (Anon.; Braad.) — Rättare vid jordbruket för unga hushållare. Sthm 1779. 20 s. (Anon.) ¦— Dessutom ett stort antal personalverser, artiklar i Dagligt allehanda, särskilt om biskop P. Filenius.
Utgivit: Medborgaren. N:o 1—16. Sthm & Norrk. 1768—71. 64 s. (Anon.) — Themis på fula sidan. N:o 1—12. Sthm & Norrk. 1768—79. Varje nummer 8 å 16 s. — Riks-fiscalen. N:o 1—28. Sthm 1771—72. 112 s. Handskrifter (enl. Braad): Venus Gothica. — Offrande aux chaires de la Chrétienté. — Lagliga sättet til våra seders förbättring. — Menozas för-swar mot Alethophilus, angående saliggörande tron (Stockholms konsistoriums handl. 1772, n: o 78, RA).
Källor och litteratur
Källor: Stockholms konsistoriums prot. och akter 1763—77, rådsprotokoll i inrikes ärenden 1768 och i justitieärenden 1770, inrikes civilexp. registratur 1765, kanslikollegiets skrivelse till K. M:t 10 juli 1765, utskottshandlingar 1765—66: n:o 25, 1769—70: n:o 17 och 1771—72: n:o 18, allt i RA. — B:s egna uppgifter i hans skrifter; C. H. Braad, Ostrogothia litterata (hdskr., UB och Link stiftsbibi.); J. I. Håhl, Linköpings stifts herdaminne, 3 (1847); A. Noreen, Vårt språk, 1 (1903—07); K. G. Oden, Östgötars minne (1902); Stockholms tidn., 1831, n:o 49—50. — Se i övrigt: B. Linden, Carl Brunkman (Personhist. tidskr. 1925).Hänvisa till den här artikeln
Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till.
Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Brunkman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17071, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nat. Beckman. B. Linden.), hämtad 2024-04-16.
Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17071
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare.
Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Brunkman, urn:sbl:17071, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nat. Beckman. B. Linden.), hämtad 2024-04-16.
