Gustaf d'Albedyhll

Född:1758-03-31 – Tyskland (i Stralsund)
Död:1819-08-11 – Runtuna församling, Södermanlands län (i Lövsund)

Diplomat


Band 10 (1931), sida 5.

Meriter

2. Gustaf d'Albedyhll, den föregåendes sonson, f. 31 mars 1758 i Stralsund, d. 11 aug. 1819 på Lövsund, Runtuna socken. Föräldrar: överstelöjtnanten Krister Reinhold d'Albedyhll och friherrinnan Helena Dorotea Elisabet von Eickstedt. Vistades, hos morbrodern, preussiske överhovmarskalken friherre A, L. M. von Eickstedt-Peterswaldt från 1762; kom till Sverige 1774; student i Lund 19 dec. 1774; avlade kansliexamen. Kammarjunkare 6 juni 1776; andre sekreterare i presidentkontoret 20 juni 1776; kommissionssekreterare i S: t Petersburg 31 juli 1778; tf. chargé d'affaires därstädes aug.—sept. 1780 och 10 maj 1782—nov. 1783; bevistade mötet mellan Gustav III och Katarina II i Fredrikshamn. 1783; en av konungens tjugufyra kammarjunkare 1783'; hemkallades 20 aug, 1784; minister en second i Köpenhamn 15 sept. 1784 (tillträdde jan. 1785)—nov. 1785; kammarherre hos drottningen 1787; ånyo minister i Köpenhamn nov. 1787; rappellerad 10 apr. 1789; minister i Hamburg och Bremen 2 juni 1789 men avböjde denna befattning; avfärdad till Pommern för att undersöka förvaltningen därstädes 24 maj 1793 (avgav relation 22 juli); konstituerad att bereda pommerska och wismarska ärenden 15 okt. 1793; bevistade riksdagen 1809—10, och var därunder bl. a. ordförande i expeditionsutskottet och ledamot av hemliga utskottet.

Gift 17 mars 1795 i Stockholm med grevinnan Eleonora Charlotta Wrangel (se nedan 3).

Biografi

Ministertiden i Köpenhamn är den i d'A:s liv betydelsefullaste och ödesdigraste. Då den sextioåttaårige ambassadören, baron J. V. Sprengtporten, befanns föga användbar, blev det i själva verket »ministern en second», som ensam fick övertaga utförandet av Gustav III:s planer gentemot Danmark. Av G. F. Creutz och Ulrik Scheffer tidigt behandlad med förtroende som en lovande talang, gynnades d'A. också av Gustav III under sin tidigare diplomatiska tjänstgöring och utnämndes 1783 till kammarjunkare och 1787 till kammarherre hos drottningen. Småningom tycks han dock till konungens karaktär som politiker ha fattat en misstro, som närdes genom de obehagliga uppdrag, han både i Petersburg och i Köpenhamn erhållit att bakom ryggen på sina förmän insända hemliga rapporter till konungen. Han arbetade emellertid ivrigt för vänskap mellan Sverige och Danmark, vilket underhjälptes genom hans förtrölighet med Bernstorff, som han högeligen beundrade och som efter Gustav III: s besök i Köpenhamn, nov. 1787, beviljade honom rätt till enskilda konferenser även utan föregående anmälan. »Det är otroligt vad han gjort sig älskad i Köpenhamn», utbrister hans efterträdare K. J. von Schlaff om d'A.

Redan i början av 1788 klagar d'A. över att konungen icke lämnade honom de för hans uppgift erforderliga upplysningarna, och faktiskt hölls han hela våren i okunnighet om Sveriges till-ämnade anfall på Ryssland, vilket gjorde, att han i det längsta hoppades på möjligheten av en allians med Danmark. När han fram på sommaren blivit bättre underrättad, ansåg han sig. dock kunna försäkra sin konung om Danmarks »inactivitet», ifall han endast undveke att »uppenbart angripa» Ryssland. Han tvivlade för övrigt icke på, att en framgång för svenskarna mot Ryssland skulle kunna tvinga Danmark till förbund med Sverige. Och ännu sedan danskarna börjat krig, har han ivrigt  sökt hjälpa J. G. Oxenstierna och G. M. Armfelt i deras planer att återställa freden genom ett »familjefördrag» mellan Ryssland, Sverige och Danmark. När allt detta visade sig hopplöst, återstod för d'A. endast att på bästa sätt söka underhjälpa Englands och Preussens medlingsarbete. Då inträffade emellertid, våren 1789, under pågående stilleståndsunderhandlingar, en händelse, som med ens tvang honom att lämna Köpenhamn, nämligen den Benzelstiernska mordbrandsaffären.

Under hösten 1788 hade en rysk eskader kryssat i Nordsjön och Sundet tillsammans med en dansk men därvid också gjort sig skyldig till uppbrännandet av Råå fiskläge i Skåne. Då vintern kom, voro de ryska fartygen kvar; huvudstyrkan gick till ankars på Köpenhamns redd. På grund av isarna blev skeppens läge ganska utsatt, och planer uppstodo att på något sätt söka tillintetgöra dem. d'A., som redan på sommaren framkastat funderingar i denna riktning, återkom i nov. till tanken. I dec. fingo såväl K. A. Ehrensvärd i Karlskrona som J. Kr. Toll i Skåne från Stockholm mottaga uppmaningar att företaga något mot isdrivna ryska örlogsmän. Ehrensvärd sände i början av jan. ett par officerare till Toll for att biträda honom vid rekognosceringar i Sundet. Ett första projekt uppgjordes att angripa en väster om Ven fastfrusen rysk fregatt, men saken befanns outförbar; d'A. hade därjämte energiskt avstyrkt, och Bernstorff hade förklarat, att Danmark skulle anse företaget som »casus belli». En av de till Tolls disposition ställda officerarna, fänriken Lars Benzelstierna, hade emellertid framkastat även en djärvare idé, att söka uppbränna den. ryska huvudeskadem på Köpenhamns redd. Toll lät honom företaga ett par resor till Köpenhamn (ohikr. 22 jan. och i början av febr.); under den senare skall Benzelstierna bl. a. ha talat med d'A. om saken men funnit denne skeptisk och skäligen förbehållsam. Icke desto mindre uppgjorde Benzelstierna med en irländsk skeppare 0'Brien ett projekt att genom antändning av dennes fartyg sätta de ryska skeppen i brand. d'A. drevs nu att i någon mån uppge sin passiva hållning. Han erbjöd sig nämligen att skaffa nödiga penningar, om säkerhet för återbetalningen kunde ges. Då Benzelstierna med detta besked återkom till Toll, insände denne projektet till konungen och mottog en bestämd uppmaning att sätta anslaget i verket. Benzelstierna fick därpå för tredje gången återvända till Köpenhamn, där d'A. i fullt medvetande om vad saken gällde anskaffade penningar. Planen hade emellertid blivit röjd. Samma dag, 1 mars, som d'A. i omskrivande ordalag underrättade Toll om att allt var klart — »nu får man höra, när det smäller» —, flydde Benzelstierna undan ryssarnas hämnd till den svenske ministerns hus, och d'A. tog honom tills vidare under sitt hägn. Detta förorsakade en upphetsning i Köpenhamn, som fortfor, även sedan Benzelstierna överlämnat sig åt de danska myndigheterna. Ryske ministern förklarade sig ej ärna besöka danska hovet, så länge inga åtgärder vidtogos mot d'A. På enskild uppfordran från Bernstorff beslöt då d'A. till förekommande av nya stridigheter att tills vidare hålla sig avlägsnad från Köpenhamn (10 mars).

Detta gjorde emellertid, att Gustav III, som ville desavuera saken, kände sig komprometterad genom sin minister och fann sig föranlåten att rappellera honom från Köpenhamn och tills vidare degradera honom genom att lämna honom den obetydliga ministerposten i Hamburg. Förtvivlad över att sålunda se sig gjord till syndabock, förklarade d'A., att han skulle ha mottagit befattningen, om man misstänkt honom för att ha felat mot konungen och staten, men då man trodde, att han med konungens bifall haft i sinnet ett brott mot folkrätten, varav konungen och staten skulle ha kunnat dra fördelen, måste han yrka på att K. M:t antingen tilläte honom att själv offentligen få framställa sakens historia eller också ville förklara honom oskyldig. I febr. 1792 fick han också av konungen försäkran om upprättelse, men först efter svårigheter med förmyndarregeringen erhöll han 12 okt. samma år en s. k. justifikationsakt Intet tvivel kan väl råda om, att d'A. varit föga tilltalad av det äventyrliga Benzelstiernska företaget, men hans på senare tid framdragna brev till Toll visa dock, att han tagit en aktivare del i kuppförsöket, än han i sina till självförsvar avfattade berättelser vidgått.

I själva verket blev d'A: s offentliga bana stäckt genom den olyckliga affären och hans hållning efter denna. Endast ett viktigare uppdrag tillföll honom senare. De pommerska finanserna hade till följd av Gustav III: s ryska krig råkat i en hopplös förvirring, och en viss oreda hade därjämte insmugit sig i förvaltningen. Efter Gustav III: s död grep sig förmyndarregeringen an med det vittutseende reorganisationsarbetet och sände bl. a. d'A. till Pommern för att undersöka förhållandena. Han ägnade sig med nit och allvar åt uppgiften och avgav på sommaren 1793 en utförlig relation, som äger ett betydande intresse. Principiellt kom han till uppfattningen, att de obetydliga svenska besittningarna i Tyskland voro en numera värdelös kvarleva av ett politiskt system, som uppgivits, och att man därför borde göra sig förtrogen med tanken, att de förr eller senare måste avträdas. De praktiska åtgärder, han förordade, togo i första hand sikte på. den finansiella oredan. Han förordade sålunda indragningar, i den mån dessa voro förenliga med den westfaliska fredens bestämmelser, och inkomsternas förökande bl. a. genom en beskattningsreform. Även i övrigt framställde han reformförslag, som delvis kommo att genomföras, och berörde en rad förhållanden, som i framtiden skulle komma att spela en stor roll. I pommerska beredningen, som 29 mars 1794 yttrade sig över d'A: s framställning, rönte vissa av hans förslag gillande, medan andra uttalanden mottogos med kritik. Som naturligt var, gällde den sistnämnda särskilt hans principiella uppfattning av det pommerska problemet, vilken avvisades med ett varmt försvar för bevarandet av Sveriges sista tyska besittningar. Med knappast rättvis skärpa kritiserades d'A: s utlåtande i ett brev till G. A. Reuterholm av Pommerns generalguvernör Erik Ruuth; vad d'A. meddelat honom om sina förslag vore idel luftslott, lika lätta att sätta på papperet som omöjliga att verkställa. Förmodligen bidrog särskilt d'A: s principiella uppfattning till att han i fortsättningen ej fann användning i de pommerska affärerna. Då på våren 1796 en s. k. visitationskommission tillsattes för att undersöka den pommerska förvaltningen, förordade dess ordförande tf. generalguvernören Bror Cederström energiskt, att d'A. skulle inkallas däri, men detta yrkande avvisades »på grund av flera betänkligheter».

d'A. såg sig alltså hänvisad till att leva som minister i disponibilitet med en obetydlig pension (200 rdr). En erbjuden kanslirådsbefattning avvisade han, emedan lönen var för liten — samtidigt som han mottog underhåll av sin svärmor. Vid riksdagen 1809—10 ingav han anmärkningar rörande den rappellerade ministerstatens förhöjning, som ridderskapet och adeln genom protokollsutdrag av 23 febr. 1810 anbefallde till K. M:ts nådiga beaktande. Men först 1812 fick han genom kronprinsens bemedling pensionen höjd med 400 rdr b: ko, och 1818 ökades den ånyo med 250 rdr b:ko, varvid konungen också lovade att sörja för hatos söner. Redan 1812 hade d'A. för att övervaka dessas uppfostran flyttat till Uppsala från Nyköping, där han tidigare varit bosatt.

d'A. var en stillsam, grundlig och arbetsam man, en smula sentimentalt melankolisk i tidens anda. Själv har han träffande karakteriserat sig som en person »med andra rangens egenskaper», utan lysande begåvning, men med djupa historiska och skönlitterära intressen, vilka slutligen förde honom i nära beröring med K. Kr. Gjörwell, L. Hammarsköld och E. G. Geijer m. fl. Härom har han också efterlämnat anteckningar, citerade av G. Ljunggren i Svenska vitterhetens hävder. Bl. a. hörde han till E. M. Fants medhjälpare vid redaktionen av »Scriptores rerum Suecicarum medii sevi». Hans tryckta arbeten, som oftast ej varit tillgängliga i bokhandeln, innehålla värdefullt material till samtidens diplomatiska historia. De hänföra sig huvudsakligen till händelserna 1789, kring vilka hans tankar nästan beständigt synas ha kretsat, men med sina böcker hade han liksom med åtskilligt annat efter den tiden en envis otur. Sedan t. ex. hans »Skrifter af blandadt, dock mäst politiskt och historiskt innehåll» redan blivit tryckta (1799), förklarade hovkanslersämbetet, att tre artiklar däri innehöllo otjänliga meddelanden om senare tidens händelser, varför författaren föredrog att indraga hela upplagan, sedan han förut förgäves sökt tillstånd att få utgiva den oavkortad mot villkor, att halva inkomsten skulle tillfalla de brandskadade i Växjö.

Författare

Lydia. Wahlström.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

d'A:s efterlämnade papper förvaras i Uppsala universitetsbibliotek (sign. W. 953—958, E. 126 k, F. 618, 621, 723—725, 810 a—c, 812 o, p, 819, H. 33, 262 o. flerstädes) och i K. biblioteket (D. 972:1—2, Ep. D. 4) samt bestå, utom av handskrivna uppsatser (se nedan), dels av släktpapper och handlingar till d'A: s biografi samt brev, dels av samlingar rörande hans offentliga verksamhet, särskilt flera dylika rörande episoden i Köpenhamn (bl. a, avskrifter verkställda av hans ungdomsväninna Sofia Eleonora Jen-nings, f. Rosenhane, KB), historiska anteckningar och samlingar/ papper rörande den inhiberade utgivningen av d'A:s »Skrifter af blandadt... innehåll», handlingar rörande arvs- och fordringsanspråk i utlandet, som varit d'A. uppdragna att infordra o. dyl. Den största brevsamlingen finnes i Westinska samlingen i Uppsala och omfattar talrika brev till och från olika familjemedlemmar, ett stort antal brev till d'A. från olika personer samt åtskilliga koncept av d'A., andra samlingar i samma bibliotek innehålla brev till och från d'A. 1780—1817 samt brev till honom från U. G. Franc 1778—84 (sign. F. 810 a, b, c; F. 819). I K. biblioteket finnes ett antal brev till d'A. från E. M. Fant, K. Kr. Gjörwell, G. F. af Linner-hielm m. fl. (Ep. D. 4) samt brev från honom till L. v. Engeström, K. Kr. Gjörwell, L. Hammarsköld och P. A. Wallmark. Brev från d'A. påträffas dessutom flerstädes, så i Uppsala universitetsbibliotek i Gustavianska samlingen (sign. F. 430), i riksarkivet bland skrivelser till Gustav III, Gustav IV Adolf, hertig Karl, G. A. Reuterholm, Ulrik Scheffer, Fredrik Sparre (Börstorpssamlingen) och Louise Sprengt-porten samt i de diplomatiska brevväxlingarna; de ovannämnda breven till Toll förvaras i Lunds universitetsbibliotek. Tjänsteskrivelser från d'A. finnas i riksarkivet i serierna Diplomatica och Pommeranica samt bland skrivelser till kanslipresidenten.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Piéces authentiques, qui servent å éclaircir la conduite du baron d'Albedyhll, (alors ministre de Suéde en Dannemarc) dans 1'affaire, qui se passa å Copenhague, au commencement de 1'année 1789. [Jämte:] Suite des piéces authentiques, qui servent å éclaircir ma conduite &c. et mon sort, apres l'acte de justification obtenu. U. o. o. å. (företalet i 'Piéces authen-tiques' dat. apr. 1794; framställningen i 'Suite' dat. nov. 1802). 4: o S. 1—73; 75—103, (1) s. [Arbetet indraget av förf. och ytterligt sällsynt; 1 ex., i vilket dock företalet i Piéces authentiques, s. 3—4, saknas, i KB, raritetssamlingen; i UB av Piéces endast företalet, s. 3—4, jämte hela Suite (i en samlingsvolym d'Albedyhlliana, handskr. W. 953). De ursprungliga Piéces authentiques omtryckta i förf:s Recueil de mémoires (se nedan), T. 2, s. 1 —150.] —. Recueil de mémoires et autres piéces authentiques, relatives aux affaires de 1'Europe, et particuliérement celles du Nord, pendant la derniére partie du 18: me siécle. T. 1—2. Sthm 1798, 1811. (4), 336, (2) s.; (4), XIV, (2); 352 s. [Företalet till T. 2 dat. jan. 1799; delen synes aldrig ha utlämnats i bokhandeln.] —¦ Nouveau mémoire ou precis historique sur ^association des puissances neutres, connues sous le nom de la neutralité armée, avec des piéces justificatives. Sthm 1798. 78 s. [Förhandstryck av Recueil de mémoires, T. 1, s. 1—78, utg. i ett fåtal ex.] — Skrifter af blandadt, dock mast politiskt och historiskt innehåll, dels samlade, dels författade af Gustaf d'Albedyhll. D. [1]—2. Nyköping 1799, 1810. 359, (7) s.; 367, (3) s. [Utgivandet av D. 1 ursprungl. förbjudet; arbetet synes aldrig ha utlämnats i bokhandeln.] — An die Leser des Genius der Zeit. [Kiel] 1800. 28, (3) s. [Med anledn, av en rec. i nämnda tidskrift, juni 1799, av Recueil de mémoires,.T. l.j — Toko og Tell. En historisk Afhandling. [Översatt på danska och med tillägg av J. Kragh Hest] (Ei blot til Lyst, et Maanedsskrift, Bd 2, Köpenh. 1802, s. 216—231;. i sin svenska form i d'A: s Skrifter, D. 2, s. 307—325). — Friherre Carl Ludvic d'Albedyhll, intendent öfver Bataviska ostindiska compag-niets nederlag i Suratte uti Ostindien, åren 1774—1804 (Hist. läsningar, utg. af C. C. Gjörwell, Bd 1, Sthm 1807, s. 13—16, 36—39, 51—56, 57—67). —

¦ Anteckningar rörande f. d. ministern, kammarherren friherre G. d'Albedyhlls tjenstgöring under konung Gustaf III: s regementstid. Sammanskrifne om sommaren 1792, uti Stockholm. Sthm 1855. 37 s. [Tryckningen ombesörjd av d'A:s son, överceremonimästaren C. G. d'Albedyhll; anteckningarna senare även i utdrag återgivna i nedannämnda arbete av A. Ahnfelt.] — Tankar öfver närvarande kriget med Ryssland. Uppsatte i början af våren 1790. Sthm 1855. 73 s. [Tryckningen ombesörjd av C. G. d'Albedyhll men upplagan förstörd efter dennes död. Ex. sällsynta; 1 ex. i KB, raritetssamlingen.] — Ministern frih. D'Albedyhlls minnen (A. Ahnfelt, Från Europas hof, Bd 1, Sthm 1883, s. 181—284). [Inneh. jämte utdrag av d'A:s ovannämnda Anteckningar även en del 'hemliga rapporter' av honom från danska hovet.]

Handskrifter (jmfr ovan): Anteckningar rörande min tjenstgöring under konung Gustaf III: s regering, sammanskrefne uti Stockholm, om sommaren 1792 (orig., KB; avskr., sign. F. 614, UB). — Sammandragen redogörelse för mina fordna embetesbefattningar och mina dermed förknippade enskilta öden;

¦ m. fl. handlingar till d'A:s biografi (egenh.; sign. W. 953, UB) .— Min salig brors Conrad Hinrics biografi; med bilagor (sign. W. 953, UB). — Konung Gustaf III: s annaler ifrån år 1771 till 1790 (avskr.. av Sofia Eleon. Jenniugs, f. Rosenhane; sign. F. 618, UB). —¦ Anteckningar rörande beväpnade neutralitets-förbundet 1778—1780; med bilagor (sign. F. 723, UB). — Coup d'oeil sur les rapports politiques entré la Suéde et la Dannemarc, pendant le regne de Gustave III; avec des piéces justificatives (sign. F. 812 o, UB). — Tankar öfver närvarande kriget med Ryssland, uppsatte i början af wåren 1790 (orig. [def.] och avskr., KB; jmfr ovan Tryckta arbeten). —- Smärre historiska och politiska uppsatser (däribland: Precis historique sur la neutralité armée avec des piéces justificatives [tr. i Recueil de mémoires..., 1:1—78]; Ett förslag att. .. grundlägga och . .. bibehålla den enda för menniskor möjl. frihet och jemlikhet, tillegnadt franska folket. . .; Mémoire sur la population du royaume de Suéde, 1789; Mémoires de ma vie depuis l'an 1774 jusqu'ä la fin de 1'année 1789...). (KB.)

Källor och litteratur

Källor: d'A:s papper och tryckta skrifter; L. Dalgren, Pommern und Schweden 1792—1806 (1916); K. Mellander, Gustav d'Albedyhll och Benzel-stjernas anslag mot ryska flottan år 1789 (Hist. studier tillägn. Ludvig Stavenow, 1924); Lydia Wahlström, Sveriges förhållande till Danmark 1788 Gustaf III och Benzelstiernas plan mot ryska flottan 1789 utan källhänvisn. i omarb. skick omtr. i Gustavianska studier, 1914).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf d'Albedyhll, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17212, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lydia. Wahlström.), hämtad 2019-10-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17212
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf d'Albedyhll, urn:sbl:17212, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lydia. Wahlström.), hämtad 2019-10-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se