Meriter

af Dalström, Gustaf Jacob, före adlandet Dahlström, f. 25 juli 1785 i Stockholm, d. 22 jan. 1867 därstädes. Föräldrar: kateketen, sedermera kyrkoherden i Adelsö pastorat Erik Dalström och Kristina Julin. Student i Uppsala 3 juni 1805; disp. 12 nov. 1806 (Acta et litterae ad historiam reformationis in Sveda, p. 9; pres. E. M. Fant). Konstituerad fänrik vid Upplands lantvärnsbrigad 27 apr. 1808; befälhavare över jägarekompaniet 12 juni 1808; konstituerad löjtnant därstädes 8 juli 1808; chef för första kompaniet 1 sept. 1808; löjtnant i armén 28 jan. 1809; placerad till tjänstgöring vid fältmätningskåren 22 febr. 1809; avlade fortifikationsexamen 12 juni 1809; underlöjtnant vid fältmätnings-, senare ingenjörkåren 13 okt. 1809 (erhöll stabsunderlöjtnants lön 22 aug. 1810); stabsadjutant hos militärbefälhavaren på Gotland 17 jan.—dec. 1811; kapten i armén 4 apr. 1812; erhöll underlöjtnants lön 9 maj 1812; kapten och regementskvartermästare vid Älvsborgs regemente 16 mars 1813; brigadadjutant vid fjärde brigaden av svenska armén i Tyskland 26 juni 1813; kapten i generalstaben 16 aug. 1816; brigadadjutant vid sjunde infanteribrigaden 1 okt. 1816—1821; major i generalstaben 11 maj 1818; kommenderad att uppgå gränsen mellan Sverige och Norge 26 maj 1818; kapten och kompanichef vid Älvsborgs regemente 16 nov. 1819; tjänstgörande major vid krigsakademien 25 mars 1821— 1836; andre major vid Älvsborgs regemente 8 maj 1821; överstelöjtnant i armén 4 juli 1823; förordnad till lärare i taktik och krigslagfarenhet vid krigsakademien 24 dec. 1823; överstelöjtnant, i generalstaben 2 mars 1825; överste i generalstaben 30 juli 1831; ledamot av kommittén angående gevärstillverkningen i riket 23 mars 1833—20 juni 1836; adlad 19 okt. 1833; bevistade riksdagarna 1834—-63 och var därunder bl. a. ledamot av förstärkt statsutskott 1834—35 och 1850—51, av allmänna besvärs- och ekonomiutskottet 1844—45, 1853—54, 1856—58 och 1859—60 och av bevillningsutskottet 1844—45 och 1850—51 samt elektor vid utskottsvalen 1847—48; v. ordförande i kommittén angående tjänstgöringsreglemente för armén 30 nov. 1834; erhöll uppdrag av kronprinsen att avgiva förslag till reglemente för bajonettfäktning 26 dec. 1834; ledamot av kommittén angående slagkruts antändning 3—9 maj 1835; chef för instruktionsbataljon å Drottningholm 6 aug. 1835; överste och chef för Ålvsborgs regemente 12 mars 1836; deltog i arméns fullmäktiges sammanträde 1837; kommenderad att utarbeta ny redaktion av tjänstgöringsreglementet för armén 10 jan. 1837; ledamot av kommittén för granskning av tjänstgöringsreglementet för armén 29 mars—dec. 1837; generaladjutant i armén 9 mars 1838, tf. generalbefälhavare i tredje militärdistriktet 19 mars— 19 juli 1844 och ånyo under ett år från 18 sept. 1844; kommenderad till Malmö vid truppernas sammandragning 18 maj 1848; generalmajor i armén 30 maj 1848; chef för en brigad av observationskåren på Fyen 12 juni 1848 och högste befälhavare över de i Danmark kvarvarande svenska trupperna 5 sept. 1848; tf. generalbefälhavare i tredje militärdistriktet 16 juli—4 nov. 1849; landshövding i Gotlands län 23 nov. 1849; tillika militärbefälhavare på Gotland 26 nov. 1849; erhöll avsked 17 juli 1858. Erhöll guldmedalj för tapperhet i fält 1813; RSO 1816; LKrVA 1822 (andre styresman därstädes 1832—34); erhöll hederssabel 1826; benådad med hedersvärja 1835; KSO 1844; KDDO 1848; KmstkSO 1854; erhöll Karl XIV Johans medalj 1855; innehade dessutom utländsk orden.

Gift 16 juli 1816 i Borås med Anna Kristina Halländer, f. 14 maj 1797, d. 6 mars 1886 i Borås, dotter till handlanden Johan Halländer och Rebecka Bonander.

Biografi

D. ämnade först i likhet med fadern ägna sig åt det prästerliga kallet och anmälde sig som fältpräst vid finska krigets utbrott 1808. Det fattades honom emellertid några månader i den för prästvigning stadgade åldern. Då han vid ett enskilt företräde hos Gustav IV Adolf sökte dispens, blev denna honom förvägrad, men konungen tillrådde honom i stället att söka anställning som officer vid lantvärnet, där stor brist befarades komma att råda på något så när användbart befäl. Till en början motsatte sig D: s fader detta men gav så småningom vika för sonens önskan. På våren 1808 konstituerades han till fänrik vid Upplands lantvärn och fick efter ett par månader befälet över första och andra bataljonemas jägare. Dessa jägare utgjordes av särskilt utvalt manskap, avsett för spanings- och bevakningstjänst samt över huvud taget för lösande av mera maktpåliggande uppdrag. Sannolikt var det i spetsen för sina jägare, D. efter landstigningen vid Lemo 19 juni blev avskuren från de övriga trupperna. Situationen var kritisk men den unge fänriken visade sig vara den vuxen. Trots avrådan av den ende kfigserfarne inom avdelningen, en gammal fältväbel, beslöt han att i samlad trupp slå sig igenom fienden. Det lyckades, och med denna om tapperhet och djärv beslutsamhet vittnande bragd fästo han. sina förmäns uppmärksamhet vid sig. Inom kort blev han också belönad med en löjtnantsfullmakt, men då lantvärnet redan samma år hemsändes och upplöstes, kom han icke mera att deltaga i kriget.

För att tillägna sig även teoretisk militär bildning avlade D. efter freden den s. k. fortifikationsexamen och vann därpå inträde vid fältmätningskåren, vilken senare på året förenades med fortifikationen under det gemensamma namnet ingenjörkåren. Efter några rekognosceringsuppdrag i Västerbotten och Skåne placerades han 1811 som stabsadjutant hos militärbefälhavareh på Gotland, amiralen, friherre R. Cederström, i vilken befattning han kvarstod till 1813. Ett resultat av hans verksamhet på Gotland var en efter dåtidens krav förtjänstfull topografisk karta med militär beskrivning över denna ö. F. ö. togs han under denna tid även i anspråk för uppgifter på fastlandet. 1813 placerades D., som nu nått kaptens grad, som stabschef vid arméns fjärde brigad och tjänstgjorde i denna egenskap under fälttågen i Tyskland, Holstein, Belgien och Norge. Vid Grossbeeren och Dennewitz var han visserligen närvarande men kom i likhet med flertalet av sina landsmän icke i tillfälle till något mera aktivt ingripande. Detta blev däremot fallet i träffningen vid Rosslau 29 sept. 1813. Han sårades då i högra benet och fick inom kort hästen skjuten under sig men fortsatte det oaktat striden till fots, tills han ytterligare svårt sårad i samma ben utmattad sjönk ned. Efter några månaders vård i Potsdam återtog han sin tjänst vid brigaden och deltog med denna såväl i Maastrichts belägring 19 mars—10 apr. 1814 som i fäktningen vid Ingedals kyrka i Norge 3 aug. samma år.

Efter fredssluten avancerade D. ganska snabbt, och samtidigt funno hans skicklighet och stora militära kunskaper användning i skilda förtroendeuppdrag; så kommenderades han på våren 1818 att jämte norrmannen Bloch gå upp gränsen mellan Sverige och Norge. År 1821 utsågs han till tjänstgörande major vid krigsakademien och verkade i femton år i denna befattning. Med aldrig svikande intresse ägnade han sig härunder åt disciplinens upprätthållande och de unga krigarnas karaktärsdaning samt tog dessutom i egenskap av lärare i taktik och krigslagfarenhet verksam del i deras krigsvetenskapliga utbildning. Sedan han som adelsman vunnit säte och stämma på riddarhuset, tog han jämväl därstädes verksam del i riksdagsarbetet (1834—63). Vid tiden för dansktyska krigets utbrott 1848 var D. överste och chef för Älvsborgs regemente och anslöt sig med detta till den svenska observationskåren på Fyen. Utnämnd till generalmajor, tjänstgjorde han i Danmark som brigadchef. Ehuru han icke stod på god fot med sin överbefälhavare, K. Gr. Löwenhielm, erhöll han såsom ende disponible officer i generalsgraden av denne befälet över en kår, som sköts fram till Middelfart, då sannolikheten av svenskarnas aktiva ingripande i striden ett ögonblick ökades. Vid Löwenhielms hemresa på hösten 1848-fick han interimsvis taga befälet över på Fyen kvarvarande trupper, ett uppdrag, som han dock endast med en viss tvekan mottog.

Ett självständigt verksamhetsområde fick D., då han 1849 förordnades till landshövding och militärbefälhavare på Gotland. I dessa befattningar verkade han i närmare ett decennium och efterlämnade vid sin avgång minnet av en sällsynt nitisk, dugande och rättrådig styresman. Särskilt stora krav ställdes på hans takt och omdömesförmåga, då han under Krimkriget erhöll befälet över de på Gotland till neutralitetens upprätthållande sammandragna trupperna. Han förstod emellertid att upprätthålla ett välvilligt samförstånd med den engelsk-franska flottans befälhavare, samtidigt som han med kraft och fasthet företrädde fäderneslandets intressen.

En starkt utpräglad rättskänsla och en rastlös verksamhet voro de för D. mest utmärkande dragen. Med rätta sades det om honom, att han var så gott som självskriven ledamot i de kommittéer, som efter annan under hans tid tillsattes för försvarsväsendets utveckling.

Författare

A. Kugelberg.

Arkivuppgifter

I riksarkivet finnas brev från D. till A. von Hartmansdorff och L. Manderström, i K. biblioteket till G. M. Gyllenhoff och i Vetenskapsakademiens bibliotek till K. Palmstedt.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Handbok i fälttjensten för compagni- och under-officerare af alla vapen, sammandragen ur Kongl. Maj: ts nådiga tjenstgörings-reglementes fjerde del,' med tillämpningar och tillägg. Sthm 1826. 12: o IX, 218 s., 3 pl. — Tankar om truppers stridsordning (KrVA Handl., 1S28, s. 46—73). — Om nyttan af militär-gymnastik och bajonett-fägtning (ibid., 1829, s. 337—359). — Yttrande öfver en kritisk granskning af franska exercisreglementet, införd i Allgemeine Militair-Zeitung, oct. 1828 (ibid., 1829, s. 372—385). — Berättelse om vapenöfningarne, under H. K. H. kronprinsens höga befäl, vid lägret å Ladugårdsgärdet, sommaren 1832. Sthm 1833. (1), 87 s., 1 pl., 1 karta. — Tal om föremålen för vapenöfningarne under arméns möten och stora läger, hållet den 29 apr. 1833... (KrVA Handl., 1833, s. 223—249). — Kort öfversigt af den svenska krigsmagten, i äldre och nyare tider; tal, hållet den 29 apr. 1834... (ibid., 1834, s. 40—68).

Utgivit: Instruktion för målskjutningen vid svenska infanteriet. Sthm 1832. 12: o 22 s., 3 formulär, 1 pl. (Anon.) — Soldatundervisning för svenska arméen. Sthm 1835. 12: o 58 s. (Anon.) Nya uppl. Sthm 1854 o. 1860. — Reglemente för bajonettfäktning. Afd. 1—2. Sthm 1836. (4) s., s. 1—56, tab. VIII s. 4: o, 1 pl.; (4) s., s. 57—106, (6) s. 4: o. (Anon.) 2: a uppl. Afd. 1—2. Sthm 1838. (4) s., s. 1—56, tab. VIII s. 4: o; (4) s., s. 57—106, (6) s. 4: o, 1 pl. (Anon.)

Källor och litteratur

Källor: Militaria: meritförteckningar, bouppteckning, samt civildep. handl. 17 juli 1858 (meritförteckn.), RA; biographica och meritlistor, krigsarkivet. — Minnestal i KrVA Handl. 1868; C. Eichhorn, Svenska studier (1869); C. G. Löwenhielm. Minnen, 3 (1929); E. Thyselius, Förteckning öfver kommittébetänkanden afg. under åren 1809—1894 (1896); L. Tingsten, Sveriges militära aktion år 1848 och neutralitetstjänstgöring år 1849—50. (Hist. tidskr., 1926); A. Wijkmark. Gottlands trupper 1811—1904 (1904).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Jacob Dalström, af, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17234, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. Kugelberg.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17234
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Jacob Dalström, af, urn:sbl:17234, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. Kugelberg.), hämtad 2024-04-20.