Meriter

2. Charles Leon de Champs, den föregåendes broder, f. 10 okt. 1873 i Stockholm. Elev vid Praktiska arbetsskolan för barn och ungdom (sedermera Palmgrenska samskolan) ht. 1880—vt. 1886; e. kadett å korvetten Eugenie 1886; genomgick förberedande sjökrigsskolan ht. 1886—vt. 1887; kadettaspirant å korvetten Norrköping 1887; kadett vid sjökrigsskolan 1 okt. 1887—27 okt. 1893 (erhöll därunder två silver- och två guldjetonger); underlöjtnant vid flottan 4 nov. 1893 (med tur från 27 okt.); placerad på Karlskrona station 6 nov. 1893; löjtnant 20 mars 1896; genomgick tekniska högskolans fackskola för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi 10 sept. 1896—10 juni 1899; tjänstgjorde å marinförvaltningens artilleriavdelning 1 okt. 1899—30 sept. 1901 samt därefter å dess torpedavdelning intill 10 mars 1908; kapten 4 apr. 1902; marinattaché vid beskickningarna i Tokio och Peking 22 jan. 1908 (förordnad 9 jan.)—30 nov. 1910 och i London 1 maj 1914 (förordnad 24 apr.) —30 sept. 1917 samt tillika kommenderad officer å marinstabens utrikesavdelning 11 aug. 1908—6 jan. 1916; kommendörkapten av andra graden 31 dec. 1915; avdelningschef för marinstabens kommunikationsavdelning 4 jan. 1916—30 sept. 1919; kommendörkapten av första graden 14 dec. 1917; stabschef i befälhavan-de amiralens i Karlskrona kommendantstab 1 okt. 1919 —31 mars 1923; kommendör 28 febr. 1923 med tur från 27 mars; flaggkapten i högste befälhavarens över kustflottan stab 1 apr. 1923— 31 dec. 1925; inspektör för undervattensbåtsvapnet 1 jan. 1926—24 maj 1928; konteramiral i marinen 4 febr. 1927 med tur från 1 apr. och vid flottan 24 maj 1928; befälhavande amiral och stationsbefälhavare i Karlskrona 24 maj 1928. — Har under upprepade kommenderingar till sjöss bl. a. tjänstgjort som flaggadjutant å kusteskaderns tredje division 1899 och i högste befälhavarens över kusteskadern stab under sommarövningarna 1901—04 samt såsom navigationsofficer under korvetten Frejas vinterexpedition till Medelhavet 1905—06 och chef under pansarkryssaren Fylgias expedition till Medelhavet och Främre Indien 1921—22; var i egenskap av flaggkapten embarkerad å pansarskeppet Sverige under kustflottans sommarövningar 1923—25; tjänstgjorde i egenskap av inspektör för undervattens-vapnet såsom flottiljchef för första undervattensbåtflottiljen sommaren 1926 och förde under flottans omfattande krigsövning i aug. 1928 befälet över »Röd styrka». — Tf. kontrollofficer vid Stockholms vapenfabrik maj—sept. 1900; förordnad att 1900—01 uppehålla lärarbefattningen i ångmaskinlära och skeppsbyggen vid sjökrigsskolan 11 sept. 1900; kommenderad att tjänstgöra hos hertigen av Södermanland 31 dec. 1904—31 dec. 1907; en av stiftarna av a.-b. Johanneshöjden 1923 och ledamot av dess styrelse från 14 jan. 1924; ledamot av överstyrelsen för föreningen Sveriges flotta från 30 apr. 1924; ledamot av styrelsen i a.-b. Kjellbergs successorer sedan 1925; sakkunnig angående omorganisationen av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet 2 mars —6 okt. 1928; ordförande i direktionen över flottans pensionskassa 9 juni 1928; ordförande i Svensk-japanska sällskapet 1929; ordförande i Sjöofficerssällskapet i Karlskrona 1931. RVO 1903; GVSbm 1906; OIISGbmt 1907; LÖS 1913 (HedL 1927, ordförande från 1928); RSO 1914; LKrVA 1919; RNO 1922; K.Finl.VRO2kl 1924; KDDO2kl 1925; KSO2kl 1926; KSO1kl 1928; innehar dessutom andra utländska ordnar.

Gift 26 nov. 1919 med Ida Elisabeth Uggla, f. 20 jan. 1897 i Göteborg, dotter till kontorschefen därstädes Karl Vilhelm Valfrid Uggla och Julia Amelie Nordwall.

Biografi

Efter att 1893 med högsta betygen ha utexaminerats från sjökrigsskolan och belönats med det s. k. Platenska stipendiet —-vilket han överlämnade till skolungdomens fond för krigsfartygs byggande — placerades de C. på Karlskrona station och genomgick där vederbörliga befälskurser. Sedermera erhöll han (1896—99) vid tekniska högskolan en grundlig och omfattande utbildning, som väsentligen bidrog till att giva hans tidigare tjänstebana en övervägande teknisk riktning. I aug. 1900 började de C. på uppdrag av marinförvaltningen experimentera med den då i sitt första utvecklingsskede varande »telegraferingen utan tråd» och handhade därefter gnisttelegrafväsendet inom svenska marinen intill våren 1908. I samband därmed företog han tid efter annan utländska studieresor och bevistade på offentligt uppdrag som sakkunnig den första gnisttelegrafkonferensen i Berlin 1906. Som expert på gnist-telegrafiens område deltog han även i utarbetandet av ett nytt fältsignalreglemente för armén 1904.

Vid sidan av sina rena tjänsteåligganden har de C. ägnat betydande tid och intresse åt konstruktiva uppgifter inom krigsfartygsbyggnadens område. Kort efter sekelskiftet riktade han sålunda en tämligen skarp och inom marina kretsar mycket uppmärksammad kritik mot vissa förhållanden inom vårt eget sjövapen.-Han framhöll därvid betydelsen av fartygsvikternas nedbringande och uttagande av största möjliga effekt per ton deplacement. I sådant syfte förordade han användandet av specialstål med högsta fysiska egenskaper, av rörsektioner och urborrade delar, särskilt för rörliga maskinelement, samt av aluminium för inredning utan krav på större hållfasthet. Vidare krävde han höjande av fartygsartilleriets effekt genom pjäsernas uppställande i olika höjdlägen m. m. Dessa hans åsikter ha sedermera i stor utsträckning vunnit efterföljd inom de ledande krigsmarinerna.

Under åren 1917—19 utarbetade de C. ett system för säkerställande mot obehörig forcering av chiffrerade meddelanden samt konstruerade, härför erforderliga mekaniska instrument. Lösandet av denna uppgift krävde ett långt och tålmodigt arbete! men kröntes till slut med uppenbar framgång. Sedermera har de C. under åren 1926—27 jämväl deltagit i vissa inom marinstaben utförda högst betydelsefulla signaltekniska utredningar och arbeten.

Trots sitt vittspännande teoretiska arbete var de C. så gott som årligen kommenderad till sjöss, till dess han på föråret 1908 sändes till fjärran Östern som marinattaché. Efter återkomsten från förnyat uppdrag i samma befattning i London (1914—17) har han oavlåtligt tagits i anspråk på alltmera krävande poster. Vägen till flaggmansgraden kan sålunda knappast med hänsyn till arbetsuppgifter ha varit bättre tillrättalagd än den tett sig för de C. De karaktärsdrag, som uppburit hans framgångsrika bana, ha varit energifylld arbetshåg, aldrig svikande grundlighet och ett ej vanligt mått av oräddhet vid hävdandet av en intagen ståndpunkt, allt egenskaper, ägnade att befrämja den ansvarsfulla verksamhet, vilken sedan 1928 åvilat honom såsom chef för flottans huvudstation.

Författare

G. Unger.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källa: Generalrulla över flottans officerare, sjöförsvarets kommandoexpedition.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Charles L. de Champs, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17331, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Unger.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17331
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Charles L. de Champs, urn:sbl:17331, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Unger.), hämtad 2024-04-18.