Meriter

Sophonias de Derichs, f. 28 apr./9 maj 1712 i Stockholm, d. 1. febr. 1773 i S:t Petersburg. Föräldrar: kyrkoherden i holländska församlingen i Stockholm Johannes Diederichs och Elisabet Krüger. Medföljde målaren Martin van Meytens d. y. till Wien 1731; självständigt verksam i Tyskland från omkr. 1761.

Gift med Maria Johanna Magdalena de la Haye, f. 18 febr. 1733 i Wien, d. 3 febr. 1773 i S:t Petersburg, dotter till guldarbetaren Ludvig de la Haye och hans hustru Anna.

Biografi

Enligt von Stetten skola de D: s' föräldrar ha härstammat från Württemberg och på långt håll ha varit befryndade med Martin van Meytens d. y. Denne uppmärksammade hans konstnärliga anlag vid sitt besök i Stockholm 1730 och tog honom med på sin återresa till Wien följande år. Av Meytens erhöll de D. sin utbildning, och i dennes ateljé, där hans arbete bestod i att måla accessoarer i porträtten, stannade han som medhjälpare i omkring trettio år.

Omkring 1761 torde de D. ha lämnat Meytens och Wien för att på egen hand slå sig fram som porträttmålare i Tyskland. En vistelse i Stuttgart spåras i två herrporträtt, det ena av statsrättsläraren J. Breyer (nu hos herr Sig. Wrede, Hannover), det andra framställande generalen von Hain (1881 hos frau general von Menolth). Även ett uppehåll i Berlin är känt. Möjligen tillkom härvid de D: s endast genom ett stick av J. E. Haid kända porträtt av Fredrik den store, vilket dock torde ha haft en samtida porträttyp av H. Franke (från 1763) till förebild.

Huvudplatsen för konstnärens verksamhet under senare år blev Augsburg. Hans arbeten här ha fallit i glömska. Endast några få porträtt ha kunnat återfinnas. Främst bland dessa stå de två helfigursbilderna av kejsar Josef II och hans gemål Maria Josepha av Bayern, vilka de D. på uppdrag av biskopen Josef av Hessen utförde för stora salen i dennes residens (nuvarande Regierungsgebäude). De finnas kvar på sin plats, infällda i väggen jämte sex andra fursteporträtt, utförda av Desmarées, Ziesenis och Kobler. Då de äro målade efter meytenska förebilder, är deras ikonografiska värde lika ringa som Fredrik den store-porträttets. Som självständig porträttör framstår de D. i några bilder av Augsburgspatricier. Det Liebertska huset i Augsburg (tillhörigt baron von Schätzler) bevarar ännu de även i stick av J. E. Haid föreliggande porträtten av bankiren Johan Adam von Liebert (1697—1766) och hans maka Maria Elisabeta, född Mayr (1702—71). Ett tredje porträtt, knästycke liksom de föregående och daterat 1772, föreställer konstförläggaren Johan Martin Will, iförd staden Augsburgs kavalleriregementes uniform (hos geheimrat doktor H. Steiger, Nurnberg). Dessa tre dukar äro på baksidan signerade: »S.de Derichs Holmise Suecus Pinxit». På hans färdighet som tecknare finnas även några prov. Ett stick, framställande Sarina Katarina Holtzhauser (1719—68) bär följande beteckning: »And. Loescher effig. pinx. 1744. — Soph. de Derichs delin. — Georg Christoph Kilian sculpsit 1768». I original äro två porträtteckningar bevarade, en av meka- nikern Bränder (Stadtbibliothek Augsburg) samt det här reproducerade självporträttet (Graphische Sammlung, Munchen; stucket av konstnärens vän G. C. Kilian), vilket på en påklistrad lapp bär inskriptionen: »Desiné par moi méme á Augsbourg 1768 d. 24. decembre». Tre obetydliga blad bära till eftervärlden de D:s' namn som raderare. Av dessa äro två konstnärens egna ex libris med hans vapen och namnplatta; den senare bär i ena fallet titeln »Peintre suédois», i det andra »Holmise Suecus Pictor». Även som historiemålare och miniatyrist namnes de D. Endast en av honom signerad större komposition är dock känd, en väggmålning på Schönbrunn föreställande festligheter vid Josef II :s bröllop 1760.

Med den i Rom födde freskmålaren Gregorio Guglielmi var D. med vänskapsband förenad. Redan från tiden i Wien finnes ett av denne målat porträtt av de D: s' hustru (stick av G. C. Kilian och J. E. Haid). Senare träffar man honom som boende hos D. i Augsburg, varest han utförde dekorationer i det Liebertska huset. Tillsammans med honom och sin hustru begav sig de D. 1772 från Augsburg till S: t Petersburg. Kort efter ankomsten föllo alla tre offer för en farsot — man har även uttalat en misstanke att de blivit förgiftade — och avledo under loppet av få dagar.

Ett omdöme om de D:s' konstnärskap måste bygga på de få ovannämnda porträtten. Det är redan av dem tydligt, att hans namn ej ens inom det rätt likgiltiga, av främmande artister rekryterade tyska 1700-talsmåleriet kan räknas till de främsta; hans trettioåriga kvarstannande i Meytens verkstad vittnar ju ej heller om någon konstnärlig ambition. Den Meytenska skolningen är helt naturligt i ögonen fallande, detta såväl i fråga om komposition och färggivning som genom en viss torrhet i ytbehandlingen. Övermodelleringen i nakna partier, även den ett för meytensskolan typiskt drag, framstår förstärkt genom kemiska förändringar, med tiden förorsakade av dukarnas bolusgrundering, vilken åstadkommit karnationens röda ton och skuggpartiernas mörknande. I Wien har de D:s' arbete i allmänhet inskränkt sig til] utmålningen av dräkternas spetsar och broderier i Meytens' dukar; dock torde även många replikporträtt helt ha förfärdigats av hans hand. Att urskilja dessa ur den enorma Meytenska ateljéproduktionen är knappast möjligt.

Först med porträtten från konstnärens sista årtionde ha vi säkra, till utförandet helt egna verk. Påfallande är deras överflöd på detaljer. Broderande och smyckande har konstnärens pastosa pensel med förkärlek och rutin dröjt vid klädernas besättning. Häri förråder sig den forne accessoarmålaren. Särskilt i de två kejserliga porträtten framlyser hans strävan att så mycket som möjligt fylla bildytan med spetsar och guldbårder, juveler och guldsmide. Högre anspråk förmår givetvis denna konstskicklighet ej att tillfredsställa, men dukarna fylla i varje fall sin dekorativa uppgift i den inramande rokokoboaseringen och stå i detta avseende ej efter de mera berömda konstnärernas alster i grannskapet. Patricierporträtten sakna ej vederhäftighet i karakteristiken. Även i dem uppväges en ofrånkomlig konterfejstelhet och osäker teckning av den dekorativa viljan, som tager vara på dräkternas måleriska möjligheter.

Författare

K. E. Steneberg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Holländsk-reformerta församlingens kyrkobok, Stockholms stadsarkiv. — Art. av O. Granberg i Nord. familjebok, 2: a uppl.; katalog till Stuttgarter Portraitausstellung 1881 (1881); P. von Stetten, Erläuterungen der in Kupfer gestochenen Vorstellungen aus der Geschichte der Reichsstadt Augsburg (1765); dens., Kunst-, Gewerb- u. Handwerksgeschichte der Reichsstadt Augsburg, 1—2 (1779—88). — Meddelanden av Dr Hämmerle, Augsburg-, och Dr Fleischhaur. Stuttgart, samt av fil. kand. G. W. Lundberg.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sephonias de Derichs, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17335, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. E. Steneberg.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17335
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sephonias de Derichs, urn:sbl:17335, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. E. Steneberg.), hämtad 2024-04-26.