Meriter

Adam Richart de la Chapelle, f. i Frankrike, f antagligen på Koporje slott i Ingermanland 1636 (begravd i Klara kyrka i Stockholm 1638). Inkom till Sverige och blev kapten 1611; rytt-mästare för en fana dragoner, minörer och petarderare 26 sept. 1614; kapten över ett kompani fotfolk 16 apr. 1617; kommendant på Goldingen 1617; kapten vid greve F. von Mansfelds regemente (hovregementet) 20 juni 1618; överstelöjtnant vid ett dragonregemente 1623; erhöll avsked 1629; slottshövitsman på Koporje 9 sept. 1635.

Gift; med Katarina Jönsdotter Schiff (Skep).

Biografi

de la C. tillhörde den talrika skara av utländska lycksökare, som vann sin framgång under Gustav Adolfs fälttecken. Han deltog från 1611 i de ryska fälttågen och omnämnes bl. a., då han med 111 man ingick i den truppstyrka, som kvarlämnades vid Pskov efter den misslyckade belägringen 1615. Som kapten vid det under greve Filip von Mansfeld uppsatta livregementet eller det s. k. (första) hovregementet deltog han med synnerlig berömmelse i Rigas erövring 1621. Därifrån daterar sig hans minnesvärdaste krigsbragd, då han på kvällen 9 sept. vid Johan Baners sida gick i spetsen vid stormningen av utanverken framför Jakobsporten, som på konungens order verkställdes av tre kompanier ur hovregementet (Baners, de la C:s och Muschamps). Vid detta tillfälle stupade en ung son till de la C. under försöken att intränga i det mörka portvalvet. Efter fälttågets slut påträffas de la C. i tjänstgöring på olika poster i Sverige. Som befälhavare för slottsvakten på Gripsholm var han antagligen närvarande vid sin vapenbroder Johan Baners bröllop därstädes i nov. 1623. På förvåren 1625 hade de la C. i uppdrag att sörja för utrustningen av Kalmar fästning, men på sommaren samma år återvände han till Lifland, där kriget nu ånyo upptogs. Medan hovregementet, som 1621 kvar- lämnats i Riga, gick sin upplösning till mötes och dess rester 1624 instuckos i ett annat regemente, hade de la C. 1623 som överstelöjtnant fått befäl över ett kompani dragoner. Till en början ingick detta i överste Vilhelm de la Barres regemente men uppfördes sedan i rullorna som en självständig formation, de la C. och hans dragoner deltogo i fälttågen i Lifland och Preussen 1625—29 och utmärkte sig särskilt under det polska fälttåget 1628. Vid belägringen av Strassburg samma år ledde de la C. en del av minerings-arbetet. Året därefter erhöll han avsked. Då det uppgives, att han vid sin död var krympling, kan man möjligen antaga, att hans avgång ur aktiv tjänst berott på i kriget erhållna blessyrer.

de la C. var en av de mera kända figurerna bland tidens brokiga krigarskara. Han kallades »Laskepelle» ¦— själv skrev han sig endast Lachapelle, vilket ytterligare förklarar namnförvrängningen—, och hans dragoner, de s. k. »laskepellarne», skulle enligt traditionen huvudsakligen ha värvats bland stråtrövare och illgärningsmän och gjort sig kända och fruktade både i hemlandet och ute i kriget för sina plundringar och sitt våldsamma och oregerliga uppträdande. Detta bestyrkes också bl. a. av Stockholms tänkeböcker, som bevara åtskilliga vittnesbörd om deras kontakt med den borgerliga rättvisan i hemlandet; omnämnas kan också, att 1623 fyra »laskepellar» fingo löpa gatlopp på Norrmalmstorg för deras deltagande i oroligheterna i huvudstaden med anledning av accisordningen. Att de la C. själv icke höll så strängt på de sociala skrankorna, är också tydligt. Han ägde ett par gårdar i Stockholm ¦— i Norra förstadens östra del —, och för att öka sina inkomster hyrde han ett år ut dessa åt enkelt folk, som härbärgerade lösdrivare och allehanda misstänkta figurer. Vid en razzia bland de lösa kvinnorna i staden uppräknas han bland deras kunder.

För sina militära insatser hugnades de la C. enligt tidens sed med åtskilliga donationer. Så erhöll han 27 okt. 1623 på Norrköpings besluts villkor räntan av två skattemantal Tullinge i Botkyrka socken och ett mantal skatte Glömsta i Huddinge socken i Svartlösa härad samt fem mantal krono Norrby i Munsö socken i Färentuna härad; på sistnämnda ställe, där han följande år (26 juni 1624), ävenledes på Norrköpings besluts villkor, erhöll ytterligare två ödeshemman, lät han uppföra säteri. Som livstidsdonation erhöll han dels 28 juli 1628 skattefrihet utom beträffande boskapsskatt och kvarntull för sin skattegård Täckeråker i Österhaninge socken, dels ock 4 juni 1630 räntan av fem kronogårdar i samma socken samt två skattegårdar i Huddinge socken. Trots alla beviljade ekonomiska förmåner var de la C. vid sin död alldeles ruinerad. Hans änka anhöll hos regeringen (i en odaterad supplik) om hjälp till begravningen, »emedan jag fattige kvinna ej vet, huru jag skall komma hans döde lekamen ärligen till jorden, i det jag själv ej någre medel därtill haver, efter jag allt det ringa, som jag i förråd haft, haver i hans ålderdoms svaghet förpantat». I samma supplik upplyser hon om att mannen hastigt insjuknat »oppå slottet» och strax därefter avlidit. Med slottet avses antagligen Koporje slott i Ingermanland, för vilket de la C. 9 sept. 1635 utnämnts till slottshövitsman; dödsåret är obekant men skäl finnas att antaga, att det varit 1636, alltså kort efter det, att de la C. kan tänkas ha hunnit tillträda befattningen. Man vet, att han begrovs i Klara kyrka i Stockholm hösten 1638 (grav och klockringning betalades 9 sept. samma år). Denna uppgift kan hämtas ur en Svea hovrätts processakt från 1666 i ett mål anhängiggjort av de la C: s efterlevande barn mot kyrkoherden i Klara magister Samuel Hammarinus, för att denne, då han inredde sin egen grav i kyrkan, låtit uppkasta mullen ur de la C: s grav och genom dödgrävaren upptaga kistan, som sedan sköts in under bänkarna, där den fick stå i flera år. Prästen förpliktigades av konsistorium att restituera de la C: s grav samt fälldes av rådsturätten och hovrätten till dryga böter. Vid rättegången lät man för att konstatera, att de la C. rätteligen förvärvat gravplatsen, genomgå Klara församlings numera förlorade kyrkoräkenskaper för åren 1636—38, varav man torde kunna sluta sig till att hans dödsår varit 1636.

Författare

Arne Munthe.

Källor och litteratur

Källor: Biographica, Oxenstiernska saml, riksregistr. samt Svea hovrätts liber causarum 116:6, RA; likvidationer, reduktionskollegiets akt n:o 3, kammararkivet; rullor, krigsarkivet; Stockholms stads tänkeböcker, Stockholms stadsarkiv. — Rikskansl. Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, Afd. 1: 2 (1896) & Afd. 2:1,3,5,10 (1888, 90, 93, 1900); Sv. riksrådets protokoll, 5, 1635 (1888). — O. Adelborg, Julius Richart De la Chapelle (Personhist. tidskr, 1925); J. A. Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, 1: 1—2 (1931); C. Bennedich, Ur det gamla gardets öden (1926); G. Björlin, Johan Baner, 1—3 (1908—10); A. Cronholm, Sveriges historia under Gustaf II Adolphs regering, 1, 2 (1857); Mila Hallman, Målare och ur- makare (1907).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Adam Richart de la Chapelle, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17366, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Munthe.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17366
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Adam Richart de la Chapelle, urn:sbl:17366, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Munthe.), hämtad 2024-04-18.