Simon de la Vallée

Född:1590-talet – Frankrike (i Paris)
Död:1642-11-28 – Stockholms stad, Stockholms län

Arkitekt


Band 11 (1945), sida 31.

Meriter

1. Simon de la Vallée, f. på 1590-talet i Paris, d. 28 nov. 1642 i Stockholm, sedan han på kvällen 20 nov. på Stortorget blivit kullriden och slagen med pistolkolven av översten frih. Erik Oxenstierna. Föräldrar: Marin de la Vallée och Jeanne Marisaut.

Efter studier i arkitektur under faderns ledning och studieresor i medelhavsländerna knöts D. i maj 1633 av prins Fredrik Henrik av Oranien till den pågående ombyggnaden av slottet Honselaarsdijk; anställdes 10 mars 1634 genom kontrakt som arkitekt för prinsens byggnader med en lön av 800 gulden om året; 7 maj 1637 lämnade D. på egen begäran denna tjänst och överflyttade till Sverige, där han trädde i tjänst hos fältmarskalken Åke Tott; genom K. brev 9 mars 1639 erhöll D. fullmakt som »Kungl. majestäts architecteur», en befattning, som han kallats till redan hösten 1638; omkr. 1640 fick D. uppdrag att uppgöra förslag till riddarhus i Stockholm.

G. 1) i Frankrike före 1620 m. Pauline de Courlas, d. 1672, dotter av översten Paul de Courlas och hans hustru Maria. Pauline de Courlas och hennes moder följde D. till Holland och Sverige. Pauline ingick efter D:s död nytt äktenskap i Sverige med bokhållaren Olof Eriksson Westman. Trots detta äktenskap gifte sig D. (enligt Vermeulen) i Holland icke mindre än tre gånger; 2) i Haag 1634 m. Marguerite de Villars, d. 1635; 3) i Amsterdam 1636 m. Marie de Cokaine; på grund av osämja och tvistigheter upplöstes detta äktenskap. Redan i juli 1636 ingick D. nytt äktenskap 4) m. Marie le Tuilliers; även detta äktenskap var på grund av stridigheter och inbördes oenighet upplöst, när D. 1637 lämnade Holland.

Biografi

Trots D: s äventyrliga äktenskapshistorier, ekonomiska manipulationer, opålitlighet och obalanserade konstnärstemperament vann han sina uppdragsgivares förtroende. Han var nämligen en framstående konstnär, som gjort en betydande insats i såväl den holländska som den svenska arkitekturens historia. Rörande hans verksamhet före ankomsten till Holland veta vi intet. Nybyggnaden av Honselaarsdijk vid Naaldwijk hade igångsatts omkr. 1620. Stora delar av byggnadslängorna voro sålunda uppförda, när D. 1634 fick i uppdrag att leda arbetet med byggnadens fullbordan och med inredningen. Den andra av prins Fredrik Henriks stora slottsbyggnader Nieuwburg vid Rijswijk började uppföras 1634 efter D: s ritningar. Ingendera av dessa byggen fullbordades dock av D. Han har här varit den främste företrädaren för de franska stildrag, som vid sidan av de italienska, den palladianska klassicismen, göra sig gällande i den holländska arkitekturen vid 1600-talets mitt, framför allt vid prins Fredrik Henriks hov. Det förtjänar påpekas, att en av tidens främsta trädgårdskonstnärer, fransmannen André Mollét, följde D. till Holland och utförde där trädgårdsanläggningarna i samarbete med D.; Mollét överflyttade också senare till Sverige.

D:s första uppdrag i Sverige var en ny slottsanläggning för Åke Tott vid Ekolsund; han arbetade tydligen med detta projekt, redan innan han lämnat Holland. Då Tott endast mäktade utföra en ringa del av detta förslag, sökte D. nya uppdragsgivare och fann dem i Axel Oxenstierna och riksskattmästaren Gabriel Oxenstierna, för vilka han utarbetade förslag till flera stora slottsanläggningar, Fiholm, Tidö och Rosersberg. Genom Oxenstiernornas förmedling erhöll D. också uppdraget att utföra ritningarna till Riddarhuset och erhöll befattningen som K. M:ts arkitektör. Denne skulle som sådan enligt instruktionen uppgöra ritningar till om- och nybyggnader, leda arbetena, »givandes timmermännen och andre, som däruppå arbeta skole, en rätt anledning, huru de verket företaga och fullborda skole». I stort sett överensstämmer denna instruktion med företrädarens i ämbetet Kasper Pantens, utfärdad sjutton år tidigare. D. hade vid underhandlingarna särskilt pekat på den ställning de kungliga arkitekterna i Frankrike hade och understrukit nödvändigheten av, att arkitekten ensam ledde byggnadsföretaget, och att de olika hantverkarna i alla detaljer följde arkitektens ritningar och underordnades honom. Redan tio dagar efter utnämningen kallades D. till Stockholm för att bese slottsbyggnaden och giva överståthållaren sitt »betänkande om något därutinnan kan vara att förändra eller förbättra». Den stora om- och tillbyggnad av längorna på östra sidan, som igångsattes följande år, har D. gjort upp ritningarna till. Under D: s ledning hade arbetena i det närmaste nått sin fullbordan, när en förödande brand 25 nov. 1642 härjade de nybyggda delarna. Några dagar senare dog D., och underbyggmästaren fick nu stå för återuppbyggnaden. D. hade 1639 också fått regeringens uppdrag att uppgöra projekt till nytt tyghus på Skeppsholmen, ombyggnad och reparation av Uppsala och Vadstena slott samt klostret i Vadstena. Det är troligen också D., som uppgjort projektet till lusthuset i Kungsträdgården, som i förändrat och tillbyggt skick ännu kvarstår som Lantmäteristyrelsens hus. Byggnaden uppfördes emellertid efter D:s död av underbyggmästaren Louis Gillis.

D: s mest betydande arbete var riddarhusprojektet, vartill ett första utkast var färdigt på våren 1641 och två fullständiga alternativa förslag 1642, då bygget också sattes i gång. Enligt dessa båda alternativ skulle anläggningen, bestå av en rektangulär trevånings huvudbyggnad med fyra kvadratiska hörntorn (det ena alternativet saknar hörntorn) och två par framspringande flyglar i två våningar. Fasaderna skulle indelas av pilastrar och förses med en rik dekoration i natursten mot den röda tegelytan. Förebilderna för detta palatsprojekt finna vi i den franska hugenottarkitekturen, t. ex. Ducerceaus Charleval och Salomon de Brosses Luxembourgpalats. D:s förslag blev starkt förändrat under de följande arkitekterna och byggnadsledarna: Heinrich Wilhelm, Joest Vingboons och D: s son Jean

För Axel Oxenstierna utförde D. ritningarna till två stora slottsanläggningar, Fiholm i Södermanland och Tidö i Västmanland. Planerna visa en likartad utformning, en dominerande huvudbyggnad med framspringande lägre flyglar. Arbetena på Fiholm igångsattes 1639, och de båda låga flyglarna uppfördes under de närmaste åren, då också grunden till huvudbyggnaden började läggas. Den kom dock aldrig att fullbordas. På Tidö däremot var huvudbyggnaden till större delen uppförd, innan D. anlitades. Efter hans ritningar ha flyglama uppförts, fasadernas utsmyckning och inredningen utförts. På båda dessa byggnader tjänstgjorde Nicodemus Tessin d. ä. som arbetsledare. Flyglarna på Fiholm och Tidö ge en god föreställning om D: s konst. Liksom i fråga om riddarhusförslagen har den franska slottsarkitekturen varit den huvudsakliga inspirationskällan, men vi kunna här också i fasadernas utformning spåra drag från den klassicistiska holländska renässansstilen från 1600-talets början.

Det synes också troligt, att D. anlitats av riksskattmästaren Gabriel Oxenstierna för Rosersbergs slott, som dock till stora delar var uppfört, innan D. anlänt till Sverige. Såväl Rosersbergs som Fiholms slott äro inkomponerade i stora trädgårdsanläggningar, vilkas förebilder vi liksom i fråga om de båda slottsanläggningarna för prins Fredrik Henrik finna i Frankrike. Till den stora trädgården vid Örbyhus, som anlades på 1640-talet, finnes — troligen av D:s hand — ett projekt från omkr. 1640, som nära ansluter till Ducerceaus ritningar till Charleval. Förutom till Riddarhuset har D. gjort ritningarna till ännu ett stockholmspalats, nämligen riksamiralen Erik Rynings hus, Stora Nygatan 2, som ännu — fast i förändrat skick — finnes bevarat. Bygget igångsattes 1640 och stod färdigt 1644. Den byggnadstyp, som D. här skapat, ett rektangulärt hus med fyra gavelrösten, återgår också i fråga om planlösning och fasad-utformning på förebilder inom fransk arkitektur. Ducerceaus idealplan med ett genomfört korsformigt korridorsystem ligger tydligen till grund för D:s förslag.

För svensk arkitektur och trädgårdskonst har D: s verksamhet varit av banbrytande betydelse. Riddarhusprojektet är i vårt land det första stora i konstnärlig form genomarbetade palatsförslaget, som, trots att det aldrig kom till utförande, spelat en viktig roll för den karolinska arkitekturen. Och med Ryningska palatset som förebild uppfördes en hel rad byggnader under de närmaste decennierna såväl i Stockholm som på landsbygden. På den följande tidens båda främsta arkitekter i Sverige kom han att utöva ett avgörande inflytande; den ene, Tessin d. ä., arbetade under hans ledning vid Axel Oxenstiernas byggen, den andre var hans son och lärjunge, Jean.

Författare

Tord O:son Nordberg.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Nass. domeinen, Rijksarchief, Amsterdam; Riksregistr., Biographica, brev till Axel Oxenstierna, Clas Totts saml., Åke Totts saml., saml. Skön konst, Svea hovrätt, RA; Eichhornska saml., KB; Slottsboken, Slottsarkivet; X284f, W118, UB; byggnadsprojekt och ritningar av Simon dela V. jämte div. handl. i Börringe klosters arkiv, KB och Riddarhusarkivet. —¦ Svenska riksrådets protokoll 1878 ff.). — J. Androuet du Cerceau, Les plus excel-lentes bastiments de France (1576—79); S. Karling, Nikodemus Tessin d. ä. och Simon de la Vallée (Rig 1930); dens., Trädgårdskonstens historia i Sverige intill Le Notrestilens genombrott (1931); dens., Simon de la Vallée, några personalia, [jämte:] Simon de la Vallée, en banbrytare i vår arkitektur (Ord och bild, 44, 1935); P. Lespinasse, Deux architectes francais en Suéde. . . Simon et Jean de la Vallée (Bulletin de la soc. de 1'hist. de 1'art francais 1910); dens., L'art francais et la Suéde de 1637 å 1804 (Gazette des beaux-arts, 52:2, 1910); E. Lundberg, Herremannens bostad, 1 (1935); Th. Morren, Het huis Honselaarsdijk (Je maintiendrai 1905); T. O.-son Nordberg, Rosenhaneska palatset på Riddarholmen (Rig 1931); dens., Häringe slotts byggnadshistoria (Rig 1937); dens., Slottets historia under 1600-talet (Stockholms slotts historia, 1940); C. A. Peters, De s'gravenhaagsche bouwmeester Pieter Post (Die Haghe 1908); G. M. Silfverstolpe, Riddarhuspalatset (Sveriges riddarhus... under red. av C. Hallendorff, 1926); G. Upmark, Valda skrifter (190,1); dens., Svensk. byggnadskonst 1530—1760 (1904); F. Vermeulen, Handboek tot de geschiedenis der nederlandsche bouwkunst', 1—2 (1928—31).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Simon de la Vallée, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17433, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tord O:son Nordberg.), hämtad 2019-09-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17433
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Simon de la Vallée, urn:sbl:17433, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tord O:son Nordberg.), hämtad 2019-09-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se